Det är det här med den klocklösa tiden. Den ställer till det lite grann med orienteringen…
Björn har varit här idag. Jag undrar om andra inte ser det som besök, när han är här. Han är ju så självklar, för mig. Men han måste räknas som besök. När han är här, då tankar jag lugn och ro, tillförsikt när jag är ostadig i benen, den inombords friden, som vi  har tillsammans. Jag vill INTE ha fler än ETT besök per dag. Jag blir så fruktansvärt trött, och det är det inte värt. Jag vill inte sitta helt utslagen och somna, trots att det inte är det jag vill göra. Jag vill för fan vara vaken också, min tid är viktig. Det måste gå att tala med varandra, så inte flera kommer samma dag. Det kan väl inte vara så svårt? Det är inte roligt att avvisa folk i dörren, men det är vad jag kommer att göra om det är nödvändigt. Snälla… tala med varandra!

Idag har jag haft en del problem med att få ordning på benen. Det betyder, att jag har behövt hjälp av  perssonalen. För en människa som jag kan det frska knepigt, men det är det faktiskt inte. Idag när min värlsd är annorlunda, gäller det ju över hela linjen. Personalen finns här för mig, och de vill hjälpa till. För mig handlar det inte om att svälja någon storlthet, stoltheten finns i att ta emot all den hjälp jag erbjuds. Inget nederlag, tvärtom, en seger! Jag är inte blyg, inte generad, jag är patient. Vi pratar rakt, och det är härligt, att de finns och gärna hjälper till. Men stark integritet kan vara ett hinder, och jag försöker att förklara läget. Ingen trampar mig på tårna, genom att erbjuda sig. 

Nu blir det en sen Blogg igen, men lördagkväll och Shlagerfestival, jag ser mig som ursäktad? Festivalen är inget för mig, det är inte min musikstil. Det är ändå märkligt, vilken genomslagskraft den har? Bäst är biståndspengarna som kommit in, det gläder mig. Nu använder jag min sköna Fleecefilt, istället för sjukhusfilten. Den är lätt, varm, färgglad och mysig. Det tog ett tag att komma på, och jag går från klarhet till klarhet. För varje grej jag kommer på, växer jag lite. Det blir mer och mer komfortabelt i min värld, inte bara att titta på. Björn tar med sig smutstvätten kontinuerligt, och jag har alltid rena doftande saker att ta om och på mig. Jag har den knallröda koftan idag, till glädje för många. Färg gör skillnad

Det förbannade Windowa har totalt ballat ur. Det har skenat iväg, och går inte att jobba med. Förmodligen tar det halva natten, att få ordning på skiten. Här är jag i alla fall, och kan bara säga: Godnatt!

Vi skall köra ett nytt kommunikarionssystem…