Long time, no see

Det var väldigt länge sedan jag skrev här nu. Livet kom emellan och det har hänt en hel del sedan jag skrev sist. Jag har sagt upp mig och bytt jobb, något som gjort att jag fått betydligt mer fritid och tid och ork för träningen igen.

Samtidigt fick mycket annat stryka på foten när jag jobbade som mest, så har tagit några månader att komma ikapp med allt man vill göra hemma och så vidare. Nu börjar jag dock känna att tiden räcker till betydligt mer igen och kanske kan jag då få liv i denna blogg igen.

Jag har saknat att inte kunna gå tillbaka och läsa om mina lopp och min träning. Att vi sedan åker till USA på vårt livs resa imorgon gör att jag gärna vill börja dokumentera det jag gör igen.

Så det får bli ett försök att väcka denna blogg till liv igen. Helgen har spenderats på Bollnäs Ess så finns massor att skriva om det. Nu skall jag dock hoppa i säng och drömma om nästa träningspass – förmodligen ett löppass i San Francisco! 🙂

P1030017

Ifjol var vi i Kroatien i en vecka, i år blir det längre semester än så!

Hoppas ni vill följa med på min resa igen!

Påsken i bilder

Hade en helt fantastisk påskhelg i fjällen och därför får bilderna helt enkelt tala för sig själva…

P1040818 P1040828 P1040831 P1040839 P1040876 P1040883 P1040887

P1040900

Snön som gnistrar i solskenet, kallsnö som håller i sig efter kalla nätter och ändå en värmande sol, fjällvärlden när den är som allra bäst!

Spin of Hope

I lördags var vi flera stycken här i Bollnäs som höll igång ett tjugotal cyklar till förmån för barncancerfonden. Tillsammans samlade vi in 37 775 kr i Bollnäs och sammanlagt samlade Spin of Hope in 4 292 632 kr. Pengar som jag vet kommer gå till en god sak.

Under passet i lördags var det en man som sade ”Varför skall jag få vila, det får ju barnen med cancer aldrig göra!”. Väldigt starka ord och tyvärr väldigt sanna ord.

P1040783

Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

  P1040797P1040788

Jag och Jon delade på en cykel men delade med oss två timmar till Calle. Vilket innebar att vi själva cyklade fem timmar var.

Ovant för rumpan att sitta på spinningcykelns sadel som man inte är van vid, speciellt så här års när jag inte suttit på en cykelsadel sedan i höstas, bortsett från ett spinningpass i veckan. Men roligt var det och framförallt var det för en god saks skull!

Hälsosamt och stärkande i fjällen

Eftersom jag inte uppdaterar här så ofta längre måste jag ju börja i rätt ände, med förra helgen som spenderades i fjällen.Vi hade tagit ledigt på fredagen, eftersom vi båda hade en varsin semesterdag som ändå måste tas ut innan sista mars. Vad passar då inte bättre än att köra en långhelg som återhämtning några dagar efter Vasaloppet.

Och nog var det en helg för återhämtning allt, riktigt härligt väder. 15 grader kallt om nätterna så längdspåren var hårda och fina, klarblå himmel och så när som lite blåst på fredagen var det nästintill vindstilla hela helgen.

Så på fredagen blev det en lugn längdskidtur för att få igång kroppen igen efter Vasaloppet. Kändes lite i en del muskelfästen att de var trötta men kroppen kändes ändå förvånansvärt pigg, och fjälluften och solskenet kan ju inte göra oss annat än nöjda!

P1040625

Hann även med en till kortare längdtur på kvällen, allt för att utnyttja dagens sista solstrålar. En god middag och en god natts sömn på det och vi var redo att möta ännu en dag i vårt soliga Tänndalen och Fjällnäs.

Denna dag stod utförsåkning på schemat, och Jon följde efter en del påtryckningar med och hyrde skidor för att kunna åka. Roligast var att han efter några åk faktiskt tyckte det var riktigt roligt. Om det berodde på de fina backarna, det fina vädret eller att det faktiskt var roligt att åka utför låter jag vara osagt…;)

P1040673P1040669

Men han fick till fina svängar efter ett tag och började även trycka på med lite mer fart ju längre dagen gick.

P1040661

På nedan bild ser man hem till vårt älskade Fjällnäs! Den här platsen ger verkligen ett lugn och en frihet som är svår att hitta i vardagen annars!

P1040693

Trots en heldag i backen var vi inte riktigt nöjda, så vi passade på att åka upp till skidspåren här hemma och ta ett par varv på femman. Kanonfina spår och otroligt vackert när solen gick ned bakom fjälltopparna!P1040699 P1040705

På söndagen blev det återigen ett längdskidpass innan vi rullade hemåt. Återhämtningshelgen efter Vasaloppet bestod därför av fyra längdskidpass och en dag i slalombacken. Sämre återhämtning kan man helt klart ha!

Dock har jag känt av halsen under veckan så inte blivit så mycket tränat, mycket beroende på att vi haft en hel del annat att fixa med under veckan också. Men mars månad är en återhämtningsmånad efter Vasaloppet och det nya skidåret får börja på riktigt den första april!

För det blev ju så att jag nu är anmäld till både Tjejvasan och Vasaloppet även 2016. Bara att sätta igång och träna och hoppas på mer fritid än övertid i år!

Vasaloppet 2015

Redan dagarna innan årets Vasalopp kunde vi med hjälp av väderleken konstatera att det inte skulle bli den lättaste resan från Sälen till Mora. Uppåt tolv plusgrader är inte direkt drömmen när man är Vasaloppsåkare. Det var dock bara att gilla läget och förbereda sig så gott det gick.

Åt lite extra och vilade lite extra efter att ha kört två lugna pass i mitten på veckan. Hämtade ut våra nyvallade skidor på lördagmorgonen och sedan bar det iväg mot Mora för att hämta ut nummerlappar och sedan vidare till Berga By och hem till Malin som vi skulle bo hos.

Som alltid blev vi fantastiskt mottagna och efter ett besök i mässtältet vid starten och vallning av fäste så åt vi middag och tog det lugnt innan vi ganska tidigt kröp ned under täcket för att få så många timmars sömn som möjligt.

Gick så vi var vid startfållorna innan fem på morgonen och faktiskt tyckte jag det var mindre kö till fållan vid den tiden än ifjol. Eller så berodde det helt enkelt på att det inte är lika hetsigt i led fem som det var i led fyra?! Hade trevligt i kön och stod och prata med en kille från Örebro nästan hela tiden till det var dags för insläpp. Lade skidorna ganska långt till vänster eftersom det var en stor vattenpöl till höger i startfållan. Sedan var vi redo för att gå hem och äta frukost, förbereda oss det sista och sedan gå tillbaka till starten och börja känna av den riktiga Vasaloppsluften.

För nog är det allt något speciellt med musiken, speakern, de dryga 15 000 skidåkarna och publiken som får hela Berga By att andas Vasaloppskänsla. Glädjen infinner sig även om det inte känns jättelockande att åka i nio mils plask.

När starten går tycker jag att jag kommer iväg helt okej, jag tar det lugnt och försöker hålla in mina stavar för att klara dem, vilket känns viktigast just då. I backen blir det så klart stopp men det rör på sig och är relativt positiva personer runt mig ändå. Någon sur person som försöker träna sig fram är det ju alltid men det hör väl kanske lite till.

Väl uppe i myrarna så känns det att föret är tungt och jag börjar undra varför jag gör det här frivilligt i detta före. Kan inte riktigt påstå att det blir bättre någon gång heller. Snarare sämre känsla ju längre tiden går och ju blötare det blir. Som en stor bonus känns det dock att det är spår nästan hela vägen, det hade jag varken trott eller räknat med. Men det är tungt och blött och jag känner inte direkt att jag har roligt en enda meter förrän efter Eldris när jag börjar plocka placeringar och vet att det inte är långt kvar in i mål.

Jag och Jon åkte tillsammans från Smågan och till ungefär 7km innan mål, då stack han iväg i ett tempo jag inte klarade av att hålla. Men vi gjorde det i alla fall tillsammans. Med början på Vätternrundan där vi höll ihop i trettio mil, en fortsättning på Vansbro där vi inte höll ihop men ändå startade tillsammans och väntade på varandra vid mål där det skilde någon minut mellan oss, vidare till Lidingöloppet där vi i stort sett gick de 30 km tillsammans och nu slutligen nästan hela Vasaloppet tillsammans.

Så därmed har Jon klarat av sin första klassiker och jag min fjärde klassiker!

P1040618

Vid målgången sade jag att det blir ett uppehåll på Vasaloppet för mig nästa år, inte lika säker på det längre dock. Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig…;)

Tjejvasan 2015

Tjejvasahelgen började för min del med att jag hämtade ut mina nyvallade skidor strax efter lunch på fredagen. Fortsatte sedan för att hämta upp Toivo och sedan vidare till jobbet för att hämta upp Jon. Två alldeles egna servicemän med sig måste ju helt klart anses som lyx! 🙂

Vi åkte till Mora för att hämta ut nummerlappar och gå en sväng i mässtältet, sedan åkte vi till vårt boende för att äta middag och göra oss lite hemmastadda innan vi begav oss till Oxberg för att testa skidorna.

Jag beslutade mig för att gå på en väldigt kort fästyta precis under foten med burkvalla. Tänkte att jag behövde det för att kunna springa upp för första backen vid Oxbergskontrollen och när vi valde att lägga det så kort tyckte jag inte det skulle ta i heller. Så nöjd över beslutet åkte vi tillbaka för att hoppa i säng.

Vid halv sex gick vi upp och åt frukost och packade ihop oss för att åka iväg mot starten. Väl där lånade jag Jons träningsskidor för lägga ut medan Toico började fixa fästvallan på mina tävlingsskidor. Fållan till led 1 öppnar halv åtta men eftersom vi inte var där förrän vid sju så blev det inte så lång väntan.

P1040545

Trots att jag hade flera stycken framför mig i kön tyckte jag att jag fick en bra placering vid starten och hoppades kunna trycka på och hänga med bra uppför första backen.P1040546

Provade skidorna lite och bestämde mig för att första försöket var bra. Jag orkade springa fast fästet men det tog inte i något, precis som jag ville ha det. Så efter lite uppvärmning var det dags att bege sig mot startfållan igen och göra sig redo för starten som gick klockan nio.

P1040550

Tyckte jag kom iväg bra i starten men redan i den lilla nedförslöpan som är på startgärdet så märkte jag att glidet inte var det bästa mot för de andra. Uppför backen blev det trångt och många som saxade så var svårt att utnyttja fästet jag hade utan blev mer att rätta sig efter alla andras takt.

Märkte sedan återigen i utförsbacken att många gled bättre än mig och jag fick staka tidigare än alla andra för att hålla farten uppe, men det var ändå många som passerade mig. Stakpartierna kändes bra i alla fall även om det kändes att kroppen inte riktigt svarar på samma sätt som den gjorde när jag var som bäst tränad för två år sedan.

Jag åkte på med en bra känsla men kände mig ganska trött när jag försökte trycka på lite extra. Att jag sedan fick jobba rejält över varje backkrön och mycket tidigare än alla andra utför gjorde det hela lite jobbigare.

Stakade iaf på och gjorde mitt bästa och när jag väl kom till upploppet så var det i alla fall med en skön känsla att det hade gått bättre än ifjol, både tidsmässigt mot mig själv och mot vinnaren, även om det blev en sämre placering än ifjol.

P1040562

Tar ändå med mig en skön känsla från loppet. Jag har kommit igång igen och kroppen börjar svara på träningen. Högsta medelpulsen hittills i år på ett distanspass/tävling och det känns bra. Sluttiden blev i alla fall 1:48:49 på 30 km, 16,54 km/h.

Nu laddar jag om med mycket vila, mat och sömn denna vecka. På söndag blir det Vasaloppet. Ett lopp som jag i år inte har några krav alls på mig själv mer än att ta mig i mål. Jag vill givetvis gå för medalj någon gång, men i år är jag inte så bra tränad och då har tiden ingen betydelse alls. Jag tänker försöka ha ett behagligt lopp och njuta av att färdas i ”Fäders spår”.

Födelsedag och laddning

Var den här vintern har tagit vägen förstår jag inte riktigt. Jag tycker det var alldeles nyss vi stod på snö för första gången den här gången säsongen och nu är snart årets stora mål här. Tjejvasan i övermorgon och sedan Vasaloppet om en dryg vecka. Kan verkligen inte förstå var tiden tagit vägen som sagt.

Jag är i alla fall redan nu otroligt nöjd med den här säsongen. Jag har kommit igång ordentligt med träningen igen och jag börjar känna att det finns både tid och ork att pressa sig det där lilla extra. Otroligt härlig känsla!

Detta gör också att jag inte känner så stor press på lördag, jag har redan vunnit den här säsongen – jag har kommit tillbaka! Sedan vill jag givetvis göra ett bra lopp på lördagens Tjejvasa, målet är att slå fjolårets 220’e placering. Om det går eller inte kan ingen veta men jag skall göra mitt allra bästa och ta i för allt vad jag är värd!

Laddningen inför helgen har firats lite extra eftersom Jon fyller år idag. Därför passade vi på att gå ut och äta middag. Sedan har det blivit en lugn och skön kväll i soffan framför VM-sammandraget. Nu blir det snart sängen och ladda för lördagen!

P1040523

GRATTIS på födelsedagen älskling!

Att Jon och jag har kunnat pusha varandra på vinterns träning har varit fantastisk pepp. Tillsammans är vi helt enkelt starkast!

På lördagen är jag i spåret, men jag vet att jag har honom med mig längs med spåret, och i tanken kommer jag jaga honom, precis som jag gjort på vinterns intervaller…;)

En riktig drömhelg

Den här helgen har varit helt obeskrivligt fantastisk. Ett par, tre minusgrader, vindstilla och solsken. Lägg till ett par hårda skidspår med både bra glid och fäste så kan det bara inte bli bättre.

Det här är helt enkelt skidkärlek när den är som allra bäst! Ord räcker inte till för att beskriva vilken energigivande och härlig helg detta har varit. Så därför bjuder jag på ett gäng bilder från mitt älskade Fjällnäs istället!

P1040449 P1040451 P1040465 P1040467 P1040499 P1040513

P1040527

Vinst på Hälsingeleden 2015

Eftersom vi åkte Orsa Grönklitt Ski Marathon på lördagen så nöjde jag mig med korta banan även på Hälsingeleden. Har kört långa sträckan tidigare år när jag har kört där, så tyckte det skulle vara skoj att testa korta banan nu istället.

Starten gick i Acktjärbo klockan 10.00. Eftersom Jon inte tänkte åka själv så var han snäll och skjutsade dit mig så jag slapp åka med bussarna. Vi åkte hemifrån i skaplig tid, så var där strax efter nio. Kroppen kändes både trött och seg sedan lördagens lopp. Så jag hade inte så mycket förväntningar utan tänkte att det blir ett bra träningspass i alla fall.

Så när starten gick vid tio hade jag bara värmt upp några minuter och tänkte att början på loppet får fungera som uppvärmning.

P1040421

På startlinjen i min rosa tävlingsdräkt

Starten gick och jag kände mig lite seg i kroppen, men försökte ändå att staka på så gott jag kunde på myren. Vi blev ett litet gäng som låg ilag men efter fyra km när backarna utför började så gled männen snart ifrån mig och jag blev mer liggande själv.

Jag låg som första tjej den första halvmilen men sedan i utförsbackarna åkte en annan tjej ikapp och om mig. Hon var helt klart tuffare än mig på att åka utför. Med snabba spår och hårt underlag tyckte jag nästan det gick äckligt fort i vissa kurvor så jag bromsade till och med i vissa utförslöpor.

Märkte ändå att så snart det kom ett flackare parti så tog jag in på henne direkt. Därför hade jag lite is i magen och tänkte att jag tar igen det jag tappar utför sista 5 km in mot mål när det är ren stakåkning.

Det visade sig sedan att jag fick mer rätt än jag hade vågat hoppas på. Med cirka en halv mil kvar till mål så flackar banan ut och nedförsbackarna, och de få uppförsbackarna som är, minskar av och blir i stort sett obefintliga.

Här märkte jag snart att jag tog in på henne för varje staktag jag tog och med cirka 2 km kvar till mål så bestämde jag mig för att trycka på och prova att gå om. Gjorde mig beredd på att jag skulle få henne i rygg men hon släppte direkt.

Och jag kunde i ett kontrollerat tempo åka in i mål och passera mållinjen som första dam! Min första vinst i en skidtävling, och även om motståndet inte var det bästa så är det otroligt roligt att vinna ändå. Mitt självförtroende behövde den extra peppen inför det kommande Tjejvasaloppet. Nu vet jag att jag kan trycka på och pressa mig lite extra, underbart!

P1040437

Jag och tjejen som kom tvåa under prisutdelningen

Massa fina vinster fick jag också, en vallaprofil som det stod ”Hälsingeleden 2015” på, en hel låda från AXA med musli, havregryn, våfflor, cupcakes, gröt och massa andra trevligheter. Fick även en påse som innehöll bland annat ett par skidhandskar, ett par BLIZ-glasögon, en vattenflaska, en keps och en duk & disktrasa från Växbo Lin.

Snacka om bortskämd! 🙂

P1040444

Delar av vinstinnehållet

Orsa Grönklitt Ski Marathon

Vi hade tänkt åka till Tänndalen i helgen för att köra Nordic Ski Marathon. Men då det blev inställt pga av för få anmälda så valde vi att stanna hemma och tävla istället.

Så igår åkte vi till Orsa för att köra Orsa Grönklitt Ski Marathon. Jon körde långa banan men jag körde den korta banan eftersom jag hade bestämt mig för att även åka Hälsingeleden idag. Kände att jag gärna ville köra två kortare lopp med lite mer fart istället för ett längre pass. Känns som jag behöver få upp farten mer än uthålligheten.

Vi som åkte korta banan fick starta tillsammans med motionsklassen på långa banan, fem minuter senare än starten för långa banans tävlingsklass. Det gjorde att startfältet spriddes ut lite mer vilket var skönt, för efter några km gick spåren ihop och blev bara två stycken. Så det blev trångt ändå och åkningen fick till stor del anpassas efter alla andra.

Det kändes ändå bra och jag tyckte jag hade helt okej skidor. Bra glid och okej fäste. Så första 15 km kändes som de rullade på bra. Men sedan kom backarna och jag började inse att fästet inte alls var så bra som jag skulle ha behövt. Blev en hel del saxande, kändes som jag släpade på benen uppför och ganska snart började jag gå mig både stum och trött. Fanns verkligen ingenting att trycka på med och med en och en halv km kvar till mål väggade jag verkligen totalt. Vet knappt hur jag tog mig upp för sista backen men jag måste ju ha gjort det eftersom jag kom i mål. Vet inte den officiella tiden men ungefär 1:34 blev det. Ingen wowtid men ändå känslan av att jag hade fått slita bra, så bra träning för psyket sista fem km om inte annat.

Gick och duschade och skyndade sedan tillbaka till stadion för att se Jon gå i mål. Hann stå där en liten stund och sedan kom han stakandes över krönet.

P1040395

Det börjar bli lite skitnörd över honom också…;)

P1040402

Han gick till slut över mållinjen på ca 3:08. Riktigt bra kört av honom och han lät nöjd. Banan är ju faktiskt backigare än vi är vana vid.

P1040407

Ifjol firade vi alla hjärtans dag på Sibylla i Sveg så att i år få äta skidbuffé på Orsa grönklitt kan ju nästan jämföras som lyx i jämförelse. Vem vet vad vi gör nästa år på alla hjärtans dag.. Roligt har vi tillsammans i alla fall, och det är ju faktiskt det enda som är viktigt. Sedan att Jon börjar tycka om skidåkningen lika mycket som mig är bara underbart!

P1040412

Efter maten körde vi hemåt och det mest intressanta med det var väl den stora älgen som stod mitt i vägen framför oss och som sedan sprang in i skogen. De är verkligen maffiga och absolut inget man vill ha framför bilen på vägen..P1040415