I väntans tider

På ny plats!

Sun, 14 Dec 2008 15:04:00 +0000

Jag har flyttat hit, lindavantar.blogspot.com/ följ med!

Immunförsvar

Sun, 14 Dec 2008 11:50:00 +0000

Jag har inte varit sjuk under hela graviditeten. Vanligtvis brukar jag få en förkylning per termin, men inte i år. Fram tills nu. Dumma dumma förkylning. Jag har alls ingen lust att vara hemma. Jag har ju massor att göra. Jag vill jobba hela nästa vecka. Jag vill gå och träna på tisdag. Jag vill träffa vänner idag. Jag vill… allt utom att ha en förkylning i halsen.

Hoppas på att den försvinner med en dags vila.

Namnfunderingar

Sat, 13 Dec 2008 21:55:00 +0000

Min man har kommit på ett jättebra namnförslag. Fast jag vet inte om han vill att jag ska avslöja det. Vi får se när bebisen kommer, om det passar.

Kön

Sat, 13 Dec 2008 21:53:00 +0000

Ibland känner jag mig som världens sämsta gravida kvinna som vet vad det är för kön på bebisen i magen, men inte bryr mig. Jag vet att det(förmodligen) är en tjej. Men jag bryr mig verkligen inte. Har inte tagit till mig det alls. Det känns helt oväsentligt. Det är en bebis. Den heter bebisen. Det är det viktiga.

v 34

Fri, 12 Dec 2008 21:33:00 +0000

Jag blir så rädd när tiden går så här fort! Shit, vecka 34… jag jobbar bara en hel vecka till, sen är det några strödagar innan jag går på ledighet den 9 januari.

Jag har inga fakta att presentera för v 34, i måndags när jag vägde mig hade jag gått ner 200 g till 69,3.

I magen är det full fart, ganska trångt börjar det bli också. Bebis gillar inte när jag sitter ner utan vill helst att jag ligger eller står upp så att den får ordentligt med plats. Den sträcker gärna på sig och då känner man tydligt en rumpa vid vänster revben. Jag tror att ryggen sen ligger mot vänstra sidan av min mage och att jag känner armbågar på bätte sidor och en axel nere vid ljumsken. Fötterna kickar glatt i högra revbenen.

Krusbäret!

Tue, 09 Dec 2008 21:38:00 +0000

Det börjar bli ont om plats i magen. Krusbäret ligger där och buffar och bökar nu. Hur jag än vrider och vänder på mig så är det svårt att andas och det gör ont i revbenen på höger sida. Magen känns ENORM men jag undrar ändå hur bebisen får plats. Skulle vilja titta in igen – se vad som är upp och ner, fram och bak, säga hej, jag längar efter dig! Ser så mycket fram emot till när du har kommit ut och finns är med oss, tills vi kan krama dig och pussa dig och titta in i dina fina ögon, lukta på din hud och klappa ditt mjuka hår.

Bara en och en halv månad kvar nu!

När är det över?

Mon, 08 Dec 2008 12:57:00 +0000

Igår på profylaxkursen skulle alla berätta om vilken målbild de hade valt inför förlossningen. De flesta sa nåt i stil med ”ja, men när förlossningen är klar och allt är över”.

Över??? Det är väl efter förlossningen som allting börjar?

Omkörd

Sat, 06 Dec 2008 15:09:00 +0000

Idag gick en tant med krycka om mig på väg från bussen som vi båda hade åkt en hållplats.

Tänk MÅLBILD.

V 33

Fri, 05 Dec 2008 11:28:00 +0000

Igår gick jag in i vecka 33. Det tickar på. Nu väger jag 69 kg så jag närmar mig snabbt 70. Märkligt nog så VILL jag väga över 70. Har aldrig gjort det förut.

Två stora skillnader har jag lagt märke till nu jämfört med tidigare

1. Jag har börjat svullna upp på andra ställen än magen. Fötterna exempelvis. Och fingrarna. Det är jobbigt att ha vigselringen på och fötterna får liksom veck där de går över i smalben. Ska testa att sova med en kudde under fötterna igen för att se om det hjälper.

2. Locket för örat är på väg bort!! Jag är så lycklig! Det ligger och gnyr lite liksom men försvinner snabbt om jag trycker på en speciell plats under örat. Det kanske ser lite lustigt ut på möten och så, men hellre det än att jag är helt disträ…

Målbild

Wed, 03 Dec 2008 10:50:00 +0000

Vi har börjat på profylaxkurs och där fick vi rådet att skapa en målbild att ha under slutet av graviditeten och förlossningen. En bild av hur det kommer att vara när bebisen har kommit, något som man längtar efter och som kan peppa och pusha under det jobbiga.

Det enda jag kan tänka på är att GÅ i normal takt. Min målbild är att jag går över bron mellan Årsta och Johanneshov i rask takt. Tur att barnvagnen är med i den visionen, annars hade jag blivit orolig