Igår var jag ute och joggade 30 min, fortfarande enligt det löpschema sjukgymnasten har gett mig. Och det kändes faktiskt riktigt bra fast jag sprang på grusväg och inte i skogen. Nu var det i och för sig riktigt mjukt ändå efter senaste veckans regnväder men ändå inte fullt så mjukt som i skogen. Jag vågar inte tro och hoppas att knät är helt bra än, men förhoppningsvis på rätt väg i alla fall?!

För nu är det ju faktiskt bara drygt elva veckor kvar till Lidingöloppet och för mig det andra loppet i min tredje Svenska Klassiker. Ett lopp som jag hoppas går så bra som jag önskar. När jag sprang hela loppet för första gången 2010 gick jag totalt in i väggen och var mest grinfärdig, över mitt dåliga resultat och faktumet att jag inte orkade springa hela vägen, när jag gick i mål.

Besviken efter målgången 2010

2011 var jag desto gladare över hur bra löpningen faktiskt gick, men hade istället otroligt ont i en vrist efter Stockholm Halvmarathon som jag dumt nog sprang bara en vecka innan. Därför var jag riktigt glad över att ta mig runt då, även om det inte riktigt var tiden jag ansåg mig vara tränad för.

Efter ca 8 km 2011

I år hoppas jag att återigen få springa över mållinjen, lycklig och med händerna över huvudet. Den här gången vill jag att det skall vara för att jag är nöjd med tiden jag går i mål på, och inte att jag ”bara” tagit mig runt. Ett steg i rätt riktning har varit att rehabträna mitt knä de senaste två månaderna. Nu hoppas jag att ett annat steg i rätt riktning är att få fortsätta samarbetet med Gainomax och vara en fortsatt del i Gainomax Sports Team även i min resa mot och under Lidingöloppet! Deras stöttning har betytt otroligt mycket den här våren och den återhämtning deras produkter har gett mig under dessa veckor inför både Vätternrundan och Vansbrosimningen har varit underbar!

Med de två stegen så är steg tre bara upp till mig själv – träna hårt och kämpa hela vägen in i mål!

Armarna över huvudet 2011