Exakt idag, var det 10 år sen, 10 år sen du tog dina sista steg, sa dina sista ord, gjorde din sista sak här i livet, allt du gjorde denna dagen för 10 år sen var det sista du någonsin skulle göra, för sen skulle du lägga dig under bilen och bli krossad, krossad inombords rejält, för du var inte hel efter de dargit bort dig från bilen, hur mycket alla än ville så var du inte hel, när jag såg dig såg du hel ut, du hade bara ett blåmärke i pannan när du låg där på båren på sjukhuset, dina kläder var dock uppklippta men jag lade inte märke till det, jag kramade dig en sista gång där, förstod inte hur illa det hade blivit med dig, du hade gått sönder inuti, det fanns ingenting de någonsin hade kunnat göra, du hade alltid varit isönder inombords, det är jag med men på ett annat sätt, men isönder är jag. Var vid din grav idag, lade en röd ros, men den försvann bland de andra blommorna men lade den där, det fanns känslor med rosen, saknad, kärleken till en pappa, stod bara där och tittade, viskade saknar dig och gick, orkade inte mer ville inte mer. 10 år.