Första målet för min Vasaloppsvecka var Tjejvasan igår. En dag som började väldigt tidigt eftersom vi inte sov i Dalarna utan åkte över dagen. Klockan var därför ställd på 3.50 igårmorse men konstigt nog var jag inte tröttare än en vanlig vardag när klockan ringer 5.15. Förmodligen för att jag och Maria sade godnatt redan vid 21 på fredagkväll.

Erica och Rickard hämtade oss vid halv fem och vi begav oss mot Mora, med ett stopp i Edsbyn på vägen för att hämta upp Marias skidor. Väl i Mora fick vi alla tre hjälp av snälla Niklas som lade klister åt oss så att vi skulle få fäste.

Skidorna fästvallas

Sedan begav vi oss mot Oxberg för att hämta ut nrlappar och lägga ut skidorna i startfållan. Nervositeten jag hade känt började äntligen släppa och jag försökte passa på att njuta av Vasaloppsatmosfären.

Maria, jag och Erica har hämtat ut nrlapparna.

Lade ut skidorna i startfålla 2

I väntan på starten åt jag en smörgås och bytte om till skidkläder och pjäxor sedan roade vi oss med att spexa lite framför kameran.

Energifylld och laddad

Så var det då äntligen dags för start klockan 9.45. Hade inte ens vågat prova skidorna då jag ändå inte kunde ha gjort så mycket om klistret inte var bra då jag själv inte har kunskapen att hantera klisterfäste. Därför var det lite av en chansning när det var dags att bära iväg. Tog dock bara några stavtag innan jag insåg att jag hade kanonglid. Var riktigt trångt men försökte byta spår var eftersom för att ta mig framåt.

Första backen upp mot Oxberg kom och jag märkte snabbt att jag även hade riktigt bra fäste. Gick därför ut på utsidan av vänsterspåren och sprang förbi några på vägen upp. Väl uppe var det fortfarande trångt med folk och jag kände att det gick lite långsammare än vad jag hade önskat mig. Samtidigt ville jag inte ta ut mig för hårt i början så försökte ta det lugnt och bara flyta med.

Efter några km lättade det med folk då vi blev mer utspridda och jag kände att jag kunde åka på mer i mitt eget tempo. Dock började jag känna mig lite illamående nästan. Insåg snabbt att det var energibrist och därför stannade jag vid depån i Gopshus och drack ett par muggar energidryck. Rullade på en stund till och i Hökberg och såg jag till att få i mig både blåbärssoppa och energidryck och efter det började jag känna kraften komma tillbaka.

Jag stakade på och njöt av solen som värmde. Hade kollat på klockan vid Hökberg och såg att jag höll tiden riktigt bra. 45 min på mig första milen och sedan 40 min per mil på de två sista var tanken för att klara målet på 2.05. När jag närmade mig Eldris började jag dock inse att jag åkte snabbare än jag behövde och började därmed hoppas på ett sub 2 h istället.

Fortsatte staka på i ett behagligt tempo och närmade mig snart Moraparken. När jag svängde in under vägen märkte jag att det var rejäl sidvind och det kändes som att stavarna fladdrade i sidled när jag var i det bakre läget med dem. Känslan över att snart vara framme gav mig lite extra kraft och på vägen in genom parken passerade jag en person. Tog sedan två personer till i de två mindre backarna upp mot upploppet.

Svängde in på upploppet och kunde inte låta bli att snegla på klockan på armen. Insåg att jag skulle klara mig under 2 timmar och stakade därför upp för den sista (extra och nya) kullen innan jag tog ett par sista staktag in i mål.

Kunde efter målgång konstatera att jag hade plockat 16 placeringar på de sista 9 km från Eldris och blev inte omkörd av en enda. Riktig härlig formkurva på slutet!

Flåset gick ned snabbt och jag kände mig riktigt fräsch trots 3 mil på 1.59.07. Riktigt härlig känsla och endorfinerna flödade i hela kroppen. Jag hade inte bara klarat mitt drömmål på 2:05, jag hade också klarat det med nästan 6 minuter.

Hade verkligen jättebra skidor hela vägen så får helt klart ge all kredit för detta lopp till min vallare som gjorde ett helt underbart jobb med glidet!

Maria t.v. på upploppet

Ca 10 min senare kom Maria i mål och Erica kom ungefär en halvtimme efter Maria (skall dock tilläggas att Erica även startade 30 min senare än oss). Alla tre gjorde därmed ett kanonjobb då vi alla åkte snabbare än 2.15.

Tre nöjda tjejer

Efter en varm och skön dusch blev det pasta på en restaurang på upploppet. Riktigt gott och inte helt fel att fylla på energidepåerna.

Pasta = riktigt bra skidåkarmat

Kroppen kändes toppen både igårkväll och idag och jag känner att det här var precis den härliga formcheck som jag behövde inför Vasaloppet.

Ser redan fram emot nästa års Tjejvasa. Nu har jag ju faktiskt seedat in mig till led 1 också…:)