Av Thomas Knutsson

 

Jodå, annars är det bra!

Men… tänk vad tiden går.

I år fyller till och med Alfons Åberg 40 år!!!!

What!

Hur gick det till då?

Här är Alfons Åberg, 40 år.

Två saker gillar han mest.

Det bästa är när hans barn leker.

Det näst bästa är när han själv får läsa sin tidning ifred.

Men, sällan händer det,  för då kommer hans barn och vill låna hans verktygslåda som han själv har ärvt av sin fader…

Ja, ni kommer väl ihåg när han, ja Alfons alltså, skulle bygga en helikopter och flyga till djungeln blev jagad av ett stort lejon  och, och…

Men herregud, 40 år!

Vissa får inte bli stora tycker jag.

Tror att jag ska läsa en Alfonsbok ikväll för mina två minsta barn.

Och annars då?

Jodå!

Jag drog i mej en räkmacka för en stund sen.

Eller, en? Njae, som vi säjer.

En, två tre stycken blev det visst!

Skit samma hur många det nu var, gôtt var det!

Hörde på radion för ett tag sen…

Eller, hur var det nu?

Jag kanske läste det i någon tidning…

Okej, jag fick reda på att om man ska brygga sitt kaffe på bästa sätt och få ur ett exellent gott kaffe, ni vet, så där gott så att håret krullar sej och man ligger bara där och kuttrar som en katt, så jäkla gott kaffe som man har bryggt.

Var var jag nu?

Jo!

Då ska man inte använda sej av bruna kaffefilter utan givetvis ska man ha vita dito.

Jag har alltid kört med bruna och tyckt att vårt kaffe duger gott.

Zoega Intenzo heter vårt kaffe.

Jag gick enbart in i en affär för att införskaffa frälsningen i form av vita kaffefilter.

Ivrig som den skyndade jag mej hem och slängde ur alla bruna kaffefilter ur kaffefilterhållaren som jag fick när min farmor gick runt hörnet för en femton år sedan.

Hon hade alltså den när hon levde.

Såklart! Hon kan ju inte ha den nu!

Okej, i med dom vita och i med ett också i kaffebryggaren. Och för att riktigt få ut det mesta så öppnades ett nytt kaffepaket.

Med darr på rösten sa jag till hustrun att, nu jäklar, nu ska du få smaka på kaffe som du aldrig har känt förut!

Jasså, sa Lena lite tvivlande, som hon alltid låter när jag tror att jag har kommit på något nytt! Vad är det nu du har gjort?

Jodå, sa jag, nu har vi vita kaffefilter!

Jaha, sa hustrun!

Vad är det med det då?

Kaffet hade just runnit igenom och jag hade gjort mej till och tagit fram finkopparna som vi nästan aldrig använder.

Två koppar hälldes upp och jag serverade min käresta en av kopparna.

Så, sa jag! Drick nu då!

Ja, sa hustrun! Det smakar precis som vanligt!

Va, sa jag!

Jag drack andaktsfullt en stor mun av kaffet och kände…

Jag kände och gurglade runt lite av kaffet och kände att det smakade…. det smakade just som hustrun nyss antydde. Precis som vanligt!

Jag har absolut inget mer att tillägga i kaffefilterdiskusionen mer än att använd gärna bruna kaffefilter… eller vita!

Jaha, där sitter herr groda.

Jodå, såatteee, som A säjer!

Lilla J var så glad härom dagen. Hon hade lyckats göra en balettknut helt själv.

Och det är banne mej inte det lättaste.

Nä, nu säjer jag adjöken

Asperö 2012-01-28

Happy days

Thomas

 

Av Thomas Knutsson

 

Den Svenska Björnstammen!

Kapten Röd!

Syker!

Rebecca och Fiona!

Nej, det är inget scoutläger!

Jag och spridda delar av familjen satt uppradade framför teven för att se på P3-Guldgalan.

Äldsta dottern J var med på själva galan. Inte som publik utan lite mer ”backstage” för att hon har en god vän som uppträdde. Hennes biljett såg ut så här

Hmm. Artist!

Musiken då?

Jag måste nog säja att jag kände mej som min mormor förmodligen gjorde när jag spelade David Bowies ”Life on Mars” för henne när hon var typ 70 en gång.

Ibland så hör man kommentarer som ”vilken sten har du legat under då”?

Igår kväll kändes det så.

En stor och jäkligt tung sten!

Jag kom på mej själv med att sitta där med öppen mun och tom blick när avdelning ”dansmusik” var igång.

Men, det var ju absolut inte dåligt! Jag fattade inte bara musiken. Det var inte det att det inte var min ”cup of tea”. Det var nog så att tekoppen inte var varm nog!

Men, var tid har sin typ av musik och David Bowie är min tid.

 http://www.youtube.com/watch?v=v–IqqusnNQ

 

Eller Bee Gees

http://www.youtube.com/watch?v=SPcsMMEMbfw

Eller Earth Wind and Fire

http://www.youtube.com/watch?v=iMWfmlp0zfg&feature=related

Eller Imagination

http://www.youtube.com/watch?v=TnfHdZrmMAw&feature=related

Eller Phil Collins

http://www.youtube.com/watch?v=JnDYattQH3Y&feature=related

Eller The Police

http://www.youtube.com/watch?v=QxpGZdDzfG4&feature=related

Eller ännu bättre ”Woodstock 1969″

http://www.youtube.com/watch?v=HDuYCeGOh00&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=30ktWPrWPDc&feature=fvwrel

http://www.youtube.com/watch?v=dmpoFcaJA3M&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=R_raXzIRgsA&feature=fvwrel

 

Nä, det får räcka.

Håkan Juholt………..

Vem var det?

Ännu en skummis kanske.

 

Claes Elfsberg.

Jodå! Efter 41 år som programledare och journalist på Rapport så ska han sluta där.

Han vill ”gå vidare” och utvecklas.

Vad ska han då göra som blir så utmanande?

Jo, han ska börja på Aktuellt!

???????????????

Herregud, sicken våghals.

I början av mars får vi se han där.

Spännande!

Asperö 2012-01-22

Happy days

Thomas

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Thomas Knutsson

 

Jaaa, då var det det här med konst!

”Art”

Idag gjorde vi en riktig succèe-resa in till stan, jag och Karro och Julia!

Vi tre begav oss till Jan Lööf-utställningen på konstmusèet.

Resan började som vanligt med en liten nätt båtresa in till Saltholmen.

Sen tog vi dagen till ära spårvagnen in mot centrum

Vi åkte iväg och som vanligt tycker jag att det är ett jättetrevligt sätt att resa på.

Alltid något eller någon att sitta att reta upp sej på, eller glädjas över.

Vi skulle som sagt till Götaplatsen! Hur tar man sej dit lättast?

Jo, jag tänkte ut att vi åker väl till Järntorget och så byter vi till ”ettans” spårvagn och åker som vanligt upp Viktoriagatan och sen vidare Vasagatan och så går vi av vid Valand!

Så som man alltid har gjort när vi skulle till Avenyen.

Sagt och gjort. Vi äntrade spårvagn nummer 1 och åkte bort mot Smyrnakyrkan.

-Hagakyrkan, ropades det ut i vagnen!

Va, sa jag! När jag var liten hette den här hållplatsen Vasa Viktoriagatan!

Varför ändras det, undrade jag , lite för mej själv!

Spårvagnen startade med ett ryck och vi närmade oss korsningen där vi skulle svänga upp höger.

Det gnisslade så som det brukar och vagnen svängde rakt åt…… vänster!

What! Hahaha, den kör fel garvade jag !

Folk tittade konstigt på mej.

Mina två välartade döttrar låtsades som om dom inte kände mej.

Det var ju så att ettans linje har inte gått ”min” väg på många många år

Okej, vi gick av vid Grönsakstorget och började vandra mot Vasaplatsen.

Det blev en riktigt skön promenix och en riktig nostalgirunda för mej. Min mormor bodde på Karl-Gustavsgatan när jag var liten och hon tog alltid ut mej och mina mindre syskon på små äventyr när vi hälsade på.

Den här affären var vi ofta i och då köpte hon alltid en slags god pressad fruktstång som jag tyckte om

Och det här är väl så nära jag kommer kunskapens hemvist

 

Vi passerade Valands restaurang och mitt öga fick syn på denna lilla skylt

Hmm, känns inte som 2012.

 

Och här kommer förmodligen vinnaren i tävlingen ”Göteborgs trôkigaste reklam-monter”

Nä, nu närmar vi oss Konstmusèet med stormsteg

Innanför entrèdörrarna var det knôkat med folk och det bådar ju alltid gott, helst med tanke på att utställningen går mot sitt slut.

Nu blir det några utvalda bilder från själva Jan Lööf- utställningen

Det var en helt fantastisk utställning, helt i min smak!

Vi gick vidare i konstmusèet, mot andra utställningar.

Man får ju inte pilla på något, men undrar just om man får pilla på pillförbudsskylten

TUT-TUT-TUT-TUT

Nej, det fick man inte för fyra vakter kom och släpade iväg mej in  i ett vaktrum och dom slog mej och kittlade mej under fötterna och….

Nej, nu drömde jag visst! Ursäkta mej!

KONST!

Eller, konst       igt!

Konsten ligger i betraktarens öga, kallas det ju och det stämmer förmodligen.

Vi gick ett par våningar upp i huset och kom in i en sal med diverse konstverk av diverse slag. I ett hörn av salen stod en tom papperskasse av helt vanligt snitt. Grejen är att jag aldrig riktigt förstod om det var ett ”konstverk” eller om det i själva verket var en helt vanlig bärkasse av papper som bara råkade befinna sej på platsen.

På en helt vanlig vägg fann jag detta, som jag vet är en så kallad ” installation”

Just det! En helt vanlig gammal persienn! En röd, sönderkörd efter många års användande, gammal persienn. Men, vad ska det betyda?

För mej betyder den ingenting mer än en gammal söndrig, röd persienn!

Jag kan då rakt inte kalla mej för konstkännare, men jag vill ju gärna känna något för konsten jag tittar på!

 

1.Låt säja att en gammal dam går och känner på några gamla äpplen i en affär, så att dom inte är mjuka och dåliga.

 

2.Om nu damen råkar stå där och och en fotograf råkar befinna sej alldeles intill och tar ett fotografi av den alldeles ovetande damen, kan man verkligen kalla detta fotografi ett konstverk?

3.Men, tänk om fotografen istället vänligen beder den gamla damen att ”vara vänlig att ställa eder i just den och den posen och taga ett gammalt äpple i er högra hand”  

Kan man inte då säja att detta är ett konstverk?

Jag är väl inte rätt man att avgöra något sådant men nummer två känns som ett vanligt regelrätt ”fotografi av gammal dam” medan nummer 3 kan luta mer åt ett konstverk.

Inga lätta frågor, eller rättare sagt, lätta frågor men det är inte lätt att få några rätta svar.

Som sagt, det ligger i betraktarens öga att se konsten!

Jag säjer så här!

Folk, gå och se konst och öppna era sinnen!

Asperö 2012-01-07

Happy art

Thomas 

 

 

 

Av Thomas Knutsson

 

Alltså…….

Detta med mat……

Hur…..

Hm!

Idag skulle det lagas mat! Ja, som vanligt.

Men, idag var dagen som jag (je på franska) skulle laga spagetthimedköttfärssås både med kött och utan kött.

Jag började som vanligt med den med kött.

Idag blev det med blandfärs. 2,2 kg blandfärs från Skövde slakteri.

Sen var det dags att ge sej ut på helt okänt vatten som kändes djupare än Kosterfjordens djupaste havsbotten!

Jag slet upp dörren till fryset och grabbade tag i en liten påse

Mmmmm, quorn!

Vad är nu detta för något, undrade jag?

Ja ja, på påsen stod att man gör ungefär som vanligt.

Det luktar som vanligt också.

Två grytor står och småputtrar och på samma gång sättes spaghettin igång.

Jag funderar lite över detta med ”blandfärs”.

Det är ju jäkligt käckt och så, men…

Egentligen är det ju helt fruktansvärt om man tänker.

Man tar två helt olika djur, alltså en gammal kossa och en gammal gris, och så maler man ihop dessa två, för varandra helt främmande individer, till en smet.

Är det etik?

Är det helt etiskt att mixa ihop en kossa och en gris bara för att vi ska få köttbullar som inte är sönderfallande?

Ja, jag vet inte, men det känns lite kônstigt.

Okej, maten står på bordet och jag kollar i bägge grytorna. Först quorngrytan

och därefter grytan med blandade malda djur

Hmm, lika brun mat och ungefär något liknande smak.

Jag och Karolin hällde upp av vår vegogryta och resterande familjemedlemmar tog av den andra grytan!

Jag åt och tyckte väl att smaken var väl okej. Mina blickar drogs åt familjen som satt och lät sej väl smaka av ”djurgrytan”!

Hur kan dom, tänkte jag för mej själv!

Hur kan dom äta upp små värnlösa djur som blandas ihop likt en kortlek?

Men, jag jag sa inget!

Plötsligt slog det mej att jag har ju ingen aning om vad quorn egentligen är för något!

Nå!

Jodå, det är gjort av svamp-proteiner och fibrer och essentiella aminosyror???

Host host!

Ja, enligt mej så är det gjort av…. ingenting!

Det är ju ingen riktig svamp och inget fett och inget…

Så kan man hålla på. 

Inte så konstigt att jag inte blev mätt!

Tur det fanns spaghetti!

 Nä, jag tror att vi tänder ett litet rött ljus

 

Jag hör att barnen just satt sej och titta på häxan surtant.

Jag vill också titta på det programmet så, hej då!

Asperö 2012-01-06

Happy nytt år

Thomas 

 

 

Se

Av Thomas Knutsson   Gott nytt år!

Jodå, visst gjorde vi som så många andra idioter! Redan på nyårsaftons morgon kvittrade delar av familjen att, visst måste vi åka in till Skeppsbron och kolla på GP-fyrverkeriet.

-det är väl ingen idè om det är dimma, svarade fadern själv (alltså jag)!

 -nu är du sådär negativ igen, sa hustrun!

-vadå negativ, sa jag? Det är väl för jösse namn inte det att det är jag som är negativ! Det är väl vädret!

- nä, det är du som är negativ, du vill bara vara hemma, sa hustrun!

 -herregud, det är väl ingen mening med att brôta in med familjen med båt och bil och leta parkering bara för att stå där och stirra in i en dimbank, sa jag! Okej, som vanligt var det ingen som lyssnade på äldsten i huset så där stod man på eftermiddagen nere vid bryggan.

- vad ska nu denna resan gå ut på, sa jag!

-börja inte nu igen, sa familjen!

-men…. försökte jag, men barnen hyschade mej direkt. Jag tänkte att vi kör väl och ställer oss vid Operan, där brukar det väl finnas p-platser. Vi hade väl knappt passerat Tysklandsterminalen när trafiken plötsligt stannade upp! Va är det nu då, sa jag lite irriterat?

-det är väl inte bara Herr Knutsson med familj som tänker titta på fyrverkerierna, eller trodde du det, sa hustrun sarkastiskt.

-fyrverkerierna, vilka fyrverkerier? Vi kommer inte att se något i denna dimma, sa jag! Efter en halvtimme i kö så sa jag att vi får parkera vid Järnvågen om det finns någon liten ruta kvar för oss. Snabbt in och visst, där fanns en p-ruta kvar. Vi slängde oss ur bilen och fick springa bort mot Skeppsbron.

 -detta är ren galenskap och idioti, flåsade jag fram. Klockan var 17.00 när vi bland tusentals andra Göteborgare råkade befinna oss vid Rosenlunds pontonbrygga för Älvsnabbenbåtarna. PANG! Vi hörde några väldiga smällar. BANG! BANG! SMATTER!!!

Framför oss var det väl någorlunda halvklart men där bombardemanget gick upp i skyn, där låg det en dimbank så vi såg väl egentligen ingenting. Men, det visste jag väl innan vi åkte in till stan… Men, tänk att det räckte att vrida sej ett halvt varv så såg jag  iallafall två fräcka skorstenar. I mitt tycke.  

 

KÖTT!   Trodde aldrig att det skulle bli så här! Och jag vet exakt när det hände. Vi satt, som så många andra, och skar fina härliga skivor av vår fina utvalda julskinka när det plötsligt hände! Det var som om magen vrängde sej när skinkskivan låg där på min nyskurna brödskiva av finaste vört. Jag gick och la mej en stund på sängen och tänkte att det var väl då självaste faan också att man skulle åka på magsjuka just nu, just i juldagarna. Det hände väl inte så mycke mer med magvrängandet den dagen.   Hela kvällen var jag uppe och var på ett strålande julhumör. Det skojades och det glammades och det åts frukt och det åts fina ostar på goa kex. Klockan drog iväg och det var dags att krypa till sängs. När alla hade lagt sej och jag var på väg för att släcka ner i huset så kände jag en välkänd liten känsla ifrån magen. Ahhh, en liten nattamacka skulle jag väl ändå kunna få ner. Magsjukan tidigare på eftermiddagen var fullständigt bortglömd. Jag skar upp två härliga skivor av det fina vörtbrödet och letade fram Edvins goda senap och den genuint robusta träfatet med den utsökta julskinkan som jag, under en hel dag, dan före julafton hade ägnat all kärlek, kraft och omsorg åt. Den nyslipade kniven skar skivor som om stålet smälte genom den in perfektum kokta biten av skinka. Mmmmmmm, jag lade försiktigt och full av omsorg dom två skivorna på varsina brödbitar. Jag bredde den fina senapen på, och hällde upp till bredden på ett stort glas, på med den goa, tyvärr av lightversionen, Apotekarnes julmust. Julefriden var så att säja infunnen i vårt hus. Jag tog den första smörgåsen och skulle just ta ett bett, när magen gjorde ett riktigt skutt! Men vad är nu detta? Jag kunde bara inte äta! På morgonen dagen efter så skulle vi äta frukost. Jag tog lite gröt och en ostmacka. Inga problem. Men när korv eller skinkan var på gång, tvärstopp! Familjen skrattade och sa att du har väl blivit vegetarian men utan att jag själv vet om det.

-ni menar, sa jag, att kroppen har blivit vegetariker…

 -vegetarian, förtydligade lilla Julia 9 år.

-ja, just det ,sa jag, vegetarian. Kroppen har blivit det men själva jag vet inte om det… eller…!

-det är ju för jävligt, i så fall, sa jag! Dom sista dagarna har jag inte ätit något speciellt med kött och det har gått riktigt bra. Grönsaker och frukter har jag bara öst in i munnen. Hur bra som helst, tills hustrun häromdagen när vi åt middag, berättade en sak. Hon pratade om en gammal bekant som inte bara var vegetarian. Nädå, bekantingen såg varje liten grönsak och frukt som ett litet liv. Skulle en potatis kokas, då måste vattnet stormkoka och potatisen måst snabbt läggas i för att göra lidandet så kort som möjligt. Och potatisen får absolut inte skalas innan kokning, då detta kan liknas vid att flå en människa levande!? Hahaha, jag skrattade och skrattade lite nervöst då jag samtidigt lade upp en rejäl sked av rödbetsallad. Kan inte hjälpa, men när jag såg på dom stackars små bitarna av rödbetor så undrade jag om dom hade lidigt onödigt länge… Nä, undras just hur detta  ska bli… Ska koka en kanna te, earl grey, såklart. Ska bli gott. Men, hur är det egentligen, teblad! Lever dom? Asperö

2012-01-02 Happy new year Thomas

Av Thomas Knutsson

 

Redan här vill jag varna känsliga läsare för ett ”fult ord” som egentligen inte alls är speciellt fult utan ett helt vanligt företagsnamn.

Men, man kan ju undra hur ordermottagaren svarar i telefonen när det ringer.

Jag körde en liten runda i högsbo industriområde häromsistens när jag var på väg till bilbesiktningen i Sisjön när jag plötsligt fick syn på en skylt med ”ordet”.

Okej, nu kommer det

Hmm!

Ja ja, det kan vara jag som har snuskig fantasi, men visst påminner väl namnet om en speciell grej. Eller…

Jag var ju tvungen att googla fram vad företaget sysslar med.

Jo då, där står att : KUKA ( blä, bara att skriva namnet känns lite äckligt) bygger industrirobotar och att KUKA sedan dom byggde den första redan 1977 och att KUKA ( usch) strävar efter ett gott anseende.

Då tänker jag på just en liten detalj.

Snälla ni, BYT NAMN!

 

Ja, bilbesiktning ja!

Med en bil från 1997 så kan man väl inte förvänta sej några ryggdunk från bilprovningsgubben.

Men herregud, ser dom att man rullar in där med en smårostig och risig bil så kan dom väl ta det vackert med hammaren.

Det är väl med bilar som med oss människor!

Bilar kör man till en bilprovning!

Vi människor går till en vårdcentral, men inte fasen går väl doktorn loss och börjar slå på oss med hammare eller sparka på oss för att sedan avsluta med att säja hur dåliga vi är!

Jag tänkte ett tag att han tänker väl hugga sej in genom golvet underifrån.

Ett litet tag var jag nära att säja till att det finns en dörr på sidan som man kan öppna och gå in genom.

Jag sa aldrig det.

Hela spektaklet slutade med en tvåa på handbroms och en tvåa på att vi måste byta bromsrör och en bromslampa på höger bak ej lyser och att strålkastarna fram har svagt ljus.

Det värsta av allt kommer till slutet.

Vet ni vad jag sa?

-Tack!

Jag tackade!

Snacka om välartad Svensk!

En okänd gubbe som hackar sönder ens, inköpta för surt förvärvade pengar, bil och som sen har han mage att klaga på den.

Sedan så står man där och säjer tack!

 

Vi var på årets höjdpunkt!

Sjömagasinets julbord.

I år med ny ägare.

Wagner istället för Mannerström!

Vi var besvikna.

Sjömagasinet har aldrig förr gjort oss besvikna. Men, tyvärr så blev det så i år. Inte så att maten var dålig, men smågrejor som inte var som förr.

Jag menar, den krogen ska ju ändå vara en stolthet för Göteborg.

Självaste julbordet hade det mesta som vanligt!

Men, om man ska ha olika sorter med sillinlägningar så vill åtminstone jag veta vad det är för sorts sill i varje burk.

Jag älskar lutfisk.

Men när jag äntligen kom så långt så var lutfisken slut.

Efter att ha frågat två gånger om det möjligtvis kommer fram någon mer lutfisk så anlände den. Men hallå, två gånger på en finkrog.

Nä, tyvärr Wagner! Efter att Sjömagasinet i alla år har fått en femma av oss på Asperö så får vi tyvärr sänka betyget till en fyra.

Till slut när jag skulle in och pudra näsan så har det varit så trevligt med dom vikta linneservetterna som har legat där intill handfatet.

Vad skådade mitt öga?

Va!

Tro nu inte att jag är en petig fan!

Det är inte mej som jag tänker på.

Jag tänker på alla kändisarna och andra personer från jordens alla hörn som brukar vara vana vid ett visst sätt.

Nä, uppsnäppning!

 

STORM!

Jäklar sicken storm!

Och sicket högvatten!

Här är några bilder som jag tog i morse. Tänk då att vattnet hade varit ännu högre i natt.

Asperö 20111210

Happy days

Thomas

 

Av Thomas Knutsson

 

Igår så fyllde min dotter Klara 11 år.

Eftersom alla ska till sina skolor och arbeten så var det till att ladda guldbrickan med oboy och rostemacka, flagga och paket samt , på gränsen till medvetslöshet, sömndruckna familjemedlemmar och våra olidliga stämmor till” ja må hon leva ” redan klockan 05.30 på morgonen.

Bland paketen som var av både mjukt och hårt slag funnes även ett litet avlångt och platt kuvert vars innehåll bestod av två stycken biljetter till Idolgrejen i Scandinavium igår kväll den 2/12-2011 kl 20.00.

Klara blev jätteglad och framåt eftermiddagen åkte hon iväg med storasyrran Josefin för att beskåda sin livs första konsert!

Ja, klockan sprang iväg och sent igår på natten så kom dom hem, jättenöjda med att ha varit där.

Lika nöjd var väl inte lillasyrran J när hon fick reda på att dom skulle till Scandinavium.

Jämmer och elände hemma i tevesoffan hela gårdagskvällen. Ja, åtminstone så länge Idol varade.

Som tur var hade Klara snappat upp att fem stycken ”idoler” skulle uppträda inne i östra nordstan just i denna dag.

Jag hörde min egen mun säja att ” såklart att vi ska åka in och kolla på dom”!

Sagt och gjort! 09.31-båten tog vi, Klara, Julia och fadern själv, nämligen jag!

Trots ösregn och mycken kraft i vind så var det rena glädjeresan in till stan. Jag har ju på senare tid åkt spårvagn några två, tre gånger och tycker att det är riktigt trevligt så även denna dag blev det till att stega ombord på en järnhäst med nummer 11.

Så här i julemånad så känns det allt lite gôtt att sitta och titta på alla våra medmänniskor. För, trots regn och rusk ser alla lite julgoda ut. Lite fröjderliga och varma i sina små sinnen.

Nåja, spårvagnsresan in till Brunnsparken gick så att säja på räls!

Vi klev in i Östra nordstan och blev lite förvånade av att det inte var knôkfullt.

Först så svalde vi ner var sin hamburgare på Mcdonalds

Efter detta så var det lagom att bege sej till scenen.

Och vi kom så jäkla lagom så att vi stod nästan längst fram.

Och, tänka sej, där kom dom och ”idolerna” fanns på riktigt!

Där fanns Emil

och Molly som sjöng helt fantastiskt

Olle var som vanligt helt grym

Och lilla Moa var även hon helt otrolig

Den där dryge lille skitungen Andrè får icke vara med bland mina bilder. Ovanstående ”idoler” var jättetrevliga och goa på alla sett!

Dom hälsade och sa hej inför sina framträdande med den där skitungen var så jäkla dryg. Dumdryg!

Tyvärr så hann jag inte få upp kameran när Amanda P sjöng men hon var också kanon.

Sen var det dags för autografskrivning!

Där hade vi också tur för flickorna hamnade bland de första.

När Klara och Julia sprang iväg för att ställa sej i kön så såg jag till min skräck en man med en stor filmkamera som råkade vara riktad just mot mej!

Jag kom i samma sekund på att det spelas just nu in en slags teve-serie som tydligen ska heta ”Nordstan”.

Tänk om just denna sekvens visas i bild och där står jag, ensam som fulafarbrorn bland massa ungar och tittar på unga idoler. Faaaan, varför gick flickorna iväg……

Där står mina två flickor! Ja, dom två till vänster om Molly ( som var jättesnäll och hjälpsam som mina töser sa).

Och vem har vi här då om inte skitungarnas skitunge, Andrè!

Så sorgligt ensam och skitungig han verkar. Han sa inte ett knäpp sa dom!

Ja ja, han lär väl sej med tiden…

Nä, nu börjar det bli väl trångt för min smak. Oj, vem var det? Jo, min kära systerdotter Jennie som jobbar i en skoaffär alldeles intill scenen hade fått syn på sin gamle morbror. Gôtt att ses.

Nä, som sagt, trångt är det

Men, lite bilder på all härlig julbelysning i stan

Nä, nu har vi fått nog för den här gången. Mot spårvagnen och mot Saltholmen

 

Nä, nu är vi hemma och det är så jäkla gôtt

Asperö 2011-12-03

Happy juldays

Thomas

 

 

 

Av Thomas Knutsson

 

GLÄDJE!

Med oerhörd glädje har jag nyss införskaffat sex stycken exemplar av årets glädjeämne No.1

Ja just det. Julkalendern 2011.

Att det ska vara så himla märkvärdigt kanske ni sitter och muttrar för er själva, men se det är det.

När jag såg den bekanta ställningen av finaste papp innehållande dom färskaste julkalendrar för året så kunde jag inte hålla mej.

Likt ett barn dök jag ner i högen av julkalendrar och roffade åt mej  det översta exemplaret.

Mmmm, jag bara njuter.

”tjuvarnas jul” är namnet på årets bilaga.

Låter spännande.

Snabbt hem till Ulla på Berntssons livs på Asperö.

-hallå ja! Dags för årets beställning av julkalendrar, sa jag!

Jaha, sa Ulla. Är det samma antal även detta år?

-Jajamän, sa jag. Sex stycken vackra exemplar. Ett var till barnen och ett till mej själv för min samling.

När jag var ett litet litet rart barn så var hela december som en enda lång saga. Att sitta framför teven med ”adventskalendern” i knäet och bara vänta på luckuppningen.

Aaaahh, jag ryser av goda känslor bara vid tanken.

Såklart att mina egna små små rara barn ska ha samma uppväxt. Därför ska dom ha varsin julkalender.

 

Det var det om detta.

Nu något helt annat!

Vad är det för sjuk värld vi lever i?

Vi var nog bland dom sista härute på Asperö med att skaffa dator tror jag!

Dels för att ekonomin inte tillät det men också därför att vi (jag) inte tyckte att det var så nödvändigt.

Men,till slut så stod det en i vår hall. Vi ville att om vi nu skulle ha en dator så skulle den stå centralt i huset.

Barnen var rätt så små och det blev ju ” som jag befarat” ett jäkla liv rätt så omgående.

Det var ju tjafs om vems tur det var och vilka spel som var vems och all möjlig jäkla skit!

Nu, kanske tio-femton år senare, ligger det datorer precis överallt.

Ibland när det ska dukas upp till mat så är jag tvungen att skyffla undan fem stycken datorer. Plus lika många mobiler. Och laddarjäklasladdar och all möjligt annat bråte.

Och samma tjafs består om vems spel det är och var dom ligger någonstans.

Häromkvällen fick jag ett riktigt anfall.

För en gångs skull satt merparten av familjen ( utan Karro tyvärr för hon är i Stockholm ett tag till) i soffan i teverummet. Vi satt och såg på ”så mycket bättre” som jag för övrigt tycker är det absolut bästa teveprogram som någonsin har producerats.

Jag halvlåg där i soffan och bara stortrivdes när Tomas Ledin hyllades och slängde ur mej någon liten kommentar och liksom förväntade mej något litet svar.

Det kom aldrig och förvånad över tystnaden vände jag huvudet något styrbord och såg till min förskräckelse fem böjda gamnackar som satt med sina jäkla datorer.

Det värsta av allt är att hustrun har börjat med något underligt bokstavsspel på sin mobil.

VAA!

Jag vet! Jag låter som en gammal 48-åring.

Men jag hatar nog datorer.

Och tangentbord.

Fan, det var bättre förr!

Nä, nu något mycket roligare!

Den 7/12 Klockan 15.00 stegar jag och mina gubbs-polare in genom portarna på ”Sjömagasinet”. Årets stora julbord är äntligen i antågande.

Spännande i år när Wagner håller i rordret.

Men, det är inte allt, för den 13/12 klockan 19.00 har företaget där jag jobbar bjudit in sina fast anställda med respektive på julbord på ”pensionat Styrsö skäret” och det ska bli oerhört roligt. Dels för att hustrun ska följa med och också för att jag aldrig har varit innanför dess väggar.

Nu ska jag inte vara negativ och säja att jag ska tillbringa hela långa julafton från morgon till kväll i en blå buss på Styrsö/Donsö. Nä, så negativ ska jag absolut inte vara.

Ingen ska ju tro att jag är bitter för att jag ska jobba på självaste julafton. Nä, tro inte det.

Hahaha, jag bitter för att jag ska jobba julafton. Nä

 

 

Bitter!

 

 

 

Inte jag!

 

 

 

Julafton i blå buss.

 

Låter riktigt kul!

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

 

Asperö 2011-11-23

Happy days

Thomas

Av Thomas Knutsson

 

-Vadå, ”jaha”?

Ja, vad ska jag säja då?

- Men herregud, du har inte skrivit på en hel evighet sen och så börjar du med ett ”jaha”!

Men… vadå då! Ska det vara så där jäkla dant nu också!

- Nä, det ska det inte, men det får väl ändå likna nåt!

Okej!

Godaaaaaaaag och hej och välkomna till en liten stund med mej. Fantastiskt att få vara här en liten stunddddddddddddddddddddddddd…….

-MEN FÖR JISSE NAMN, SKÄRPNING!!!!!

Jag måste säja som det är! Jag har fått skrivstopp i hjärnan, eller var det nu sitter någonstans. Fullständigt stopp. Vet inte vad jag ska skriva om!

- Att du inte sa det med det samma. Lille gubben! Hmmm, har du bekymmer? Är det något som du vill prata om? Eller, som man säjer i Amerikanska skitfilmer, ”do you want to talk about it”.

Hahaha, nej nej och nej. Inga bekymmer här inte. Allt är bara bra. Det är så jäkla bra så man tror inte det är sant. Osannoligt bra kan man säja.

-Ja, det var väl himla kul för dej att det är så där jäkla bra! Men, skrivstopp säjer du.

Jajamen!

- Kan du inte skriva om den där gången när skulle ta tåget till Alingsås, men somnade på dasset och vaknade inte förrän du var i Köpenhamn!

Nä, vill inte!

- Men skriv om när du handlade för femtusenspänn på IcaMaxi och kom till Saltholmen och lastade alla varor på en sån där käck vagn som man kan låna för trettio spänn och när allt var lastat så rullade hela jäkla lasset rätt i sjön och flöt rätt ut på Danafjord!

Nä, inget kul!

- Men, skriv om när du hade köpt en fin bil, en Mercedes tror jag att det var, Och du var så himla glad för den var så fin och välskött och jättebillig och hade fina små flaggor på framskärmarna. Köpte du inte den av någon som du mötte under GötaÄlvbron. Ja, i vilket fall som helst så när du stolt körde mot Saltholmen så stoppade polisen dej och beslagtog bilen omedelbart för den var nyss stulen. Och det var en rysk diplomatbil… stulen på Sankt Sigfridsgatan. Jag har för mej att du hade bilen i ca… 17 minuter!

Nä, vill inte!

Men den där gången när du hade varit på firmafest i stan och skulle åkam hem med sista båten, tror det var Skarven, och du var lite ”trött”. När du skulle stämpla din biljett där framme så skulle du vända dej om och ramlade rätt på pulversläckaren som någon hade dragit ur sprinten på så hela flaskan tömdes ut där fram.

Nix.

-Nähä, okej då! Trökmåns!

Asperö 2011-11-06

Happy days

Thomas

 

 

 

 

Av Thomas Knutsson

 

Äntligen är hösten här. Eller, den är nästan här.

Och man är tjockare än någonsin!

Det är ju då själve Hälsö fyr också att ju mer jag ska banta ner mej desto tjockare blir jag.

Någon sa att: varför börjar du inte med den där bacon o ägg-dieten!

Diet, sa jag!

Jag har ju ätit ägg o bacon till frukost hela mitt arbetsliv och det är ju därför jag ser ut som jag gör.

Ibland så undrar man…

 

Vi åkte spårvagn i middags, jag och hustrun!

Jag menar, angående spårvagnsolyckan häromdagen när 27 personer fick in på sjukhus.

Varför finns det inte säkerhetsbälten ombord?

Varför får folk STÅ i gångarna?

Varför finns det inte remmar att förankra i barnvagnar och rullstolar?

Inte konstigt att det blir många som skadar sej vid stora olyckor!

Och, nu kommer det!

VARFÖR få den där oerhört jobbiga utropavhållplatsrösten vara kvar?

Jag vet inte varför, men den där ”rösten” får mej att bli förbannad.

Den är ju helt fel, den stämmer inte in här i Göteborg!

Det måste väl finnas någon annan som kan prata in hållplatserna på band här i vår stad. Om inte så kan undertecknad tänka sej att ställa upp.

 

Och!

Våran altan är färdig.

Och vi är helt enkelt hur nöjda som helst.

Oerhört duktiga snickare.

Det blev verkligen ett extra rum att vara på i somras. Gött!

 

Igår vid frukostbordet blev jag och hustrun så otroligt överaskade av våra fem fantastiska barn.

Helt plötsligt dök där upp ett brev på matbordet, mitt bland pastej, ost och filmjölk.

Däri stod att jag och Lena ska checka in på hotell Avalon tidigast klockan 16.00 och att bord var bokat klockan 19.00 på restaurang Vivaldi.

Och, allt har dom betalat så det var bara att åka in!

Vid alla gudar, så fina barn vi har, att dom har kunnat hålla allt detta fullständigt hemligt för oss i en hel månad.

Snacka om att få en stor klump i halsen när man tänker på det.

 

När vi stegade in på Avalon och checkade in sade hon bakom disken att: vi har varit tvungna att disponera om bland alla rum på grund av ett bröllop så vi har uppgraderat er till en svit!

Va, sa jag! Är det bra eller dåligt?

Det är bra, sa hon bakom disken.

Vi åkte upp till plan 6 och , ja, här är några bilder

Kolla utsikten

Men, hur kan man komma på tanken att göra ett bord av en gris?

Hmmm

Och ett helt fantastiskt restaurangbesök på kvällen

Detta glömmer vi aldrig.

 

Asperö 2011-09-11

Happy days

Thomas