Lilla jag i den stora världen

Pojkvännen hade ju inte heller världens lättaste uppväxt.

Om jag minns det rätt så var hans föräldrar narkomaner.

Hans mamma hade dock slutat då han var i vuxen ålder.

Vi hade inflyttningsfest.

Han försvann från festen för att gå på någon närliggande pub.

När han kom tillbaka var han inte sig själv…

Jag upplyste honom om min besvikelse över något och då slog det slint i huvudet hos honom.

Han greppade min hals med båda sina händer och klämde åt.

Det var tre stycken andra killar som slet för att få bort honom från mig.

Tillslut gick det.

Han sprang in i sovrummet, jag hörde något så jag gick efter.

Han satt på sängen med ryggen mot mig.

Han hade tagit en porslinsprydnad, som jag en gång i tiden hade gett till min mamma, och slängt den rakt ut genom det stängda sovrumsfönstret…

Jag kastade mig upp på sängen bakom honom.

Vet inte vad jag fick kraften i från, jag slängde min arm runt hans hals och drog ned honom.

Hans huvud hamnade i mitt knä och vi hade huvudena några centimeter från varandra.

”Lunga ner dig, snälla!” sa jag

Han tittade på mig med svarta ögon…

”Din hora! DIN HOOOOORAAA!!!” skrek han.

Han kompis rusade in i sovrummet och tog över.

De brottades och han fick ner min pojkvän på golvet.

Min pojkvän spottade honom i ansiktet, för att kompisen skulle få kontroll över honom så var han tvungen att ge honom en knytnävs smäll i ansiktet.

Jag ”flydde” till en kompis och sov där…

Dagen efter då jag kom hem så var det blodstänk i soffan…

Soffan som var från min mamma..

Min katt hade sprungit in under badkaret och gick inte att få fram…

Jag var så ledsen..

Min katt fick ganska omgående flytta tillbaka till min pappa där det var lugnt och hon kände sig hemma.

Jag kom i från killen efter ett tag, flyttade till ett hotellhem.

Ett möblerat rum på 16 kvm.

Men det var mitt eget!

Jag och min pappa gick väl för det mesta i hop.

Sen är det väl klart att vi blev arga och hade bråk, vem har inte det med sina föräldrar.

När jag var ca 17 år så träffade min pappa sin nuvarande man.

Det var jätte kul att han träffade någon som det verkade funka med.

Dock var vi tre stycken i en liten trea så bråken blev väl fler.

En dag då de var på Cypern så bestämde jag mig för att flytta utan att säga något till dem.

Jag var sur då…

Jag flyttade i hop med en tjej som  jag kände från uppväxten.

Vi delade på en etta som vi hyrde i andra hand.

Jag hade fått pengar efter mammas död och när jag var 18 år så fick jag tillgång till dem.

Så vi festade rätt mycket, var ute på en krog, tog taxi hem, lät taxin vänta, bytte kläder och åkte till nästa ställe…rent slöseri med pengarna… Men jag visste väl inte bättre då..

Vi var ganska olika och hon var ganska vild i sitt sätt.

Hon lånade mina kläder utan att fråga.

Hon tog pengar ur min myntskål utan att fråga.

Hon åt upp saker i kylen utan att tänka på att vi var två och jag stod mest för handlingen.

Hon träffade killar och tog hem dem och jag fick saker förstörda.

Ja…hon mådde inte heller så bra..hon hade haft det jobbigt också.

Så…vi blev tillslut vräkta.

Jag flyttade in hos min kompis mamma som bodde i en etta.

Sen träffade jag en kille som fick lägenhet och då flyttade jag in där.

Läste en artikel om Hugh ”Hef” Hefners.

Om hans bröllop som blev inställt för att hon gjorde slut.

Crystal Harris, 25, skulle bli Hugh ”Hef” Hefners, 85, tredje fru efter att Playboy-grundaren friat till henne i december förra året, men med mindre än en vecka kvar till bröllopet dumpade modellen 85-åringen, och nu väljer hon att avslöja detaljer om sexlivet med Hef.

Crystal var med i Howard Sterns radioprogram i går och berättade då att hon aldrig var ”sexuellt attraherad” av sin förra fästman och berättar att deras första och enda försök till samlag ”var över på typ två sekunder”.

— Det var det. Jag kände typ ‘aaah’, och det var över för mig. Jag bara, gick iväg. Jag tänder inte på Hef, förlåt, säger hon till Howard.

Och tillägger att det inte var så mycket hudkontakt under akten.

— Han tog inte direkt av sig kläderna. Jag har aldrig sett Hef naken.

Men Hef håller inte med. I ett twitterinlägg skriver han att ”sexet med Crystal var tillräckligt bra första kvällen för att hon skulle stanna två nätter till”.

— Crystal ljög om vår relation på Howard Sterns program, men jag vet inte varför, tillade han senare på twitter.

På senare tid har modellen setts mycket tillsammans med Jordan McGraw, programledaren Dr. Phils son.

AV NIKE JACOBSON, JASON CHESTER / STARLOUNGE
FOTO AFP/GETTY IMAGES

Tyckte först det var lite äckligt…

Kom sen att tänka på ålderskillnaden och pedofiler…..

Enl wikipedia står det:

Pedofili (av grekiska pais, genitiv paidos, ”barn” och philia, ”kärlek”, ”vänskap”) är en beteckning för en vuxen människas sexuella dragning till prepubertala barn och barn i tidig pubertet (vanligtvis 12 år eller yngre).^[1] För att klassas som pedofil måste den sexuella dragningen vara starkare mot barn än mot vuxna.

Men om man är 85 år och är tillsammans med en som är 25 år….

Så borde ju den som är 25 år ses som ett barn för den som är 85 år….

Eller?

Blä!!!

I morse fick jag åka bil till jobbet, sååå skönt! Min sambo körde mig, fast jag körde in, gillar att köra.

 I dag för 36 år sedan så föddes jag, klockan 15.13 på Huddinge sjukhus.

Det jag inte visst då jag kom till världen var att jag inte skulle få följa med hem till den kvinna som höll mig och gav mig värme, min mamma. Jag skulle få stanna kvar ensam på sjukhuset.

 Året var 2007 då jag kontaktade socialen och frågade om det fanns några filer ang mig.

Luskade i min barndom.

Jag fick papper av dem men först ringde en kvinna upp mig.

 ”Jo….jag ringer dig för att tala om att du skulle adopteras bort…”

 När jag fick papprena så kunde jag läsa allt.

Min mamma hade ordnat så att jag skulle adopteras bort då jag föddes.

 När hon hade fött mig så lämnade hon mig kvar på sjukhuset i väntan på att bli bortadopterad.

Hon besökte mig ofta på sjukhuset och en månad senare, tror jag att det var, så ångrade hon sig och tog med mig hem.

Ja, som de flesta vet så är man en trasig själ så dras man till andra trasiga själar…

 Efter mitt förhållande med han som slog mig så träffade jag en bekant till honom.

Den killen var punkare.

 Själv prövade jag de mesta stilarna så jag hade en grön bomarjacka, svartmålade läppar, målat spindelnät i ansiktet på den tiden.

 Han brukade vara otrogen ofta vilket jag inte fick reda på direkt.

Han festade så fort tillfälle bjöds.

Jag var med på vissa av dem, festerna.

 Jag minns speciellt en av dem…

Det var i en ödelagd sliten villa eller vad man ska kalla det….

Det var mörkt och luktade kiss i hela huset.

På bottenvåningen så var det ett band som spelade och punkarna dansade framför bandet genom att hålla om varandras axlar och sparka ut med benen.

 Jag minns en gång hur han tjafsade med sin mamma och spottade henne rätt i ansiktet, hon började gråta….

 Jag gick från en kille som slog mig fysiskt till en kille som misshandlade mig psykiskt.

Han tryckte ned mig så fort han kunde och var inte speciellt snäll.

 Jag vet inte hur det hela slutade men jag var inte i hop med honom så länge.

Jag var ca 14 år.

 Jag, min pappa och mitt ex åkte till den turkiska sidan av Cypern på semester.

Min farmor bodde där…hon lever inte i dag tyvärr….

 Vi bodde på ett lägenhetshotell och jag och mitt ex delade rum.

 Allt var helt underbart! Sol, bad och god mat!

 En sen kväll då vi var ute på ett ställe så sprang min pappa på en gammal vän.

Han hade inte sett honom på flera år. De satt och pratade massor hela kvällen.

Jag och mitt ex satt för oss själva och pratade.

 Han följde med tillbaka till vårat hotell och tillslut sov han kvar.

 Jag och mitt ex sov i varsin säng i vårt rum och pappa i sitt och vännen i vardagsrummet.

 Jag hade en märklig dröm… Jag drömde att en av pappas vänner och jag kramades och pussades.

Jag sa till honom i drömmen ”vi kan inte göra såhär” så tog jag mina händer och la på hans bröstkorg och tryckte lätt bort honom.

 Bara det att det var ingen dröm.

 Sakta, sakta vaknade jag till och öppnade mina ögon.

Jag hade mina händer på en mans bröstkorg och tryckte bort honom.

Va?! Vad fan var det som hände? Jag drömmer ju? Nej jag är vaken ju!!!

 Jag öppnade ögonen helt och insåg att det låg en naken man i min säng!

Min tröja var uppdragen till halsen och han låg över mig och hans händer och läppar var överallt!

 Jag drog ner min tröja, fort! Jag försökte sätta mig upp och tryckte bort honom med kraft nu.

Han slutade och såg min förtvivlade blick!

 Han reste sig men dröjde sig kvar.

Han kunde ju inte heller nån direkt engelska.

 ”GO! JUST GO!” sa jag med skräckslagen blick

 Han satte upp händerna och försökte väl visa något lugnande, han vände och gick ut ur rummet.

 Jag satte mig upp i fosterställning och höll krampaktigt i runt mina ben.

Jag började storgråta och försökte att ropa på mitt ex som hade sin säng på andra sidan rummet.

 Dörren öppnades igen…

Där stod han igen!

Han såg att jag grät, han lämnade rummet fort och efter bara nån minut så hörde jag ytterdörren till hotellrummet slås igen. Han hade gått.

 Mitt ex vaknade tillslut och jag bad honom att gå in och väcka pappa.

Pappa rusade in till mig och vi gick och satte oss i vardagsrummet, jag berättade och pappa höll om mig.

Jag såg hatet växa i min fars ögon….

 Ingenting hände dock. Killen var spårlöst borta.

Pappa berättade för killens arbetsgivare (många kände många där på Cypern)

 Vi fick höra sen att han hade fått sparken och han hade sen lämnat landet.

Jag gick klart högstadiet på samma ort som jag gjorde när jag bodde hos mamma.

Det var en bit att åka från min pappa men det var ju i princip bara årskurs 9 kvar.

Jag träffade vid 16 års ålder en kille som var nåt år äldre.

Han var så häftig tyckte jag.

Alla kände honom.

Trasig från barndomen som jag var så drogs jag till killar som också hade problem.

Han hade alkoholproblem, hans pappa var en av ortens a-lagare.

Han hade också ett behov av att sätta mig på plats…

 Jag lämnade min dåvarande kille som var världens snällaste för denna mystiska kille. Vårat förhållande var verkligen upp och ned. Jag minns mest bara det tråkiga från förr tyvärr.

 Han lyfte upp mig mot väggen i ett stypgrepp hemma hos honom i hans kök en gång, vi bråkade om en osthyvel……

Då vi satt i varsin soffa och kollade på tv så brukade han säga ” kom och sätt dig här” jag svarade nej, han sa samma sak mer hotfullt. Jag vågade inte svara… Han kom till slut och hämtade mig och kastade ner mig i soffan där han satt.

 På en midsommarafton så var vi på skansen med hans pappa, de blev jätte fulla…

Mitt i denna berusning så sa min kille att han ville förlova sig med mig. Jag blev jätte glad, även då besvikelsen sakta började krypa fram…. Då vi kom hem till deras lägenhet så gick vi in på min killes rum. Han la sig på sängen och var helt borta….kort därefter spydde han på golvet…sen däckade han igen. Där satt jag i fönstret och grät.

En missbrukares meningslösa ord…de betyder absolut ingenting…det lärde jag mig från mamma…

 En gång så kastade han ner mig i sängen, satte sig gränsle över mig och tryckte en pistol mot min tinning.

 Han sa ”vet du att jag kan döda dig med denna!”

Visserligen var det en luftpistol men han förklarade att den dödade om man sköt mot tinningen.

 En gång så var vi i hans hall. Vi stod mittemot varandra, han ställde sig på båda mina fötter….och puttade mig bakåt. Dagen efter så haltade jag…min pappa frågade ju såklart vad jag hade gjort….jag ljög och sa att jag hade klivit snett…

Jag minns inte hur länge vi var i hop, han var inte en ond människa..han hade problem med spriten och hans pappa ännu mer.

 Hans pappa gjorde närmande på mig en gång…

Min kille hade inte kommit hem ännu då jag kom dit, pappan bjöd på öl och började bli väldigt närgången….Jag stack därifrån.

 Flera år senare så sprang jag på honom, mitt ex, och vi tog en fika. Jag fick ur mig allt som hade hänt mellan oss, all besvikelse, alla händelser osv och han lyssnade. Han kunde inte mer än att be om ursäkt. Han mindes inte allt jag berättade….Han hade ”vaknat” ett par år innan då hans dåvarande tjej anmälde honom. I dag är vi facebook vänner och han har skärpt till sig. Han har vuxit upp, som han själv utryckte sig.

Vad är det som folk dras till??

 Mer och mer har personal börjat komma hit till mig och berätta om saker i sitt liv.

 De berättar stora saker!

 Är det bara för att jag sitter här jämt och de går föbi och de vill prata av sig eller är det min persolighet?

Eller kanske både och?

Lustigt är det i allafall. Så bra känner jag inte alla här, ändå stannar de till hos mig och berättar sitt innersta…..

Jag läste nyligen i en bok ”Hur du vinner vänner och påverkar din omgivning”.

Blev rekomenderad att den skulle vara bra. Personlig utveckling är ALLTID bra!

 Där i allafall stod det att människor alltid gillar att prata om sig själv.

Så jag bestämmde mig för att undersöka det ordenligt.

 Fan det stämmer! Alltså mycket.

 Folk pratar gärna om sitt och då man flikar in något om sitt eget så lyssnar de knappt utan skyndar vidare med att berätta sitt. (bortsett från nära vänner)

 Har märkt att folk sällan lyssnar till vad en annan person delar med sig utav, utan de ska berätta sitt.

 ”Jag sov jätte illa i natt för att…” avbryten

”Men jag sov också jätte illa i natt, jag tror att det var för att jag…” osv.

 ”Jag har läst dessa böcker…” avbryten

”Ja jag brukar aldrig läsa böcker men filmer…”osv

Folk lyssnar sällan och de bekräftar inte vad de hör någon annan berätta heller.

 Hemskt men sant!

Tänk att sömnen har så stor betydelse…

Jag vaknade kl 05.00 i morse och somnade sen om en timme tills jag gick upp.

I dag känner jag mig jätte trött och har värk i kroppen… suck..

 Jag har fått en fråga som jag inte vet vad jag ska tycka om…

Min sambo frågade mig om hans ena dotter kunde komma och bo hos oss framåt vinter.

 På heltid.

 Han frågade mig det då hon stod bredvid.

Jag sa att vi kunde prata om det senare.

 ”Varför, när hon inte är med? Hon kan väl få höra allt, det är ju henne det handlar om”

 Visst tänkte jag… så jag svarade till dem båda.

 ”Eftersom vi har gjort slut flera ggr sen den första dagen vi träffades, vi bråkar, tvekar, bor för litet osv så vill jag inte bara säga ja, det måste ju bli bra mellan oss, jag måste känna mig säker med dig innan jag bara säger upp den här lägenheten som är min trygghet och skaffar nåt större. Jag vill själv ha barn och giftermål och jag känner mig inte ens trygg i denna relation, så det är ett stort steg som jag inte kan ge något svar på nu.”

 ”Men vi får helt enkelt ta och fixa det mellan oss.”

jag var tyst…

”Annars får väl jag och min dotter hitta en egen lägenhet”

”Ja, det får ni i sånt fall”

 Sen var det slut pratat.

 Saken var den att jag kände tvekan….Varför? Jag gillar hans barn mycket.

När han sa att de skulle hitta en egen lägenhet så kände jag ingenting, inget…

Jag tyckte att det var konstigt…att jag mer kände ”ja de kan ju flytta till nåt eget.

Det vore skönt att få ett slut på denna soppa som har pågått i ett år”

 Jag vet inte varför jag tänkte så…

 I går då jag la mig tidigare än alla andra så kände jag lite besvikelse….ensamhet.

Över att vi knappt har hunnit se varandra i veckan då jag har jobbat och de lägger sig senare än mig och i dag åker han ner till Linköping och stannar över natten.

Jag får inte i hop dessa två olika känslor….

 Jag känner mig lite besviken och lite ”snuvad på konfekten”.

Kanske är det mina egoistiska känslor? ”men jag då, ska inte jag få gifta mig? ska inte jag få egna barn? Vem ska jag vända mig till ang mina känslor? eftersom han inte kan hantera mitt. Jag får ofta trycka undan dem.

 Känner mig lite….ja…att jag finns till så mycket för honom men får inte saker själv som gör mig glad, men han får som han vill. Låter ju jätte löjligt då jag skriver det…

 Nån som har nåt råd att ge?

Tillägg:

Jag tror inte att jag känner mig sedd…..att det är det jag blir ledsen över…