Dagens fiasko gick helt enkelt inte vägen alls. Kan egentligen inte påstå att jag varken är jätteförvånad eller jättebesviken egentligen. Det var inte så oväntat med tanke på att mitt knä verkligen inte samarbetat alls sedan Göteborgsvarvet. Det gjorde det inte idag heller och till slut fick jag helt enkelt göra något som jag aldrig har gjort tidigare – jag bröt ett lopp! Detta efter 20 km där 15 km gjorde ont och sista 8 km var en ren plåga!
Självklart otroligt besviken och ledsen att knät inte höll. Men samtidigt vet jag att jag gjorde rätt val. Hade jag fortsatt springa (läs snarare gå) den sista milen hade jag kanske förstört knät rejält och riskerat skidsäsongen. Då är det bättre att börja om från början med rehabträningen och komma igen nästa år. Även om det gör ont i hjärtat att veta att jag spräckt min tredje Svenska Klassiker vet jag också att jag hade betydligt mer att förlora på att fortsätta och förmodligen skada mig rejält.
Tur i oturen har jag ju faktiskt bara simmat på min tredje klassiker så det är ju lätt att simma igen och springa nästa år för att få ihop en tredje klassiker. Nu är det dock ren rehabträning i löpningen till knät är helt bra. Inte hela världen då jag istället laddar och satsar stenhårt på Vasaloppsveckan – 5 månader kvar!
Med ett dunkande knä tänker jag nu svälja en Voltaren och ta med mig värmedynan och försöka få en rejäl natts sömn! Utförligare berättelse från dagens lopp kommer imorgon när jag fått sova på saken!
förstår att det var ett svårt beslut att bryta, det är verkligen ‘inte du!’ Så jag förstår att du hade mycket ont – och det var givetvis helt rätt gjort!
