Min mobiltelefon börjar att ge med sig. Eller rättare sagt så har den börjat ”levt” ett eget liv, bortom min kontroll och mitt tekniska kunnande. Den ”hänger” sig i olika menyer, byter operatörsnät, skickar och tar emot meddelanden flera timmar efter det ursprungligen skickats samt slår ut högtalaren och mikrofonen om vart annat.

Det är minst sagt olyckligt när man sitter på helspänn och väntar på ett telefonsamtal angående jobbförfrågningar eller eventuellt fikasällskap. Lyckligtvis har de flesta meddelandena kommit fram i tid och mobilsvaret fungerat, men jag blir ändå smått irriterad på att det inte riktigt funkar som jag vill. Och än mer irriterande är det då man redan ödslat en del kraft och dåliga ordval på varför ingen hört av sig.

Jag fruktar också att människor på sikt kan börja irritera sig på mig. Varför hör jag aldrig av mig eller svarar på deras telefonsamtal då de ringt om någonting viktigt? Och då jag försöker förklara låter det närmast som en dålig ursäkt eller som om jag vore helt dum i huvudet. Telefoner som inte släpper fram samtal och mottar SMS med ett halvt dygns fördröjning finns knappast.

Jodå, jag har en sådan på laddning just nu.

I min bil lyser en lampa för ABS-bromsarna…ibland.Förmodligen rör det sig om något glapp i det elektriska, men jag vågar inte in och rota bland alla kablarna i motorutrymmet. Jag fick även reda på att det kan röra sig om en sensor som sitter på något av hjulen. Det hade jag inte en blekaste aning om,vilket understryker mitt intresse för bilar. Jag säger bara, nollkoll.

Även min, eller rättare sagt föräldrarnas, mobila bredbandsuppkoppling lever ibland sitt egna liv. Enligt alla tekniska parametrar i min dator så ska det vara en utmärkt signal till och från modemet och inga som helst problem, men ändå kommer jag inte ut i Cyberrymden. Jag förstår ingenting och så nästa dag fungerar allt som det ska igen.

Nog är det märkligt alltid. Och jag inser att allting är typiska I-landsproblem. Banala och på intetsätt livsavgörande. Jag lider inte av någon världssvält, inte heller någon dödligt sjukdom, har hyfsad ekonomi och mår i största allmänhet rätt bra.

Kan känna mig lite smått deprimerad över att hösten snart är här, att kroppen blivit lite lönfet och att de olympiska spelen är över. När jag känner efter skulle det nog även kännas bra med något mer hållfast arbete, men, men.

Som om det inte vore nog med I-landsproblemen så har jag svårt att välja vilka musikartister som jag vill ska tilldelas Aftonbladets Rockbjörn. I kategorin kvinnlig liveartist tävlar Laleh, Veronica Maggio, Loreen, Melissa Horn och Molly Sanden. Min första tanke är att ingen känns riktigt Rock och sedan måste man se vad artisterna har gjort för stordåd…eller något åt det hållet.

Loreen vann Eurovisionsschlagerfinalen med Europhia och slog i den svenska uttagningen Molly Sanden som besjöng sitt brustna förhållande till Eric Saade. Melissa Horn reser land och rike runt med Mikael Wiehe och har gjort en kritikerrosad skiva och Veronica Maggio hade enorma framgångar förra året med Satan i Gatan och landsplågan Jag kommer. Men det närmaste rock jag kommer är ändå Laleh och jag hoppas att det lilla energiknippet vinner.

I kategorin manliga liveartist blir det också svårt. Redan nämnda Eric Saade, som är mest känd för att ha brytit upp med Molly Sanden, tävlar mot Kapten Röd, Timbaktu, Ulrik Munther och Lars Winnerbäck. Tja, så mycket mer Rock blev det väl inte här heller. Det finns väl egentligen bara ett säkert val. Jo, Lasse får givetvis min röst i år igen.

I kategorierna om årets svenska respektive utländska låt hittar jag endast en enda låt som skulle kunna tänkas kallas för Rock och då får jag faktiskt anstränga mig till det yttersta. Och det är Moa Lignell’s When I Held Ya, så jag hoppas att den vinner, men vinnare blir säkert Alina ”Flytta på dig” Devecervski. Den rockar ju fett!

Årets mest självklaraste pris för årets konsert måste gå till den allsmäktige Bruce (Springsteen). Visst hade det känns hedrande att ge priset till The Ark och gruppens avsked på Gröna Lund, men vem kan mäta sig med Brucan när det gäller Rock? Nej, sorry Ola och company, men det här priset måste vara gjutet Mister Vårsten.

Nej, ärligt talat. Jag är rebellisk. Jag skiter i (rock)Björnen och så försöker jag bortse från alla I-landsproblem. Då blir det nog en fantastisk helg!!

Auf wiedersehen