Såg precis ett inslag i Aktuellt om lägenhetsboendet Lönngården i Malmö. Det intressanta och annorlunda med det boendet är att missbrukare som är hemlösa får ett boende UTAN att något krav på drogfrihet finns.

Det ska istället vara en rent humanitär åtgärd för sådana som misslyckats tidigare i åtgärdsprogram mm och, om jag förstod det rätt, är pensionärer.

Förutom det positiva i detta humana kom en ”bi-effekt” inte många räknat med: resultaten är även positiva ur missbrukshänseende. Flera hade dragit ner på sitt missbruk vilket antagligen är, förutom det rent humanitära, även en vinst för samhället i stort.

För Malmö Kommun är det ren vinst ekonomiskt sett då detta boende är en 1/3 så dyrt som t.ex. härbärge.

För mig bevisar detta något jag trott på länge: ger man människor en trygghet finns en inre drivkraft att göra något bra av sitt liv. Ok, dessa kanske inte blir drogfria men är det egentligen målet för samhället och individen..? Är det inte istället att var och en gör det bästa av sin situation och för dessa pensionärer måste det kännas rätt bra att inte behöva göra nåt brottsligt t.ex. för att överleva vardagen..och från den plattformen tror jag också det är lättare att få en positiv utveckling angående drogproblem också.

Win-win enligt min åsikt i alla aspekter, och det ur både humant och ekonomiskt perspektiv.

Hoppas att detta synsätt sprider sig till andra kommuner i Sverige (och andra instanser) och sen ner till alla (kan ju hoppas iaf) medmänniskor. Vi är så jävla snabba att döma andra utan att veta ett förbannat dugg (se det som hände i Örnsköldsvik t.ex.) om vad som ligger bakom eller hänt.

Nu börjar jag elda upp mig så slutar här innan jag skriver nåt olämpligt..;)

Känns bra iaf att skrivit det första inlägget på länge..:)

Sköt om er!

En humanistisk Patrik.