Inte blev det bättre när det visade sig att klassens stora begåvning hade hoppat av, bara ett år från examen. Han, den lysande teoretikern som inte bara lyckades förstå litteraturen utan dessutom sätta den i ett sammanhang med plats för både tidigare kurser och målet med hela utbildningen. Och nu hade han satt fingret på något som jag mest anat i två år. Jag har aldrig varit säker på att jag har börjat på rätt utbildning och så visade sig han plötsligt vara säker på att han inte har gjort det. Jag känner mig nästan lurad.

Men jag blev godkänd till slut, på bägge tentorna. Ingen mera limbo. Jag borde jubla, och det är klart att jag är lättad, men mest undrar jag om det inte bara betyder att jag får ett år till på mig att slippa ta itu med vad jag egentligen ska göra när jag har suttit av mina kurser och hämtat ut min examen. Som om jag kommer vara ett dugg säkrare då på vad jag ska bli när jag är stor då.

Strunt samma. Jag ska hur som helst ta en fil kand. Men först ska jag ta en fika.

• adlibris.com
• aftonbladet.se
• amazon
• bilddagboken.se
• bloglines.com
• blogspot.com
• bokus.com
• cdon.com
• dagensmedia.se
• di.se
• dn.se
• expressen.se
• facebook.com
• finest.se
• ginza.se
• idg.se
• imdb.com
• metrobloggen.se
• myspace.com
• portableapps.com
• resume.se
• skelett.nu
• stureplan.se
• svd.se
• thepiratebay.org
• youtube.com

Som ofrivillig bonus får du en hint om vad jag ägnar min fritid åt. Alla poster på den där listan tillhör inte mina stoltaste ögonblick. Använd det i utpressningssyfte vetja!

Jag har inte haft tv sedan jag flyttade hemifrån, med undantag för en som följde med på köpet när jag var sambo för sju år sedan. Jag vill kunna säga att det beror på att jag tar avstånd från värdet av materiella tillgångar men sanningen är att jag är bildskärmsberoende.

Sist jag hade tv kunde jag inte sluta zappa förrän det slutade röra sig i rutan. På den tiden hade jag inte så många kanaler, så jag kunde oftast komma i säng redan vid tre på vardagarna, när jag skulle upp sju och gå till jobbet. I dag hade jag förmodligen varit tvungen att sjukskriva mig för att ha tid att zappa. Alltså, ingen tv. Och på köpet slipper jag ha en aning om vem Brolle är.

Men någon elak jävel har hittat på att summan av lasterna är konstant. Nu har jag visserligen varken tv eller kontorsjobb att gå till längre, men jag har en dator och jag har heltidsstudier som jag för det mesta kan sköta precis när på dygnet jag vill. Det låter inte så dumt, men det betyder att jag alltid kan göra det ”sen”. Och datorn har en bildskärm. Jupp, en sån där som jag är beroende av. Är det fyrkantigt, lyser och rör sig sitter jag klistrad. Tur att jag inte har akvarium.

Det ger mig för lite sömn, för lite pluggande, för mycket sena nätter där jag egentligen inte har fått något gjort. Och goda föresatser har bara hjälpt lite grann. Den här friheten att göra vad jag vill hade kunnat vara vilka järnbojor som helst, för inte får jag gjort det jag egentligen vill.

Så det är dags att skippa moroten och plocka fram piskan. Vänta bara.

Men den här boken har faktiskt gjort en hel del nytta den senaste månaden:

Annars hade jag kanske inte vågat. Jo, förresten, det hade jag förmodligen visst. Jag har ingen som helst förmåga att vara måttfull.

Min starka karaktär firar inga jättelika triumfer den här gången heller. Än en gång får jag se fram emot sena nätter (tidiga morgnar) och mycket kaffe i skolan. Hur kommer man åt det? Vad är det för fel på att börja skriva när man borde och hålla på tills man är klar? Men skärmen stirrar på mig och kräver att jag stirrar tillbaka i åtminstone några timmar innan det är ok att jag ens gör några små försök till att skriva. Och så är det ju faktiskt rätt trevligt att vara uppe mitt i natten. Det är bara resten av världen som envisas med att gå upp så tidigt.

Mitt liv som frilansare kommer att bli katastrofalt. Enda räddningen är om jag tar så hutlöst betalt att jag kan vara ledig lika mycket som jag jobbar. Bäst att jag börjar specialisera mig på de språkfel som är vanligast hos äckligt rika människor. Vilka kan de vara?

Jo, tjänare. Avtalstexter uppför sig inte på något sätt som handböcker för nybörjare i datoranvändning. Dagarna har snabbt blivit supereffektiva: upp tidigt, översätta, göra lite kaffe, översätta, säga ”nej, jag hinner inte fika den här månaden heller”, översätta, upptäcka på eftermiddagen att jag inte ätit än, översätta, översätta, belöna mig med choklad, översätta, somna sent. Vakna och upprepa tills döden skiljer oss åt. Den där mastodonttentan som går av stapeln om två veckor börjar te sig rätt oövervinnerlig. Till skillnad från mig.

Hur många ord kan det behövas för att uttrycka något? Jag skulle vilja pressa in ett exempel på det jag ska översätta här men jag tror att det vore ett brott mot precis de texter jag just nu stirrar mig blind på. De texter jag släpper ifrån mig innehåller ungefär 25 procent färre ord än originaltexterna och jag är ändå långt ifrån en verbal minimalist. De måste ha fått provision av tryckeriet för allt svärta som gick åt.

Så jag imponerar kanske inte särskilt mycket ens på mig själv med min oförmåga att få något gjort, att komma i säng när jag borde eller att masa mig upp om morgnarna. Men jämfört med hur det var för ett år sedan mår jag mycket bättre nu.

Jag är på rätt väg. Det går inte så fort men så länge det går framåt har jag inte särskilt bråttom.

Läggtiderna har inte imponerat, så nu är planen nyare och ondare. Jag ska lägga mig klockan elva varje kväll och gå upp när jag är färdigsoven. Det gör förstås inget om jag är färdigsoven vid sex men den här veckan är det inte det viktigaste. Helst skulle jag lägga mig tio men nån måtta får det vara, jag tänkte att jag skulle få leva lite också. Om läggningen sköter sig borde uppstigningen komma på köpet och det här skrev ju Leo om, jag lyckades bara avstå från att läsa den delen särskilt noga.

Det här kommer att bli jobbigare men förhoppningsvis effektivare och det slutar garanterat med tråkigt munkliv. Jag går och lägger mig åtta och går upp lagom till att hjälpa till att dra solen över horisonten. Jag kommer säkert att älska det och plåga alla jag känner med hur skönt det är att gå upp missinassen. Vi har alla en liten hallelujahitler inom oss, vare sig det gäller  hårinpackning, nässköljningar eller vegetarianismens fröjder.

Jag har förresten ett idiotsäkert sätt för dig att tjäna snabba pengar: Låt mig välja vem som kommer att vinna en duell i Andra chansen och satsa allt du har på fienden, så är du rik på nolltid. Jag tippade fel i alla sex försöken i dag. Det hade varit bättre att helt enkelt använda tärningen.

Obehagliga omständigheter, obehagliga åtgärder. Alltså ströp jag internetlinan igen och TAMMETUSAN om inte översättningen jag bara vågade hoppas fixa på under tre timmar var klar på färre än två och en halv. Är det så här de där effektiva människorna känner sig?

Nu förtjänar jag kaffe, mellanmål och en snabb vända på nätet så att jag kan skryta i bloggform. Så får vi se om jag lyckas koppla ned igen och skriva det där andra.

I ljuset av det ljuset är det inte svårt att undra vad i helvete det egentligen var som hände i morse? Klockan ringde vid sex och jag måste ha ägnat mig åt djupsömn av Marianergravska mått. Först trodde jag att någon borrade i mitt huvud och det tog lång tid innan jag fattade att det var det löjliga lilla mobillarmet som hade lyckats mutera sig till fönsterskallrarvolym. Den meterlånga resan från sängen till telefonen kändes som ett gatlopp i snor. Det var halt, uppförsbackigt och mörbultande och ändå rörde jag mig knappt ur fläcken. När jag äntligen lyckats ta mig fram tror jag att jag grävde loss batteriet ur telefonen. Man kan inte vara nog säker nu för tiden, inte med så förrädiska ting som mobillarm. Gissa om jag somnade om. Gissa om jag kom upp strax efter åtta. Gissa om jag får skylla mig själv när jag kom i säng vid halv två i natt. Jag skulle ju bara översätta lite.

Med så här många veckor i ryggen var det ju tänkt att jag skulle ha uppnått världsherravälde och att man skulle ha börjat namnge barn och samhällen efter mig. Det verkar som om vi kommer att få leva med August å Lotta och Uddevalla ett tag till.

Det var inget ljus i slutet av tunneln. Det var ett mötande tåg.