JJaag har inte skrivit så mycket här på ett tag, har haft många bollar i luften, tänker dock ändra det och lägga hit adressen till min ”nya” blogg – ska flytta över dessa inlägg dit så de finns kvar.
P&K 
Jag kan för allt i västra götaland inte förstå varför det alltid ska bytas läkare.
Jag hade äntligen hittat den som verkade göra nytta för mig, få mig att känna mig iaf lite bättre.
Är det jag som är så hopplös så läkarna vill byta bort mig som patient?
Torsdag kl 10, då ska jag träffa en ny igen och sen en till den 26é.. Underbart..
Jag ser fram emot detta *ironi*
Tack och lov så suger det redan nu så det kan ju inte bli värre. Och nej tack till optimisten.
Glaskupan på, lite mindre dimmig än vanligt, men ändå där.
Det går upp och ner, nu är det ner rätt så saftigt… Kommer att skriva mera när jag mår lite bättre.
Ville bara ge ett tecken.
Jag har alltid gillat godis, och precis som de flesta andra så används det som ett subsitut till rätt så mycket.
Ett mycket egendomigt meddelande ifrån mig, jag brukar inte göra ”reklam” för andra sidor, men gratisgodis.se är superduper, det fungerar, har fått hem godis flera gånger och jag kommer inte sluta vara med där, får jag gratis godis genom att inte göra så mycket då klagar jag inte.
Gå med själv vettja.
Det som vi saknar, eller det som vissa saknar (nu talar jag om de som lider utav depression/ångest attacker) är motivation.
Det finns så enkla saker i vår vardag som är en självklarhet, tex
Detta är några få saker som i stort sett alla människor gör på en regelbunden basis, men har du tänk på att det finns ännu fler som inte gör det? De som du aldrig ser, de som aldrig gör något för att motivationen saknas.
Att gå till tvättstugan och tvätta kan vara en pärs, kan ta flera veckor att planera in att boka en tid.
Att öppna dörren när någon ringer på kan även det vara en pärs, om du ser en vän som du tycker mkt om men du klarar inte av att öppna dörren
Gå ut med soporna är inte så enkelt som det låter.
Men vad är det då som gör att man inte klarar av dessa enkla saker, dessa helt vanliga normala saker?
Du som inte ”lider” av detta, du kan ju inte förstå den plåga man får gå igenom för att kasta saker, men du som lider utav det sitter troligtvis och nickar just nu.
Det som utlöser dessa saker, i mitt fall är press, tvång, krav ifrån alla andra, även om ingen säger något.
Varför kan man inte få vara ”normal” eller vad det nu är som alla andra är. Varför måste jag få kämpa för att ställa mig i kön på Ica när det är 2 personer före mig?
Nu kommer en klassiker som jag tycker jättemycket om att få höra: ”Alla mår väl dåligt ibland”
JAAAA, jag vet, det är inget speciellt med mig, jag är bara löjlig som måste hoppa av bussen och gå hem för att det är en person på bussen som jag ”tror” vill mig något illa…
Självklart så mår alla dåligt ibland, men i ”vårat” fall, vi som mår dåligt utav ångestrelaterade syndrom, vi mår bra ibland.
Varför är du så trött? du gör ju inget på dagarna, ähh, ditt jobb är så enkelt. Tänk på mig istället, jag jobbar hårt, lyfter tungt hela dagarna, det sliter, då är man trött.
Gör någon nytta istället det fungerar, då kan du bli trött, nu är du bara löjlig.
Vaddå jag vet inte vad jag pratar om? klart jag vet, jag har arbetat hårt i hela mitt liv, jag vet vad utmattning är för något.
Hur många liknande resonemang finns det? oändligt, det är förståelsen mellan individer som saknas i denna värld, viljan att ge råd och förslag finns, men hur kan man ge råd om man inte vet vad man ger råd om?
Självklart blir du trött om du jobbar hårt med musklerna hela dagarna, eller om du arbetar hårt med ditt huvud på kontor. Det säger jag inget om, men den utmattning som man får utav att vara deprimerad och av den ångest som följer utav en depression, den är på ett helt annat sätt. Att vara utmattad psykiskt är värre än att vara trött i huvudet och i musklerna, varför?
Jo, din ångest kommer inte till dig mellan 8 – 17 mån – fre, den kommer när den kommer, och fikapaus finns inte där.
Vissa säger att ångest attacker sitter i ca 15 minuter, i vissa fall ja, i andra nej.
När du har en ångest attack som sitter i 4-5 timmar flera gånger per vecka, inget du gör lindrar den, du kan inte göra något, då snackar vi utmattning.
Så du som ska ge råd till en person som mår dåligt psykiskt, ha lite mera kött på benen innan du försöker göra det, du vill ju inget illa, i vissa fall iaf.
Sluta ge råd, acceptera och låt personen som mår dåligt vara i fred men lämna dig själv till personen som någon som lyssnar, det är något som inte skadar, men tjata in, ge inte råd, för det hjälper inte.
Ben som värker, knepig hjärtrytm, känns som en skål sitter över huvudet på mig, allt känns hopplöst.
Svårt att sitta stilla, vill inget heller än att springa och gömma sig under en sten i skogen.
Vart ska jag ta vägen? jag är ju ingenstans men vill till en annan plats, vart vill jag? Jag har ingen aning.
Borde äta, men varför? finns det nån mening med att samla energi?
Varför känner man sig förlorad när man har allt? Finns inget som borde göra mig olycklig inombords, inget alls , men ändå så är jag det. Vad har jag gjort för att förtjäna att känna detta som jag nu känner?
Finns det nån anledning med detta, isåfall vad?
När all kraft har sugits ur dig, när allt känns hopplöst, när meningen med att gå upp har försvunnit, vad ska man göra då?
Lätt för någon på utsidan att säga: gör si gör så, att låta någon hytta med fingret sucka åt ens misär är inget som hjälper en i det träsk som man befinner sig i när man är där.
Varför låter vi någon som inte vet vad den pratar om påverka oss i ett skadat ögonblick? Det finns ju ingen anledning till detta, om man skulle lyssna på allt som alla säger hela tiden, då hade livet varit ännu knepigare än vad det är.
En vän till mig sa till mig häromdagen att ”Livet suger, bara att vänja sig” – han har rätt till 100% , men han menade inte att det suger hela tiden, för det gör ju verkligen inte det.
Alla har vi något som gör att vi känner gör vardagen bättre för oss, behöver inte vara nåt stort, det kan vara så lite som att få ett leénde av en främling på stan, eller att nån råkar knuffa till dig men ber om ursäkt.
Se till det lilla, för en liten sak kan ha betydligt mer kraft och påverkan på dig en din dagliga käftsmäll som du får…
En sak som hände mig nyligen när jag mådde riktigt dåligt var, en vän träffade mig, trodde att det skulle pratas om hur jag mår, men icke, snackade om musik och gamla hjältar, inte ett smack om ångest, men just det samtalet fick mig att må otroligt bra. Vet inte om han är medveten om det men, bara närheten av en god vän av hans kaliber fungerar bättre än alla antidepressiva medeciner i världen.
Se till att hitta din vän som är så, lätt för mig att säga va? Ja, men det var inte lätt för mig att hitta honom.
Den som inte lider utav depression/ångest vet inte hur det är att göra det. Vi som vet, lider, ni andra kan bara lida med oss.
Det misstag som så många gör är att ge råd, det hjälper inte. Du som är ”frisk” vet inte hur det är för oss när världen krymper och blir stor som en glas skål, eller när trycket vi får över bröstet nästan ger extra ångest då man tror att det är hjärtattack på gång.
Låt mig förklara, det finns ett ämne i kroppen som vi saknar, vet ej varför, det kanske försvinner ur kroppen när nåt hemskt händer.
I vilket fall som helst, kommentarer som:
De hjälper inte, för ok, i vissa fall stämmer det, det är modernt att vara deprimerad, det kan vi tacka fjantar som Ville Valo för, han gör det tufft att må dåligt psykiskt.
Jag säger bara såhär, ni som låtsas, ni som söker uppmärksamhet, den dagen ni drabbas av äkta ångest, en riktig depression, då kommer ni att förstå, och då är det inte mode det handlar om längre utan ett sätt att försöka överleva, att ta sig ur ångesten och försöka få tillbaka livsgnistan som i många fall har försvunnit helt.
Du som mår dåligt, du gör inget fel, det är inte ditt fel att ångesten har fått fäste i dig, vad du än tror, vi som mår dåligt och har gått den långa vägen (Jag över 10 år) och har fått höra ALLT och mer där till, vet nu idag, att det är inte mig själv det beror på och att hjälp finns.
Du klarar det inte själv, det finns mycket som du kan göra för lindra för dig men ännu mera som någon annan kan göra för dig.
Hur kommer det sig att du måste ha stora bröst och silikonsvullna läppar föratt du ska få besökare på din sida?
Det jag kan tänka mig är:
Jag anser ju dock att man kan inte mäta intresse i omfång som sitter lite under hakan. Försöker hitta någon blogg att läsa där det står något som kan intressera mig, nåt som får mig att le eller tänka efter för att man får en utmaning.
Men men, det kanske bara är jag som inte tycker om att läsa om vad det nu än är som man ändå inte läser pga bilderna.
Kanske bara är lite trångsynt, silikonbimbos har väl känslor de med.
När allt känns bra, då ska du veta detta.
Det kommer att skita sig det gör det alltid, iaf för sådana som mig. Jag har lärt mig under åren att inte hoppas för mycket på att må bra, det tjänar inget till.
Jag sliter hårt varje dag för att kunna klara av vardagen och lyckades hitta ett sätt där jag kände mig fylld av glädje och kände verkligen att allt var bra.
Käftsmäll efter käftsmäll får jag inte fyskiska sådana dock, hade föredragit det, blåmärken och öm haka försvinner efter ett tag, ett krossat inre det läker inte lika fint.
Lika bra att inse jag ska gå på piller dämpa skiten, ta bort allt som känns , bra eller dåligt.
”Instead of just staring into the abyss, do it without caring”
