Den som inte lider utav depression/ångest vet inte hur det är att göra det. Vi som vet, lider, ni andra kan bara lida med oss.

Det misstag som så många gör är att ge råd, det hjälper inte. Du som är ”frisk” vet inte hur det är för oss när världen krymper och blir stor som en glas skål, eller när trycket vi får över bröstet nästan ger extra ångest då man tror att det är hjärtattack på gång.

Låt mig förklara, det finns ett ämne i kroppen som vi saknar, vet ej varför, det kanske försvinner ur kroppen när nåt hemskt händer.

I vilket fall som helst, kommentarer som:

• Alla mår väl dåligt ibland
• Ähh, skärp dig nu
• Du söker bara uppmärksamhet
• Ångest, det är bara mode.

De hjälper inte, för ok, i vissa fall stämmer det, det är modernt att vara deprimerad, det kan vi tacka fjantar som Ville Valo för, han gör det tufft att må dåligt psykiskt.

Jag säger bara såhär, ni som låtsas, ni som söker uppmärksamhet, den dagen ni drabbas av äkta ångest, en riktig depression, då kommer ni att förstå, och då är det inte mode det handlar om längre utan ett sätt att försöka överleva, att ta sig ur ångesten och försöka få tillbaka livsgnistan som i många fall har försvunnit helt.

Du som mår dåligt, du gör inget fel, det är inte ditt fel att ångesten har fått fäste i dig, vad du än tror, vi som mår dåligt och har gått den långa vägen (Jag över 10 år) och har fått höra ALLT och mer där till, vet nu idag, att det är inte mig själv det beror på och att hjälp finns.

Du klarar det inte själv, det finns mycket som du kan göra för lindra för dig men ännu mera som någon annan kan göra för dig.