Ciao.

Lovade ju en uppföljning av ”betygen” och kommer med den nu. Blev även inspirerad av den debatt som var i TV under kvällen.

Blev ju inte mindre emot betyg efter sett det. Den första jag hörde var en professor(?) som berättade att forskarna var helt inne på min linje..alltid gött att höra sånt..:) Fick uppfattningen att de som var för betyg var det för att dom inte kunde se några andra alternativ: ”Visst, det finns problem och orättvisor. Och ja, en del slås ut. Osv osv.. Men hur ska vi annars göra?”

Säger inte jag har lösningen men detta är iaf mina funderingar.

Grundskolan är det enda stället i samhället det är allmän plikt att vara på. Det finns inga val eller nåt. Det är straffbart om föräldrar eller andra motverkar skolplikten. Grundskolan kan på detta sätt inte jämföras med något annat. Detta ställer ju också speciella krav på skolväsendet att underlätta för ALLA barn att dessa verkligen går dit, vilken anledning det än må vara att dessa inte göra det.

Precis som vi vuxna är barn väldigt olika, med olika förutsättningar, olika krav osv.. Men grundläggande, enligt min uppfattning, är att alla vill ”tillhöra någon grupp”, vi är flockdjur kort o gott.. De som bor ute i skogen ensam väljer att göra det, inte tvärtom. Det bör alltså inte vara svårt att få barnen till skolan. Det är där dom träffar andra: kompisar, klassisar, personal osv. Det är även där det finns möjligheter som oftast inte finns hemma: leka många, utflykter, studiebesök, pedagogiskt materiel osv.. Även att träffa ”oliksinnade”, såna man kanske inte skulle träffa annars beroende på bostadsort, kultur, intressen osv..

Allt detta finns inbyggt i modellen så att säga, är ju bara att fortsätta på ”vågen” anser jag. Att ”Lena” inte lärt sig räkna i 3:an är ingen katastrof: hon har kanske inte grunderna än, eller inte intresserad än, eller..ja kan finnas många anledningar till detta. MEN så länge hon, eller hennes omgivning, inte mår dåligt av det är det inget problem. Det är där jag tycker det blir tankefel med betyg/”omdömen”. Det skapar ett problem som inte finns för Lena och hennes omgivning..

Varför inte låta Lena fixa detta när hon vill, för det kommer hon till slut vilja. Likväl som att sluta med napp, snuttetrasa o allt vill man inte vara SÅ annorlunda. Även Lena förstår till slut att detta bör hon försöka fixa, och det ganska snart.. Varför krångla till allt? Det är då omgivning och pedagogisk personal ska hjälpa Lena att nå det målet. Och oftast när ”bitarna” faller på plats är dessa barn (Lena t.ex.) inte sämre att räkna..bara det att dom inte gjort det tidigare..

Och vår pedagogiska personal (tyvärr inte alla) är ju utbildad på mycket annat än ”kunskap”. Oftast tycker dom själva att annat än kunskap är viktigare, både för dom själva och barnen. T.ex. mobbing, ADHD, hemförhållanden..ja ni förstår.. Ingen jävel är väl nöjd om man lyckas trycka in de ”fyra räknesätten” i Lena om hon sen i rasten blir mobbad, eller inte alls kommer till skolan för hon måste ta hand om sin alkoliserade mamma osv.. För mår Lena dåligt är allt annat..onödigt är ordet jag söker tror jag..

Jamen i gymnasiet då säger nån, hur gör vi där om inga betyg finns. Hur ska ”urvalet” se ut som.. URVALET. Titta på ordet. Våra 15-åringar ska alltså ”välja” något som kan påverka hela deras framtid.. Men för det flesta blir det inget ”val”, dom har för dåliga betyg! Så där, redan vid 15 års ålder, har ”urvalet” (betyget) bestämt mycket av deras framtid..inte egentlig kunskap och intresse för linjen, utan BETYGEN..!

Min tanke är att dom får välja själv var dom vill gå. Inte så svårt att genomföra som man kan tro. Med ”skolpengen” är det inte många skolor som säger nej till elever. Och valen år till år kommer inte att skilja så mycket om eleverna själva får välja år till år. Inte många ämnen som skiljer mellan olika linjer, oftast bara 2-3 ämnen mellan ”närliggande” linjer.. Och eftersom valen görs på våren har skolorna gott om tid att se om sitt ”hus”.

Eftersom eleverna väljer själva (var, och om, dom vill gå) kan man också öka kraven på studieresultat under gymnasiet. Kanske ett ”minimikrav” (Godkänt) på varje kurs dom går i. Antar att Högskolan är så pass internationell att dessa ideer inte kan genomföras där men då kan eleven begära att få betyg. Då är ju dessa ändå 18-19 år och kan ta motgångar på ett bättre sätt. Självkännedomen är också högre då, man har insett sina begränsningar OCH möjligheter.

Tänkte bli lite personlig här. Jag har ända från liten till 35 år spelat fotboll. Börja tyvärr röka när jag var 15 år och har ända sen dess HATAT löpträning..(har inte sprungit en meter sen jag slutade med fotboll). Men jag sprang ändå, varenda jävla vinterträning (den är LÅNG i Norrland).. Varför då..? Jo, jag älskade spela boll, känna lukten av liniment och nyklippt gräs, att agera ut mina instängda känslor osv.. Det kallas MOTIVATION. Så stark känsla för något har jag aldrig hört en elev yttra om betyg. Däremot t.ex. hört jägare sitta ute på pass en vecka och frysa arslet av sig..utan att ens sett något..och glatt nästa dag säga att dom LÄNGTAR redan till nästa år.. MOTIVATION. Moppekillen som för 4:e gången plockar isär och ihop motorn för att få den gå ”tystare i tomgången”.. MOTIVATION. Och lilla Jenny jag berättat om tidigare, som börjat om spelet SIMS 3 oräkneliga gånger för att hennes rosa katt dör hela tiden.. MOTIVATION.

Ska avsluta med något om vår inre drivkraft eller personliga tankeförmåga. Alltid haft lätt med matte och dåtidens skola kunde inte ”utmana” mig så började hitta på egna klurigheter. Gick i 3:an när jag förstod ”minnesknappen” (M) på räknedosan. Kom att tänka på att det måste finnas ett tal som gånger sig själv blir 10. Eftersom 3*3=9 och 4*4=16 började jag med 3.5*3.5..för stort. Sen 3.25*3.25..fortfarande för stort. Mittimellan 3.25 och 3, 3.125*3.125..för litet osv. Sådär höll jag på tills miniräknaren gav upp och gav mig rätt svar..:) Vad vill jag beskriva med detta då? Jo, två saker: INGEN i min närhet hade sagt något om ”roten ur” (som detta handlar om), var något jag kom på själv. Och sättet jag använde för att få fram talet, fick jag lära mig i högskolan(!), kallas ”halveringsmetoden”. Denna används mycket inom något som kalls mängdlära. Definitivt ingen som berättat om denna metod för mig. Dessa tankar (förmågor) måste ha kommit någon annanstans ifrån än som berättad/läst kunskap. I allt virrvarr vad jag gjorde då, och självklart lärde mig i skolan, måste jag fått ihop några tankebanor att ”så ska jag göra”.. Den förmågan har ALLA barn och den kommer inte av att någon visar det, utan av egna erfarenheter som kommit mycke av lek och ”egentid”.

Så bort med betyg och fram med LUST och MOTIVATION!

Patrik, fortfarande radikal..:)