Är ju ett halvår sedan som jag tog beslutet att avliva min fina häst. Hans ben läkte aldrig.. Saknar honom då och då men ibland är det värre…
På ridskolan har vi en superfin häst. Ibland hittar man en sån som bara passar en. Det känns bara rätt när man rider… det stämmer helt enkelt. svårt att förstå för en som aldrig varit hästgalen men ni andra, ni vet. Häromdagen när jag red henne så påminde hon mig så mycket om min Korven. Fick den där härliga känslan. Men ändå kändes det så sorgligt. Önskar att jag hade honom kvar. Den finaste. Och nu när man hittar en sån fin igen då är hon inte min. Och kommer, om inte ett under sker och jag blir rik, förmodligen inte att bli heller.
De där fina hästarna. Inte ofta jag hittar dem. Har kanske funnits fyra i mitt liv som jag kännt så för. Och då har mååååånga hästar passerat. är glad att jag åtminstone får ha henne lite som min egen.
Vuxna lirare – önskar sig en egen Mollan