Mammakb funderar….

Naturen har en läkande kraft

Skogen, bergen, havet och himlen finns där som nån sorts evig motvikt till våra liv, en påminnelse om vårt ursprung. Har man någonsin sutttit på en brygga och tittat ut över havet eller gått genom skogen vet man att det förändrar en inuti. Kroppens kemi, tankarna…till och med blodtrycket.

Att lägga märke till det vackra ger energi
Det har gjorts otaliga studier på hur vår kropp reagerar i naturen. Det finns studier som visar att bara titta på en bild av en skog får blodtrycket att gå ner. Om det funkar – tänk då vad det skulle innebära för oss om vi började lägga märke till den blå färgen på himlen, fåglarnas kvitter, den friska höstluften eller vågornas brus?

Tänk om vi kunde lära oss att utnyttja naturens krafte till att må bättre? Tänk om det räcker med att lägga märke till minsta lilla tecken på den natur som hela tiden omsluter oss?

Det är nog så enkelt att vi är en del av naturen…inte tvärtom.

Jag började skriva dagbok när jag var 13 år och fortsatte tills jag var 39.Det blev som ett behov att summera dagen som gått och skriva ner det i dagboken.

Jag slutade skriva när jag skaffade en blogg och använde som en dagbok, (stängde dock ner bloggen efter dryga 2 års flitigt skrivande, men har sparat ner den på datorn och extern hårddisk.

När jag började min utbildning  började jag skriva de viktiga händelser som hände mig. Den tjocka boken är nästan full nu och jag planerar påbörja en ny dagbok och skriva vidare, uppdaterar dock inte varje dag numera.

Vad betyder det att skriva av sig?
Efter en inte alltför lång tid insåg jag att skrivandet inte bara var ett sätt att rensa mitt sinne, jag började föra en inre dialog med mig själv som jag aldrig hade upplevt på samma sätt förut. Jag kunde hitta svar på frågor som jag inte visste att jag bar omkring på inom mig. Det blev ett sätt att rensa ut det oväsentliga och väcka sinnet.

Att skriva dagbok är något som rekommenderas för klienter i terapi, då det är renande att få ner orden på papper, det blir äkta och sant när man ser det svart på vitt och det är oerhört viktigt för läkning och reflektion.

För Dig som inte skriver dagbok, gå ut idag, köp dig en fin liten anteckningsbok och börja skriva!
Ni andra som skriver, fortsätt med det!

Oroar du dig i onödan? Tenderar vi inte alla att göra det i mer eller
mindre utsträckning? Finns det egentligen någon mening med att oroa sig för vad
som eventuellt kommer att hända? Jag ser ingen som helst poäng med det. Men ändå
gör de flesta av oss det, mer eller mindre.

Oro är rädsla och
stress
Oro har sitt ursprung i rädsla. Det är en destruktiv, stressande
känsla som äter din energi och blockerar möjligheten att uppleva och njuta av
nuet. Oro är också att fokusera på det negativa.
Oro har dessutom samma
negativa kroppsliga och själsliga symptom som stress.
Jag skulle vilja säga
att oro direkt motverkar glädje. För vem kan vara både orolig och lycklig
samtidigt?

Oro för det som redan hänt och det som eventuellt kan
hända
Innan jag började min utbildning oroade jag mig för det mesta som
eventuellt kunde hända mig och mina nära och kära. Du känner säkert igen den där
molande känslan som letar sig ner i magen och över bröstet? Ett stort svart hål.
Tänk om det där dåliga inträffar? Tankarna tar över och du kan inte koncentrera
dig för det du har framför dig.
Men oron handlar inte alltid bara om vad som
eventuellt ska inträffa. Det kan lika gärna handla om något som redan har
inträffat. Vad menade hon egentligen när hon sa sådär? Kanske var hon missnöjd
med hur jag hade hanterade situationen? Du ältar situationen om och om igen.
Tankarna snurrar och oron växer i kroppen.

Oroar du dig för att
förekomma det dåliga?
Varför oroar man sig? Jag tror att svaren på varför
man oroar sig är många. För mig blev oro något som bara inträffade och som jag
inte upplevde att jag hade kontroll över. Men jag har såhär i efterhand insett
att jag använde oron som ett sätt att förekomma och förebygga det dåliga och
försöka få det att inte hända. Det var inget jag tänkte på då, men i efterhand
har jag kunnat se att mitt ”orosmönster” tydligare.
Min oro blev en sorts
missriktad uppmärksamhet på problem som eventuellt kunde inträffa. För om jag
inte oroade mig fanns det ju en risk för att jag missade nåt viktigt.

Bli medveten och bli av med din oro
Bli medveten om din oro.
Börja betrakta dig själv och hur du reagerar i olika situationer. Bli uppmärksam
på hur du tänker och försök förstå varför du tänker och känner som du gör.
Ibland är oron befogad, men hur ofta är den det egentligen?

Nästa gång
du oroar dig, ställ dig själv frågorna:
1. Är min oro befogad?
2. Vad är
det värsta som kan hända?
3. Kan jag göra något åt detta och kan jag göra
något åt det här just nu?

Ett bra sätt att lära sig förstå sig själv och
sitt eget beteende är att skriva om det. Skaffa dig en dagbok och börja skriva
av dig!

Njut av nuet och livet!

Att ”skriva av sig” är för mig ett underbart sätt att stilla tankar och känslor
och komma i kontakt med mitt inre. Jag är övertygad om att vi alla mår som bäst
när vi är i kontakt med vår själ/vårt inre. Det är då vi kan agera utifrån de vi
innerst inne är och vill vara.

När man känner sig vilse eller
”fullproppad av intryck”
Ibland kan det kännas som om kropp och sinne är
sprängfyllt med känslor och tankar. Precis som om det inte fanns plats att komma
framåt i tankarna. Ibland kan man känna det lite som att man har förlorat
kontakten med sin själ/sitt inre. Att man inte vet vilket håll man ska gå åt,
vad man vill. För mig är det vanligt att känna så när jag har haft en hektisk
period och när jag inte haft tillräckligt med utrymme för vila och
återhämtning.

När man stillar sina tankar och känslor kommer man i
kontakt med sitt inre
Någon klok person beskrev vårt inre som en damm. Våra
tankar och känslor är vågorna på ytan medan vår själ/ande/inre kompass finns
längre ner i djupet. För att kunna se ner i djupet behöver vi stilla tankarna
och känslorna. När vi väl lyckas med detta kan vi komma i kontakt med vårt
jag/ande/själ. Det är när vi är i kontakt med vårt inre som vi känner oss mer
harmoniska. De bästa besluten i livet tar vi när vi är i kontakt med vårt
inre.

Känslan av harmoni kan vi inte få utifrån.

2011 är snart slut.
Jag blir alltid lite ledsen varje nyårsafton då vi
lämnar ett år, oavsett om det varit ett jobbigt eller ett glatt år. På nåt sätt
blir det så definitivt, ”året lägger sig att dö” som Tennyson skrev i dikten
”Nyårsklockan”.

Så, nu är då ett år snart slut. Hur har året varit för
Dig? Vad minns Du bäst? Vad var jobbigt? Vad skulle Du vilja uppleva igen?

2012, det nya året.
Vad är Dina förväntningar på detta år?
Önskningar? Drömmar? Rädslor?

Dela gärna med dig!

Ur tråkiga situationer kan det komma någonting bra och så är fallet nu!
Jag har startat mitt företag, har en lokal(i stan) att ta emot mina framtida samtalsklienter i och även tagit på mig sidouppgifter med försäljning som också är i uppstarten!
Framtiden ser ljus ut och jag känner hopp!

Efter ett otroligt bra möte i går vid lunch (och dryga 2 timmar framåt) så kan man nog säja att jag är på G! ÄNTLIGEN!
Jag kommer börja arbeta på ett etablerat ställe och det känns så roligt! Inne i stan och med så många kunder (Klienter säjer jag) att de troligen kommer att få flytta till större lokaler- jag läste mellan raderna att ”nu när du också börjar här måste vi ju ha större”!
Nu kör jag, framåt mot målet- att få jobba med det jag brinner för!
Håll tummar och tår!

Du vill inte, du känner hur hela kroppen gör motstånd, du blir som en katt i ett högt träd (som man försöker lyfta ner), klorna ut, invärtes skriker du -NEEEEEJ!
Du vet inte hur du skall komma ur detta, för du är i beroendeställning på ett eller annat sätt!
SÅ blir det större och bättre än att skrapa en triss, för ”Plötsligt händer det” och du kan inte riktigt greppa att något positivt händer, någon ser dig och vill ditt bästa! Någon tycker att du är jättebra och intressant! Det du har att erbjuda blir plötsligt synligt för andra och du jublar!
Du skriker utåt (och kanske inåt också) -JAAAAAAAAAAAA!!!

Känner du igen dig? Om inte, önska äkta och rent det du vill ska hända och du kommer att bli belönad på ett eller annat sätt!

Jag är där nu, i kväll är jag där pga av ett telefonsamtal som uppfyller alla mina drömmar (och mer därtill)! Än är inget klart, men kanske kanske- är det min tur nu?!?!?