Och ska blogga vidare för brinnanade liv igen haha *ler* hoppas ni har sakna mig fniss säkert inte men de va värt ett försök iaf.

Alla som har kommentera mig kommer bli godkända men dessvärre kommer jag inte att kommentera tillbaka då de är inaktuella

Kram alla bloggare

vart ju som sagt va gravid fast jag inte kunde bli gravid på naturlig väg, hade inge ägglossning bara stora ägg blåsor som brast.

Trotts detta så vart mini till mindre planerad men ett mirakel ett barn som man bara inte kunda ta bort. Idag är han vår sol vår måne och våran bebis.

Han blir två år i dag trots paniken under förlossningen så gick allt bra och han va välskapt ett litet under med 10 tår och 10 fingrar.

Mini 2 år

förlossnings berättelse kommer sen mer detaljerat

Då jag vart gravid med nummer tre så kunde jag enligt läkarna inte bli gravid men mini ville ändå bli till så han stod mot alla odds att stanna i magen.

Läkarna hade sagt jag hade ingen ägglossning och då jag träffa minis pappa så skydda vi oss inte för jag trodde ju en läkaren viste va han tala om.

Men minis pappa ville ju inte ha barnet och jag boka tid för abort men som vid alla aborter så måste man tala med en kurator först och hon sa de är du säker på att du vill göra abort? hmm va svarar man på de!? hade ju då innan jag fick beskedet att jag och min ex man inte kunde bli med barn!

Hon sa att detta kanske är sista gången du blir gravid och är de verkligen värt att ta bort de som inte kunde bli ett barn?

Mitt svar att jag skulle göra en abort vart svårare och svårare att övertyga henne att de va de jag ville, men sen tänkte jag på han som va fadern han ville ju inte ha barnet va skulle man göra?

Efter några dagars tänkande och försök till att prata med fadern i fråga om att jag kanske inte kan få mer barn på naturlig väg och att de kände hemskt att göra en abort. Han vart bara arg och bitter och jag fick de ännu svårare han ville ju inte va delaktig i de.

Men jag tog beslutet själv jag kunde inte göra en abort. Sen gick jag egenom allt ensam och då jag va höggravid i mars och skulle byta bostad på grund av de som står under bloggen jagad.

Sen på de fick jag en dubbel sidig lunginflamation men envis som synden så skulle man va med bära och dona sen att de skulle krångla med allt som vanligt de gjorde saken inte bättre, va tvungen va ut min lägenhet den sista och skulle inte få nykeln före den första hmm hur gör man då med ett helt bohag och två barn och den tredje i magen?

jo fick tack och lov låna en lägenhet i samma trapp nån dag för jag skulle kunna va ur min och hinna få städ firman att städa den med. i flytten bröt jag ena revbenet inte bra *nopp* fortsättninge följer

Vad händer om jag vill ha en till vem ska va med då? mamma kan ju inte  vilken panik känsla man fick om jag skulle träffa en man som vill ha en till, hur ska jag då kunna säga nej? ska man säga nej du får inge barn för jag vill inte ha fler så egotrippade kan man ju inte vara?

‘Men min mamma finns ju inte vid min sida, visserligen va ju min syster med på minis förlossning men jag ropade efter mamma hon gjorde alltid allt lite lättare hon hade samma humor som jag vi kunde skoja skratta trots värkar? hur blir de om jag ska föda en till? fixar jag de utan mamma som man kan ropa efter?

När jag fick nummer två så va de ju bingo lotto på tv på kvällen, och min mamma kom ju tillbaka till BB avdelningen jag har jätte svårt att ligga på sjukhus jag va nog för mycket på sjukhus som liten.

Vi skulle spela bingo lotto jag hade amma lill pojken och skoja med mamma och sa nu ska han sova tills bingo lotto är klart, så jag sa till sonen nu sover du så mamma och mormor kan spela bingo lotto.

Tro de eller ej men när bingo lotto va slut efter nästa tre timmar vart man orolig han sov än så jag va ju fram peta på han så han levde, och de gjorde han så klart men han va väl uppfostrad redan på den tiden bara ett dygn gammal.

I Förra lägenheten vi bodde i hade vi tvestjärtar, i denna då vi fick den andra sonen så fick vi myror överallt va dem, man kunde få panik slag man ville ju sonen skulle kunna ligga på golvet och leka och utveckla sina sinnen, men hur ska de gå till när myrorna är och kryper på golvet?

De va omöjligt att bo där, vi vart inlagda på sjukan de passa på att komma dit och bespruta och dona för att slippa krypen, men de vart inge bättre, minns i början då jag fick den andra sonen och fick min blodbrist hade jag en hemhjälp då jag knappt kunde stå på benen så de kom hjälpte med städningen och så.

Sen kom en sköterska var tredje dag eller nått och gav mig spruta i baken. Vid lassarettet fick jag även genomgå en hel del undersökningar och provtagningar för att se varför jag fick den blodbristen.

Den värsta prov tagningen va benmärgs provet, fy farao va de gjorde ont, bara själva bedövningen i bröstbenet va som att sticka en kniv i bröstet. och läkarn och sjukskötaren som för övrig va skit snygg… sa att men du har ju fött två barn de är ju värre än de här provet, när de sen stack i den stora tjocka nålen för att suga upp benmärgen så vråla jag så de va tvugna säga åt mig att va tyst jag skärmde de andra som låg på avdelningen.

Fasen de struntar väl jag i de gjorde ju ont, och sjuk skötaren som va snygg fick till svar efteråt jag föder heller 10 barn till än gör om detta prov så bevara de med era liv för ni kommer inte få ta ett nytt.

De tog i bröstbenet på grund av att jag amma och behövde kunna sitta på baken och de gjorde ju ont flera dagar efter så de va tur annars hade de vart svårt att sitta upp.

Som ung mamma så blir man misstrodd ut i de minsta avikelse på barnet, då jag fick min första som nyss fyllda 17 så va de mycket daltande och kritik hito ch dit att man gjorde fel på både de ena och de andra. Enligt vuxna runt om va de enda jag kunde va att sätta på blöja rätt.

Jag klara inte av att amma då jag inte fick nått stöd och hjälp till att hitta tekniken men jag misströsta inte jag pumpa ur mjölk de funka de med, tills kroppen vart så slut att den inte orkar både pumpa mata och sköta allt själv pappan hade ju jobb och kunde ju inte va hemma båda två de hade ju inte gått rent ekonomiskt.

Men jag härda ut några månader för att sen gå över på tillägg som så många andra gör men de är ofta älde och då är de ingen som säger nått, men bara för jag va ung så va de fel.

Han fick ju ett syskon som redan vid 6 veckors ålder hade åkt in och ut på akuten med andnings svårigheter jag var övertygad de va astma men  läkarna hävda han va för lite för de så de sa han hade trånga luft rör. yeah right….

När han va ca 7 veckor fick jag nog jag kände mina barn bättre än nån annan den minsta va 7 veckor och bror va dryga två år, jag fick rätt  han hade astma de satte in behandling för de och genast vart sonen bättre.

Men yttligare gånger förnedra dem mig som ung mamma, och då barnen åt väldigt dåligt och va väldigt aktiva så gick de ju inte upp i vikt som de ska jag förklara jag kan sitta i timmar med en måltid men de hjälper inte dom vill inte äta.

Vi vart inlagda på sjukhuset och fick ju skriva upp allt de åt framför allt den stora som va två år de va mest oroliga över han, och de såg han fick inte i sig så mycket mat.

Jag skulle upp til dietisten för att laga mat, och vart tvingad följa ett recept ur en kokbok för att laga köttfärs sås! alltså förstår ni jag va tvungen följa ett recept för att göra nått så lätt som köttfärs sås?

och jag sa de jag följer inge recept jag lagar mat ur eget huvud och smak, DÅ kröp de fram de trodde inte kunde läsa, va fan kunde de inte bara rent ut frågat? kan du läsa, men nej de ska förnedra mig jag va ung och kunde tryckas ner.

sen när jag hade laga mat som jag ville för jag vägra följa kokboken och tro de eller ej dietisten åt med nöjda tuggor min mat, värra med barnen de åt ju inte va ska man som mamma göra sätta en tratt i munen och trycka ner maten`?

nej fan alla unga föräldrar kan minnsan lika bra som en äldre

Efter förlossningen börja jag gå ner massa i vikt och då menar jag massa. Jag fick en perniciös anemi på svenska blodbrist, rasa 20 kg i vikt på 2 månader hade ett blodvärde på 85 då efterkontrollen ¨på MVC dom konstatera jag skulle läggas in direkt.

På vägen hem kanske en väg på 500 meter klara jag inte jag kollappsa på vägen hem fick hjälp hem de sista metrarna och packa väska och fara in på sjukan, om jag inte missminner mig så va ju remissen skickad till akuten så jag hamnar ju där, jag ammade fortfarande så jag hade ju inte räkna med att va borta från han sonen så länge.

Inne på akuten börja de ställa massa dumma frågor som om jag tappa håret ja hmm de är klart de gör man ju de gör alla, jag syfta ju mest på håret på huvudet då, men han mena mer under armar och på de intima ställena! så han frågar jag jag svara lite luddigt mja de vet jag itne så han lyfter upp armen som iaf är rakad då börja han fråga om intima håren då fick han ett snabbt svar NEJ där tappar jag inte håret för att slippa förmedringen han vänder upp mig och kollar.

sen börja han fråga om jag blöder från röven, eller om jag har hemorojder, svaret blir lika luddigt där nej de tror jag inte, men där kom jag itne undan han ville känna hmm aldrig i helvete du får stoppa in fingret i röven på mig!!!

fortsättninge följer på min anemi senare

Jag hade precis fyllt 19 år vi hade gäster dagen efter hela dagen så vi hade beställt pizza då de vart så mycket fika under dagen, mina vänner min familj ungdoms kärlekens familj kom nog med,de va då 950105

Efter maten så vart jag dålig i magen diarre ungdoms kärleken spydde och min mamma hade inte börja mått dåligt än, sabla pizzors fel akutmatförgiftade ingen av oss hade en tanke på att anmäla företaget då de va en solklar förgiftning.

Efter många spring på toa va jag helt slut hängde till slut bara över soffan då de va jobbigt springa runt den för att hinna till toaletten, jag hade då gått över tiden med 4 dagar. höll på så fram till kl 20 på kvällen de börja nog runt 17.

vid 20-20,30 börja mamma diskutera vem av oss som skulle åka in med mig eller om vi skulle ringa svärmor och hon köra mig och ungdoms kärleken, vi va ju alla magsjuka utom mamma hon hade ju klara sig, men pappan orka inte köra bil själv han hade ju spyt som en gris och våga inte sätta sig i bilen svärmor hade börja dricka hemma så de va inte kapabla att köra in oss.

Då sluta de med att jag och min mamma tog en sjuktaxi in, så här efteråt kan man fundera på varför jag och fadern inte gjorde så? lite sjukt han stanna hemma med son nummer 1 och mamma åker med för att föda,

Än en gång så börja värkarna och jag märkte de inte, jag trodde jag hade värk och ont i magen för jag hade magsjuka de va mamma som kl mina värkar och sa vi skulle in, tänk om mamma inte fanns hade jag inte åkt in alls då? hade jag fött hemma? de är tankar som maler i huvudet än….

I alla fall inne på förlossningen kl är då 23,15 de börjar göra en undersökning och jag är då redan öppen 4-5 cm de tyckte jag va mega bra kanske inte en lång utdragen förlossning som nummer 1.

Kl 01,45 kommer de in ska undersöka igen se om de har hänt grejer?  ojoj hade då öppna mig 7 cm redan och jag börjar räka hur fort jag hade öppna mig och beräka att jag hade öppna mig 1 cm i timmen, då räkna jag fram att vid 03,30 ska jag va öppen 10 cm.

när kl va 03,00 satte de skalpel detta för att kunna övervaka fostret bättre och för att förstärka värkarna då vattnet inte hade gått

Jag säger nu är jag klar nu ska jag va öppen 10 cm de kommer kollar andas vid de laget lustgas, men till min besvikelse är jag bara öppan 8 cm kl va då 03,30.

04,20 är jag bara öppen 7 cm igen de drog i hop sig, jag blir mer och mer otålig tyckte liksom de skulle va klart nu de gick ju så fort i början och då va de inte lika jobbigt, för när de tog håll på vattnet vart värkarna jobbiga, jag sög lustgas för brinnande livet. får dropp 04,30

Men när kl är 04,50 går fostrets hjärt ljud ner på 60 dom ska ju helst inte ligga under 80 en läkare larmas och jag får ligga i sido läge och andas syrgas endast…. taskigt va? sakta går hjärt ljuden upp.

De gör en ny undersökning kl 04,54 är öppen7-8 cm och jag har de kämpigt värre, så de beslutar sätta EDA kl 05,05 när kl är 05,25 hade de lagt in den med god effekt, då börjar jag svamla om att jag vill ha spegel när  barnet kommer jag vill ju se, sen hade min mor kameran med sig vi skulle ju föreviga ögonblicket…..

Och än en gång börjar jag räkna på när de kan va klart dom där 10 cm, och jag räknar ut 1 timme sen får de fasen va klart, kl 05,55 bestämmer jag att jag är klar för att föda, hmm kan ju medela jag va ju bara öppen 7-8 cm då men jag hade bestämmt nu va de klart och de va ingen ide nån sa emot mig såg ut som värsta pundaren vid de laget men ut skulle han nu för jag hade gett upp.

så vid värken efter de krystar jag för kung och foster land hmm och ser ju i spegeln efter några krystningar huvudet på barnet FAN VA DE GJORDE ont då så spegeln fick de snabbt ta bort att se elendet gjorde ju ännu ondare.

mitt i utdrivningen säger mamma filmen i kameran är slut?! hmm huvudet va ju inte ute än men man kunde ju se hela hjäsan på han och vad gör jag då??  JO jag mitt i krystningarna börjar jag fippla med kameran för mamma klara inte av att byta film och jag skulle ju ha detta med på bild. så jag lyckas byta film och allt under värsta krystningarna hur sjukt som helst när man tänker efter att jag kunde liksom känna hela hans huvud och då börjar jag byta film.

Kl 06,03 alltså 7 minuter från de jag börja krysta va sonen född och fast jag bara va öppen7-8 cm sprack jag bara lite som de bara tråcka ihop, och är imponerad över mig själv som lyckades byta film i kameran så vi fick med bilder hela vägen från de jag börja krysta helt sjukt, slut och matt efter denna förlossning ringer jag upp fadern berättar han hade fått en son till, vi börja gråta båda i telefonen