Efter förlossningen börja jag gå ner massa i vikt och då menar jag massa. Jag fick en perniciös anemi på svenska blodbrist, rasa 20 kg i vikt på 2 månader hade ett blodvärde på 85 då efterkontrollen ¨på MVC dom konstatera jag skulle läggas in direkt.

På vägen hem kanske en väg på 500 meter klara jag inte jag kollappsa på vägen hem fick hjälp hem de sista metrarna och packa väska och fara in på sjukan, om jag inte missminner mig så va ju remissen skickad till akuten så jag hamnar ju där, jag ammade fortfarande så jag hade ju inte räkna med att va borta från han sonen så länge.

Inne på akuten börja de ställa massa dumma frågor som om jag tappa håret ja hmm de är klart de gör man ju de gör alla, jag syfta ju mest på håret på huvudet då, men han mena mer under armar och på de intima ställena! så han frågar jag jag svara lite luddigt mja de vet jag itne så han lyfter upp armen som iaf är rakad då börja han fråga om intima håren då fick han ett snabbt svar NEJ där tappar jag inte håret för att slippa förmedringen han vänder upp mig och kollar.

sen börja han fråga om jag blöder från röven, eller om jag har hemorojder, svaret blir lika luddigt där nej de tror jag inte, men där kom jag itne undan han ville känna hmm aldrig i helvete du får stoppa in fingret i röven på mig!!!

fortsättninge följer på min anemi senare