Vill verkligen inte ha imorgon, inte för att det är skola eller något sådant som vilken tonåring som helst skulle kläckt ur sig, nej vill inte ha imorgon.
Det är en fin dag imorgon, det är FN dagen men det är även någonting annat för alla som kände en viss person, min pappa, det är hans födelsedag imorgon, du skulle blivit 48 år, inget särskilt men ändå det är ju din dag, din födelsedag, och ja jag vet inte vad jag ska göra, men måste göra något för man lär inte må bättre av att sitta hemma, så kommer ta mig till skolan, göra det till en normal dag och låta den rulla som vanligt, men sedan när man väl klarat det ska jag köpa världens finaste ros och lägga på världens finaste grav, din grav, och jag ska vara där ett tag med dig, kanske sjunga ”jag må han leva” i huvudet. För jag hade sjungit den hur högt som helst om du varit här, även med min dåliga röst hade jag de.
Även om man mår bra så försvinner aldrig ens känsla, känslan av saknad, den kommer alltid finnas med en och ni som inte är medvetna om den än, var glada njut av att inte ha den. Och ni andra som vet av den, försätt kämpa, för man har ALLTID någonting att leva för, det har jag och jag älskar det.