Häromdagen sprang jag på en gammal kursare som jag inte sett på 10 år, eller mer. Hon blev översvallande glad att se mig. Berättade allt om sitt liv och frågade allt om mitt liv och ville absolut äta lunch eller ta en after work. Jag fick hennes visitkort och en uppmaning att ringa. När jag loggade in på facebook hade hon redan letat reda på mig och skickat en vänförfrågan.

…och jag undrar varför det inte är socialt accepterat att säga ”Tack, men nej tack, jag har nog med mitt liv, jag hinner inte träffa alla vänner som jag redan har och det finns en anledning till att vi inte höll kontakten då när vi pluggade för 15 år sedan”.

Tänk vad mycket tid och lidande det skulle spara.