Annons:
 
 

Ny blogg.

Efter att ha låtit den här bloggen vila ett tag, och varit ute på andra äventyr, så har jag bestämt mig för att starta en ny, men låta den här ligga kvar då jag sett att många fortfarande kikar på den, samt som en liten påminnelse till mig själv om det som varit.  Min nya blogg finns Här

Lämna kommentar

Adventsmys och present ^^(bild)

Idag har Vero jobbat, vi tog en liten runda på stan. Jag passade på att byta in ett tillgodokvitto mot ett halsband som jag velat ha. Eller egentligen var det inte riktigt det, men det andra har utgått ur sortimentet och detta var nästan likadant :) Tack André för presenten får jag väl säga då ^^

(I know, bildkvallen suger)

Efter jobbet åkte jag hem, var på Ica och handlade, och kunde fan inte motstå de bedårande små julstjärnorna de sålde där ^^ Så jag var bara så tvungen att adoptera två! Väl hemma så bakades det pannkakor och fejjades en aning. För plötsligt insåg jag att man minsann och dag inte kan ha julstjärnor i fönsterna om man inte har adventsljusstaken och fönsterstjärnorna uppe också ^^  Så det blev en liten storstädning och nu sitter jag här och myser :) Imorgon är jag ledig och då vankas det tvätt-tid och en fika hemma hos mina töser :) Och på fredag kommer älsklings-BabyBoo ^^

Myys i köket ^^

Och ena vardagsrumsfönstret ^^

Nu är det dags att piffa upp naglarna och njuta av resten av min lediga kväll, i ett nystädat dockhus, någonstanns mitt i ingenstanns :)

God afton Universum! Var rädd om varandra, och andra!

Fluffkramar från

Er VeroLina^^

Lämna kommentar

Sjukhusbesök och Traditionenlig ångest :P

Ja  minsann,som ett brev på posten kom den berömda Julångesten! Och vi har inte ens kommit in i december ännu :P Men herre gud, på söndag är det första advent, vad hände? Var tog alla månader vägen? Nu ska man storstäda, slänga upp diverse stjärnor och ljusstakar, hitta julklappar och dessutom njuta :P Jag har ingen jävla aning om vad jag ska ge någon i år, än mindre vad jag själv önskar mig. Dessutom ser mitt julschema en aning annorlunda ut i år, då min vårdtagares anhöriga inte är lediga på samma sätt som tidigare. Så nu måste man gå in och jobba i mellandagarna :/ Och just i år är det inte så välkommet. I år ska jag ju utnyttja det till kära BabyBoo tänkte jag. Men men, så länge julafton och nyårsafton är orörda så.

Den enda julklapp jag faktiskt kommit på är till styvfarsan och ena morbrorn. De är inte så svåra ^^ Julgodis i fina burkar :)  

Idag kostade jag faktiskt på mig årets första clementiner. Eufori!! Det luktar jul i hela lägenheten och jag hade turen att ta två som var riktigt söta och goda.

Igår tillbringade jag dagen på Vårdcentralen och sedan Akuten. Något ospännande! Well efter femtioelva urinprov och ungefär lika många blodprov så kom de fortf inte på vad som var fel med mig. Förutom lågt blodtryck och lite oro över att jag rasat 10-11 kg i vikt bara sådär. Anledningen till att jag sökte var för att jag haft kaotiskt ont i magen i en veckas tid, eller ja, ont på en del ställen och lite allt möjligt. Men men, det är kanske bara kroppens sätt att tala om att jag borde lugna mig! Nu känns det dock som att det mesta i mitt liv lugnat ner sig avsevärt, bara att hoppas att det håller sig så!

Dags att prata lite med älskade BabyBoo och sedan krypa ner i sängen, jobb imorgon!

Var rädda om er vänner!

Glitterpussar och molntusskramar från

Er VeroLina^^

1 Kommentar

MMS-bloggat från mobilen

mms_image

god morgon universum.. En ensam,regnig frukost.. Suck.. Jag blir så ledsen..

Lämna kommentar

You and me can write a bad romance..

Jag har dragit mig för att blogga idag.. För jag vill inte fylla min blogg med fler ledsna inlägg.. De flesta skulle nog idiotförklarat mig för längesedan och har nog gjort det i det tysta ett tag nu.. Men jag har tappert kämpat.. Snart orkar jag dock inte längre.. Att rasa i vikt, ständigt ha ett litet orosmoln över sig och samtidigt försöka spela oberörd tär på en ganska så snabbt.. Att samtidigt försöka le mot världen,stötta sina vänner genom deras problem och låtsas för sin mamma att allt är rosaskimrande och underbart hela tiden är bara bajs..Rakt igenom.. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag trodde att min diagnos gjorde mig crazy.. Att den gjorde mitt liv till en bergochdalbana av känslor.. Men nej, jag mådde faktiskt riktigt bra en period.. Ända tills mitt förhållande förvandlades till något liknande.. It hurts me to say.. I början var man ledsen,hade klumpen i magen och plågade sig själv med allsköns tankar.. Det var lite småfarligt.. Det riktigt farliga har börjat nu.. Nu är man istället likgiltig.. Och då är det rent sjukt.. För man ska fan inte behöva bli/vara likgiltig… Varför gör du så? Lovar att höra av dig, och sen inte gör det? Och inte är et bara en gång, utan två.. på raken.. Jag börjar bli less på det..

1 Kommentar

SMS-bloggat från mobilen

Suck.. Det blev inte riktigt som jag väntat mig.. Men men, what to do? Bit ihop och bli ingen Dramaqueen Vero. Det blir nog bättre imorgon ska du se.. Ibland tänker inte alla som du.. Även om du önskar det..

Lämna kommentar

En Prinsess-saga för 2000-talet^^ (LÄS!)

Alla prinsess-sagor börjar inte fint. Nästan ingen faktiskt. Drömmarna om den stora sanna kärleken finns där, men hoppet om den är nästan alltid väldigt litet. Och om man någonsin ska få ta del av kakan, så får man lida lite först. Vara rädd och osäker, nästan känna lite hopplöshet. Man måste få kämpa, visa mod och styrka för att vinna prinsens hjärta.

Om man tänkt sig att bli räddad av en prins, då får man ha med i beräkningen att han inte alltid har en skinande rustning eller en vit häst.. Ibland har han Jeans och Eu-Scooter( men se upp, ibland trillar han med den).. Ibland har prinsen försökt rädda prinsessor tidigare, och upptäckt att det inte finns så många sessor i världen som är värda att rädda, men ändå vill han att det ska komma en tid då man ska räddas.. En räddning kommer, och man känner sig så lycklig..Ingenting ska få förstöra det där.

Men där nyper ödet en i näsan, för man har ju ännu inte visat prov på sitt mod och sin kämparglöd. Så prinsen blir rädd,frustrerad och vilsen,han försvinner en stund.. Nu måste prinsessan ta på sig sin rosa tyllkjol, och trots att tårarna bränner på kinderna,hjärtat smärtar något oerhört och själen trillar i bitar, så kämpar hon för det hon tror på..Det hon vet.. Kanske kan hon locka fram prinsen, få honom att öppna upp och förstå, att man inte behöver försaka det ena för att vinna det andra.. Prinsen kommer tillbaka, och lyckan infinner sig, men, visst finns det en bitter smak mitt i all sötma.. Den bittra smaken är rädslan att bli sårad.. För prinsessor kan inte kämpa hur mycket som helst, de heller. Då går de sönder fullständigt, och inte ens världens starkaste superlim kan laga dem..

Prinsen försvinner igen.. Säger att han kanske aldrig velat ha sin prinsessa egentligen.. Prinsessan gråter,skriker och är arg.. Så går ju inte sagan. Vad hände med solnedgången och ”..så levde de lyckliga i alla sina dagar..” ? Prinsessan sörjer.. Men hon kämpar, kämpar för att fortsätta hålla själen vid liv.. Hon svär på att aldrig försöka hitta sin prins igen.. De andra prinsessorna stöttar henne, men i små doser skäller de också på henne.. För alla prinsar i världen är inte heller värda att rädda..

Prinsen och prinsessan pratar.. När prinsessan får se ”sin” prins, så forsar tårarna.. All hennes sorg,ilska,rädsla och panik åker ut på en gång.. Prinsen tittar ledset på ”sin” prinsessa.. Prinsen vill så gärna göra livet lite lättare, och ställer frågan,frågan som prinsessan väntat på.. Vad kan han göra? Prinsessan torkar tårarna och säger att det han kan göra är att säga att hon var värd att rädda, att han verkligen tycker om henne och vill dela sin framtid med henne.. Att om hon bara väntar, så är det snart deras tur att vandra hand i hand mot solnedgången.. Prinsessan ler, och blinkar bort tårarna, tårarna som inte längre svider, utan glittrar..

De två möts, och det är nästan som om tiden stått still.. De klamrar sig fast vid varandra, älskar varandra, de två mot universum..Prinsen och prinsessan har varandra.. Tre ord yttras.. Tre ord som nästan inte är ord nog för alla känslor.. Det är dom.. Idag, Imorgon och för alltid.. En liten bitterljuv sötma håller sig kvar en stund.. Men den försvinner.. Till slut smakar allt bara underbart..

I vissa prinsess-sagor är det inte draken i sig man får kämpa mot.. Ibland är draken frustration.. Men den här prinsess-sagan slutar nog lyckligt. Eller nej förresten, den Slutar lyckligt!

För Prinsessan ZtarDust och Prins BabyBoo, kommer att vandra längre än till solnedgången ihop…

Lämna kommentar

VeroFredag ,part 1!

God morgon Universum! ^^

Idag är det tydligen fredagen den 13:e ^^ Och faktiskt så har inget dumt hänt änsålänge :P *peppar,peppar* Iofs så brukar jag ha en väldans massa flyt just fredagen den 13:e, så det blir nog inte så farligt. Pojkvännen BabyBoo är inte riktigt lika intresserad(läs:illamående vid tanken) av horoskop,numrologoi och annat hokus pokus som jag, utan avfärdar det som ”Crap” ! Igår ifrågasatte han hur jag kune veta att det var min turdag, och att sådana inte fanns. Men my god! Hade lust att bita honom någonstans. Jag undviker diskussionen så länge jag kan, för let´s face it, om jag vill bli milt idiotförklarad, så kan jag ringa upp Caesar :P

Idag står det iaf tvätt och Handledning på schemat. Och ett besök på systebolaget inför morgondagen med, för bästaste Tea och hennes hankön håller fest då ^^ Tvätten är i full gång, sitter här med kaffe och nagellack <3 och Handledningen börjar kl.14:00 idag. Detta kommer nog att bli väldigt intressant, och det är i allra högsta grad på tiden att vi får det. Det är alltså via jobbet, eftersom vår "kund" inte alltid är så lätt att ha o göra med.

BabyBoo gör sin sista dag på praktiken idag, på tisdag börjar nästa. Sen ska kan visst kladda lite mer färg på armen, och sen kommer han hit. Men planerna på middag och äppelkaka får jag nog lägga på hyllan. Jag vet inte hur det är med er, men personligen så känner jag att, middag 22:45 på kvällen inte är så särskilt trevligt, eller nyttigt för det delen. Han kan vara glad att jag åtminstone tänkte tanken ;)

Oki, jag tar tillbaka det jag sa om turdagen,  För ungefär 35sekunder sen så lyckades jag hälla ut flaskan med Väääldigt rosa nagellack över både mig och mitt köksbord :/

Nåväl, nu ska jag ut och ta ett morgonbloss innan tvätten är färdig! Och hoppas på att jag inte får något i huvudet. Och det där med att spotta efter svarta katter låter jag nog bli, för jag städade faktiskt lägenheten igår :P

Må så grankott idag,Universum!

Avslutar med en bild på en av mina största och första kärlekar ^^ Jason <3 (JA, jag var ett mkt stört litet barn)

Lämna kommentar

Till Pappa..

Igår var det Fars-dag.. Men det var inget jag direkt reflekterade över tyvärr.. För det känns inte som att jag har någon far att ”hedra”..  En far är någon som älskar och respekterar sitt barn, som vill det väl, som vill se det lyckligast i världen.. Och inget av det vill min far.. Min far är däremot expert på att såra,göra illa,misshandla psykiskt, döma ut, och sänka en i botten.. Det låter kanske hårt, men det är så jag känner..

När jag var liten,väldigt liten, då betydde jag nog allt för min far. Han var en såndär påhittig,rolig pappa! En sån som byggde koja, spikade ett litet stall till mina plastdjur, en sån som kokade kaffe och blandade äppeljuice och gick ut i skogen bakom huset på utflykt.. en sån som stolt filmade mina första luciatåg,julfester,teateruppvisningar och skolavslutningar.. En som la ner sin själ i att lära mig spela piano och gitarr.. En som gav mig små presenter och tog med mig överallt.. Men han var även en oansvarig pappa, som lät mig se filmer jag var för liten för att se, en som hade fester när jag var där, en som uttryckte ” Det märks att du varit för mkt på din mors jobb” (min mamma jobbade med utvecklingsstörda) För att jag råkade gå framför kundvagnen i affären en dag och han körde på min häl..

Men ju äldre jag blev, desto jobbigare blev jag tydligen.. För en dag så slutade pappa läsa godnattsaga, han slutade krama mig godnatt..För det var jag tydligen för gammal för..(jag var 6)..  Han slutade gå ut på utflykter, han slutade lära mig spela.. Men han började bli våldsamt arg på mig,skällde och stod i.. Fast jag aldrig gjort något..För att jag aldrig vågat.. Trots det stod jag troget vid min fars sida, satte honom på en piedestal, och lät all ilska gå ut över min mor.. Pappa började skylla min mamma för en massa saker.. Pappa började skylla alla för en massa saker.. Han slutade fira min födelsedag.. Han slutade bry sig.. När jag var tonåring, då hade åren av all skit satt sig ordentligt i mig.. Jag blev odräglig.. Hittade på all skit jag kunde, i hopp om att pappa skulle se mig.. I hopp om att han skulle bry sig, tillrättavisa mig och vara en pappa.. Men ack nej.. vad trodde jag?!

Vår relation blev bara sämre och sämre.. Jag glömmer aldrig den dagen då pappa bad mig dra åt helvete.. Den dagen han sa att han aldrig mer ville se mig.. Det var en sommardag, jag stod precis vid början av gårdsplanen, stod och höll i passagerardörren till mammas bil..Vilket nog var tur, för orden slog mig hårdare i ansiktet än den värsta käftsmällen skulle gjort.. Hur han bara gick, och försvann…

Vi hade kontakt en tid efter, mest för att jag just då var arg på min mamma, och behövde hjälp.. Då kunde han ställa upp.. Men kvällen innan min 18-års dag, när han inte hört av sig, och jag varit ledsen i flera dagar, då ringde plötsligt telefonen.. ”pappa” stod det på displayen.. Jag svarade,hoppfullt, men ett litet kittel av lycka i hjärtat! Som strax ersattes av sorg.. Pappa ringde inte för att fråga vad jag önskade mig, eller för att höra om jag ville komma och fira.. Han ringde för att tala om att han inte längre tänkte bry sig, för nu skulle han minsann skaffa sig en egen familj.. Jaha?! vad fan var jag då? Åh just det, det höll jag på att glömma.. Det talade han ju om för mig när jag satt på bussen en dag.. Jag minns det så väl, för jag passerade Dalaplan i Malmö just då.. Han sa att han önskade att han använt kondom den gången jag blev till.. Och att jag bara var en olycka.. Att han önskade att jag inte funnits..För att jag bara var ett problem för honom..

Vi hade bra kontakt ett tag, när jag var tvungen att bo hos honom efter ett kraschat samboförhållande.. Där bodde jag, på en skitig madrass på golvet, med skitig kudde och ett skitigt täcke.. i ett halvår ganska så exakt.. Han tyckte att jag skulle ta socialbidrag för att betala för mig.. Och vi skrev hyreskontrakt.. Jag glömmer aldrig socialtantens min när jag förklarade att ”hyresvärden” var min far.. Sen fick jag min egen lägenhet.. Och den förste som jublade var min pappa.. Jag hann knappt få nycklarna i min hand förrän han var där och lämpade av alla mina saker.. Tack för den..  Vi hade lite småkontakt.. Till min 20årsdag fick jag en gosedjursåsna, från Lågprisaffären.. Med motiveringen” ja, men du har ju alltid samlat på gosedjur!”, ja tio år tidigare ja.. på min 21årsdag fick jag pengar..22årsdagen, pengar tror jag.. 23årsdagen, då fick jag faktiskt ett par SkullCandy-lurar, och på julen en digitalkamera.. Men detta året, då hörde han av sig veckan innan och frågade vad jag önskade mig.. Jag svarade att jag ville tänka lite.. På min födelsedag hörde han inte av sig alls.. Och när jag skrev till honom att jag önskade mig pengar till kläder, så fick jag inget svar.. Så jag skickade ett nytt mess och undrade om han fått det gamla.. Inget svar.. Och så har det fortsatt.. Igår var det Fars-dag.. Jag hade inte ens reflekterat över det.. Men sen bestämde jag mig för att skicka ett mess.. Men den här gången fjäskade jag inte, jag var inte trevlig.. den här gången tog jag nog Adjö…

Du ska inte få förstöra för mig mer nu Pappa.. Jag orkar inte bry mig längre.. Jag vill våga lita på någon, inte ständigt vara rädd för att allt ska försvinna.. Jag ska inte lägga skulden på mig själv vad det gäller ditt beteende.. Men jag hoppas att du en dag vaknar upp och inser vad du mist..

2 Kommentarer

VeroMåndag i Bilder ^^

Mamma kom förbi på fika, och Figaro somnade i vattenskålen :P Tokkatt! Sen bar det av till sommarstugan, för en koll av vattenmätaren och lite annat. Den såg plötsligt inte lika inbjudande ut, som i somras! Och mina nya stövlar fick löv på sig ^^ Våra polska hyresgäster hemma på gården hade med sig presenter till oss :) Jag fick parfym och lite smink och nagelgrejor av snälla dom :) Ska gå ner och tacka imorgon när jag kommer hem till mamma. Imorgon ska jag dessutom gå och ta influensasprutan, Iiiiiiik!

Lämna kommentar
Annonser: