Svar till Svante Weyler på expressen

Här följer svar till Svante Weyler för hans artikel i expressen kultur den 22/9.

Frågor med varierande fräckhet och frånvaro av logik. Jag tror inte att de addresserade bevärdigar denna provokation med svar. Jag själv är dock inte bunden av några diplomatiska förhållningsregler, så jag svar gärna. Inom parantes lägger jag med vilken logisk felslut frågan är.

1. (Halmgubbe)
Frågan gäller alltså människor som har väldigt specifika mål, men ingen har ens tänkt tanken att söka asyl i Ungern vid avresan. Frågan är märklig på flera sätt. Om nu herr Weyler är på bilresa till Norrland och destinationen är inte Gävle, är det irrelevant hur mycket han gillar Gävle. Som det nu är så är frågan snarare vilka av migranterna som skall tvingas till andra destinationer än dit de valt. Så nu ska länder, dit migranterna inte ville åka, som migranterna ej ens brytt sig om bli deras hem och dessa länder ska visa god min…? Lite av att någon knackar på herr Weylers dörr en dag, meddelar att en person till ska bo där och sedan stämpla den boende när han ifrågasätter förfarandet. Logiken är mycket intressant.

2. (Argumentum ad Ignorantiam)
Innan man uttalar sig är det bra att ta del av bilden. På bilden syns två barn; en kläms igenom öppningen på porten, en hålls ovanför taggtråden på flera meters höjd. Inga av barnen hålls UTANFÖR taggtrådsstängslet. Dessa två barn släpptes (!!!) sedan ner i marken, skadats så illa att de hamnat på sjukhus. Säkerligen saker ”omtänksamma föräldrar gör” i herr Weylers hem. Varför inga som har frågat efter dessa barn är också oklart. Att Amnesty sedan skriver att ”barn skiljdes från sina familjer” adderar bara till fräckheterna.

3. (Halmgubbe 2, Det sluttande planet)
Den mest bruna frågan av alla. Vaddå generaliseringar och förutfattade meningar om ett helt folk? Varför antar Weyler att alla ungrare är kristna? Varför antar han att något kristet ligger till grund för hanteringen? Har Weyler läst Schengenavtalet? Dublinavtalet? Innan kritiserades vi för att vi inte ansågs följa oskrivna regler, nu för att vi tillämpar de skrivna.
Sedan drar han upp judedeporteringarna. Är Weyler verkligen så historielös??? Judedeporteringarna började först efter att Ungern blev ockuperat av Tyskland. Anser Weyler att Ungern är ockuperat? Anser han att ett ockuperat folk fattar egna beslut?!? Vidare är det intressant synsätt att ungrarna helt ska åsidosätte egna behov till förmån för migranternas. Gör Weyler detta själv till vardags?

4. Jag känner ett par personligen. De kom över gränsen – allihop. Och stannat där. I första säkra land; Österrike. Där inväntade de olika delegationer som tog de till olika länder. Men det var inte det vi önskade. Väst tittade på när vi förblödde. Vi ville ha vapentransporter och militärt stöd; inget av detta kom. I stället kom ett storsint ”solidaritet”, som bottnade i Västvärldens skam. Samtidigt avkrävs en tacksamhet av oss i dag för detta – ofta av de individer som stödjer det parti som då stödde sovjet. Ett parti som aldrig lagfördes för sitt spioneriverksamhet. Så nej, ni har ingen moralisk grund att dra 56 – kortet. Någonsin.

5. Det kanske låter otroligt att det kan ha legat politiskt köpslående bakom? Utifrån ungerska säkerhetstjänstens material som nu gås igenom av ett känt ungerskt institut så har diskussionen om gränsöppning pågått ett tag. Man såg (ekonomiska och politiska) fördelar med detta. I övrigt är det lite intressant att Weyler nu avkräver kristna värderingar av kommunistpartiet. De handlade utifrån vinstintresse, inte solidaritet. Gyula Horn själv var delaktig i upprensningen efter 1956. Alltså massmördare. Som nu herr Juncker hyllat. Grattis, ni kan vara stolta…

6. Här krävs nog en del läsning. Historieböcker om Ungern är definitivt att rekommendera. Kanske även Hamvas institutets publikationer (säkerhetstjänstens hemliga dokument). Det blir nog en del, så hoppas vi hör av dig om ett par år eller så…

Posted in Okategoriserade | 2 Comments

Hatarnas triumf

För 27 år sedan kom jag till ett land som var någonlunda tolerant. Glada människor tog emot oss med generositet. Många av oss var tacksamma och visade intresse för dessa vänliga människor och deras kultur. Och då hände det intressanta; vi blev inbjudna i deras hem, deras familjer. Vi blev vänner. Det var ett genuint intresse för oss då – eftersom vi visade intresse för dem. För er.

Sedan ändrades attityden och en del högljudda, hatiska vänster och liberalt sinnade började kalla oss ”husinvandrare” och ”husblattar”, för att vi sökte integration och inte offerroll. En del sökte rentav straffa oss för att vi lämnade deras paradis och inte accepterade deras sagor om vår upplevda verklighet. Det är samma människor som nu anför hatet mot Ungern i en våldsam frenesi.

De informerar sig bara från den inre kretsen och delar gobbelsianska sanningar när de talar i tungor i pressen för församlingen. Kritiska röster gör sig icke till besvär. Numera duger det att vara ungrare ens för att få ett bemötande som om man vore nazistisk lägervakt. Detta möter vi på våra arbetsplatser, i bekantskapskretsen, snart överallt. Logik, reson vill ingen av dessa hatare lyssna på, de är fullt upptagna med rösterna i sitt eget huvud. Anomalier får inte föras fram. Psykosen anslår tonläget. Många av oss ungrare känner oss allt mindre välkomna i Sverige.

SVT nyheter har börjat blockera och censurera kritiska ungerska röster. Jonas Sjöstedt, vänsterpartiet likaså och med detta manipulerar de opinionen. Och fräckheten med vilken kritiken framförs är slående. I en debattartikel i GP den 22/9 anför ett antal vänstersinnade ett citat från ”FN:s flyktingkommissarie Zeid Ra´ad Al Hussein”, där han kritiserar Ungern. Dels är detta sakfel, eftersom individen är de facto kommissionär för FN:s människorättsråd, men också ett mörkande av det faktum att det är en prins av Saudi Arabien det är frågan om. Varför vilseleda och mörka om detta? Inte sällan dras 1956 upp av de som tillhör det partier som då stödde sovjet. Jag ska inte ens börja om det dubbla måttstocket.

Hetsarnas interna diskussioner är än mer häpnadsväckande; när America Vera- Zavala manar till aktion, hoppar Channa Bankier direkt med ”Jag tänker inte delta i det minsta ungerska. Jag rekommenderar BOJKOTT!” Samtidigt görs det av människor som inte förefaller ha problem med regelrätta diktaturer (eller på nyspråk; ”länder utan fria val”). I detta kontext behövs det ingen som helst förklaring om den svepande generaliseringen här. Triggern för dessa människor är att det är ett ungerskt event. Deras tankar om oss är att vi ska angripas, varhelst tillfälle ges och om inte det ges, så kräver man det.

När det ser ut som det och luktar som det är det dags att kalla det för vad det är. Hat mot ungrare.

Att en ungersk regeringspolitiker eventuellt dyker upp används ursäkt; då politiker de facto kan företräda olika frågor och ingen enskild politiker kan rimligen förväntas att älta samma hela tiden (även om många opinionsbildares verklighet i Sverige ser exakt så ut). Bokmässan är ett kulturellt event, vänstern vill – som vanligt – göra politik av det och kapa den för sina egna dunkla syften. Det låter kanske otroligt, men vi ungrare önskar inte debattera migrantfrågor i tid och otid. Vi har även andra intressen.

Söker dessa personer seriösa dialog är de välkomna att göra detta under sakliga former. Låta motparten tala till punkt utan att avbryta, med en opartisk moderator, eller genom att låta den ungerska synpunkten komma fram i media – som det fungerar i ett civiliserat, öppet samhälle. Gärna direktsänt i SVT. Hysteriska performansakter och populistiska poäng på vår bekostnad undanber vi oss.

L.P. ungrare

Posted in Okategoriserade | 1 Comment

Någon annans solidaritet

Varje tid har sina modeord och populära begrepp. Solidaritet verkar dock har varit på modet ett tag i detta avlånga land. Eller i alla fall – som det ser ut. Vid närmare granskning och eftertanke är det nog något annat. I dessa folkvandringstider då blödande hjärtan sätter brösttonerna är fixeringen vid solidaritet vardag. Det ter sig som att många försöker övertrumfa varandra med godhet från toppen av de maslowianska pyramiden. Det känns bra att vara god. Fine. Var det. Det är fritt val. Och det borde vara självklart; solidaritet och goda handlingar är ett val man gör. Av osjälviskhet.

Inte för att man förväntar att någon annan är lika solidarisk.

Och det är just här hyckleriet börjar visa sig tydligt. Fixeringen vid någon annans solidaritet. Och när kraven inte räcker till, så kommer hot om sanktioner, stämpling, etiketter och fingerpekande. Så här ska man tänka noga till varför fixeringen vid någon annans solidaritet är ack så viktigt.

Helt enkelt för att den egna solidariteten inte är äkta.

Det är frågan om en enkel skenhelighet driven av människors behov att plaska runt i känslosås. När valpögat talar om att vi måste öppna våra hjärtan, men samtidigt sitter tryggt i ett land i Europas utkant med ett transportöransvar, är det inte för att han vill öppna sitt eget hus för några syriska familjer. När svetsaren talar inför några tusen storögda och säger att ”hans Europa bygger inga murar”, men i nästa andetag säger att EU:s yttre gränser måste försvaras, gör han inte det för att Sverige ska ta emot alla inbjudna. Och när Margor Wahlström ondgör sig över Ungerns hantering av migranterna, samtidigt som hon avvisar både en förståndshandikappad ungersk tjej och mindreåriga migranter, så gör hon inte det för att sossarna är så solidariska.

Men det finns också andra goda människor som inte egentligen är så goda.

Angela Merkel innehar vid det här laget EM i dubbelprat. Å ena sidan säger hon att Tyskland kommer att bevilja asyl för alla syrier. Å andra sidan vidhåller hon – likt svetsaren – att EU:s yttre gränser skall skyddas och vikten av att människorna skall registrerar i första mottagarland – i uppenbart syfte att sedan avvisa människorna just dit. Så när ungrarna räknar på hur många människor som passerar deras södra gräns, gör de det med just detta i åtanke. Media verkar ha tagit anarkins sida; de hyllar rentav dem som INTE upprätthåller schengenavtalet och släpper igenom migranterna. Det finns ingen ände på hurraropen för danskar, som hjälper migranterna lämna Danmark så snart som möjligt, eller de svenskar i Haparanda som demonstrerar för de migranter som lämnar Sverige. När kroatiens premiärminister beordrar deportering (!!!) av migranterna till Ungern, med beväpnad poliseskort; klart och tydligt brott mot folkrätten, som borde gett större eko i världspressen. Sedan skriver SVT att Kroatien skickar tillbaka människor till Ungern – om människor som aldrig ens satt sina fötter i Ungern. Förstår verkligen ingen de logiska kullerbyttorna?

Någonstans borde man fatta att andras solidaritet inte villkorar det egna. Och när det ändå uppenbart gör det, så borde folk fatta att det är förskjutningen av solidaritet det egentligen är frågan om.

Hursomhaver är svarte – petter spelet i full gång, alla pekar på någon annan och ingen vill fastna med migranterna. Och ur ett centraleuropeiskt perspektiv är både Merkel och svetsaren två festfixare som skickar ut inbjudan, men för dennes skull hoppas att de ankommande gästerna stupar redan under den föregående barrundan. Det viktiga är trots allt inte solidariteten i sig. Utan att man ser bra ut utåt och att någon annan fastnar med festräkningen.

L.P.s.k

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Jag behöver inte skämmas

Det finns en punkt, då det helt enkelt blir för mycket. Då man inte kan hålla tyst längre och måste säga ifrån. Än mer påtagligt blir det när man inser att i ett land där opinionsbildarna säger att det är fritt att yttra sig, finner man sin möjlighet att ifrågasätta och ens yttra sig indraget.

Det krävs en enda sak för att införa diktatur. En ursäkt. Ursäkten handlar nästan alltid om att man måste ”kämpa mot mörka krafter”. Sedan blir dessa mörka krafter en allt större grupp människor. Och simpla ifrågasättanden av uppenbara absurditeter och ologiska resonemang stöter på aggressiva personangrepp och insinuationer som inget alls har med sakfrågan att skaffa. Allt i syfte att tysta. Och innan du vet ordet av knackas det på din dörr.

Att slå på Ungern och därigenom oss ungrare är numera kutym. Retoriken är mer och mer hatisk och anförs av såväl politiker och press, som ömsesidigt verkar trigga varandra till grövre och grövre grad av psykos. Generaliseringarna haglar, Ungern ska straffas, markeras mot tydligt. Det går inte nöd på grovheten på de föreslagna pennalistiska åtgärderna.

Slående är den tydliga propagandistiska riktning som SVT och SR har intagit och som klart och tydligt bryter mot deras uppdrag om saklighet och opartiskhet. Man väljer att föregripa migrationsverkets utslag och talar om ”flyktingar” innan deras status ens fastslagits. Det klippta inslaget om angreppet mot den ungerska gränsen är ännu ett i raden av förtal som SVT har ägnat sig åt de senare åren. Det pinsamma i sammanhanget att förloppet direktsändes (!) på flera nyhetsportal i Ungern och där får man en helt annan helhet än vad SVT ämnar förmedla. Att SVT sedan blockerar kritiska röster på FaceBook, utan förklaring visar att organisationen inte lever upp till en demokratisk värdegrund. Här borde några skämmas och det är inte vi.

Pinsamheter i övrigt är att andra länder som vidtar exakt likadana, eller snarlika åtgärder som Ungern inte kritiseras på samma sätt. Det hyllade Tysklands inte så migrantvänliga åtgärder som förblir ouppmärksammade. Eller att länder som visar sin solidaritet med och mottagande av migranterna genom att göra sig av med dem applåderas. Likaså danskar som hjälper migranter ut ur Danmark. Senast hyllades ett antal svenskar i Happaranda, som visade sitt stöd för migranter som lämnar Sverige. SVT rapporterar att Kroatien ”skickar tillbaka” migranterna till Ungern – ett land de aldrig satt sin fot i innan. Förstår verkligen ingen de logiska kullerbyttorna? Det borde finnas en grundläggande nivå av dissonans inför anomalierna, men i stället är det finnas en bergfast aktiv okunskap som talar.

Vid sidan om den populistiska hungarofobin pågår historierevisionen för fulla muggar. Sveriges betydelse blåses upp efter att delegationen var storsint nog att hämta hem 4% av de 200000 ungerska kvotflyktingarna som tog sig över gränsen till Österrike och inväntade sitt öde i första säkra land. Guilt tripen är uppenbar, när man i bästa fall skuldbelägger det parti, vars sympatisörer kämpade mot sovjets kommunistiska imperialism. Att de här brösttonerna anförs framför allt av det partis ledarskap och sympatisörer som då stödde just sovjet visar på deras fräckhet. Fräckast av allt ändå att vi ungrare avkrävs en tacksamhet av samma människor som nickar instämmande när icke namngivna invandrade kräver ursäkt (!) av Sverige på självaste nationaldagen. Jag vet om ingen Ungrare i Sverige som skulle inneha sådan fräckhet.

Så i vetskapen om att SVT och svensk media ljuger och besvarar kritiken med gamla gobbelsianska sanningar och censur, så har jag ingen anledning att skämmas.

L.P. s.k.

Posted in Okategoriserade | 1 Comment

Vilse i pannkakan (på riktigt)

Det finns få saker som jag finner så irriterande som falskhet hos medieaktörer. Och eftersom det finns till övermått, så behöver man inte ens leta; den letar upp mig.

En av de mest aktuella ämnena är SD:s kampanj mot tiggare/tiggeriet. Ni vet, den som en aggressiv pöbel slet ner. Mitt i detta angrips en journalist Chang Frick, som tydligen jobbar för Fria Tider.

Jag läser inte fria tider, den har liksom inget att erbjuda mig. Jag vet inget om Chang Fricks författarskap heller. Och det spelar faktiskt ingen jävla roll what so ever; i en demokrati måste journalister kunna arbeta UTAN att bli påhoppade eller angripna. Många förstår detta. Expressens chefsredaktör förstår. Hanif Bali förstår. Och så kommer apologeterna som inte förstår ett jävla dugg av det här.

En av de argaste kritikerna är en skribent på motargument.se. Mycket tydligt, i uppenbar avsikt att smutskasta Hanif Bali, delade hon denna film. Filmen är mera klippt än vad som känns bekvämt. Det syns tydligt att någon – som uppenbarligen känner igen honom – rycker ner en svartmuskig person och kalabalik uppstår. Det ser inte alls bra ut; en person som ser ut som en invandrare angrips av ”antirasister”. Och här käre läsare börjar whitewashen.

Först börjar rationalisarandet av våldet. Själva det faktum att ett politisk budskap revs ner problematiseras ju inte alls. Det är inte bara ett mycket tydligt hindrande av ett partis budskap att komma ut; utan ett effektivt sätt att spela SD i händerna. Och ner media hakar på så blir det exponering utan dess like; en spridning av budskapet över hela landet (Grattis edra jäfla nötter!).

Klippet är illa valt av flera anledningar; dels för att den är uppenbart mixtrat, dels för att källan är som bäst tveksam, men kanske mest för de talande tendentiösa epiteten; ”Fascist spion” om en person som filmar med proffsig kamera helt öppet.

Sedan börjar stämplingen; ALLA i tråden som säger henne emot är ”SD – svans”. Förföljelsemanin är uppenbar. Det bästa blir nu – håll i er nu! – hon säger sig vara moderat!

HLT1 photo HLT 1_zpsffk3ywrm.jpg

Så här har vi en offentlig person, som publicerar något, som hon hoppas skall väcka allmän förfäran. När mothuggen börjar trilla in, blir det efterhand bara värre och värre.

 photo HLT 2_zpsmntepx8z.jpg

 photo HLT 3_zpscoc2znkm.jpg

Som ni ser ”vi” är konsekventa. Detta verkar vara ett problem! För henne alltså. Vilka ”vi” är har ni nog redan gissat; ”SD – svansen!” Denna halmgubbe är så fin, så den behöver inte ens pyntas. Sätt ut den bara i slutet av en åker.

På vilket sätt är definitionen om yttrandefriheten intressant? Ord bemöts med ord. Punkt. Ord bemöts inte med tystande av andra, nerrivning av politisk budskap. Som jag skrev i mitt inlägg (som du inte brydde dig om att läsa, än mindre förstå) ”att INTE villkora yttrandefrihet utifrån vad folk säger, skriver, förmedlar.” Detta gör uppenbarligen hon själv. Vad som sägs får avgöra ens rätt till att yttra sig i hennes värld. Jag har levt i ett sådant land; det kallades ”folkrepublik”, men det var diktatur.

Konsekvenskravet är a och o av en väldigt enkel anledning. Vi är lika mycket värda människor. Om man nu väljer att värdesätta sin egen RÄTT TILL åsikt mer än motståndarnas, är man INTE demokrat; då är man fascist.

Jag undrar vilka som avses som ”ni” i detta fall…? Jag skriver som privatperson, dissident, ”klassfiende”. Jag är inte knuten till någon organisation, är inte medlem i någon parti. Jag finner det MYCKET stötande, att en person med hennes uppdrag börjar fösa in människor i ”vi och dem”, helt utifrån dina egna lösa antaganden!

Att hon sedan löser din dilemma med att helt sonika deklarera att Frick är ingen journalist (så att det är inte en journalist som blev angripen; ytterligare whitewash), säger en hel del. Gissningsvis är AFA – grundarna på Expo journalister i hennes värld och det media som enligt Kent Asps forskning är vänstervriden så in i bomben ”objektiv”.

Så Frick har en agenda? No shit sherlock! ALLA medieaktörer har en agenda! Är hans texter vinklade? Har hon ens läst TT på sistonde…? Oavsett det så blir det INTE legitimt att angripa NÅGON av dessa!

Det är vämjeligt hur hon normaliserar hat, aggression och våld!

Och härifrån är det bara downhill!

 photo HLT 4_zpsatagp9wg.jpg

Här förs även muslimer in i debatten, hur de blir relevanta för lynchmobben i fråga, tiggeri och tiggare i sverige kan inte jag förstå. Men det blir uppenbart att hon är ute efter en viss människotyp.

Till slut klarar hon inte ens av att argumentera:

 photo HLT 5_zpsjbirex4z.jpg

Så där står vi. Min undran är; är denna persona representativt för moderaterna…? För om så är fallet är partiet kungligt körda. Maken till ideologisk vilsenhet som lyser igenom i retoriken! Den är srämmande på riktit. Jag tänker på att en gång tilltalades jag av detta parti som stod för ”frihet under ansvar”. Var är det partiet nu…? Gösta Bohman, Per Unckel, Anders Björck, var är ni…? Ni behövs för att styra upp detta vansinne…

En sak kan jag dock instämma i: Jag har heller inget intresse att ingå i samma parti som denna person….

Posted in Okategoriserade | 2 Comments

Öronbedövande tystnad

Jag har medvetet bojkottat kamrat Wolters monolog. Sentomsider föll jag till föga och gått igenom hur illa det var. Det var värre än jag väntat mig. Vad än värre är det frånvaro av kritik som borde komma från de som ”gjort upp med kommunismen” och de som försvarar ”allas lika värde” och håller på ”solidaritet”.

När Wolter tar illa vid sig att få Stalin i ”fejan” för att han minsann har läst Stalins bok och mycket i det var bra stiger min blodtryck… Så lågt kan man sjunka. Så märkligt, att Hitler inte definieras utifrån autobahn, folkan eller andra ”bra saker”. Tvärtom och med all rätt definieras kräket från sin livsgärning. Och med lika stor rätt kölhalas de som försöker lyfta fram nationalsocialismens positiva sidor. Det finns 6 – 20 miljoner skäl till detta. När Wolter sedan klämmer fram att ”kommunismen inte har förstört någonting” så tänker jag att det finns 93 miljoner skäl att hata denna man.

Sedan får han ur sig att han inte försvarar offrandet av människoliv, utan den kommunistiska ideologin, så sitter jag och funderar över att det verkligen bara kulturelitens erkännande och inte den egna intelligensen som har lyft denna persona till den nivå han är på. Skillnaden mellan en kommunist och den som kämpar mot kommunismen är verkligen att den tidigare läser Marx och Lenin, den senare förstår den. Samhället och människorna går inte att omforma till den kommunistiska utopin om man inte samtidigt förintar alla som vägrar passa in. Redan Lenin insåg detta, det var därför han beordrade att 10 – 20% av ortsbefolkningarna skulle avrättas i avskräckande syfte. Men långt innan dess, i mitten på 1800 – talet påpekade Marx att vissa folkgrupper aldrig kommer att kunna socialiseras och borde därmed utrotas. Detta tog både nationalsocialisterna och kommunisterna fasta på. Det är väl tur att Sverige inte blev en kommunistdiktatur, för då skulle Wolter blivit lägervakt och avrättat ”klassfiender” med nackskott i en Gulag, innan han avancemanget till centralkommittén.

Min säkring går när han får ur sig att ”Jag kan inte som en liten svensk snubbe sitta och fördöma de helveten som uppstår på olika håll på jorden”. Detta säger en person som säger sig företräda ”solidaritet”. Wolters solidaritet är precis som Hitlers; gäller enkom den egna gruppen. Alla andra är inte hans problem.

Efter allt detta borde det finnas fog för alla på vänstersidan med en intakt moralisk kompass att ta avstånd och fördöma Wolter. Men tystnaden är öronbedövande. Det är kanske inte så konstigt. Kulturnyheterna har i oktober tagit Wolter i försvar, för kulturministerns ”påhopp” för att Wolter är okänslig, något han demonstrerade med önskvärt eftertryck när han satte sig på Anna Hedmo. Så märkligt att även feministerna är tysta om Wolters mansgrisfasoner. Vänsterpartiet är tysta, de är nog upptagna med att ”inte skuldbelägga kommunismen”, då det är viktigt syssla hos ett parti som har ”tagit avstånd från kommunismen”. Den moraliska kompassen var kanske en imperialistisk tingest…

Acceptansen för kommunism i Sverige verkar genomsyra hela samhället. När jag och människor som jag för vår referenspunkt om diktatur; kommunismen på tal, eller när det blir relevant att dryfta, så går det inte nöd på apologeter. Det finns alltid någon som ser som sin uppgift att förpesta vår tillvaro och få oss att känna oss oönskade. Utan undantag är det människor som annars talar vidlyftigt om ”solidaritet”. Som inte är till för oss.

De kör igång skivan om att ”det var länge sedan” och att ”v tar tagit avstånd från kommunismen” eller att ”det var en annan kommunism”. Eller varför inte att det helt enkelt ”inte är relevant” att tala om kommunismen just nu. Dessa deltidsmänniskor hittar sedan aldrig ”rätt läge” att dryfta kommunismens och kommunisters brott. De är ”inte kommunister men… ”

Med denna tystnad och iver att ducka diskussionen validerar de enbart sin kryptokommunism. Drömmen om en ”i grunden god ideologi” som vi människor inte är mogna för. Okunskapen är lika frånvarande som empatin mot de som har upplevt kommunismen, eller för den delen ärligheten i slagorden om allas lika värde. Efter så många försök genom tid och av människor med olika kulturella bakgrund är det dags att dra upp huvudet från det ställe det har körts upp och tillstå att den experimentella bevisningen visar att det är ideologin det är fel på och att det är för att den är omänsklig.

Likaså är kommunismens avgudadyrkare det.

L.P.s.k
”Klassfiende”

Posted in Okategoriserade | 2 Comments

Monstret

Få individer är så vämjeliga som de som kramar massmördare och dessas ideologi. Det finns en viss tävlan uppmärksamhet och bekräftelse i den moraliska trekammarbrunnen, men allt som oftast; de största bitarna är de som stiger närmast ytan. Möjligen för att de lyfts upp av kamratfekaliers applåder i samma arena.

Under min – troligtvis tillfälliga – vistelse i detta land har jag sett och hört den ena häpnadsväckande bortförklaringen efter den andra. Den enligt egen uppgift judiske frilansjournalist, som påstår att gaskamrarna bara användes för avlusning av madrasser. Eller andra oberörbara som hävdar att judarnas förintelse aldrig ens har ägt rum. Men det finns ju även andra som styvnackat hävdar att ”siffrorna är överdrivna” och att det inte alls är frågan om folkmord på mellan 6 – 20 miljoner människor. Mera direkt upplevelse blir de vänsterfolk som finner det viktigt att mästra oss om kommunismen, gärna så att vi känner oss påpissade. Drygt 26 år räcker till mycket.

När man summerar kommunismens offer – hittills – är det över 93 miljoner i hela världen. Detta borde resultera i ett universellt avståndstagande och upplysningskampanjer om kommunismens brott mot mänskligheten. Om det inte hade varit för kommunismens historierevisionister och apologeter. En av dem är Sven Wolter.

På frågor om hans partisympatier i SVT blir han upprörd och vill inte få ”Stalin uppkörd i ansiktet”, för han har minsann läst hans böcker och ”mycket var bra”. Så argumenterar en genomusel varelse. För inte rycker det i högerarmen på folk som kör på Autobahn, men man är tacksam för att den finns där. Man fylls inte av judehat när man sätter sig i en folka, men man är nöjd med bilmodellens sinnrikedom. Och man börjar knappast brista ut i tyska militärsånger när folkhemmet kommer på tal heller. Det gör man inte, för att vi inte definierar nationalsocialism från ”det som har varit bra” i den; vi definierar den från det arv den har efterlämnat.

Och då är det bara märkligt, att den Svenska kulturelitens creme de la creme kan med att förbise 93 miljoner döda och koncentrera på petitesserna från kommunisternas PR avdelning. Priset för ”det som är bra” får andra än Wolter betala. Därför är Wolter ett monster. För Wolter är miljontals ”klassfiender” och ”kulaker” inte anomali nog att skaka hans marxistiska/leninistiska tro. Den invanda skivan om att ”människan är inte redo för kommunism” är så uttjatat. De mördade avvikarna räckte inte, antalet tillämpningsförsök av människor med olika kulturella bakgrunder i olika tider som utan undantag resulterar i diktatur och förtryck var inte nog för kretiner som Wolter att fatta att det inte människan det är fel på. Wolter borde därför vara paria, inte hyllad.

Så, att du förstår nu, sven, ska jag tala klarspråk:

Det finns bokstavligt talat 93 miljoner skäl till att hata dig. Det enda sättet du kan bortse från kommunismens ideologiska ondska är om du betraktar människor olika mycket värda. Och eftersom du gör detta, är du ett moraliskt sett avliden individ.

Så, vänligen, nästa gång du tänker på att yppa något om kommunismen, gör oss som inte bara beundrat det på avstånd en tjänst:

Bara håll käften…

Vänligen
L P
”Klassfiende”

Posted in Okategoriserade | 1 Comment

Den blinda fläcken

För någon månad sedan hade jag en intressant upplevelse. Jag höll en timme lång föreläsning om hur det är att leva i en kommunistdiktatur. Anledningen till detta var att en lärare i samhällskunskap jag känner var förtvivlad över provsvar i demokrati; elever som tyckte att en ”mesig diktatur” vore okej. Jag lider med min kollega. Var kommer dessa tankar ifrån? Varför förstår de inte? Varför misslyckas vi med att lära ut demokratiskt förhållningssätt…?

Och så betraktar jag deras verklighet och allt faller på plats.

Jag ser vilka förhållningssätt våra ungdomar möter i dag. I Sverige. De möter Facebook, där gruppers skapare ”äger” inte bara rummet, utan också gruppmedlemmarnas yttrandefrihet. För minsta lilla felsteg från strömmen kan man bli blockerad och tystad. Man kan också få sina egna ord vridet ut och in (”vinklat”) och få en smutskastningskampanj mot sig – och det är fruktansvärt svårt att få stopp på eländet, det kan bli viralt. Man fruktar det virala så vida pass att man faller in i ledet. En virtuell diktatur. Cyberdiktatorerna får sin beskärda del av positiv förstärkning när de poster som får tillräckligt med delningar torgförs av pressen. Att tillräckligt många tusen delar något blir en nyhet i sig; den betalda journalisten vill åka snålskjuts på det populära tåget. Mediepopulism i sin essä. Detta kommer från folk som ”vet” saker. Som ”tycker rätt”. Och som ska hyllas utan minsta eftertanke om vad de egentligen torgför, det räcker att deras åsikter är populära nog. Dessa får ett eget liv och sprids av ”oberoende” journalister på ”oberoende” nyhetsbyråer, för att efter några vändor peka på den egenskapade nidbilden som ”sanning”. Jo, en lögn som upprepas tillräckligt många gånger blir till slut ”sanning” – dessa ord är pinsamt beskrivande för vår samtid.

Jag hör ofta att man aldrig får glömma att nazisterna kom till makten via demokratiska val. Vad dessa människor dolt säger är att se upp med demokratin. Ungefär samma sak som politikern för många herrans år sedan fick ur sig på frågan varför vi bara har rådgivande folkomröstningar. Svaret blev att ”för att folket kan rösta fel”. Den givna följdfrågan om folket månne röstade fel när de röstade på honom verkar ha fastnat i en pratbubbla. Och sett till hur det gick i Göteborg, med Wannholt – skandalen, så verkar det som att politiker numera anser väljarnas röster vara enbart rådgivande. Den socialdemokratiska ledningen i staden basunerar ut gång på gång att folkomröstningen var rådgivande. Ens inför folkomröstningen skulle beslutas satt de där och röstade mot ett folkinitiativ, för ”vad händer om det blir ett nej”? Besluten fattas bakom lyckta dörrar och medborgarna beslutet gäller ska helt sonika hålla käften. Den nytillträdda sosseregeringen fann det som en god idé att låta en minoritet definiera vad Sverige tycker och erkänna ickestaten Palestina. Detta utan konsultation med övriga partier i utrikesnämnden. Detta är svensk politik i dag. Vad ska ungdomarna som ser detta göra av det här…?

Det vi förväntas att acceptera, att det som händer är rätt. Eftersom totalitarism och diktatur ”per obligatorium” kommer från höger, har vi en blind fläck för vänsterns totalitarism. Man plockar fram ett ideologiskt sett nationalsocialistiskt parti för att validera den stora tesen. Partiet kallas bekvämt ”högerextrem” dels för att slippa diskussionen, men mera för skuldbelägga högern och befästa vänsterns hegemoni. Och ingen på allvar vill böka i nationalsocialisternas ursprung per se. Det viktiga är att veta att de är onda och att kunna simplifiera sina meningsmotståndare till att vara just ”nazister”, men inte nationalsocialister så att begreppets ursprung syns. Guilt by association fungerar med nazism och fascism, hur långsökt det än är. Sakta men säkert faller man in i det masspsykos jag fick uppleva som barn.

Det opassande är fascistisk, den som inte gillar den förkunnade dogmen är fascist och dessa avhumaniserade kräk skall helst döden dö. En kniv i ryggen är ”självförsvar”. I ”alla lägen”. Obetänksamma kommentarer och ogenomtänkt logik skapat av omogna frontallober, med en bitter, sysslolös nolla till xenofob som ursprungskälla definierar rätt och fel. Etiketterna är viktigare än att se mekanismerna. Och när jag och många med mig påpekar samma mekanismer i andra ideologier/religioner, så får vi höra att är det minsann ”något annat” och inte samma sak. I detta görs också människor olika mycket värda.

Hit har vi sjunkit.

När många för den miljonte gången säger att ”vi måste minnas förintelsen så det inte händer igen”, så tänker jag på många av dessa skiter högaktningsfullt i förintelser sedan dess. Större förintelser till och med. För de av er som stirrar er blinda på etiketter, ni kommer att upprepa historien. För ni har inte lärt er att förstå vad som händer och varför.

L.P.s.k.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Folkrepubliken Facebook

På söndagkvällen gjorde jag en post på flera sverigeungerska gruppers sida. På uppmaning från Ungern tände jag ett ljus för att visa att jag vill ha slut på den publika hysterin, masspsykosen; jag önskar mina vänner och släktingar borgarfred nu innan juletid. Lägg politiken åt sidan och försök tänka på att vara med sina familjer i stället. Det verkade falla i god jord på alla ställen utom ett.

I forumet Ungrare i Göteborg (Göteborgi Magyarok) gjorde en annan medlem en liknande post, men denna uppmanade till att tända ett ljus till stöd för den ungerska regeringen. Och då började det.

En av de kvinnliga välassimilerade (svenskt efternamn, check) medlemmarna, som uppenbart hade personliga band med gruppens grundare/skötare/whatever strödde ut en fråga om man verkligen skall politisera inom gruppen. Eftersom grundaren förefaller vara en enorm demokrativän, så drog hon ihop en ”omröstning” med tre alternativ på frågan ”ska det vara möjligt att ha inlägg av politisk art på sidan”; ”Nej”, ”Jag tycker inte det” och ”Ja”. Efter inte ens tio minuter, med ett valdeltagande på lite drygt 6%, så fimpar hon bägge inlägg om ljuständning.

Så hit har vi sjunkit.

Efter att ha flytt från kommunismen, från individer som talar om för en hur man ska tänka och vad man ska säga och inte, så ska man hålla käften om man har en opassande åsikt. Eller om man ens vill ha fred. Den assimilerade kvinnan var gullig nog och skrev fina saker som att ”om man betalar skatt där så kan man tända ljus var man vill” och ”om man gillar den ungerska regeringen så mycket så kan man väl flytta dit”. Hennes attityd stör sig inte sidans skötare på. Det är inget problem. Mitt påpekande om den assimilerade kvinnans attityd är det. Och att jag skriver ”ni borde skämmas”. Och problemet blir plötsligt att jag gjorde ett ”personligt påhopp” på sidans ”skötare”.

Det är bara att jag inte gjorde det.

Jag nämnde den assimilerade kvinnan vid namn. Hon med attityden. Det finns ETT sätt detta kan tas som ”personligt påhopp” på sidans skötare, jag låter er gissa vilket.

När man väl granskar efter vem sidans skötare är, verkar det inte fara en faktisk person. Antingen verkar människan vara bosatt i Nya Zeeland (!), eller så finns ingen vid det namnet i Sverige ens. Lite mera anknytning till Göteborg är att vänta av en sådan person. Och antingen får man upp en bild på hennes fötter, eller hennes gravsten (sic!) eller en bild på ”we are anonymus”. Den assimilerade kvinnan verkar vara från Gellértberget – förvånande nog, för det finns inga bostäder där. Finns någon bro där vid vattenfallet, kanske där underifrån hon kommer…? Och ni vet väl vilka som bor under broar, eller hur?

Så dessa bestämmer i frizonen. Du är på deras turf, deras (just nu påhittade och av skendemokrati befästa) regler gäller och har du en åsikt, ja, håll käften. Det är lite så grupperna på FB fungerar. Det som slår mig i detta hur långt bort det från demokrati är.

Jag minns också de ”allmänna valen” under kommunisttiden när man kunde rösta på ett parti. Sedan så blev det ändå den tilltänkte. Ungefär som i folkrepubliken Göteborg, där man kör över folkomröstning och kastar ut den person som får mest personkryss av väljarna. Demokrati är ju en petitess när man äger en sida.

Men det verkar som att äganderätten utsträcks även på människorna i rummet.

L.P.s. k

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Dimitris kommunistspöken.

När jag var sex, sju år gammal, ville jag döda ”imperialister” och ”borgerliga”. Inte för att jag visste vilka de ens var. Men lärare och andra tongivande vuxna i min omgivning propsade på att dessa individer ville förgöra oss annars. Vi klädde oss upp i Hitlerjugendliknande uniformer för att vi blev tillsagda. Det verkade så självklart. Som för troende i en sekt.

Sedan hände det något. Jag blev äldre och jag lärde mig lite om ”praktisk kommunism” från alternativa källor. Jag fick reda på vad kommunisterna har gjort med min familj. När tillfälle gavs, kom jag bort från ”folkrepubliken” med min familj ”av inga särskilda skäl”. Väl här träffade vi (efter ett tags idoga undvikande) de svenska kommunisterna som klappade oss på huvudet med att ”det var en annan kommunism” och att ”kommunismen har aldrig existerat”. Gärna påpekat redan i hallen innan man ens kunde ta av sig skorna. Tänk er för ett ögonblick hur det är för en jude att bli utsatt för relativisering av Förintelsen.

I fredagens Expressen reflekterar Plax om hur synd det är om att han ser de tornande anomalierna mot hans älskade kommunism. Han krystar fram en särskiljning av stalinism och maoism, som om de hade kunnat särskiljas från kommunismen, som givetvis hade ”goda bevekelsegrunder”, till skillnad från nationalsocialismen. Leninismen kommer inte ens på tal.

Den ännu inte avprogrammerade Plax (som tydligen bara har läst den censurerade versionen av Marx) kommer bara fram till en förskönad bild. Förenklingen om rasbiologin talar sitt tydliga språk; kommunisterna var nämligen väldigt tydliga med sin ”klasshygién”. Långt innan Stalin terroriserade ”Leninpojkarna” i Ungern 1919 landsorten när de kom till byarna för att hänga byprästena. När Molotov på 80 – talet frågades om det hade varit bättre under Lenin än Stalin så sa han att Lenin var långt mera sträng än Stalin. Lenins order om att avrätta 10 – 20% av ortsbefolkningarna i avskräckande syfte har dock redigerats bort från ”Lenins samlade verk”. Man kan inte tvätta bort blodet från kommunismens nödvändiga begrepp, eftersom just blod och förtryck är essentiella för att uppnå dess utopi. På en punkt har dock Plax rätt; problemet med att idealisera utopier.

Plax gör också ett kapitalfel när han gör åtskillnad mellan kommunism och nationalsocialism. Bara bruket av ord som ”nazism” syftar till att dölja detta faktum. Efter ölkällarkuppen i Tyskland uttalade sig Goebbels om att Lenin näst efter Hitler var världshistoriens främste människa. Men långt innan Förintelsen har självaste Marx tydligt uttryckt att ”vissa folkgrupper… (varav han tydligt namngav några) kommer aldrig att kunna socialiseras in i kommunism, varför de måste förgöras”. I detta ligger även nationalsocialismens kärna.

Skillnaden mellan kulturmarxister och (krypto)kommunister å ena sidan och antikommunister å den andra att de tidigare läser Marx och Lenin. De senare förstår dem. Man kan sträta emot anomalierna till en viss gräns. Men man kommer till en punkt då ideologin stinker så till högan sky att det blir dags att förpassa den till historiens gödselstack. Om man nu inte väljer att blunda för sanningen och censurera bort sanningen.

För att citera Orwell; sanningen existerar, även om den förnekas.

L.P.
Kommunismöverlevare och bloggare

Posted in Okategoriserade | Leave a comment