Bloggar numera på http://trasslet.se, see ya there peeps.

Vet ju dock själv hur lat jag är när det gäller att ändra om bokmärken och sådant…så det lär väl ta ett liiite tag innan man slutar få besökar-klick hit.

Förresten. Det är ju lite sorgligt trots allt. Metrobloggen har varit min vän (och ovän) sedan 2008, känns galet att man inte kommer sitta och glo så mycket mer på den där orangegröna startsidan.

..att jag bytt blogg

Vill du hänga med i bytet, så glöm inte ta bort den här adressen från Bloglovin’ och istället lägga till trasslet.se.

Ha en skön dag

Har länge funderat fram och tillbaka på detta beslut.
Vet själv hur störd jag kan bli på folk som byter bloggar, och kanske kommer man också tappa en del läsare i och med detta.
Men, fördelarna övervägde nackdelarna i detta fall… Det har varit för många negativa aspekter och ”tekniska missöden” här på Metrobloggen som irriterat mig på sistone.

Lyckligtvis gick det att överföra alla gamla inlägg härifrån. Skulle ju vara himla sorgligt att gå miste om ”helhetsbilden” och alla gamla inlägg från min graviditet till exempel.

Så, denna adress kommer i alla fall ett tag finnas kvar – men ni som vill fortsätta läsa surfar i fortsättningen in på trasslet.se och en förhoppningsvis fräschare och mer lättnavigerad blogg

Man blir ju ganska seg om förmiddagarna när man inte har någon tid att passa, hehe… Kan äta frukost vid 11-tiden ibland.
Men man vill ju också passa på ta det lugnt och njuta när man väl kan.
Morgonen och förmiddagen är lugnt den bästa tiden på dygnet tycker jag.
Elliot är på bra humör, solen skiner in och kaffet gör en på strååålande humör

Är på det hela rätt så nöjd med Nespresso-maskinen som inskaffades för några veckor sen. Blev överraskad över att den kunde göra helt okej mjölkskum, även om det nästan blir lite VÄL skummigt, hehe! Idag blev det en home-made latte med Indriya-bönor

Klockan 13 idag är det alltså föräldrakurs. K följer också med, får väl se om han blir ensam pappa där eller inte, hehe… Spännande ska det bli iallafall, första gången som man träffar andra bebisar i Elliots ålder ”IRL”!

Ha en skön torsdag hörrni!

Idag var helt okej; det blev fika med två av tjejorna på Waynes Coffee (vi satt ute för första gången i år, underbart! Bra för barnvagnar också, hihi) och provsmakade och bedömde scones på eftermiddagen.

Helsike vad gott det var med scones – har nog inte ätit det på år och dar, och helt glömt bort hur barnsligt smaskigt det kan vara!
Bredde på en massa smör och glufsade i mig. Haha. Roligt förresten hur de flesta av mina ”gravid-sug” fortfarande håller i sig såhär 3 månader efter…
Älskar fortfarande fett och smör och såser, det är liksom som om jag upplever en helt ny dimension av smaker och aromer som jag inte gjort tidigare i livet.

Helt sjukt egentligen, jag som typ haft SMÖR-FOBI ända sedan jag var liten (minns hur jag smusslade bort smörgåsar som andra brett åt mig, eftersom det alltid var för mycket smör på, haha)… och nu kan jag fläska på med hur mycket som helst. Nästan groteskt egentligen.

Men men, amningen spelar väl kanske in sin roll, kroppen behöver ju faktiskt energi för TVÅ numera (även om det är en väldigt liten person! Tihi)

Imorgon blir det föräldragrupp (äntligen!) och därefter så styr vi kosan upp till norr med bilen. Weeho!

(Förresten, ni erfarna mammor därute – hur brukar det egentligen vara på föräldragrupperna? Är det bara mammorna, eller brukar männen också komma? Med tanke på att det ofta är mitt på dagen mötena hålls… )

Weii, nu har 7-Eleven börjat med den smarriga yoghurt-mjukglassen för i år. Ett vårtecken om något

Tog en skön promenad imorse idag, Elliot och jag. Solen verkligen strålade och jag blev riktigt svettig trots att jag bytt till tunna vårjackan…
Man var tydligen inte ensam om att njuta av det fina vädret eftersom jag såg barnvagnar vart jag än gick. Hihi, jag börjar så smått tycka det är riktigt mysigt att vara föräldraledig, och utbyta trötta blickar i samförstånd med de andra mammorna på gatan.

Att det dessutom råder en ovanlig babyboom i år är det ju ingen tvekan om; en MASSA personer i min bekantskapskrets är plötsligt gravida och som sagt: vart man än vänder blicken ute så ser man en barnvagn eller gravidmage

Har precis ätit lunch och dessutom smaskat lite på en smörkrans som jag köpte för halva priset på Liselott’s Hembageri. Så fort jag ser en ”rea”-skylt eller annonsering om frysrensning så blir jag som tokig, haha, nästan oavsett vilkn affär det är
Me loves bargains!

Jaja, I-landsproblem så det skräller om det, men nu är i alla fall jag mätt och belåten på ”helg” och ser fram emot morgondagen med fart och fläkt, rutiner och vardag. Idag fick vi snabb-besök av några vänner till K, samt strosade runt och handlade lite mat och grejer. Efter en raid i asiat-butiken har vi nu skafferiet fyllt med nudlar, dumplings och annat göttigött. Och förpackningarna ser ju så mycket roligare ut än på vanlig ”svennemat”, hehe!

Försökte ta lite ”mamma son”-bilder, haha, lite svårt när grabben rör sig heeela tiden och dessutom envisas med att suga på sin hand hela tiden ^^

Dagarna går och man blir mer och mer förbluffad över hur snabbt det går med utvecklingen hos de små liven.

Gång på gång upptäcker man saker som Elliot lärt sig som inte fanns där för bara några dar sen. Exempelvis har han ju börjat gripa efter saker riktigt medvetet, och han träffar rätt också, istället för att typ råka slå sig själv i huvudet med handen, hihi.

Omvärlden verkar över huvud taget intressera honom allt mer. Så fort jag lutar mig närmre för att prata med honom börjar han fäkta med armarna och klämma på min näsa, mun och haka. Så jäkla häftigt! (Sedan tycker ju inte alltid omgivningen att dessa små framsteg är lika intressanta att prata om, men det har jag full förståelse för, hihi)

DOCK så är det nog som sagt så att Elliot befinner sig i en liten tillväxtperiod just nu. Vissa stunder skriker han som en förbannad, och inget, inget kan få honom lugn. Man får nästan panik ibland och vet inte om det kanske är nåt FEL denna gång – han låter ju så HYSTERISK!

Dessutom – jag vet inte om det beror på de där amningshormonera, eller mina även i vanliga fall känsliga nerver – jag blir helt matt så fort jag hör bebisskrik och hela min kropp liksom faller ihop. Sådär svimfärdig nästan.
Jag blir lika förbannas och förtvivlad varje gång; jag vill ju HJÄLPA Elliot och trösta honom, inte tappa alla krafter och typ vilja dö!!

Har också svårt att förklara detta tillstånd för andra, och K verkar ibland tro att jag bara är en smula ”lat”, haha… men som sagt, det är verkligen nåt skumt fysiskt som händer i min kropp när Elliot skriker.

Just nu sover lillplutten dock.
Så himla ironiskt, varje gång han somnar faller en sten från hjärtat och man kan äntligen slappna av – men så kommer man på sig själv att redan efter en stund sakna honom… och bara vill att han ska vakna igen.

Lilla busunge, vad skulle jag göra utan dig?