Av Thomas Knutsson

 

GLÄDJE!

Med oerhörd glädje har jag nyss införskaffat sex stycken exemplar av årets glädjeämne No.1

Ja just det. Julkalendern 2011.

Att det ska vara så himla märkvärdigt kanske ni sitter och muttrar för er själva, men se det är det.

När jag såg den bekanta ställningen av finaste papp innehållande dom färskaste julkalendrar för året så kunde jag inte hålla mej.

Likt ett barn dök jag ner i högen av julkalendrar och roffade åt mej  det översta exemplaret.

Mmmm, jag bara njuter.

”tjuvarnas jul” är namnet på årets bilaga.

Låter spännande.

Snabbt hem till Ulla på Berntssons livs på Asperö.

-hallå ja! Dags för årets beställning av julkalendrar, sa jag!

Jaha, sa Ulla. Är det samma antal även detta år?

-Jajamän, sa jag. Sex stycken vackra exemplar. Ett var till barnen och ett till mej själv för min samling.

När jag var ett litet litet rart barn så var hela december som en enda lång saga. Att sitta framför teven med ”adventskalendern” i knäet och bara vänta på luckuppningen.

Aaaahh, jag ryser av goda känslor bara vid tanken.

Såklart att mina egna små små rara barn ska ha samma uppväxt. Därför ska dom ha varsin julkalender.

 

Det var det om detta.

Nu något helt annat!

Vad är det för sjuk värld vi lever i?

Vi var nog bland dom sista härute på Asperö med att skaffa dator tror jag!

Dels för att ekonomin inte tillät det men också därför att vi (jag) inte tyckte att det var så nödvändigt.

Men,till slut så stod det en i vår hall. Vi ville att om vi nu skulle ha en dator så skulle den stå centralt i huset.

Barnen var rätt så små och det blev ju ” som jag befarat” ett jäkla liv rätt så omgående.

Det var ju tjafs om vems tur det var och vilka spel som var vems och all möjlig jäkla skit!

Nu, kanske tio-femton år senare, ligger det datorer precis överallt.

Ibland när det ska dukas upp till mat så är jag tvungen att skyffla undan fem stycken datorer. Plus lika många mobiler. Och laddarjäklasladdar och all möjligt annat bråte.

Och samma tjafs består om vems spel det är och var dom ligger någonstans.

Häromkvällen fick jag ett riktigt anfall.

För en gångs skull satt merparten av familjen ( utan Karro tyvärr för hon är i Stockholm ett tag till) i soffan i teverummet. Vi satt och såg på ”så mycket bättre” som jag för övrigt tycker är det absolut bästa teveprogram som någonsin har producerats.

Jag halvlåg där i soffan och bara stortrivdes när Tomas Ledin hyllades och slängde ur mej någon liten kommentar och liksom förväntade mej något litet svar.

Det kom aldrig och förvånad över tystnaden vände jag huvudet något styrbord och såg till min förskräckelse fem böjda gamnackar som satt med sina jäkla datorer.

Det värsta av allt är att hustrun har börjat med något underligt bokstavsspel på sin mobil.

VAA!

Jag vet! Jag låter som en gammal 48-åring.

Men jag hatar nog datorer.

Och tangentbord.

Fan, det var bättre förr!

Nä, nu något mycket roligare!

Den 7/12 Klockan 15.00 stegar jag och mina gubbs-polare in genom portarna på ”Sjömagasinet”. Årets stora julbord är äntligen i antågande.

Spännande i år när Wagner håller i rordret.

Men, det är inte allt, för den 13/12 klockan 19.00 har företaget där jag jobbar bjudit in sina fast anställda med respektive på julbord på ”pensionat Styrsö skäret” och det ska bli oerhört roligt. Dels för att hustrun ska följa med och också för att jag aldrig har varit innanför dess väggar.

Nu ska jag inte vara negativ och säja att jag ska tillbringa hela långa julafton från morgon till kväll i en blå buss på Styrsö/Donsö. Nä, så negativ ska jag absolut inte vara.

Ingen ska ju tro att jag är bitter för att jag ska jobba på självaste julafton. Nä, tro inte det.

Hahaha, jag bitter för att jag ska jobba julafton. Nä

 

 

Bitter!

 

 

 

Inte jag!

 

 

 

Julafton i blå buss.

 

Låter riktigt kul!

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

 

Asperö 2011-11-23

Happy days

Thomas