Läser på Text-TV att Svenskt Näringsliv igen riktar kritik mot Arbetsförmedlingen för ineffektivitet och byråkrati.

En granskning visar att varje förmedlare fixar ca 9 jobb om året, vilket ger en kostnad på ca 60.000:- per förmedlat jobb..!

Återkommer till det men ska berätta om nåt jag fick berättat för mig för ca 20 år sen. Bodde i Skåne och besökte AF, i Malmö tror jag, och träffade en förmedlare. Av någon anledning (just me?..) började vi diskutera AF i allmänhet. Då berättade förmedlaren nåt jag inte tänkt på tidigare: AF är uppbyggd från grunden för att hjälpa arbetsgivarna att hitta arbetstagare..INTE tvärtom..!!

Tänk på det: det heter ”ARBETSförmedlingen” och arbetsgivarna som sätter ut arbeten för ”arbetssökande” att söka. Inget fel på det egentligen utan problemet kommer när systemet begär arb.sökande att söka dessa för att få A-kassa t.ex.

Det innebär i dessa dåliga tider att arbetsgivarna får tusentals sökande på varje jobb de sätter ut och därför söker personal på andra, bättre sätt som ger bättre resultat för dom.

I dagens läge med Internet och allt borde det självklart vara tvärtom på ”AF”: att de arbetssökande sätter upp sig med CV och allt, och arbetsgivarna skickar en ”intresseanmälan” till de dom är intresserade av. Därmed inte sagt att arbetssökande inte ska/kan söka jobb själv men då till ställen de är intresserade av och kvalificerad till. Kort o gott de jobb de tror de kan och vill ha.

Menar: ett personligt besök hos en presumtiv arbetsgivare är aldrig fel om man är intresserad av det jobbet. Eller: att söka jobb på annan ort om man är beredd att flytta p.g.a. det jobbet t.ex. o.s.v. ..

För att återgå då till summan ovan kan dessa säkert hjälpa både arbetssökande och arb.givare på ett bättre sätt med ett annat system. Vi pratar alltså om 60.000:-…, det är mycket pengar! 

Skulle vara intressant att höra vad ni som är i den positionen att ansvarig söka personal mm, vad ni tycker? Om ni också har dessa erfarenheter och kanske också är intresserad av ett annat system..?

Och även att höra er arbetssökande vad ni tycker om mina ideér? Om det låter helt fel eller..? Om ni har samma erfarenhet som mig att dagens system inte passar er..?

Sköt om er alla!

”En arbetssökande Patrik”  

Såg precis ett inslag i Aktuellt om lägenhetsboendet Lönngården i Malmö. Det intressanta och annorlunda med det boendet är att missbrukare som är hemlösa får ett boende UTAN att något krav på drogfrihet finns.

Det ska istället vara en rent humanitär åtgärd för sådana som misslyckats tidigare i åtgärdsprogram mm och, om jag förstod det rätt, är pensionärer.

Förutom det positiva i detta humana kom en ”bi-effekt” inte många räknat med: resultaten är även positiva ur missbrukshänseende. Flera hade dragit ner på sitt missbruk vilket antagligen är, förutom det rent humanitära, även en vinst för samhället i stort.

För Malmö Kommun är det ren vinst ekonomiskt sett då detta boende är en 1/3 så dyrt som t.ex. härbärge.

För mig bevisar detta något jag trott på länge: ger man människor en trygghet finns en inre drivkraft att göra något bra av sitt liv. Ok, dessa kanske inte blir drogfria men är det egentligen målet för samhället och individen..? Är det inte istället att var och en gör det bästa av sin situation och för dessa pensionärer måste det kännas rätt bra att inte behöva göra nåt brottsligt t.ex. för att överleva vardagen..och från den plattformen tror jag också det är lättare att få en positiv utveckling angående drogproblem också.

Win-win enligt min åsikt i alla aspekter, och det ur både humant och ekonomiskt perspektiv.

Hoppas att detta synsätt sprider sig till andra kommuner i Sverige (och andra instanser) och sen ner till alla (kan ju hoppas iaf) medmänniskor. Vi är så jävla snabba att döma andra utan att veta ett förbannat dugg (se det som hände i Örnsköldsvik t.ex.) om vad som ligger bakom eller hänt.

Nu börjar jag elda upp mig så slutar här innan jag skriver nåt olämpligt..;)

Känns bra iaf att skrivit det första inlägget på länge..:)

Sköt om er!

En humanistisk Patrik. 

Ciao!

Kommer att börja skriva och använda bloggen igen efter ett låååångt uppehåll.

Har mycket jag vill skriva och dela med mig av, nästan för mycket, så fått tagit mig en funderare på vad jag vill med bloggen och hur jag ska använda den.

Ni som har Spotify kommer iaf få mycket musiktips, både bra och dåliga, men är ju tur smaken är olika…. Men mitt mål är att det ska vara nytt/spännande/annorlunda..ja vadsomhelst bara det inte är sånt som ni spelade innan ni lyssnade.. Ni kommer alltså INTE få tips om melodifestivallåtar..ej heller skräp som Re:bound och annat sånt skit! Däremot kanske låtar ni glömt (vare sig ni ville det eller inte..haha..) eller ”okända” utländska låtar, kanske nån blåny då o då mm mm.

Min musiksmak är åt ”Dance”-hållet men t.ex. Melissa Horn går också bra. Kan slänga in nån klassisk låt eller Jussi Björling eller Nazareth eller..jag försöker lyssna på det mesta och hitta godingar överallt. Vill att musik ska överraska en då o då.. Tyvärr kan jag inte med (förutom skräp som ovan) fri jazz o.dyl. Försökt se det fina i den genren men misslyckats..duktiga musiker men jag fattar ingenting..!? Så ni som BARA vill ha sånt för stunden behöver inte ens chansa..:)

Ska i förlängningen försöka skriva MINST ett inlägg om dagen. Kommer antagligen vara mycket filosofi, samhällsfrågor, kanske mer politik i detta valår mm. Men kommer inte vara dagsaktuellt. Men därför jag skriver MINST ett om dagen ovan för jag, liksom ni (iaf många av er), reagerar ju på dagshändelser och vips! har man ett inlägg man bara måste skriva om.

Nåt jag själv skrev tidigare var ett citat om dagen och det kommer jag nog fortsätta med, det var kul..:)

Men är lite ringrostig, har glömt alla finesser här mm,  och inte riktigt bestämt mig hur det allmänt ska se ut här så ge mig lite tid att mjukstarta så hoppas jag att det ska bli nåt vettigt av den här sidan också..;)

Sköt om er alla. Kram Patrik… 

Vet inte hur det är med er, men jag ser nästan alltid framåt..nu menar jag inte på det personliga planet (även fast jag börjar bli bättre på det..). Nä, menar i det stora perspektivet. Vad olika beslut och händelser har för inverkan..eller rättare sagt, kan ha för inverkan på mig, dig och andra: 20, 50 och 100 år framåt..

Vad innebär Asiens ekonomiska framgångar? Vad händer med Afrika? Kommer USA vara enda supermakten? Löser vi miljöfrågan och isf hur? Hur många människor kan vi bli? Kommer vi tillrätta med svälten i världen? Vilka vetenskapliga framsteg kan vi ”vänta” oss?  Hur fungerar människan, både enskilt och i grupp och vilka sociala mönster kommer vi att följa? Vad innebär allt detta för Världen, EU, Norden, Sverige, dig och mig..?

Kände jag hade ganska bra koll på detta, hur JAG trodde det skulle se ut då jag alltid haft lättare se det ”stora” än det lilla (vet inte varför, bara är så..). Och faktiskt har mycket av mina tankar ”slagit in”, svårt förklara här vad jag menar och inte viktigt heller i detta inlägg.

Den största frågan i världspolitiken kommer bli den om energi/miljö. Skriver energi/miljö för dessa hör ihop för flertalet människor i världen. Inte direkt för västvärlden för vi har ekonomi att sära på dessa, men för resten av världen hör dessa obönhörligt ihop. I sin tur kan dessa kopplas vidare till annat beroende på vart i världen vi befinner oss. I stora delar av Asien med utveckling, och i stora delar av Afrika med överlevnad.

Väldigt sammanknippad med energi/miljö kommer färskvattenfrågan att bli..det är redan brist på den och finns stora möjligheter att krig kommer startas för tillgång till vattnet inom en inte alltför snar framtid.. Allt detta kommer även påverka dig och mig i en allt globalare värld.

Allt detta kände jag att jag hade ”koll” på.. Men en insikt fick allt på ända..

Låt oss säga att vetenskapen får det genombrott som flera suktat efter och som kommer närmare för vart år: att hitta lösningen på t.ex. vätekraften! Det skulle innebära att vi har en oändlig energikälla som dessutom är så ren man kan tänka sig.. Låt oss säga det händer inom 20 år.. ”Inte så märkvärdigt” kanske många tänker.. Men en oändlig energikälla skulle i längden betyda mycket billig energi. Som i sin tur betyder att den blir tillgänglig för ”alla”, även de fattigaste länder o människor!

Ska försöka ge några exempel jag kommit på som helt förändrar vår ”världsbild”: 1) DU behöver inte spara på energi! (”Tänk” in den tanken i din vardag). 2) Finns reningsverk som renar havsvatten till drickbart vatten redan nu men mycket energikrävande..”Niema Problema” längre…        3) Material och materialforskning behöver inte längre tänka på energiåtgång längre vilket skulle revoltionera den schangern (supraledare m.m.). 4) Mat..! För att odla grödor behövs tre saker: näring, vatten och energi..Rest my Case..ni förstår. 5) Kommunikation och  Infrastruktur: med effektiva elmotorer t.ex. kan vi förflytta oss mer eller mindre gratis.

Jag kan fortsätta men dessa är några av de viktigaste förändringar en sån upptäckt skulle medföra.. Och följer man forskningen är dom inte allt för långt ifrån ett sånt genombrott. Det har iofs ”forskningen” även sagt tidigare men nu angrips problemet från så många håll och även experiment visar att en praktisk lösning är nära.. Men visst, dom kan missbedöma problemens art och ”misslyckas”, men inte det viktiga med min poäng..

Det viktiga är dessa drastiska skillnader som ett sånt eventuellt genombrott skulle medföra. Ni kan väl själva fundera på mitt första exempel ovan: hur eran vardag skulle kunna förändras om ni INTE behövde fundera på hur mycket energi ni använder..? När ni gjort det ett tag, flytta då över tankarna ni fått till att gälla hela världen och ni förstår det ”svindlande” i detta..

Jag själv har bara börjat och redan sätter fantasin gränser känner jag, försöker ”spränga” gränserna men går trögt. Absolut bäst här tror jag en 9-10 åring skulle vara: en sån som förstår innebörden i ”energi” men inte fattat begränsningarna än.. Men så länge lånar jag gärna er (eller nåt barns i er närhet) fantasi om ni vill och orkar fundera på detta.. Skulle intressera mig oerhört vad ni tycker och tänker om detta..

En Fantasibegränsad Patrik..:)  

Maria gjorde mig uppmärksammad på en blogg skriven av en pedofil och som handlade om just pedofili i allmänhet. Innan jag fortsätter vill jag säga att jag INTE på något sätt delar hans uppfattningar.

Men hur fel vi än tycker han tänker har han rätt till sina tankar. Den dagen vi inte har det så säg till mig för då flyttar jag. Och hittar jag ingenstans där mina tankar är mina tar jag adjö till denna världen. Skulle ALDRIG acceptera ett samhälle typ det som beskrivs i George Orwell´s ”1984″.

Nästa fråga är ju om det är bra om han skriver om detta och att vi sen läser det. Jag svarar JA på båda frågorna. Hur mycket vi än hatar det förekommer övergrepp på barn av pedofiler. Om han då delar med sig av sina tankar kan det öka vår (samhällets) förmåga att förebygga att det händer. Han skriver också ganska sakligt (utifrån sina tankar) så varför inte ta debatten med honom med sakliga argument och tankar.

I vårt demokratiska samhälle har vi i årtionden försökt negligerat odemokratiska krafter i tanken att det då ska försvinna. Det funkar inte, vi måste ta debatten. 

Tycker inte heller vi kan utgå från att han hittar på eller ljuger. Han skriver ju att han aldrig gjort något övergrepp och så länge man inte på något sakligt sätt kan påstå nåt annat får man utgå från att det är sant.

Och om dom vill ha tecknade pedofilibilder eller nåt annat som inte kränker någon persons integritet får dom väl ha det. Däremot tycker jag samhället fortfarande gör för lite för att stoppa, förebygga och finna bilder o.dyl. på övergrepp av barn. Hans argument däremot, att ”använda” bilder m.m. på redan begångna övergrepp är vansinne. Det stoppar inte övergreppen och därmed faller det enda argumentet tycker jag.

För mig har debatten fört med sig den insikten att pedofili inte är brottsligt eftersom det bara finns i huvudet. Tar ett exempel: om någon som läser hans sida tänker att ”den där jäveln borde skjutas”, ska vi då straffa denne för den tanken..? Blir ohållbart, däremot om en eller bägge ger efter för sina tankar och verkligen utför denna tanke blir saken en annan..

En annan fråga är ju om han kan ”locka”, övertyga eller få fler att inse dom är pedofiler..? Tror inte det, är en sån pass stor avvikelse från det normala och gör ju inte livet lättare att leva precis att ha såna tankar. Och skulle han och andra liknande bli så många att dom faller inom normen..ja,då är det nog inte dom som är problemet utan samhället i stort som misslyckats. Och samma sak där: då flyttar jag eller säger adjö till denna värld, för det samhället vill jag heller inte bo och leva i..

En Tänkande Patrik.

”Snoozan” har i ett inlägg gjort mig uppmärksam på att det häromdagen, 13:e Augusti, var det vänsterhäntas dag (The Lefthanders Day). Eftersom jag är vänsterhänt och skrivit lite ”tyngre” inlägg senare tiden tänkte jag lätta upp stämningen lite med ett inlägg om vänsterhänthet..eller rättare sagt, min vänsterhänthet.. 

Varför jag skriver ”min vänsterhänthet” beror på att vi alla, och nu pratar jag inte bara om händer, gör saker med olika sidor.. Lite förenklat kan man säga att man skiljer på: händer, fötter, ögon och öron. Alltså när vi säger att någon är högerhänt är inte det samma sak som att dessa är högerfotad eller ”högerögd” eller ”högerhörd”, detsamma gäller då vänsterhänta..

Kombinationer över sidorna kallas att vara korslateral. Ytterligare ett uttryck är ”Ambidextra” vilket innebär att ingen av händerna är dominant (vet inte om detta gäller de andra organen).

Men nu skulle det ju handla om mig..hmpf..;) Jag är alltså vänsterhänt i ”allt” finmotoriskt. Men ”allt” som kräver styrka är jag högerhänt på. Jag är högerfotad. Antagligen ”vänsterhörd” eftersom gärna luren på det örat. Tror jag är ”vänsterögd”.. Varför jag låter osäker kommer ni förstå senare..

Eftersom samhället är uppbyggt för högerhänthet får den vänsterhänte utveckla högerhanden vilket kan krångla till det när det gäller de andra organen..

Nu till mig igen (var väl tusan också..haha..). När jag spikar slår jag i spiken med vänstern för att sen byta när jag ska slå ner/in den. Likadant med saxar har jag svårt, helst med tjocka tyger t.ex. som ofta kräver både fin- och grovmotorik. När jag gjorde lumpen höll jag bössan åt fel håll men en pistol kan jag hålla åt bägge håll egentligen men föredrar nog högerhanden.Om vi fortsätter med racketar är jag högerhänt men med klubbor är jag ”Rightare”.

Som jag nämnde är jag högerfotad, men som upphoppsfot kan jag använda bägge men igen föredrar jag höger antagligen på grund av styrkan..

Det är det som är problemet hela tiden. Jag verkar ha all finmotorik på vänster sida och all styrka på höger gällande då händer och fötter. Men är ju tränad för ett högerhänt samhälle plus då detta med öra och öga tror jag ställer till med stora konflikter i min hjärna.. (pilkastning är ytterligare än sån grej som jag kan göra med bägge men föredrar högern).

Var nog på grund av korslateralitet(?) som jag skrev så jäkla fult i skolan..fick ingen ordning på det så läraren försökte i 2:an få mig att byta hand vilket i längden inte gjorde min skrivstil grannare precis..:) Så fortfarande i 40-årsåldern utvecklar jag faktiskt min skrivstil så faktiskt ganska läsligt nu..

Men allt detta är ju inte dåligt. Pga av ett högerhänt samhälle har jag ju fått en ”träning” som inte högerhänta fått. Det, plus dessa konflikter i hjärnan är jag övertygad om att det bildas annorlunda tankebanor som många andra inte har, inte ens ”vanliga” vänsterhänta.. Men att tänka annorlunda är inte alltid så lätt, speciellt inte när man är yngre men har med åldern faktiskt börja vända detta till något positivt istället.. Jag har unika förmågor eftersom jag tänker annorlunda!

Tyvärr har jag väl för sent upptäckt detta och därför yrat på i mitt sökande efter yrkesbana..och vet faktiskt fortfarande inte vad jag ”vill bli när jag blir stor”..:) Blev ju aldrig fotbollsproffs, inte för att jag drömde om det, men hade talangen.. Blev ju heller inte forskare eller ”geni” som jag senare tänkte kanske kunde funka.. Efter det arkitekt eller lärare men då fanns inte orken..

Jag har aldrig känt mig ”hemma” nånstans. Det, plus min alkoliserade mamma, har gjort mig väldigt anpassningsbar.. Kan umgås med allt och alla, anpassar mig till alla situationer.. Är väl det också som gjort jag inte fått den hjälp jag behöver psykiskt.. Vet inte hur många läkare, doktorer, psykologer, handläggare..you name it.. som sagt i efterhand att dom inte förstått hur stora mina problem är..

Är helt övertygad att jag har nåt slags ADHD (vilket antagligen inte gjort det lättare att känna sig hemma) t.ex. men fortfarande idag får jag kämpa för att få hjälp med det.. Och allt för att jag är annorlunda och därför fått, och kunnat, anpassa mig för att sen när mitt rätta jag kommer fram inte passa i någon mall överhuvudtaget..

Ojoj..vad som kom fram nu då..:) Detta som skulle handla om min vänsterhänthet och vara ett ”lätt” inlägg.. Men mycket därför jag skriver och bloggar: för att få fram dessa saker, att hitta mig själv och nu när jag tänker på det: antagligen därför jag är så nyfiken på människor och allt annat som finns.. Därför jag känner mig som en 5-åring ibland och ett geni ibland: passar inte in, tänker annorlunda och försöker hitta min ”plats” och vem jag är..

Har ända sen jag varit 10 år känt att jag lever i fel århundrade. Känt att jag velat bo i ett samhälle där annorlunda, kritiskt tänkande premieras i motsats till dagens ”maskinsamhälle”.. Har aldrig haft många idoler, om nån egentligen.. Men de 3 som jag på rak arm kan säga vara närmast är en kvinna, en häst(!) och inte minst den jag känner mest samhöre med, en död person. Kvinnan är Madonna (alltid varit annorlunda och vågat gått sina egna vägar). Hästen är Copiad (Vilken fighter, fick ofta gå den tunga vägen men gav aldrig upp!). Men den som står mig närmast är Leonardo Da Vinci..

En anpassad Patrik.

Tillägg ca 01.30 natten mot Lördag: I hastigheten blev det ett syftningsfel i inläggets ”anda” gällande det med ”fredagsmys”. Det riktar sig till barnfamiljer och unga som växt upp med detta, kan säga i åldern under 25år(?). Tror inte barnlösa över 30år, och föräldrar över 45år berörts så mycket av detta fenomen..

”Aaahh..äntligen Fredag. Skönt att veta man inte ska jobba i morgon och att ha en hel helg framför sig utan måsten..”

IRONI..! För så är det ju inte. Det har ju skapats nån ny tradition som kallas ”Fredagsmys”. Och det gillar jag inte! Ska bara säga att detta är min personliga uppfattning och inget jag vet om fler håller med i men vill vädra åsikten och hoppas nån förstår mig. Och att andra kan säga sin åsikt så jag förstår det positiva i allmänhet med ”fredagsmys”.

Jag får vibbar från starten av ”Bingolotto”.. Man skulle försöka hälsa på folk på lördagkväll…ICKE..!! Gick inte..för varenda Lördag satt dessa och såg på ”Bingolotto” och det var stört omöjligt att ändra på..möjligtvis bröllop eller begravning men annars..glöm din dröm..

För mig är det personliga mötet helt överlägset allt annat. Jag hoppar gärna över mycket för att istället umgås med människor (därför svårt med, och att följa, serier..) Och i dagens service-samhälle jobbar vi väldigt olika tider och dagar. Allt fler jobbar helger och sena kvällar. Att då försöka få en kväll som passar att träffas är inte lätt.

Jag bodde själv med en tjej som hade 2 barn; en flicka på 1år och en pojke på 6år. Detta var på mitten av 90-talet och vi hade ”Fredagsmys”. Jag kom aldrig överens med det. Hade ingen betydelse vad som hänt i veckan, vilka som var sjuk eller hur man jobbat: när fredagkväll kom skulle vi se på TV, käka chips och ha ”mysigt”.. Blev sällan mysigt, var ofta nåt som inte stämde.. Antingen var vi för trött eller var det dåligt på TV, eller så var nån sjuk och kunde inte vara med osv osv.. Ja alla som varit i den sitsen känner igen sig..

Jag är definitivt inte emot att familjen träffades allihop och umgicks, tvärtom, tycker ju om det personliga mötet. Det jag är emot är att det redan bestämts att det är VARJE fredag. Det är ju t.o.m. reklam om det på TV..nu ska här mysas alla barnfamiljer o fan ta den som inte är med på det..finns inga ursäkter..varken pengar, arbetstider, vänner o bekanta, INGET får störa denna kväll..!!

För mig känns det som Julafton varje fredag.. Inget fel på Julafton, det är den bästa högtiden på året. Men är just det: det är en gång om året, inte varje förbannade fredag..! Julafton är jobbigt: mycket som ska fixas och ordnas, tider ska pusslas osv. Men värt det! De flesta är t.ex. ledig Juldagen så man kan ta det lugnt, ingen stress eller press. Men så är ju inte varda´n, speciellt inte för barnfamiljer. Helgen kan vara minst så uppbokad som vardagar: det är födelsedagar, matcher, cuper, föreställningar, stugan, jobb, tapetserandet..osv.

Och ordet ”mys”, vad är det, vad betyder det..? Här ska erkännas att för mig blev det besudlat redan på 70-talet när man hade ”mys-hörnor” på skolan: ett litet utrymme med massor av roliga kuddar..som man inte fick använda som man ville och inte heller när man ville.. Utan där skulle man bara vara och hålla käft..var ju ”mysigt”..

Så redan där blev jag anti mot ordet. MEN därmed inte sagt jag inte HAFT mysigt nångång. Men för mig är det en beskrivning efteråt, inte nåt man kan bestämma. Det är ungefär som att säga att det blir soligt på fredag innan man vet. Soligt är en beskrivning efteråt ELLER nåt man kan hoppas på. För mig är ordet ”mys” likadant.. Man förutsätter en stämning som kanske inte kommer finnas. Därför också svårt när någon säger man ska göra det ”mysigt”..vad är det..? En massa värmeljus, är det mysigt? Eller att sitta spela kort med kompisarna, är det mysigt? Vem bestämmer vad som är mysigt INNAN och för mig..?

Så är alltså två saker jag inte gillar med ”Fredagsmys”: 1) Att man redan innan bestämt det ska vara fredag oavsett om det passar ALLA familjer eller inte. 2) Att någon annan bestämmer vad som är mysigt OCH att man ska ha mysigt.

Hoppas ni förstår hur jag menar. Svårt att beskriva detta med det skrivna ordet, och även ”kortfattat”. Hoppas också ni kommer med kommentarer. Har mer att säga i detta men blir som Mirhepo beskrev så bra: att jag förklarar förklaringar. Bättre att ta det som det kommer isf. Så ifrågasätt, fråga, förklara, tyck..ja vad ni vill för blir bara glad att få höra era tankar..

En  Tänkande Patrik..!   

Har tittat lite på TV nu ikväll. Var inte meningen men två intressanta program gjorde att jag blev sittande. Den brittiska serien ”Ritualer” och senare ”Minnenas television” med programmet om ”Three Lucky Swedes”..

Börjar lite snabbt nämna serien ”Ritualer” för i första programmet besökte programledaren Vanuatu och ”John Frum-kulten” som jag nämnt i tidigare inlägg.. Var bara det jag ville säga om det..:)

Däremot programmet om ”Three Lucky Swedes” fick mig att tänka lite om mina senaste inlägg. Vad jag kommer ihåg har jag aldrig hört talas om dessa och deras öden. En hänryckande historia om två svenskar och en norrman(!) som utvandrade till landet i väster för att söka guld och fann det i norra Alaska. Deras fynd startade en guldrush som till slut medförde att staden Nome byggdes. Själv blev dom stenrika och även andra skandinaver tjänade stora pengar. Många var profiler på sitt sätt och med intressanta historier både bakom och framför sig.

Varför har jag aldrig fått läsa eller höra om dessa personers öden i skolan. Den här historien har ju allt, Värsta ”Macahan-serien” ju fast med svenskar i huvudrollerna. Deras öden innefattar värsta fattigdom i Sverige, ”mot-alla-odds-stuket”, kände revolvermannen Wyatt Earp som delägare, långdragna tvister, jordbävningen i San Fransisco osv osv.. Är det nån gång jag hade vaknat under historietimmarna i låg- och mellanstadiet är det denna historia.

Måste finnas massor av historielärare och andra lärare som också fastnat för denna historia. Antar dom tycker det skulle vara roligare att göra något av det på lektionerna än att traggla kungaätter och deras åldrar..

Kommer även på en annan intressant gestalt i svensk historia som borde intressera högstadieelever om inte annat, det är Axel von Fersen d.y. En fascinerande man med ett otroligt fascinerande liv som egentligen var inblandad i alla stora händelser, både i Sverige och utomlands, under sin livstid och som grädde på moset, oskyldigt lynchad till döds. Plus alla hans kärleksaffärer (Många!) med bl.a. Marie Antoinette som borde intressera hormonstinna tonåringar..;) Han vet jag att vi fick läsa om lite i skolan men varför inte följa honom genom livet och ta de historiska händelserna genom hans öden.. DET skulle varit intressant och tror jag hade lärt mig bra mycket mer historia då. Och ännu viktigare, kunna sätta in dessa händelser i sitt perspektiv, lättare förstått bakgrunden till dessa som t.ex. Amerikanska och Franska revolutionen m.m. (han var ju fan överallt den mannen slängande med sin pick..)..

Är ju så synd att de flesta av oss börjar intressera oss för historia i vuxen ålder (för min del i 25 årsåldern). Både vår personliga men även Sveriges och omvärldens historia är ju det som skapat oss och samhället vi lever i. Och kännedom om vår historia leder i sin tur till ökad självkännedom som är så viktigt i vårt stressade samhälle (och som jag tycker saknas hos många unga idag).

En ”historisk” Patrik..;)

Måste bara komplettera med en kort grej angående ”betygen”.

Min grundläggande kritik mot skolsystemet idag kan sammanfattas ganska kort egentligen. Vill att alla läser denna och tar sig en allvarlig funderare hur detta system överhuvudtaget får finnas i vårt utvecklade samhälle.

”Att samma skola (stat) som först kräver barnens närvaro (skolplikt) senare har skyldighet (läroplan) att betygsätta dessa barn, och därmed frånta de flestas möjlighet att välja sin framtid, är ett tankefel som inte skulle godkännas nån annanstans i samhället. Och då är vi ändå vuxna..”   

Själv tycker jag skolplikten funkar bra och inte hört någon egentligen ha nåt emot den. Den demokrati vi har är inget jag heller vill byta ut. Kvar är ett bakåtsträvande system med betyg som inte fyller någon som helst vettig funktion längre annat än negativt. Det enda väsentliga som hänt inom skolväsendet senaste hundra åren är att barnagan förbjöds (så sent som -79. Skamligt..!!). Dags att anpassa även skolan till dagens samhälle. Och själv är jag övertygad vi kommer att skämmas (som vi gör om barnagan idag) att vi behållt betygssystemet så länge som vi gjort.

Så snälla, öppna ögonen och se lite framåt så ser ni det otidsenliga med betygen. Och när vi blivit tillräckligt många så ser vi till att betygen avskaffas snarast möjligt..för våra barns skull om inte annat..  

En helt övertygad Patrik!   

Ciao.

Lovade ju en uppföljning av ”betygen” och kommer med den nu. Blev även inspirerad av den debatt som var i TV under kvällen.

Blev ju inte mindre emot betyg efter sett det. Den första jag hörde var en professor(?) som berättade att forskarna var helt inne på min linje..alltid gött att höra sånt..:) Fick uppfattningen att de som var för betyg var det för att dom inte kunde se några andra alternativ: ”Visst, det finns problem och orättvisor. Och ja, en del slås ut. Osv osv.. Men hur ska vi annars göra?”

Säger inte jag har lösningen men detta är iaf mina funderingar.

Grundskolan är det enda stället i samhället det är allmän plikt att vara på. Det finns inga val eller nåt. Det är straffbart om föräldrar eller andra motverkar skolplikten. Grundskolan kan på detta sätt inte jämföras med något annat. Detta ställer ju också speciella krav på skolväsendet att underlätta för ALLA barn att dessa verkligen går dit, vilken anledning det än må vara att dessa inte göra det.

Precis som vi vuxna är barn väldigt olika, med olika förutsättningar, olika krav osv.. Men grundläggande, enligt min uppfattning, är att alla vill ”tillhöra någon grupp”, vi är flockdjur kort o gott.. De som bor ute i skogen ensam väljer att göra det, inte tvärtom. Det bör alltså inte vara svårt att få barnen till skolan. Det är där dom träffar andra: kompisar, klassisar, personal osv. Det är även där det finns möjligheter som oftast inte finns hemma: leka många, utflykter, studiebesök, pedagogiskt materiel osv.. Även att träffa ”oliksinnade”, såna man kanske inte skulle träffa annars beroende på bostadsort, kultur, intressen osv..

Allt detta finns inbyggt i modellen så att säga, är ju bara att fortsätta på ”vågen” anser jag. Att ”Lena” inte lärt sig räkna i 3:an är ingen katastrof: hon har kanske inte grunderna än, eller inte intresserad än, eller..ja kan finnas många anledningar till detta. MEN så länge hon, eller hennes omgivning, inte mår dåligt av det är det inget problem. Det är där jag tycker det blir tankefel med betyg/”omdömen”. Det skapar ett problem som inte finns för Lena och hennes omgivning..

Varför inte låta Lena fixa detta när hon vill, för det kommer hon till slut vilja. Likväl som att sluta med napp, snuttetrasa o allt vill man inte vara SÅ annorlunda. Även Lena förstår till slut att detta bör hon försöka fixa, och det ganska snart.. Varför krångla till allt? Det är då omgivning och pedagogisk personal ska hjälpa Lena att nå det målet. Och oftast när ”bitarna” faller på plats är dessa barn (Lena t.ex.) inte sämre att räkna..bara det att dom inte gjort det tidigare..

Och vår pedagogiska personal (tyvärr inte alla) är ju utbildad på mycket annat än ”kunskap”. Oftast tycker dom själva att annat än kunskap är viktigare, både för dom själva och barnen. T.ex. mobbing, ADHD, hemförhållanden..ja ni förstår.. Ingen jävel är väl nöjd om man lyckas trycka in de ”fyra räknesätten” i Lena om hon sen i rasten blir mobbad, eller inte alls kommer till skolan för hon måste ta hand om sin alkoliserade mamma osv.. För mår Lena dåligt är allt annat..onödigt är ordet jag söker tror jag..

Jamen i gymnasiet då säger nån, hur gör vi där om inga betyg finns. Hur ska ”urvalet” se ut som.. URVALET. Titta på ordet. Våra 15-åringar ska alltså ”välja” något som kan påverka hela deras framtid.. Men för det flesta blir det inget ”val”, dom har för dåliga betyg! Så där, redan vid 15 års ålder, har ”urvalet” (betyget) bestämt mycket av deras framtid..inte egentlig kunskap och intresse för linjen, utan BETYGEN..!

Min tanke är att dom får välja själv var dom vill gå. Inte så svårt att genomföra som man kan tro. Med ”skolpengen” är det inte många skolor som säger nej till elever. Och valen år till år kommer inte att skilja så mycket om eleverna själva får välja år till år. Inte många ämnen som skiljer mellan olika linjer, oftast bara 2-3 ämnen mellan ”närliggande” linjer.. Och eftersom valen görs på våren har skolorna gott om tid att se om sitt ”hus”.

Eftersom eleverna väljer själva (var, och om, dom vill gå) kan man också öka kraven på studieresultat under gymnasiet. Kanske ett ”minimikrav” (Godkänt) på varje kurs dom går i. Antar att Högskolan är så pass internationell att dessa ideer inte kan genomföras där men då kan eleven begära att få betyg. Då är ju dessa ändå 18-19 år och kan ta motgångar på ett bättre sätt. Självkännedomen är också högre då, man har insett sina begränsningar OCH möjligheter.

Tänkte bli lite personlig här. Jag har ända från liten till 35 år spelat fotboll. Börja tyvärr röka när jag var 15 år och har ända sen dess HATAT löpträning..(har inte sprungit en meter sen jag slutade med fotboll). Men jag sprang ändå, varenda jävla vinterträning (den är LÅNG i Norrland).. Varför då..? Jo, jag älskade spela boll, känna lukten av liniment och nyklippt gräs, att agera ut mina instängda känslor osv.. Det kallas MOTIVATION. Så stark känsla för något har jag aldrig hört en elev yttra om betyg. Däremot t.ex. hört jägare sitta ute på pass en vecka och frysa arslet av sig..utan att ens sett något..och glatt nästa dag säga att dom LÄNGTAR redan till nästa år.. MOTIVATION. Moppekillen som för 4:e gången plockar isär och ihop motorn för att få den gå ”tystare i tomgången”.. MOTIVATION. Och lilla Jenny jag berättat om tidigare, som börjat om spelet SIMS 3 oräkneliga gånger för att hennes rosa katt dör hela tiden.. MOTIVATION.

Ska avsluta med något om vår inre drivkraft eller personliga tankeförmåga. Alltid haft lätt med matte och dåtidens skola kunde inte ”utmana” mig så började hitta på egna klurigheter. Gick i 3:an när jag förstod ”minnesknappen” (M) på räknedosan. Kom att tänka på att det måste finnas ett tal som gånger sig själv blir 10. Eftersom 3*3=9 och 4*4=16 började jag med 3.5*3.5..för stort. Sen 3.25*3.25..fortfarande för stort. Mittimellan 3.25 och 3, 3.125*3.125..för litet osv. Sådär höll jag på tills miniräknaren gav upp och gav mig rätt svar..:) Vad vill jag beskriva med detta då? Jo, två saker: INGEN i min närhet hade sagt något om ”roten ur” (som detta handlar om), var något jag kom på själv. Och sättet jag använde för att få fram talet, fick jag lära mig i högskolan(!), kallas ”halveringsmetoden”. Denna används mycket inom något som kalls mängdlära. Definitivt ingen som berättat om denna metod för mig. Dessa tankar (förmågor) måste ha kommit någon annanstans ifrån än som berättad/läst kunskap. I allt virrvarr vad jag gjorde då, och självklart lärde mig i skolan, måste jag fått ihop några tankebanor att ”så ska jag göra”.. Den förmågan har ALLA barn och den kommer inte av att någon visar det, utan av egna erfarenheter som kommit mycke av lek och ”egentid”.

Så bort med betyg och fram med LUST och MOTIVATION!

Patrik, fortfarande radikal..:)