Då jag vart gravid med nummer tre så kunde jag enligt läkarna inte bli gravid men mini ville ändå bli till så han stod mot alla odds att stanna i magen.

Läkarna hade sagt jag hade ingen ägglossning och då jag träffa minis pappa så skydda vi oss inte för jag trodde ju en läkaren viste va han tala om.

Men minis pappa ville ju inte ha barnet och jag boka tid för abort men som vid alla aborter så måste man tala med en kurator först och hon sa de är du säker på att du vill göra abort? hmm va svarar man på de!? hade ju då innan jag fick beskedet att jag och min ex man inte kunde bli med barn!

Hon sa att detta kanske är sista gången du blir gravid och är de verkligen värt att ta bort de som inte kunde bli ett barn?

Mitt svar att jag skulle göra en abort vart svårare och svårare att övertyga henne att de va de jag ville, men sen tänkte jag på han som va fadern han ville ju inte ha barnet va skulle man göra?

Efter några dagars tänkande och försök till att prata med fadern i fråga om att jag kanske inte kan få mer barn på naturlig väg och att de kände hemskt att göra en abort. Han vart bara arg och bitter och jag fick de ännu svårare han ville ju inte va delaktig i de.

Men jag tog beslutet själv jag kunde inte göra en abort. Sen gick jag egenom allt ensam och då jag va höggravid i mars och skulle byta bostad på grund av de som står under bloggen jagad.

Sen på de fick jag en dubbel sidig lunginflamation men envis som synden så skulle man va med bära och dona sen att de skulle krångla med allt som vanligt de gjorde saken inte bättre, va tvungen va ut min lägenhet den sista och skulle inte få nykeln före den första hmm hur gör man då med ett helt bohag och två barn och den tredje i magen?

jo fick tack och lov låna en lägenhet i samma trapp nån dag för jag skulle kunna va ur min och hinna få städ firman att städa den med. i flytten bröt jag ena revbenet inte bra *nopp* fortsättninge följer