Vad jag känner för gårdagen går inte att beskriva med ord. Carolina och Carl var det vackraste brudpar jag sett och deras gemenskap och kärlek lyser upp hela ens tillvaro och värmer hela mitt hjärta!

Jag hade inte alls varit nervös innan men när jag ställde mig armkrok med Max (brudgummens bror) och kyrkklockorna började ringa började jag skaka lätt av spänningen och kärleken som låg i luften. Dörrarna öppnades och jag och Max tog de första stegen in i altargången, följt av Björn (brudgummens nära vän) och Clara (brudgummens syster).

Strax därefter drog församlingen efter andan och jag fick rysningar över hela kroppen när jag förstod att de hade fått syn på det fantastiska brudparet som hade påbörjat sin resa in mot altaret.

Att se allas ögon glittrande och blanka av glädjetårar är det jag framförallt tar med mig från vigseln. En sådan glädje och en otrolig kärlek i hela kyrkan. Framförallt mellan brudparet men också mellan deras familjer och oss vänner. Att det är två väldigt älskade personer råder ingen tvekan om när den tuffaste killen fäller en tår för kärleken.

Jag lyckades hålla mig från att börja gråta, (framförallt av rädsla för att börja snyfta rejält), men gåshuden på armarna var konstant genom hela vigseln. Kärleken i luften gick riktigt att ta på!

Utanför kyrkan fortsatte kärleken och värmen från familj och vänner och glädjen i alla andras ögon lystes upp av glädjen hos brudparet!

Carolina är min närmsta och bästa vän och det har varit en otrolig ära att få vara tärna på hennes och Carls stora dag. En dag vi alla kommer bära med oss i livet.

Ett nytt kapitel har börjat i deras liv och jag önskar dem all lycka i deras äktenskap!