Blog Archives

Ni som följer denna blogg har läst om utvalda saker om mitt liv. Nu känner jag att det dags att skriva – om inte rubbet – så mycket mer och mycket ärligare. Just nu mår jag så kass att jag … Läs mer →

Jag läste i Umeå. Vet egentligen inte varför, men det var ingen nackdel. Jag fick möta en öppen stad. Möta ett öppet folk. Möta många av dem som jag kommit att känna genom livet. Och jag fann min väg, halkade … Läs mer →

Det var kul att vara tolv år eller så. Jag gick på läroverk. Det var en fin liten stad på ostkusten. Vi åkte buss till skolan, och buss hem. Bussen blev ett slags samlingplats där vi gjorde läxor, snackade skit … Läs mer →

Jörgen hette grannens något äldre son. En hygglig kille som skulle bli en hyfsad businessman, liksom sin far, bagaren. Jag var väl tretton eller så, och hade sparat ihop till en fin fiskerulle, en ABU-matic. Dessutom hade vi en liten … Läs mer →

Som liten var jag mycket liten. Mindre än de stora i alla fall. När jag steg ut på gatan från vårt – mitt och mammas – råtthål i Stockholm stod det hästar på gatan. En man med röd rock och … Läs mer →

Livet är en konstig konstruktion. Det tyckte jag aldrig förr. Då var det helt naturligt och självklart. Men nu, när jag tittar i backspegeln inser jag att jag borde ha hittat ratten för att styra rätt på livets vägar. Jo, … Läs mer →

Vilket liv! Vilken röra! Nya coaher, denna gång från FOLKUNIVERSITETET!!! En höjdare trodde vi tretti som satt i salen. 1,5 timmar skulle introduktionen ta. Hon kunde ha varit klar efter 10 minuter. OH-bilder på instruktionssidor i A4-format. För mig som … Läs mer →

Så gick det. Coacherna fick kicken, hela gänget, från en dag till en annan. Vi som skulle coachas blev av med vår lilla förening av likalidande, mötesplatsen försvann… Borta… Finns inte. Och AF själva har ingen rätt att jobba vidare, … Läs mer →

Som jag tänker idag. Blev tvungen att skirva i gammbloggen. Det ska mycket till. Jag tänker på de som ska coacha mig till nytt jobb. Inte ett pekfinger lyfter de. Jag får ringa och tjata mig till litet stöd. Litet … Läs mer →

Har gnällt för mycket nu. Har hittat en annan blogg där ingen hittar mig. Blogspot heter den. Där kan jag gömma mig, skriva utan att vara orolig. Det kunde jag här med, men Metrobloggen känns litet apart för en som … Läs mer →