Mardrömsresa,
det kan man minst sagt säga om min resa till jobbet imorse.
Usch!
Som ni säkert förstått så pendlar jag till Sthlm nu, med tåg, med SJ, och ni har säkert hört att kritik mot SJ den senaste tiden.
Och tyvärr är det så illa, och just nu är det värre än vanligt för nu verkar det inte finnas några vagnar att få tag på heller…
Imorse fick alla som gick på i Enköping stå, dessutom stod folk redan från V-ås vilket gjorde att vagnen blev proppfull, människor i hela gången och på alla lediga utrymmen. Jag stod bakom ett säte som jag i a f kunde hålla mig i.
Kände efter ett tag att jag började må väldigt illa och det blev fruktansvärt jobbigt att stå där i vagnen.
Det var också hemskt varmt, trots att jag tagit av mig jackan.
Sedan vet jag inte riktigt hur och när utan bara att allt blev som en dimma.
Det började med att jag blev yr,
sen hörde jag inget, det blev lock för öronen men ändå lät det fruktansvärt mycket i huvudet, svårt att förklara..
Sen så såg jag inget heller, det blev svart för ögonen och jag kände hur kroppen skakade och inte gjorde som jag ville.
Vet att jag försökte hålla mig uppe samtidigt som jag ville säga till någon att jag behövde hjälp och att jag behövde sätta mig men jag fick inte fram ett ljud,
kunde inte prata,
kroppen lydde inte.
Svårt att förklara men jag var verkligen borta där ett tag och fattar inte själv hur jag kunde hålla mig på benen.
FRUKTANSVÄRT LÄSKIGT!
Trodde inte jag skulle komma av tåget men det gjort jag på något sätt, och när jag kom ut började jag se igen mer och mer,
satte mig på första bästa ställe och satt där 30 minuter innan jag sakta kunde gå till jobbet…
Men kände att jag ville hem igen o ta ett tåg där man kan få sitta så åkte hem på fm igen.
Usch vilken hemsk dag,
antar att det var lågt blodtryck som spökade.
Jag har aldrig varit med om något liknande förut så säkert därför det var ännu läskigare, kände mig så maktlös när kroppen inte svarade på något och jag kunde inte göra något.
Så nu kommer jag oroa mig för att det ska hända igen…
