Var ska djuren vara och ska alla tvingas ha bil fast man försöker klara sig utan och vill nyttja lokaltrafiken?
Nu är vi hemma i vårt hus i lilla byn ett tag till. ”Äntligen hemma” kändes det som trots allt, när vi kom kånkandes med all packning, katter och hund från bussen och stod framför vår helt igensnöade uppfart.
Nog hade vi räknat med svårigheter att bo utan bil häruppe i denna lilla norrbottniska by. Men i vilken omfattning hade vi aldrig kunnat ana! Mycket visserligen pga många olika omständigheter som uppdagade sig först när vi kommit hit.
Innan vi skrev under kontraktet på huset, kollade vi noga upp hur bussar går, hur ofta, hur länge de har trafikerat den bygden samt om man får ha djur med på bussen. Överallt där vi bott förut har det varit så att man sätter sig med hunden (eller katterna) i bakre delen av bussen. Eller på pendeltåget var det vissa vagnar där det var djurtillåtet. Jodå, så skulle det vara här också fick vi besked om de minst tre-fyra gånger vi ringde till Länstrafiken Norrbotten för att verkligen försäkra att så var fallet, innan vi brände alla broar och tog det stora steget att flytta hit upp.
När vi väl kom hit blev vi en dag helt utan förvarning portade på bussen. Det var en allergiker på bussen och då får inga djur följa med. Inte ens längst bak. Vi fick då reda på av en sur och snäsig busschaufför att om en allergiker är på bussen får vi inte följa med. Kommer det på en allergiker under resans gång ska vi hoppa av, var vi än befinner oss. Inte så kul att behöva stå och vänta i timmar eller i värsta fall en hel natt ute i ingenstans. Med stor risk att det är svinkallt också om det är den årshalvan då snön och kylan dominerar hela landskapet.
Mycket konstigheter hände kring just det där med eventuella allergiker och bussen. Jag minns när vi stod i Boden, jag och min gamla hund, som var utttröttad av hettan och vi skulle ända hem till vår lilla by men fick inte stiga på bussen. Busschauffören var även denna gång snäsig och otrevlig helt utan anledning och hävdade att han också var allergiker. Djurhatare snarare
Den allergiker som var på bussen (förutom chauffören) visade det sig inte vara så allergisk när hon såg hunden. Jag tror även hon enbart var hundrädd och min hund såg trots allt inte så farlig ut. Jag förklarade att det är en storpudel och att jag som hundallergiker själv klarar av den utmärkt. (Jodå, jag vet att inte alla tål den rasen heller) Men faktum är följande: Om man som hundallergiker inte ens tål att en storpudel sitter längst bak i bussen tål man inte ens hundhår (från betydligt mer allergi-ovänliga raser) Och hundägare med hundhår på kläderna befinner sig överallt. Är man så fruktansvärt sjuk av sin allergi så man inte tål hundpartiklar på kläder (vilket man troligast inte gör om man inte tål en storpudel som sitter i andra änden av bussen) borde man få färdtjänst. Och är verkligen så många så väldigt allergiska just häruppe?? Eller är det annan djursyn som ligger till grund för Länstrafikens beslut att diskriminera djurägare?
Finns det någon annanstans i landet där det är så här hopplöst?
Till saken hör att vi efter 7-8 månader fick reda på från någon ansvarig på Länstrafiken att det INTE var så att man måste gå av om en allergiker kommer på bussen under resans gång ( pust, DET var ju en lättnad iallafall att hon gav andra uppgifter än de busschauförrer som upplyst om den tokigheten. Man undrar hur kommunikationen funkar när inte chaufförerna har korrekta upplysningar om vad som gäller)
Men fortfarande var det ett faktum att är en allergiker (läs: någon som ogillar djur kan tyvärr inluderas det) på bussen före vi löst biljett så får vi inte följa med. Vad det innebär vid byte av buss, med långa avstånd, affärslokalen som ska öppnas en viss tid och dit vi alltså kan hindras att ta oss i tid osv osv skulle kunna bli en helt egen liten uppsats
Nu kan vi visserligen ändå inte pendla dagligen utan stannar istället långa perioder och har skaffat övernattninslägenhet i Boden där vi har lokalen.
Detta var bara lite babbel om just bussarna häruppe. Varför är det så här? Någon som vet? Länstrafiken säger bara ”det är så det är”. Är det en annan djursyn häruppe eller folk mer allergiska här eller var det är frågan om? Ska hundar bara var jakthundar eller slädhundar och inte familjemedlammar som djuren är för mig och min man och – förmodar jag - många med oss? Eller så är det så att man SKA ha bil. Men man tror ju att om bussar går regelbundet ska man få följa med oavsett vem som är på bussen.
Men visst är det vackert här. Idag ligger snön i enorma drivor, gnistrande vit under en klarblå himmel och strålande sol. Tempen står på -23. Tystnaden är ljuvlig, en lisa för själen. Snart bär det av till stan igen, på buss med all packning och djur och det är bara att hålla tummarna att vi får följa med den dag vi har planerat att åka, för vi har tider att passa och kan inte åka några dagar tidigare heller…
Det är inte att undra på att småbyarna häruppe avfolkas, för det är ju inte bara detta med bussarna som kruxar och försvårar. Återkommer mer en annan dag om glesbygdens förutsättningar. Inte bara över hur hemskt det är utan också den potential som kanske finns och man orkar försöka leva i motvind och i konstant intensiv ”problemlösning”
En bild från dessa tysta vackra trakter:
DETTA INLÄGG SKREV JAG (MORGANA) FÖRE VI ÄNDRADE BLOGGENS NAMN OCH SKAPADE EN GEMENSAM BLOG ISTÄLLET. MEN INLÄGGET FÅR LIGGA KVAR. FÖR DET KOMMER SÄKERT FLER INLÄGG SOM KAN RELATERAS TILL DET SOM SKREVS HÄR.
