Som jag skrivit tidigare, har jag testat det mesta. Jag var kanske elva första gången min mamma satte mig på Viktväktarna. Vissa kanske tycker det låter hårt, och det är det väl, en elvaåring går väl enklast ner genom att röra på sig, inte genom en metod som är riktad främst till vuxna människor. Och själv brydde jag mig egentligen väldigt lite om min vikt. Visst, det blev jobbigt under högstadiet när jag inte kunde hitta kläder och liknande, men jag tyckte aldrig det var så jobbigt att det vore bättre att sluta med godis och sötsaker. Ändå satte min mamma mig på Viktväktarna. Hon ville mig förmodligen bara väldigt väl, men jag var för ung för att relatera till varför jag borde gå ner i vikt.
Viktväktarna funkade väl så där. Mina föräldrar har ocskå försökt genom att lova mig pengar om jag åt godis. Och så har jag på egen hand testat Nutrliett, GI, Montignac, och att räkna kalorier. Nutrilett var nog det i särklass äckligast jag någonsin ätit och ingenting jag önskar ens min värsta fiende. Det var fullkomligt vedervärdigt. GI och Montignac funkade första gången jag testade det väldigt bra, jag gick ner och lyckades hålla vikten ett tag. Sen började jag äta som vanligt, och började äta onyttigt igen, och då har det nog ingen som helst betydelse vilken diet man gått på, man kommer oundvikligen gå upp i vikt i alla fall. Den andra gången jag testade GI hade jag fått alldeles för mycket smak för pasta och andra kolhydrater för att jag skulle tycka att det var värt det. Jag kunde med andra ord inte sluta tänka på allt jag var tvunget att försaka, vilket ledde till att jag ändå åt det jag inte fick.
Jag tror egentligen att vilken diet man använder är rätt oväsentligt. Huruvida man lyckas eller inte har mer att göra med motivation och förutsättningar i övrigt. En metod man lyckats med tidigare kan visa sig vara en katastrof senare. Det gäller alltså att välja den metod man tror passar bäst vid just det givna tillfället, och inte stirra sig blind på vad som funkat och inte. Det här talar ju för att jag kanske borde pröva LCHF, men som jag skre i min kommentar känner jag mig inte redo. Och det är väl det allra viktigaste. Att man är beredd på att det kommer bli jobbigt och tungt, men ändå väljer den metod som är minst jobbig.
