Utsikt över en dag i stan

Av Thomas Knutsson

Igår så fyllde min dotter Klara 11 år.

Eftersom alla ska till sina skolor och arbeten så var det till att ladda guldbrickan med oboy och rostemacka, flagga och paket samt , på gränsen till medvetslöshet, sömndruckna familjemedlemmar och våra olidliga stämmor till” ja må hon leva ” redan klockan 05.30 på morgonen.

Bland paketen som var av både mjukt och hårt slag funnes även ett litet avlångt och platt kuvert vars innehåll bestod av två stycken biljetter till Idolgrejen i Scandinavium igår kväll den 2/12-2011 kl 20.00.

Klara blev jätteglad och framåt eftermiddagen åkte hon iväg med storasyrran Josefin för att beskåda sin livs första konsert!

Ja, klockan sprang iväg och sent igår på natten så kom dom hem, jättenöjda med att ha varit där.

Lika nöjd var väl inte lillasyrran J när hon fick reda på att dom skulle till Scandinavium.

Jämmer och elände hemma i tevesoffan hela gårdagskvällen. Ja, åtminstone så länge Idol varade.

Som tur var hade Klara snappat upp att fem stycken ”idoler” skulle uppträda inne i östra nordstan just i denna dag.

Jag hörde min egen mun säja att ” såklart att vi ska åka in och kolla på dom”!

Sagt och gjort! 09.31-båten tog vi, Klara, Julia och fadern själv, nämligen jag!

Trots ösregn och mycken kraft i vind så var det rena glädjeresan in till stan. Jag har ju på senare tid åkt spårvagn några två, tre gånger och tycker att det är riktigt trevligt så även denna dag blev det till att stega ombord på en järnhäst med nummer 11.

Så här i julemånad så känns det allt lite gôtt att sitta och titta på alla våra medmänniskor. För, trots regn och rusk ser alla lite julgoda ut. Lite fröjderliga och varma i sina små sinnen.

Nåja, spårvagnsresan in till Brunnsparken gick så att säja på räls!

Vi klev in i Östra nordstan och blev lite förvånade av att det inte var knôkfullt.

Först så svalde vi ner var sin hamburgare på Mcdonalds

Efter detta så var det lagom att bege sej till scenen.

Och vi kom så jäkla lagom så att vi stod nästan längst fram.

Och, tänka sej, där kom dom och ”idolerna” fanns på riktigt!

Där fanns Emil

och Molly som sjöng helt fantastiskt

Olle var som vanligt helt grym

Och lilla Moa var även hon helt otrolig

Den där dryge lille skitungen Andrè får icke vara med bland mina bilder. Ovanstående ”idoler” var jättetrevliga och goa på alla sett!

Dom hälsade och sa hej inför sina framträdande med den där skitungen var så jäkla dryg. Dumdryg!

Tyvärr så hann jag inte få upp kameran när Amanda P sjöng men hon var också kanon.

Sen var det dags för autografskrivning!

Där hade vi också tur för flickorna hamnade bland de första.

När Klara och Julia sprang iväg för att ställa sej i kön så såg jag till min skräck en man med en stor filmkamera som råkade vara riktad just mot mej!

Jag kom i samma sekund på att det spelas just nu in en slags teve-serie som tydligen ska heta ”Nordstan”.

Tänk om just denna sekvens visas i bild och där står jag, ensam som fulafarbrorn bland massa ungar och tittar på unga idoler. Faaaan, varför gick flickorna iväg……

Där står mina två flickor! Ja, dom två till vänster om Molly ( som var jättesnäll och hjälpsam som mina töser sa).

Och vem har vi här då om inte skitungarnas skitunge, Andrè!

Så sorgligt ensam och skitungig han verkar. Han sa inte ett knäpp sa dom!

Ja ja, han lär väl sej med tiden…

Nä, nu börjar det bli väl trångt för min smak. Oj, vem var det? Jo, min kära systerdotter Jennie som jobbar i en skoaffär alldeles intill scenen hade fått syn på sin gamle morbror. Gôtt att ses.

Nä, som sagt, trångt är det