Diskuterade med Maria igår om bl.a. skolbetygen. Såg hon gjort ett inlägg om det och fick inspiration att göra ett eget.
Ju äldre jag blir desto mer är jag emot betygen som det fungerar nu. Både skolsystemet och betygen är en kvarleva från början av ”industriåldern”, dvs från 1900-talets början. Möjligheterna då (och platserna) för eleverna var mindre och för att studera vidare behövdes ett konkurrenssytem för att få fram de med läshuvuden. Stor skillnad mot idag då samhället kräver att alla är mer eller mindre utbildade.
Många tycker inte om konkurrensen som finns inom idrotten t.ex. En del barn slås tidigt ut och tappar intresset för det dom tidigare tyckte var så roligt. Men tydligen tycker många att det är ok med samma konkurrens i skolan. Skillnaden är att vi har skolplikt och tvingar barnen att både börja och sen även fortsätta vare sig dom vill eller inte..i idrotten, hur tråkigt det än är att vissa slås ut, så tvingas man inte kvar utan kan välja att göra annat eller byta klubb/förening.
Så med dessa skillnader tycker jag betygen ska tas bort (inte skolplikten alltså). Samhället, och eleverna, skulle tjäna på att i stället ta vara på varje elevs förutsättningar och låta dessa ”studera” i sin egen takt. Och då kommer många med argumentet att ””varför ska dom lära sig nåt om inte ”moroten” finns”".. Jo, av samma anledning som dom slutar med ”tutte”, lär sig hoppa rep, vill ha ”samma” kläder som kompisarna o.s.v. Dom vill tillhöra en grupp och inte stå utanför..! Finns inget bättre sätt att få en 3-åring sluta med ”tutte” än att skicka denne på dagis. När denne inser att ingen annan har ”tutte”, då kommer dom hem och VILL sluta av egen vilja. Finns fler liknande exempel.
Finns även hos barn en inbyggd förmåga att vilja lära sig saker, att göra som ”de vuxna”. Men den ”förmågan” lyckas skolan i många fall ta bort hos barnen/eleverna när dom är i skolan. Många är skoltrötta redan innan högstadiet.. Det är ju förjävla dåligt..ett riktigt jävla misslyckande. Men många ser inte det utan skyller på att barnen/eleverna är ”slöa”.. Javisst, många har blivit slöa men det är ju vi vuxna och skolans fel..inte deras..! Det är ju vi som formar barnen.
Dagens samhälle kräver medborgare som tänker självständigt och, i många arbeten, har en ”spetskompetens”. Men för att nå den ”spetsen” behövs en allmänbildning. Inte många yrken man idag kan klara utan att kunna läsa eller räkna.
Om vi nu tar det jag skrivit ovanför i ett exempel: 7-årige Johan har svårt att sitta still och koncentrera sig (ADHD..?..skit samma..). Han har även svårt att vara lika ”social” som de andra beroende på att vad han än gör blir det ”fel”.. Inte så att Johan inte försöker utan han ”orkar” inte vara som de andra och känner sig därför lite ”utanför”.. Johan vill hellre vara hemma och leka med sina (okrossbara) plast-dinosaurer.. När han gör det är han koncentrerad.. Han har också lärt sig mycket om dessa, genom att fråga och se på TV nån gång..han är, kort o gott, en riktig ”fena” på det här med ”dino´s”. T.o.m bra mycket bättre än sin vuxna omgivning.. Men, tyvärr, har ingen vuxen koll på det för han är ju så ”jobbig”..
Men varför då inte låta Johan få studera sina ”Dino´s” på skolan?! Låt han ha dom i ”alla” ämnen och utgå från det. När Johan blivit 9 och inser att för att lära sig mer bör han kunna läsa och DÅ VILL han ha all stöttning som behövs..och när ett barn vill något går det fort..:)
Johan har nu blivit 11 och nu lämnat dinosaurerna bakom sig (”löjligt ju”) och har istället ett stort intresse för nu levande djur (speciellt kräldjur). Han vill jobba på zoo eller djuraffär (med kräldjur förstås). Han är lite av en ensamvarg men är accepterad av sina ”klassisar” och lycklig. Han har även kompisar utanför skolan, bl.a. på karate-klubben han går på (för att bli av med lite ”energi”) men även både barn och vuxna på nätet som har samma stora intresse för ödlor som han.
Nu till den 15-årige Johan: han har nu ett stort intresse för djur i allmänhet och hans dröm nu är att bli veterinär. Som stadsbo har han inte växt upp med massor av djur men hans tjej bor på landet med jordbruk och där är han ofta. Han har valt mellan att gå naturvetenskaplig linje eller ”natur-gymnasium” och valt det sistnämnda då det passar han bäst. Även fast han får gå ett ”extra-år” senare om han vill bli veterinär så känns det bättre med det lugnare tempot i teori-ämnena.. Och funderar även på att ta ett sabbatsår efter gymnasiet för att jobba (kanske utomlands med) med kräldjur som fortfarande är hans favoriter. Han är självständig med god självinsikt, har ett socialt nätverk han trivs med, tror på framtiden och är på det stora hela en lycklig kille.
SÅ vill jag att skolan ska fungera. Vi vet inte om Johan nånsin blir veterinär MEN skolan har gett han bästa möjliga verktyg utifrån hans förutsättningar. Och visst, Johan har ”missat” mycket av undervisning i bl.a. religion (läraren hittade inte mycket inom ”kräldjur” där) men gjorde inte så mycket då Johan antagligen inte skulle lyssnat ändå.. Kanske om Johan får jobba i Asien (som han vill då många kräldjur finns där) lär sig om religion där..vad vet vi.. Men verktygen har han fått och jag ser en ljus framtid för honom. Vi kan bara hoppas att allt går bra.
Så skrota det gamla skolsystemet och inse att det är nya tider nu och anpassa skolan efter detta för tvärtom går inte. Är det inte viktigare vi får bort utslagningen i skolan än att som nu, målet är att alla ska lära sig ”samma” saker. Vi befinner oss i ett ”Informationsamhälle” men skolan (och mycket annat) är kvar i ”Industrisamället”.
Och alla föräldrars mål måste väl vara att få lyckliga barn (hoppas jag). Då vill jag ni (alla) ställer er frågan: hur når vi dit..?!
En radikal Patrik..:)