Här har det varit tyst ett tag. Och det har inte varit en frivillig/medveten paus. Jag började känna mig dålig onsdagen för 2 veckor sedan. Hade ont i magen som framåt kvällen blev JÄTTEont i magen. På torsdag morgon ringde jag efter en mer eller mindre sömnlös natt till vårdcentralen och bad att få träffa en läkare vilket jag efter mycket tjat (för lite magont har ju ingen dött av…) fick. Fick en tid kl 10 hos en till min stora glädje österrikisk läkare som först bara kände på magen men sedan skickade ner mig till laboratoriet för att ta blodprover. När jag sedan blev inkallad igen skrev hon direkt remiss till akuten – mitt CRP var 134 vilket tydde på någon akut inflammation i kroppen. När jag anlände till akuten vid 11:45 togs fler prov. Jag blev även undersökt flera gånger. Eftersom smärtan nu var så stark att jag hade tårar i ögonen och eftersom mitt CRP-värde och urinprov visade fortsatt dåliga värden bestämde sig överläkaren för att behålla mig på akutvårdsavdelningen över natten. Jag hade även lite feber. Jag blev satt på antibiotika via kanyl i armen var 6:e timma (inte så kul att bli halv 3 på natten…). Via skiktröntgen kunde man utesluta njursten utan man såg tecken på irritation på tarmsystemet. Jag blev kvar på sjukhuset i 3½ dygn (torsdag-söndag) och fortsatte med antibiotika-kuren. Under tiden fick jag äta vanlig mat. Dock trodde ingen av läkarna att jag har tagit skada av min bantning eftersom alla övriga värden var jättebra. Jag fortsatte dock peta i mig vanlig mat hela förra veckan också för att få igång magen igen. Kan med stolthet säga att jag varken åt godis eller choklad och faktiskt bara åt 3 gånger om dagen – aptiten hade inte hunnit komma tillbaka ännu! Var hemma från jobbet alla dagar förutom torsdag (ville göra ett försök vilket inte blev så lyckat…).

Om någon vecka kommer jag att bli kallad på vad jag tror kommer att vara en endoskopi för att utreda vad exakt det var som var fel med mig – någon slags tarminflammation, men man vet inte säkert. Inget jag ser framemot men det ska bli skönt att veta vad som var/är fel iaf..

Måste säga att jag är hemskt glad att jag stod på mig när jag ville komma till vårdcentralen – tänk om jag inte hade fått tid???

Nu är jag inne på min 3:e dag på pulver igen, och än så länge mår jag så bra så. Dock är jag hemskt trött på kvällarna – gissa vem som kommer somna på kvällens mentala träning på xtravaganza!  Vägningsdags ikväll, återkommer med rapport imorgon!