Annons:
 

Väggar som krymper…

Ben som värker, knepig hjärtrytm, känns som en skål sitter över huvudet på mig, allt känns hopplöst.

Svårt att sitta stilla, vill inget heller än att springa och gömma sig under en sten i skogen.

Vart ska jag ta vägen? jag är ju ingenstans men vill till en annan plats, vart vill jag? Jag har ingen aning.

Borde äta, men varför? finns det nån mening med att samla energi?

Varför känner man sig förlorad när man har allt? Finns inget som borde göra mig olycklig inombords, inget alls , men ändå så är jag det. Vad har jag gjort för att förtjäna att känna detta som jag nu känner?

Finns det nån anledning med detta, isåfall vad?

När all kraft har sugits ur dig, när allt känns hopplöst, när meningen med att gå upp har försvunnit, vad ska man göra då?

Lätt för någon på utsidan att säga: gör si gör så, att låta någon hytta med fingret sucka åt ens misär är inget som hjälper en i det träsk som man befinner sig i när man är där.

Varför låter vi någon som inte vet vad den pratar om påverka oss i ett skadat ögonblick? Det finns ju ingen anledning till detta, om man skulle lyssna på allt som alla säger hela tiden, då hade livet varit ännu knepigare än vad det är.

En vän till mig sa till mig häromdagen att ”Livet suger, bara att vänja sig” – han har rätt till 100% , men han menade inte att det suger hela tiden, för det gör ju verkligen inte det.

Alla har vi något som gör att vi känner gör vardagen bättre för oss, behöver inte vara nåt stort, det kan vara så lite som att få ett leénde av en främling på stan, eller att nån råkar knuffa till dig men ber om ursäkt.

Se till det lilla, för en liten sak kan ha betydligt mer kraft och påverkan på dig en din dagliga käftsmäll som du får…

En sak som hände mig nyligen när jag mådde riktigt dåligt var, en vän träffade mig, trodde att det skulle pratas om hur jag mår, men icke, snackade om musik och gamla hjältar, inte ett smack om ångest, men just det samtalet fick mig att må otroligt bra. Vet inte om han är medveten om det men, bara närheten av en god vän av hans kaliber fungerar bättre än alla antidepressiva medeciner i världen.

Se till att hitta din vän som är så, lätt för mig att säga va? Ja, men det var inte lätt för mig att hitta honom.

3 Kommentarer

3 Responses to Väggar som krymper…

SV: Usch då :/

Skrivet av Malin 2009-09-08 vid 10:37 Svara

Jag brukar ta endast en dag i taget när jag mår dåligt. Eller en timma, när man mår riktigt kasst.
Att tänka långt framåt klarar man inte. Det blir för övermäktigt. Att ha som mål att ta sig ur sängen… Om det så bara är för att förflytta sig till soffan.
Tänker på dig och hoppas att det snart vänder igen.
Kram

Skrivet av Nettis 2009-09-07 vid 11:34 Svara

Så grymt gött med en sån vän…De e såna vänner man behöver…Att prata om något och engagera sig i något som man älskar ger så mycket…

Tro mig jag känner igen symptomen, särskilt nu när hösten kommer. Då börjar jag fantisera om varma stränder, sol och bad iaf försöker jag fokusera på sånt och försöker knega ihop lite pengar till en sån resa.

Take care…

Skrivet av David T 2009-09-07 vid 01:40 Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Annonser: