Av Thomas Knutsson

 

Jodå, kaffet!

Kaffe med en skvätt vispgrädde!

Man blir ju fullständigt galen om man inte får sitt kaffe. Tokig!

 

Idag är en helt vanlig dag. Tror jag!

Det vet man såklart inte.

Inte så här i förväg! Det kan såklart bli en jäkligt konstig dag!

Efter att jag till dags dato ha levat sen den fjortonde september 1963 så måste jag nog säga att dagarna inte har varit speciellt konstiga!

Det betyder inte att livet har varit slätstruket! Nädå! Tvärtom.

Men konstiga? Nää.

Hur skulle en ”konstig” dag ha varit då?

Tja…

Hur skulle jag kunna veta det förresten…

 

Här är ett dagsfärskt fotografi av vårt hus!

Inga som helst konstigheter med det.

Men, om moppen inte stod där när jag var hemma, då hade det varit konstigt!

 

Se här!

En mugg kaffe med grädde!

Samma mugg igen.

Det hade varit jäkligt konstigt om det var köttbullar i muggen!

 

Här är Silvertärnan på väg att lägga till på Asperö Norra!

Konstigt hade varit om den helt plötsligt hette Vesta!

Ja, det hade varit helt sjukt konstigt.

Här passerar min älskade dotter Klara målet på lilla Göteborgsvarvet förra veckan.

Helt okonstigt!

100 % konstigt hade varit om jag själv sprang där.

Dels om jag sprang Lilla Varvet och dels igen om jag sprang alls!

Faktum är att det hade nog tagit alla konstighetspriser!

Här då! Här kommer Ylva in till Styrsö Bratten.

En helt vanlig vinterbild!

Inte alls så konstigt.

Men om jag sa att det är en bild från midsommarafton… som inte ens har varit ännu, då hade det helt plötsligt varit oerhört konstigt, fö att inte säga underligt.

 

Nä, nu orkar jag inte med mer konstigheter.

Hoppas det blir en helt vanlig dag idag.

 

Jag var förresten i Tyskland häromdagen.

På en ”handlarresa”!

Jag tycker mycket är bra. Ja, på det hela så är nog det mesta jäkligt bra. Bilar är bra. Dom går relativt behagligt och mjukt.

Vägarna är förhållandevis behagliga om man jämför med många vägar och gator i Ryska små orter och samhällen… tror jag iallafall!

Affärer är bra tycker jag.

Man måste ju jämföra och nu jämför jag våra affärer med en affär i en liten by i Afrika!

 

Men något som jag tycker så fruktansvärt illa om är detta!

En tysk toalett där väggarna inte går ända ner… eller upp till tak!

Det är egentligen lika illa med en svensk ditå… nästan!

Men Tyska sådana dass är ändå värst.

Helst om man har en tysk fet man på var sida.

Kan inte hjälpas, jag har dassfobi!

Att sitta på dass är en hedersstund. Allra helst ska man vara hemma med tidning o telefon och, viktigast, man vet vem som har varit där!

Men, nöden har ingen lag!

Som sagt var jag i Tyskland och behövde… ja!

Toalett hittades och jag fick börja med storsanering.

Tvätta av både sittring och ryggstöd och närmanlyfterpåsittringenring!

Därefter var det dags för avtorkning av golv.

FAN GUBBAR! Hur pinkar ni egentligen?

Till slut var det dags att skrida till verket.

Då, hmm! Konstiga ljud hördes både fråh höger och från vänster!

Neeeej, tänkte jag!

Det är nog bland det äckligaste jag vet när man hör äckliga ljud från intillsittande främlingar på  granntoaletter.

Ja, jag erkänner. Jag sitter med pekfingrarna i mina öron!

Ja, så här såg det ut!

 

Nä nog om detta!

Tror att det är dags för kaffe igen.

 

Asperö 2012-05-20

Happy days

Thomas

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Thomas Knutsson

 

Jodå!

Glad påsk detsamma.

Visst är allt gult även denna påsk!

Inte bara lågan i ljuset.

Men, gult är fultfint! Mest fint.

 

Jag har dom sista sju veckorna varit inne på Lchf-diet och jag måste säja att det är jag jäkligt nöjd med!

Ett antal kilo nedåt och ett sockervärde som ligger riktigt okej.

Kilona ja.

Jo det märkte jag igår när jag omsorgsfullt plockade fram min fina påskmössa som min snälla fd grannfru lade ner själ och hjärta (och tid) på lagom till påsken förra året.

Jag tog som sagt fram mössan ur gömmorna (jag visste precis vad jag hade lagt den).

När mössan så att säja lades på huvudet så ramlade den ner över öronen och lade sej över näsan!

Varför blir det så att när man äntligen tappar kilon så är de första ställena på kroppen som blir smalare typ huvudet och benen?

Jag menar, benen?

Dom var väl för tusan inte tjocka och nu ser dom ut som två spaghetti-strån som sitter under ett ägg!

Kul!

Kul att se ut som ett ägg!

Det blir liksom lite orättvist, på något sätt

 

En annan lite skum sak som har tagit över min hjärna ett tag är detta med snillena!

Eller snille och snille, men ni vet, dom som är så jäkla smarta!

Jag hade en sån i min bekantskapskrets för en massa år sen.

Tror det var för 180 år sen eller nåt.

Nä, men en massa år sen.

Han, eller hon, var så jäkla smart!

Det fanns alltid uträkningar på allting, man kunde ta mej tusan ringa när som helst och ställa den mest delikata fråga och få ett direkt och korrekt svar med en utläggning som tog hur lång tid som helst.

Men, nu kommer själva poängen!

När denne samma person själv skull göra dom, i mina ögon , enklaste vardags-sysslor så sket det sej!

Personen i fråga kunde aldrig läsa en turlista. Eller läsa gick ju bra men att få ihop det med vardagar eller söndagar eller åt vilket håll!

Nä, det gick aldrig vägen.

Samma sak med att handla i affärer med en lista.

Samma där. Alltid fel varor med hem.

 

Vad är det egentligen med människor som kan räkna ut svåra saker med molekyler och konsonanter men kan istället inte gå på spårvagnen på Järntorget för att åka till Saltholmen utan att hamna i Angered!

Det är tunga saker!

 

Nä, idag är det som sagt påskafton.

Trevligt!

Jag och min familj var igår hos hustruns släkt och hade jättetrevligt. God mat och allt därtill.

Idag ska vi till mina päron och hela släkten kommer!

Syskon och syskonbarn och förmodligen har morsan gjort ett dignande påskmatbord som hon brukar!

Det ska bli synnerligen gott!

Men, det var ju det här med Lchf…

Asperö 2012-04-07

Happy easter

Thomas

Asperö 2012-03-18

 

Även om det råkar vara en liten ö som vi bor på så är det inte en öde ö mitt ute i havet.

Nä, vi är väl ungefär 400 personer härute som bor året om.

Samt ett okänt antal hundar, katter och får!

Ja, just det! Rådjur! Dessa fantastiska fina och söta djur.

Dessa underbara satans odjur.

För bara kanske 10-15 år sedan existerade inte dessa varelser på vår ö!

Men, nu är dom här minsann. Och det med råge.

Alla här ute vet att dom små djuren mer än gärna nästan dammsuger trädgårdarna på dess fina planteringar. Det är liksom ingen idè längre att lägga ner pengar på ”perenna”växter.

Det räcker med ”över natten” så sluuurk. Borta!

Farsan och morsan var här och drack ”halvtolvkaffe” förut idag.

Han (farsan) berättade med rösten nästan i gråtläge att han minsann hade lagt ner en mindre förmögenhet på pensèer som han omsorgsfullt hade planterat i deras rabatt som är vid gången in mot huset!

Nöjd med sitt ”slit” som han uttryckte det så tittade han och morsan ut på kvällen efter sitt te och smörgås!

Dom gick väl för att lägga sej och somnade förmodligen nöjda efter dagens bravurer!

KUCKELI KUUU klockan är väl kanske inte sju men väl åtta-halvnio på morgonen!

Efter morgonkaffet så tar farsan alltid på sej blåbyxorna!

Han trädde fötterna i sina pissetofflor och öppnade ytterdörren  för att ta sikte på sin fina fina rabatt med dom nyköpta (för en mindre förmögenhet) och nyplanterade pensèer i deras rabatt som löper på bägge sidor av gången från huset ut till vägen.

-VAD I HELVxxE!

Allt var borta, sånär som lite blast!

Föräldrarna var så besvikna.

Men, jag tänkte för mej själv att detta var väl helt självklart.

Vi vet väl att rådjuren använder våra trädgårdar som en slags drive in restauranger!

Rådjurens egna McDonalds.

Dom är väl på väg någonstans och blir hungriga och där, där ser dom något gott!

Stopp och in i restaurangen (vår trädgård)!

-Vad har ni på menyn idag tro?

-Jasså, pensèe och tulpan på rosenbädd! Det tar vi!

Tugg tugg tugg sluuuurp!

Så är det bara!

 

En natt vaknade jag av en fet spark i baken!

Inte så kul!

Jag tänkte att det var väl hustrun som hade nån slags konstig dröm så jag somnade om!

Än en gång fick jag en spark men denna gång med ett argt gutturalt meddelande!

-Nu får du banne mej ge dej. Sluta snarka! Du låter ju inte riktigt klok!

På samma gång som en mycket irriterad hustru gav mej en nattlig avhyvling hörde vi båda ett hiskeligt avgrundsvrål från utsidan av vårt sovrum!

Det var en råbock som höll igång under brunsttiden och det lätet var rent jäkligt.

Bara tanken på att hustrun trodde att det var ur min hals som ljudet kom kändes väl sådär.

Inte nog med att rådjuren begagnar vår trädgård som restaurang, dom använder den som sängkammare också…

Jodå, så är det!

 

 

Av Thomas Knutsson

 

Ledig måndag!

En så kallad kôrv och såpa-dag

Ja… en städdag och vardag på samma gång.

Och, vad är vardag om inte falukorv!

Städningen är avklarad, och det blev en sån där ”lagomstäddag”! Ni vet, dammsugit lite lagomt och torkat golven så där lite lagomt.

Tvättat fönstren på framsidan gjorde jag också, lite lagom!

 

Jodå, visst var vi i tidningen igår!

Hustrun fick förfrågan i vintras av en lärarbekant om vi kunde tänka oss att ställa upp i ett läxläsarreportage i Göteborgs-Posten.

Det var någon bekant eller nåt som skulle göra reportaget!

Jodå, sa hustrun, det kan vi väl göra.

Igår var det dags

Och så blev resultatet.

Jättefina bilder på barnen och hustrun.

Och jag då, jag stod lite där borta och vevade i kastrullen!

 

 

Förr!

Jag gillar ”förr”!

Inte förr-förr, utan så där lagomförr!

Inte förr som juli 1914 eller förr som 1939

Nä, förr som var på sjuttiotalet eller vissa grejor på åttiotalet!

Vart jag vill komma är att man behöver inte leva i nuet, om det inte är helt tvunget!

Nä, jag har just upptäckt att det går att komma tillbaka till åttiotalet….. i form av ett radioprogram som jag lyssnade på väldigt mycket då på den tiden.

Jag säjer bara, Kjell Alinge!

Jag säjer bara, Eldorado!

Eller Eldorado Lyx!

Jag tycker verkligen att det fortfarande är spännande radio

http://radiogodis.se/eldorado_alinge.htm

Om det råkar finnas någon från den yngre generationen som är nyfiken på vad vi lyssnade på och vad för slags radioprogram som fanns förr i världen så bara måste ni gå in och ta fram dessa guldkorn till program!

 

Nä, nu blir det andra bullar!

I STAN!

Jag var i stan härom dagen!

Åkte lite spårvagn.

Det var rätt så ensamt i vagnen.

Tur det var den äldsta typen av vagn.

Förr, ni vet.

Nä, tror att jag drar ner gardinen för idag.

Dags att börja med dagens middag.

Falukôrv med potätemouuuse blir det idag.

Jo, jag har förrexten blivit en lchf-människa!

En hel månad har jag hållit på och det gjorde verkan direkt, både på vågen och sockret.

Det funkar bra för mej.

Jag fortsätter!

Jo, några båtbilder också!

Båtar är skôj!

Asperö 2012-03-12

Happy days

Thomas

 

 

 

 

Av Thomas Knutsson

 

Knack knack på dörren!

-Hallå… vem är det?

Jo, se goddag. Det är bara jag igen… våren!

-Jasså, se där ja! Så nu är det dags att dyka upp! Har ni tänkt att stanna länge?

Jadå, ända fram till sommaren!

 

Jo, även om man inte kan säja att våren är här på riktigt så är den iallafall på gång!

Foton ovanför är tagna på Styrsö Bratten härom dagen!

 

Jodå!

Ibland kan man få något i huvudet!

Ni vet… man kan bara inte släppa det.

Jag kör ibland upp till Stockholm till min dotter Karro.

Då, där mitt utefter motorvägen ligger det ett gammalt nedlagt hotell som ser ut som ett riktigt spökhotell!

Men, jag har kört där ett antal gånger och blir bara mer och mer nyfiken för varje gång.

Förra gången försökte jag köra av motorvägen, både före och efter hotellet men fann ingen väg dit!

Mystiken ökar alltså! Det går inte att ta sej dit!

Brrrrr!

Om det råkar vara någon som läser detta och vet något om spökhotellet så svara gärna på det!

Jodå! Så är det…

 

Jag var i stan idag!

I stan med yngsta dottern Julia som går på balett om söndagarna.

Efter att ha lämnat dottern till dansgruppen gick jag och spankulerade i mina små bubbliga, sömniga tankar.

I korridoren , just utanför hissen på tredje våningen på Landala torg, ställde jag mej för att kika ut på själva torget.

Detta beteende var alls icke första gången för där har man stått ett otal gånger och tittat på folkvimlet och trafiken!

Men, idag som råkade vara en söndag, och klockan råkade vara 09.00 och lite därtill, så var det i det närmaste folktomt.

Då fick jag se något som jag aldrig har varken sett eller  ägnat en endaste liten sekund åt!

Kolla här vad jag menar

Så… ser ni.

Ser ni mönstren i stenläggningen!

Jag var tvungen att beslagta hissen för att i ett nafs komma ut och inspektera.

Mmmmmm, mycket intressant!

Tänk, där går människor i tusental varje dag!

Där flaneras, där spottas, där gås, där springs, där jagas, där äts glass och dricks läskeblask, där ölas och spritas, där pinkas och fimpas cigaretter. Där spottas snus, där åks det rullstol, där bråkas det och där möts kanske varma blickar för första gången.

Och mitt i detta så har någon eller några personer verkligen lagt ner både tid och tankar på att det ska bli en snygg och fin stenläggning med oregelbunden mönstring, just för att någon ska se det!

Och idag så skedde det!

Jag såg det!

Jodå, så är det!

 

Idag skulle jag gooooooogla på en grej!

Alla googlar på grejer ibland.

Men, tänkte jag! Hur vet jag att det stämmer?

Kan man verkligen lita på att det som man googlar på är sant.

Tja, inte vet jag!

Vi får väl hoppas på det. Annars går en hel värld och lever i en ljugvärld och det vore väl inte alls så bra!

Jodå, så är det!

Nä, hoppas att inte isen kommer åter

Här kommer förresten en vacker bild på en vacker båt. Gamla Vesta utanför Vrångö år 1979

Asperö 2012-03-04

Happy days

Thomas

Av Thomas Knutsson

 

Jodå, annars är det bra!

Men… tänk vad tiden går.

I år fyller till och med Alfons Åberg 40 år!!!!

What!

Hur gick det till då?

Här är Alfons Åberg, 40 år.

Två saker gillar han mest.

Det bästa är när hans barn leker.

Det näst bästa är när han själv får läsa sin tidning ifred.

Men, sällan händer det,  för då kommer hans barn och vill låna hans verktygslåda som han själv har ärvt av sin fader…

Ja, ni kommer väl ihåg när han, ja Alfons alltså, skulle bygga en helikopter och flyga till djungeln blev jagad av ett stort lejon  och, och…

Men herregud, 40 år!

Vissa får inte bli stora tycker jag.

Tror att jag ska läsa en Alfonsbok ikväll för mina två minsta barn.

Och annars då?

Jodå!

Jag drog i mej en räkmacka för en stund sen.

Eller, en? Njae, som vi säjer.

En, två tre stycken blev det visst!

Skit samma hur många det nu var, gôtt var det!

Hörde på radion för ett tag sen…

Eller, hur var det nu?

Jag kanske läste det i någon tidning…

Okej, jag fick reda på att om man ska brygga sitt kaffe på bästa sätt och få ur ett exellent gott kaffe, ni vet, så där gott så att håret krullar sej och man ligger bara där och kuttrar som en katt, så jäkla gott kaffe som man har bryggt.

Var var jag nu?

Jo!

Då ska man inte använda sej av bruna kaffefilter utan givetvis ska man ha vita dito.

Jag har alltid kört med bruna och tyckt att vårt kaffe duger gott.

Zoega Intenzo heter vårt kaffe.

Jag gick enbart in i en affär för att införskaffa frälsningen i form av vita kaffefilter.

Ivrig som den skyndade jag mej hem och slängde ur alla bruna kaffefilter ur kaffefilterhållaren som jag fick när min farmor gick runt hörnet för en femton år sedan.

Hon hade alltså den när hon levde.

Såklart! Hon kan ju inte ha den nu!

Okej, i med dom vita och i med ett också i kaffebryggaren. Och för att riktigt få ut det mesta så öppnades ett nytt kaffepaket.

Med darr på rösten sa jag till hustrun att, nu jäklar, nu ska du få smaka på kaffe som du aldrig har känt förut!

Jasså, sa Lena lite tvivlande, som hon alltid låter när jag tror att jag har kommit på något nytt! Vad är det nu du har gjort?

Jodå, sa jag, nu har vi vita kaffefilter!

Jaha, sa hustrun!

Vad är det med det då?

Kaffet hade just runnit igenom och jag hade gjort mej till och tagit fram finkopparna som vi nästan aldrig använder.

Två koppar hälldes upp och jag serverade min käresta en av kopparna.

Så, sa jag! Drick nu då!

Ja, sa hustrun! Det smakar precis som vanligt!

Va, sa jag!

Jag drack andaktsfullt en stor mun av kaffet och kände…

Jag kände och gurglade runt lite av kaffet och kände att det smakade…. det smakade just som hustrun nyss antydde. Precis som vanligt!

Jag har absolut inget mer att tillägga i kaffefilterdiskusionen mer än att använd gärna bruna kaffefilter… eller vita!

Jaha, där sitter herr groda.

Jodå, såatteee, som A säjer!

Lilla J var så glad härom dagen. Hon hade lyckats göra en balettknut helt själv.

Och det är banne mej inte det lättaste.

Nä, nu säjer jag adjöken

Asperö 2012-01-28

Happy days

Thomas

 

Av Thomas Knutsson

 

Den Svenska Björnstammen!

Kapten Röd!

Syker!

Rebecca och Fiona!

Nej, det är inget scoutläger!

Jag och spridda delar av familjen satt uppradade framför teven för att se på P3-Guldgalan.

Äldsta dottern J var med på själva galan. Inte som publik utan lite mer ”backstage” för att hon har en god vän som uppträdde. Hennes biljett såg ut så här

Hmm. Artist!

Musiken då?

Jag måste nog säja att jag kände mej som min mormor förmodligen gjorde när jag spelade David Bowies ”Life on Mars” för henne när hon var typ 70 en gång.

Ibland så hör man kommentarer som ”vilken sten har du legat under då”?

Igår kväll kändes det så.

En stor och jäkligt tung sten!

Jag kom på mej själv med att sitta där med öppen mun och tom blick när avdelning ”dansmusik” var igång.

Men, det var ju absolut inte dåligt! Jag fattade inte bara musiken. Det var inte det att det inte var min ”cup of tea”. Det var nog så att tekoppen inte var varm nog!

Men, var tid har sin typ av musik och David Bowie är min tid.

 http://www.youtube.com/watch?v=v–IqqusnNQ

 

Eller Bee Gees

http://www.youtube.com/watch?v=SPcsMMEMbfw

Eller Earth Wind and Fire

http://www.youtube.com/watch?v=iMWfmlp0zfg&feature=related

Eller Imagination

http://www.youtube.com/watch?v=TnfHdZrmMAw&feature=related

Eller Phil Collins

http://www.youtube.com/watch?v=JnDYattQH3Y&feature=related

Eller The Police

http://www.youtube.com/watch?v=QxpGZdDzfG4&feature=related

Eller ännu bättre ”Woodstock 1969″

http://www.youtube.com/watch?v=HDuYCeGOh00&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=30ktWPrWPDc&feature=fvwrel

http://www.youtube.com/watch?v=dmpoFcaJA3M&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=R_raXzIRgsA&feature=fvwrel

 

Nä, det får räcka.

Håkan Juholt………..

Vem var det?

Ännu en skummis kanske.

 

Claes Elfsberg.

Jodå! Efter 41 år som programledare och journalist på Rapport så ska han sluta där.

Han vill ”gå vidare” och utvecklas.

Vad ska han då göra som blir så utmanande?

Jo, han ska börja på Aktuellt!

???????????????

Herregud, sicken våghals.

I början av mars får vi se han där.

Spännande!

Asperö 2012-01-22

Happy days

Thomas

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Thomas Knutsson

 

Jaaa, då var det det här med konst!

”Art”

Idag gjorde vi en riktig succèe-resa in till stan, jag och Karro och Julia!

Vi tre begav oss till Jan Lööf-utställningen på konstmusèet.

Resan började som vanligt med en liten nätt båtresa in till Saltholmen.

Sen tog vi dagen till ära spårvagnen in mot centrum

Vi åkte iväg och som vanligt tycker jag att det är ett jättetrevligt sätt att resa på.

Alltid något eller någon att sitta att reta upp sej på, eller glädjas över.

Vi skulle som sagt till Götaplatsen! Hur tar man sej dit lättast?

Jo, jag tänkte ut att vi åker väl till Järntorget och så byter vi till ”ettans” spårvagn och åker som vanligt upp Viktoriagatan och sen vidare Vasagatan och så går vi av vid Valand!

Så som man alltid har gjort när vi skulle till Avenyen.

Sagt och gjort. Vi äntrade spårvagn nummer 1 och åkte bort mot Smyrnakyrkan.

-Hagakyrkan, ropades det ut i vagnen!

Va, sa jag! När jag var liten hette den här hållplatsen Vasa Viktoriagatan!

Varför ändras det, undrade jag , lite för mej själv!

Spårvagnen startade med ett ryck och vi närmade oss korsningen där vi skulle svänga upp höger.

Det gnisslade så som det brukar och vagnen svängde rakt åt…… vänster!

What! Hahaha, den kör fel garvade jag !

Folk tittade konstigt på mej.

Mina två välartade döttrar låtsades som om dom inte kände mej.

Det var ju så att ettans linje har inte gått ”min” väg på många många år

Okej, vi gick av vid Grönsakstorget och började vandra mot Vasaplatsen.

Det blev en riktigt skön promenix och en riktig nostalgirunda för mej. Min mormor bodde på Karl-Gustavsgatan när jag var liten och hon tog alltid ut mej och mina mindre syskon på små äventyr när vi hälsade på.

Den här affären var vi ofta i och då köpte hon alltid en slags god pressad fruktstång som jag tyckte om

Och det här är väl så nära jag kommer kunskapens hemvist

 

Vi passerade Valands restaurang och mitt öga fick syn på denna lilla skylt

Hmm, känns inte som 2012.

 

Och här kommer förmodligen vinnaren i tävlingen ”Göteborgs trôkigaste reklam-monter”

Nä, nu närmar vi oss Konstmusèet med stormsteg

Innanför entrèdörrarna var det knôkat med folk och det bådar ju alltid gott, helst med tanke på att utställningen går mot sitt slut.

Nu blir det några utvalda bilder från själva Jan Lööf- utställningen

Det var en helt fantastisk utställning, helt i min smak!

Vi gick vidare i konstmusèet, mot andra utställningar.

Man får ju inte pilla på något, men undrar just om man får pilla på pillförbudsskylten

TUT-TUT-TUT-TUT

Nej, det fick man inte för fyra vakter kom och släpade iväg mej in  i ett vaktrum och dom slog mej och kittlade mej under fötterna och….

Nej, nu drömde jag visst! Ursäkta mej!

KONST!

Eller, konst       igt!

Konsten ligger i betraktarens öga, kallas det ju och det stämmer förmodligen.

Vi gick ett par våningar upp i huset och kom in i en sal med diverse konstverk av diverse slag. I ett hörn av salen stod en tom papperskasse av helt vanligt snitt. Grejen är att jag aldrig riktigt förstod om det var ett ”konstverk” eller om det i själva verket var en helt vanlig bärkasse av papper som bara råkade befinna sej på platsen.

På en helt vanlig vägg fann jag detta, som jag vet är en så kallad ” installation”

Just det! En helt vanlig gammal persienn! En röd, sönderkörd efter många års användande, gammal persienn. Men, vad ska det betyda?

För mej betyder den ingenting mer än en gammal söndrig, röd persienn!

Jag kan då rakt inte kalla mej för konstkännare, men jag vill ju gärna känna något för konsten jag tittar på!

 

1.Låt säja att en gammal dam går och känner på några gamla äpplen i en affär, så att dom inte är mjuka och dåliga.

 

2.Om nu damen råkar stå där och och en fotograf råkar befinna sej alldeles intill och tar ett fotografi av den alldeles ovetande damen, kan man verkligen kalla detta fotografi ett konstverk?

3.Men, tänk om fotografen istället vänligen beder den gamla damen att ”vara vänlig att ställa eder i just den och den posen och taga ett gammalt äpple i er högra hand”  

Kan man inte då säja att detta är ett konstverk?

Jag är väl inte rätt man att avgöra något sådant men nummer två känns som ett vanligt regelrätt ”fotografi av gammal dam” medan nummer 3 kan luta mer åt ett konstverk.

Inga lätta frågor, eller rättare sagt, lätta frågor men det är inte lätt att få några rätta svar.

Som sagt, det ligger i betraktarens öga att se konsten!

Jag säjer så här!

Folk, gå och se konst och öppna era sinnen!

Asperö 2012-01-07

Happy art

Thomas 

 

 

 

Av Thomas Knutsson

 

Alltså…….

Detta med mat……

Hur…..

Hm!

Idag skulle det lagas mat! Ja, som vanligt.

Men, idag var dagen som jag (je på franska) skulle laga spagetthimedköttfärssås både med kött och utan kött.

Jag började som vanligt med den med kött.

Idag blev det med blandfärs. 2,2 kg blandfärs från Skövde slakteri.

Sen var det dags att ge sej ut på helt okänt vatten som kändes djupare än Kosterfjordens djupaste havsbotten!

Jag slet upp dörren till fryset och grabbade tag i en liten påse

Mmmmm, quorn!

Vad är nu detta för något, undrade jag?

Ja ja, på påsen stod att man gör ungefär som vanligt.

Det luktar som vanligt också.

Två grytor står och småputtrar och på samma gång sättes spaghettin igång.

Jag funderar lite över detta med ”blandfärs”.

Det är ju jäkligt käckt och så, men…

Egentligen är det ju helt fruktansvärt om man tänker.

Man tar två helt olika djur, alltså en gammal kossa och en gammal gris, och så maler man ihop dessa två, för varandra helt främmande individer, till en smet.

Är det etik?

Är det helt etiskt att mixa ihop en kossa och en gris bara för att vi ska få köttbullar som inte är sönderfallande?

Ja, jag vet inte, men det känns lite kônstigt.

Okej, maten står på bordet och jag kollar i bägge grytorna. Först quorngrytan

och därefter grytan med blandade malda djur

Hmm, lika brun mat och ungefär något liknande smak.

Jag och Karolin hällde upp av vår vegogryta och resterande familjemedlemmar tog av den andra grytan!

Jag åt och tyckte väl att smaken var väl okej. Mina blickar drogs åt familjen som satt och lät sej väl smaka av ”djurgrytan”!

Hur kan dom, tänkte jag för mej själv!

Hur kan dom äta upp små värnlösa djur som blandas ihop likt en kortlek?

Men, jag jag sa inget!

Plötsligt slog det mej att jag har ju ingen aning om vad quorn egentligen är för något!

Nå!

Jodå, det är gjort av svamp-proteiner och fibrer och essentiella aminosyror???

Host host!

Ja, enligt mej så är det gjort av…. ingenting!

Det är ju ingen riktig svamp och inget fett och inget…

Så kan man hålla på. 

Inte så konstigt att jag inte blev mätt!

Tur det fanns spaghetti!

 Nä, jag tror att vi tänder ett litet rött ljus

 

Jag hör att barnen just satt sej och titta på häxan surtant.

Jag vill också titta på det programmet så, hej då!

Asperö 2012-01-06

Happy nytt år

Thomas 

 

 

Se

Av Thomas Knutsson   Gott nytt år!

Jodå, visst gjorde vi som så många andra idioter! Redan på nyårsaftons morgon kvittrade delar av familjen att, visst måste vi åka in till Skeppsbron och kolla på GP-fyrverkeriet.

-det är väl ingen idè om det är dimma, svarade fadern själv (alltså jag)!

 -nu är du sådär negativ igen, sa hustrun!

-vadå negativ, sa jag? Det är väl för jösse namn inte det att det är jag som är negativ! Det är väl vädret!

- nä, det är du som är negativ, du vill bara vara hemma, sa hustrun!

 -herregud, det är väl ingen mening med att brôta in med familjen med båt och bil och leta parkering bara för att stå där och stirra in i en dimbank, sa jag! Okej, som vanligt var det ingen som lyssnade på äldsten i huset så där stod man på eftermiddagen nere vid bryggan.

- vad ska nu denna resan gå ut på, sa jag!

-börja inte nu igen, sa familjen!

-men…. försökte jag, men barnen hyschade mej direkt. Jag tänkte att vi kör väl och ställer oss vid Operan, där brukar det väl finnas p-platser. Vi hade väl knappt passerat Tysklandsterminalen när trafiken plötsligt stannade upp! Va är det nu då, sa jag lite irriterat?

-det är väl inte bara Herr Knutsson med familj som tänker titta på fyrverkerierna, eller trodde du det, sa hustrun sarkastiskt.

-fyrverkerierna, vilka fyrverkerier? Vi kommer inte att se något i denna dimma, sa jag! Efter en halvtimme i kö så sa jag att vi får parkera vid Järnvågen om det finns någon liten ruta kvar för oss. Snabbt in och visst, där fanns en p-ruta kvar. Vi slängde oss ur bilen och fick springa bort mot Skeppsbron.

 -detta är ren galenskap och idioti, flåsade jag fram. Klockan var 17.00 när vi bland tusentals andra Göteborgare råkade befinna oss vid Rosenlunds pontonbrygga för Älvsnabbenbåtarna. PANG! Vi hörde några väldiga smällar. BANG! BANG! SMATTER!!!

Framför oss var det väl någorlunda halvklart men där bombardemanget gick upp i skyn, där låg det en dimbank så vi såg väl egentligen ingenting. Men, det visste jag väl innan vi åkte in till stan… Men, tänk att det räckte att vrida sej ett halvt varv så såg jag  iallafall två fräcka skorstenar. I mitt tycke.  

 

KÖTT!   Trodde aldrig att det skulle bli så här! Och jag vet exakt när det hände. Vi satt, som så många andra, och skar fina härliga skivor av vår fina utvalda julskinka när det plötsligt hände! Det var som om magen vrängde sej när skinkskivan låg där på min nyskurna brödskiva av finaste vört. Jag gick och la mej en stund på sängen och tänkte att det var väl då självaste faan också att man skulle åka på magsjuka just nu, just i juldagarna. Det hände väl inte så mycke mer med magvrängandet den dagen.   Hela kvällen var jag uppe och var på ett strålande julhumör. Det skojades och det glammades och det åts frukt och det åts fina ostar på goa kex. Klockan drog iväg och det var dags att krypa till sängs. När alla hade lagt sej och jag var på väg för att släcka ner i huset så kände jag en välkänd liten känsla ifrån magen. Ahhh, en liten nattamacka skulle jag väl ändå kunna få ner. Magsjukan tidigare på eftermiddagen var fullständigt bortglömd. Jag skar upp två härliga skivor av det fina vörtbrödet och letade fram Edvins goda senap och den genuint robusta träfatet med den utsökta julskinkan som jag, under en hel dag, dan före julafton hade ägnat all kärlek, kraft och omsorg åt. Den nyslipade kniven skar skivor som om stålet smälte genom den in perfektum kokta biten av skinka. Mmmmmmm, jag lade försiktigt och full av omsorg dom två skivorna på varsina brödbitar. Jag bredde den fina senapen på, och hällde upp till bredden på ett stort glas, på med den goa, tyvärr av lightversionen, Apotekarnes julmust. Julefriden var så att säja infunnen i vårt hus. Jag tog den första smörgåsen och skulle just ta ett bett, när magen gjorde ett riktigt skutt! Men vad är nu detta? Jag kunde bara inte äta! På morgonen dagen efter så skulle vi äta frukost. Jag tog lite gröt och en ostmacka. Inga problem. Men när korv eller skinkan var på gång, tvärstopp! Familjen skrattade och sa att du har väl blivit vegetarian men utan att jag själv vet om det.

-ni menar, sa jag, att kroppen har blivit vegetariker…

 -vegetarian, förtydligade lilla Julia 9 år.

-ja, just det ,sa jag, vegetarian. Kroppen har blivit det men själva jag vet inte om det… eller…!

-det är ju för jävligt, i så fall, sa jag! Dom sista dagarna har jag inte ätit något speciellt med kött och det har gått riktigt bra. Grönsaker och frukter har jag bara öst in i munnen. Hur bra som helst, tills hustrun häromdagen när vi åt middag, berättade en sak. Hon pratade om en gammal bekant som inte bara var vegetarian. Nädå, bekantingen såg varje liten grönsak och frukt som ett litet liv. Skulle en potatis kokas, då måste vattnet stormkoka och potatisen måst snabbt läggas i för att göra lidandet så kort som möjligt. Och potatisen får absolut inte skalas innan kokning, då detta kan liknas vid att flå en människa levande!? Hahaha, jag skrattade och skrattade lite nervöst då jag samtidigt lade upp en rejäl sked av rödbetsallad. Kan inte hjälpa, men när jag såg på dom stackars små bitarna av rödbetor så undrade jag om dom hade lidigt onödigt länge… Nä, undras just hur detta  ska bli… Ska koka en kanna te, earl grey, såklart. Ska bli gott. Men, hur är det egentligen, teblad! Lever dom? Asperö

2012-01-02 Happy new year Thomas