Gårdagen började riktigt tidigt då Stefan och Sandra kom och hämtade mig strax innan halv fem på morgonen. Som tur var hade jag lagt i ordning allt kvällen innan så det bara var att hoppa i kläderna, ta väskan och åka. Och de som känner mig kan nog lista ut att jag hann sova en stund i bilen dit också. 
Var framme vid kvart över sex så då gick vi på toa, plockade ned cyklarna från taket och gjorde oss redo för att möta upp de andra. 18 stycken från Bollnäs cykelklubb var vi som samlades och ställde oss i kön till starten vid sju på morgonen. Ungefär en halvtimme senare kom vi fram och fick bege oss iväg.
Samlas innan starten
Några i gruppen hade mål att åka på 4:50 och därmed ha ett snitt på 33,1 km/h. Det var planerat för ett depåstopp på tio min och därför behövde snitthastigheten under körning vara 34,3 km/h. Något jag inte trodde mig ha en chans att hänga med på. Men tänkte att det ändå kunde vara roligt att starta med de andra så fick jag väl släppa ganska snart istället då.
Vägen ned mot Mora gick väldigt enkelt och jag kände att det faktiskt inte alls var jobbigt att hänga med till en början så bestämde mig för att hänga kvar så länge det fortfarande kändes bra. Vi fortsatte vidare mot Våmhus och sedan mot Orsa. Kroppen kändes fortfarande bra och jag hade inge problem att hänga med.
Men så i Orsa kom det jag har problem med – rondeller och korsningar. Här är jag alldeles för feg och saktar ned för mycket vilket gjorde att jag fick en liten lucka fram till resten av gruppen. Att köra ikapp det tog på krafterna och här trodde jag faktiskt att jag skulle få släppa då jag kände syran börja komma i benen. Redde dock ut sig så snart jag hamnade mer i mitten av klungan och fick ”vila” lite mer i åkningen. Så snart kändes det bra och lätt att hänga med igen.
Vid Nusnäs var vi ikapp de som åkte 12 mil, samtidigt som det var smal väg och även en bil med hästtransport. Gjorde att klungan blev lite splittad och jag hamnade lite på efterkälken igen. Dock höll jag mig fortfarande kvar i svansen på klungan. Så tog det lugnt då jag visste att det var det tänkta depåstoppet om inte allt för lång bit. Så skulle jag tappa hade jag ändå chans att komma ikapp de andra då.
Lyckades dock hänga kvar och snart var jag tillbaka i vår klunga igen. Satt dock fint med ett depåstopp i Garsås efter sju mil. Passade på att äta en korv med bröd och dricka lite extra innan vi begav oss iväg igen.
Nu började det bli lite jobbigare och jag drog så lite som möjligt och såg till att byta så fort det blev min tur att dra. Tänkte att jag på det sättet kanske kunde hänga på någon mil till innan jag måste släppa. Backarna uppför i Tällberg var riktigt jobbiga och här kom jag på efterkälken. Tänkte att nu delas vi nog upp i ett par grupper för var fler än jag som låg lite längre bak. Dock hann vi inte mer än påbörja utförsåkningen så blev det en krasch med tre inblandade, två från oss. Med lite tur i oturen klarade sig våra två med rejäla skrapsår och förmodligen en hel del blåmärken idag.
Så vi återsamlade klungan och begav oss iväg igen. Nu lite försiktigare och det märktes att tempot trappades av lite efter olyckan. Alla var nog lite skärrade och mer försiktiga. Efter ungefär en mil cyklade vi dock på som innan igen och jag började känn att nu skall jag banne mig bita i och hålla mig kvar enda in i mål.
Blev några riktigt jobbiga mil på slutet. Det kändes helt okej så länge någon låg framför och drog men så fort det var min tur att dra var det som att åka in i en vägg direkt. Så jag undvek att dra och fick massor av hjälp den övriga gruppen. Med 20 km kvar började statistiknörden i mig räkna och konstatera att bara vi höll 30 km/h i snitt in i mål så skulle vi faktiskt klara att åka på 4:50. Upplyste de andra om detta och sedan räknade vi ned var eftersom.
Tanken på detta fick mig att kämpa in i det sista och när vi svängde av i den sista korsningen och bara hade några km kvar till målet på Sollerön var ju otroligt nöjd då jag insåg att det faktiskt skulle gå. I sista backen hade jag fullt sjå att hålla rygg på de andra och fick till slut en knuff i ryggen av Andreas. Grymt mycket värd då, tusen tack!
Vi seglade sedan in på en tid strax under 4:46 och jag kunde konstatera att jag hade kapat en timme och en kvart mot för ifjol och året innan. Kan inte annat säga än att jag är grymt nöjd! En av oss 18 som startade åkte iväg och lämnade oss bakom, sedan var vi tolv stycken som gick i mål ilag. Och fem stycken som kom strax efteråt. Några fick släppa och någon fick punktering med bara ett par mil kvar.
12 av dessa 14 gick i mål tillsammans!
Vilken fantastiskt gruppkänsla och fantastiskt samarbete där de starka verkligen hjälpte oss svagare att kunna hänga med. Cykling när den är som roligast! 
En tredje dalahäst finns nu i min medaljsamling från Siljan Runt, och jag är ju bra sugen på att köra sju gånger till för då får man en större dalahäst när man går i mil.
En vit medalj fick det bli i år
Tusen tack till alla underbara cyklister i Bollnäs CK!
Ni är verkligen en stor anledning till att jag älskar cyklingen!
