Monthly Archives: juli 2012

Ännu en dag har passerat, en ny har börjat. Tiden fortsätter att gå, obönhörligt, utan att stanna upp, inte ens för en sekund. Det spelar ingen roll vad som händer eller sker, klockorna fortsätter att slå, att fundera mer över … Läs mer →

Evan James, Jessica Rea och Samuel Ryan måste ha en av världens häftigaste pappa. Förmodligen tycker de själva inte det, men tusentals och åter tusentals människor runt om på jorden har deras farsa som sin stora musikidol, en musikalisk husgud. Förra helgen hedrade han offren från … Läs mer →

Författaren Mons Kallentoft fortsätter att skriva om den kvinnliga polisen Malin Fors och om hemska, smått bestialiska mord. Denna gång är det handlar det om en rad ytterst otrevliga överfall på kvinnor, som alla tycks ha något samband. Precis som … Läs mer →

Dags att gå till sängs, med katten som sällskap. Vissa kvällar saknas en famn, en kram. Det måste erkännas. Just nu är jag trött och om knappt sex timmar ringer larmet igen. Jag vet redan nu att jag kommer vara … Läs mer →

Jag sitter och förundras, även om jag inte borde göra det. Det är långt ifrån favoritartisten som entrar scenen på anrika Skansen, men ändå imponeras jag av den evigt  unge Tomas Ledin, 60+. Han är en av få svenska artister … Läs mer →

Jag undrar när det hela ska vända? När ska The Gods of Unfortune försvinna från min himmel, när ska jag tar mig ur detta lågtryck som jag hamnat i? När ska jag få medvind i seglen och lyckas styra min … Läs mer →

Avslutar kvällen med att se ännu en film om den norske privatdeckaren Varg Veum, Begravda hundar.  Jag tycker om filmatiseringarna av Gunnar Staalesens fiktiva hjälte och Trond Espen Seims rollgestaltning. Dock påminner det starkt om en annan norsk författares verk … Läs mer →

Ett år har gått sedan det fruktansvärda, det obeskrivbara, det ofattbara. Händelsen som kom att chocka vårt grannland Norge och hela omvärlden. Oslo och Utöja kom att hamna i centrum för ett vansinnes dåd, en massaker, ett massmord på 77 … Läs mer →

Jag vet att man ska se till det man har och glädjas åt det vackra i livet. Åndå har jag förbaskat svårt att inte blicka tillbaka och se på allting som gick förlorat, det smått tragiska i att förvandlas till ett … Läs mer →

”Jag skulle vilja framföra en Timbaktu-cover”, säger Mikael Wiehe och börjar spela på ”Flickan och kråkan” och just då slår det mig hur jävla bra han är. I och för sig visste jag det redan, men radioprogrammet från Gränna som jag lyssnade … Läs mer →