På Gainomax Sports Teams sida kan man få en hel del träningstips. Ett par exempel på saker jag tagit med mig därifrån är att Tom Pietiläs tips:

• Några månader långdistans
• Sedan längre intervallträning
• Kortare intervallträning närmare Vätternrundan
• Köra uppåt 200 mil innan, ca 20 mil per vecka
• Periodisera träningen och se till att ha återhämtning
• Ett antal långpass
• Komplettera med styrka 2 ggr per vecka, mycket ben och core

Benstyrka måste jag väl erkänna att jag varit riktigt dålig på att köra i vår men corestyrkan försöker jag i alla fall köra ett par gånger per vecka. Också ytterst tveksam till att jag kommer hinna köra 200 mil innan Vätternrundan är om tre veckor men bör i alla fall kunna komma upp i 170-180 mil som ifjol.

Några andra tips från Mikael Andersson från Team Silva som mer inriktar sig på tips under själva loppet:

• Använd samma cykel som ni tränat på
• Flytta över pedaler och sadel om ni måste byta
• Ställ er i uppförsbackar för att ändra ställning mellan varven
• Byt grepp på styret för att belasta olika
  
• Hitta ett gäng som kör lagom fort och inte för fort
  
• Ät ordentligt för att orka hela vägen

Mycket bra tips kan jag tycka. Fick under cykelhelgen på Selma Spa en hel del frågor från de som skulle åka för första gången vad mina bästa tips var. Tänkte därför sammanfatta dem i ett eget inlägg i helgen. Så är det något speciellt ni funderar kring eller vill att jag skall skriva om från min Vätternrunda 2011 kan ni passa på att kommentera så skall jag göra mitt bästa för att ge min syn på loppet.

Var in och läste Sofys blogg och hittade du det här inlägget. Vet inte om jag skall skratta eller gråta när jag läser det. Men det känns som att hon har träffat så himla rätt i sitt inlägg. Jag tror tyvärr att dessa ”Max”-folk finns i alla städer, vilken skräpmatskedja det än må vara.

Däremot tror jag också att det är det enda många ser av Bollnäs. Mycket fjällresenärer som gör ett matstopp i Bollnäs och många hamnar då på just Max. Bra eller dåligt får de avgöra själva.

Jag som är född och uppvuxen här har spenderat många nätter på Max efter utekvällar och på något vis hör det liksom till, det är där vi Bollnäsbor avslutar våra partykvällar. Nu blir det inte så många sådana för min del längre men blir nog ändå Max i alla fall några gånger per år då jag tycker det är riktigt gott.

Tror dock det gäller att göra allt med måtta och med tanke på hur mycket jag tränar och tar hand om min kropp i övrigt anser jag inte att det är hela världen att jag unnar mig skräpmat ibland heller. Ät allt men i lagom nivå är mitt motto!

Jag och Carro på en utekväll som garanterat slutade på Max i Bollnäs

Så var det då konstaterat att det är löparknä jag åkt på. På sätt och vis ganska skönt att höra då jag hoppas att Voltaren, kyla och massa stretching tillsammans med 1,5 veckas löpförbud skall lösa mitt problem snabbt.

Bara sju veckor kvar till Jubileumsmarathon så vore ju inte helt fel att kunna springa lite innan det om jag skall ha någon chans alls att ta mig runt..

Nu blir det i alla fall sängen. För imorgon blir det tidig uppstigning och sedan cykla dryga 3,5 mil till jobbet. Perfekt med sju mils transportåkning till och från jobbet nu när värmen börjar komma!

Imorgon är det äntligen dags för mitt efterlängtade besök hos sjukgymnasten. Känns mycket bättre i knät nu (peppar peppar) men då har jag också vilat från löpningen i 1,5 vecka fram till igårkväll. Jag hoppas han kan ge mig några stretchövningar bara och att jag sedan får börja springa lugnt på mjukt underlag igen. Jag vill ju kunna träna för Jubileumsmarathon som faktiskt bara är 7,5 vecka bort just nu. Håll därför tummarna för mig imorgonbitti att det inte är nå större fel utan att vilan har rett ut det mesta!

För övrigt ser det fortfarande ut som det kan komma lite sommarvärme här uppe de närmsta dagarna. Vore ju helt fantastiskt med lite sol de här dagarna. Årets första cykeltur i shorts här hemma i Sverige kanske? Eller varför inte en lugn morgonjogg i shorts? Hoppas, hoppas hoppas! Både på vädret och knät.

Sommaren 2010

Efter en helg med över 17 timmars träning på fyra dagar kändes en vilodag välbehövlig även om kroppen fortfarande känns stark. Passade därför på att åka hem till mina föräldrar efter jobbet för att hjälpa pappa med lite datorjobb också passade jag på att bli bjuden på middag!

Sedan jag kom hem har jag bara tvättat och sett en film. Även bläddrat lite i all underbart inspirerande läsning som hade kommit under tiden jag var borta. Kanon att ha lite att läsa om kvällarna. För nu verkar det ju kunna börja bli både varmare och lite sol, så har jag tur kanske det går att spendera någon kväll på balkongen. Vore ju inte helt fel!

Idag blev det ett distanspass på förmiddagen. Benen var riktigt sega efter gårdagens backar så var ett riktigt jobbigt pass. Både för benen och psyket. Att det sedan inte blev något fikastopp under de här 7,5 milen gjorde också sitt till. Fick i mig två små 60 g kexchoklad men det räcker inte speciellt långt. Bra träning på låg energi med andra ord! För nog är energinivån lägre än vanligt allt efter den här helgens alla träningstimmar!

Efter en rejäl lunch passade jag på att sova middag en halvtimme innan det var dags för dagens stora utmaning. En 2,25 km lång backe med 250 höjdmeter och en maxlutning på 20 %. Behöver jag säga att det var rejält tungt uppför?! Vissa gick, sprang, körde stavlöpning eller åkte rullskidor uppför också. Den ena grymmare än den andra!

Fin utsikt när vi väl var uppe

Nedför var det dock värre och jag fegade faktiskt ur och gick efter en stund. En kille fick så varma däck av allt bromsande att han fick punktering. Så kändes som ett bra beslut att gå nedför de brantaste delarna. Med drygt 16km dit och detsamma hem fick vi till ytterligare 38 km och jag är nu uppe i 90 mil.

Jag är tillbaka nedanför backen igen

Tillbaka på hotellet njöt jag av en stund i relaxen och bastun. Hur underbart som helst efter ännu en hård träningsdag!

Eftermiddagen har spenderats på rullskidorna i 2,5 h. Först ett nybörjarpass i en timme och sedan ett pass för de som åkt lite i 1,5 h. Dessa två pass hölls av ingen mindre än Jerry Ahrlin. För mig som gillar långlopp känns det ju helt otroligt roligt att få chansen att träna för en av världens bästa långloppsåkare.

Fick en hel del värdefulla tips på olika övningar att köra och även en hel del tekniktips. Mycket jag redan visste innan men ändå viktigt att repetera och påminna sig själv om vad jag skall tänka på eller vad jag bör träna mer på. Det var otroligt värdefulla 2,5 timmar! Så nu längtar jag faktiskt till Vätternrundan har varit och jag får plocka fram och köra mycket seriösare på rullskidorna. För ju säkrare jag blir på dem, desto roligare är det också!

Efter middagen höll Ahrlin även en föreläsning som var otroligt inspirerande och jag fick många bra tips. Fokus låg på de fyra delar som han och och Mats Slorfelt (från Enervit), som han höll föreläsning ilag med, utgick ifrån. Dessa var:

Träning

Mat

Vila

Social

Dessa är enligt dem de fyra byggstenarna som behövs för att kunna träna hårt och prestera. En hel del intressant utlägg och fakta. Men det jag framförallt tog med mig var, för att citera Ahrlin:

”Våga satsa! Allt är möjligt!”

Vilken nivå vi än är på är det viktigt att ha mål och att våga utmana sig själv. Jag själv har en hel del mål och är väldigt målfokuserad enligt många. Samtidigt vet jag att jag skulle kunna bli mycket bättre på att bryta ned mina mål i delmål och planera upp allt mycket bättre. Min hemläxa när jag åker härifrån får därför bli att sätta mig ned och göra just det!