Vi har en kille i klassen som… tja, låt oss säga såhär, hade våran klass varit en Hell’s kitchen-säsong, hade han överlevt kanske två avsnitt, alltmedan Gordon skrek och dunkade huvudet i köksbänken.

Men inatt tog han sig in i mina drömmar. Inte Gordon alltså (det vore liksom inget nytt…) utan huvuddunkningsorsakaren.
Anledningen var väl att vi pratade om kroppkakor igår innan stängning. Vi ska göra sådana idag, en hiskelig massa. Jag gillar dem inte, varken att göra eller äta, men poppis är de, och hör verkligen hemma på denna krog.

Jag såg framför mig hur vi stod på rad, tre-fyra personer, och rullade de grå otäckingarna. Av någon anledning var klasskamraten också med, trots att han inte praktiserar på samma ställe som jag, och han hade ställt sig lite vid sidan av oss andra. Han rullade för glatta livet, och vi var nöjda, han verkade jobba hårt. 
Men när vi började bli klara och jag skulle titta till honom, fick jag en halv hjärtinfarkt. Han hade rullat stora längder av smeten och skurit upp den i tunna skivor, som sushi… Kanske ett nytt gastronomiskt genombrott, vem vet, men just då var han bannemej inte populär.

Det bästa/sämsta (beroende på hur midjemåttet känns den dagen) med min nya praktikplats, är att restaurangen ligger ett stenkast från The English shop och alla dess tusentals frestelser. Jag har kommenterat brittisk mat innan och kallat den konstig, men sötsaker kan de, generellt sett! Cadbury’s choklad, Reese’s peanut butter cups, Jelly beans, Salt and vinegar crisps, mmm…

Igår tittade jag in en snabbis innan jag skulle börja, för att köpa ett paket peanut butter cups, och blev allt lite putt när jag inte hittade några. Det är sånt man får ta, dock, jag förstår att de är populära och butiken får väl kanske inte leverans så ofta. Jelly beans, då? Samma sak där, de fanns inte på sin vanliga plats. Nu blev jag sur, och gick längre in i butiken för att spana på böcker ett tag. Och då…

Hallelujah choirs… 

De har börjat sälja dem i lösvikt! En hel ställning med små färgglada sötnosar, smakblandningar (till exempel fruit bowl och tropical mix) men även separata smaker, inklusive (sweet Jesus, det är inte sant…) mina favoriter juicy pear och sizzling cinnamon.

Låt oss säga att påsens innehåll har halverats sedan igår kväll…

När jag gick vidare mot kassan hittade jag Reese’s-produkter också, inga peanut butter cups men väl Reese’s pieces och Nutrageous bars. Homer Simpson moment, anyone? Thank you, thank you, English shop!

Men, för att tala allvar ett tag; Det bästa med min nya praktikplats är faktiskt inte att den ligger nära en butik som har mumsigt godis. Det är att den har en härlig meny, rustik och säsongsbetonad, precis som folk vill ha det, ett härligt, fräscht kök utan några som helst ”genvägar” bakom kulisserna, samt en härlig personal som man både kan skämta rått och bolla idéer med, och som under de här två dagarna upprepade gånger sagt att de är nöjda med mig.

De kan lita på att jag också är nöjd. 

…där lät jag visst bloggen glida iväg ett tag igen. Gah. Vet inte riktigt vad jag ska skylla på, men jag nämner tre faktorer:

- À la carten har varit fullbokad, mestadels av konferensdeltagare i gäng om sisådär 100-150 personer. Resten av dagen = zombie.
- Jag bah har fyllt år och varit upptagen med fest och uppvaktning. Hihi, jo, ibland är det trevligt att vara upptagen.
- En ny människa har stulit en plats i mitt liv. Inte så vältajmat, såhär i utbildningens halv-tolfte timme, men så kan det gå.   

Jag har tyvärr inte så mycket att säga idag heller, men på måndag börjar min sista praktikperiod, så jag räknar med nytt, färskt stoff, hihi.
Jag är så glad för stället jag hamnade på till slut, det är bättre än jag hade vågat drömma om. Ett av stans äldsta och mest respekterade restauranger. Och så lilla jag… tänka sig.

Sex veckor kvar.

Jag sitter och tittar på restauranger på internet. Det börjar nämligen dra ihop sig till vår sista praktikperiod, och jag har ingen aning om var jag ska vara.
Jag gillar medelhavsmenyer (men vem gör inte det?), klassisk pubmat och, vad ska man säga, opretentiöst käk. Men det ska ju ändå tillföra något, jag blir inte kock av att dänga ost på en färdigstekt hamburgare och köra den i mikron. Hmm…

Hemsidan jag tittar på nu verkar ha lite av varje. Pasta, husman, grill… Nästan lite för variationsrikt faktiskt. Utbudet känns splittrat istället för stort. Men det är fina grejer, och menyn är skriven med en stor dos humor. Kolla hur de beskriver bruschetta: ”En italienare med klass! Tomattjosan med vitlök och basilika på stekt bröd. Toppas med basilika och parmesan.” Hihi!

Jo, detta stället hamnar definitivt på kanske-listan. Två månader kvar av utbildningen. Det brinner i knutarna, och i mitt hjärta

Denna vecka har varit riktigt slitig – därav bristen på substans i mina inlägg. Har helt enkelt inte orkat skriva något vettigt. Vi har varit i À la carten hela veckan, och missförstå mig rätt nu, jag älskar det! Det är det närmsta ”på riktigt” man kan komma, och precis vad jag vill göra i framtiden. Det är bara det att det skulle vara skönt att kunna ge allt i arbetet, utan att behöva oroa sig för den teoretiska delen. Läxor, med ett gammalt hederligt ord.
Och det är inte över än. Jag var ute en runda igår, men resten av helgen måste läggas på plugg. Har arbeten att skriva om:

- Glutenintolerans
- Vällevnadssjukdomar
- Levande föda

Plus att jag måste skriva recept till À la carten och metodpassen. Håhå jaja, två månader kvar… tiden rusar iväg. Men jag älskar varje sekund.

Fixade världens bästa bakis/lördags/tröst-frukost i morse. Päron-kesoplättar med kanelgrädde. Like a little piece of heaven.

Kesoplättarna är jättelätta att göra. Ta bara två ägg, tre matskedar mjöl, lite salt och keso i lagom mängd. En 500 grams-förpackning brukar räcka till tre satser. Och så smaksättning, om man önskar. Som i detta fall, ett halvt päron. Stek i smör på medelvärme. Voila!

Saltå kvarn har en ny online-tjänst som går ut på att blanda sin egen müsli! Man kan välja mellan fler än 60 olika ingredienser, varendra en ekologisk. Endast fantasin sätter gränser, och framför allt blir det oändligt mycket lättare att köpa rätt utefter sina individuella behov. Lågt gi, glutenfritt, osötat, nötfritt? You name it, they’ve got it. 
Eller vad sägs om en müsli på quinoapuffar, boveteflakes, torkade tranbär, kokos och rostade hasselnötter? Så lyder min första order…

Kilopriset är inte direkt lågt för att vara müsli, men å andra sidan får man mycket mer än de vanliga havregrynen och russinen. Det tillkommer heller ingen avgift för porto och packning, utan man ser hela tiden precis vad man betalar för. Dessutom får man sin müsli näringsberäknad, direkt på hemsidan. De har till och med en presentkortsservice.  

Detta ligger perfekt i tiden. Jag hjärtar Saltå kvarn!

Jag har några ägg i kylen. De har legat sedan innan jul och börjar nog allt bli lite gamla. Flyter i kokvattnet och sådär. De är inte dåliga, men jag äter ägg varje dag för att de ska gå åt.

I morse, strax innan jag vaknade, drömde jag att jag stapplade ut i köket för att göra mig en omelett. Den här gången fick jag tydligen tag i ett dåligt ägg, för det första jag såg var en mörk ”flaga” i äggsmeten. Vid närmare undersökning visade det sig vara en nässelfjäril. Den kom från ägget och levde fortfarande. Vad jag gjorde? Fiskade upp den med en gaffel och la den på köksbänken till katten. Sedan fortsatte jag laga min omelett. Sunda, friska drömmar? Not so much.

Två tankar hann fara genom mitt huvud innan jag vaknade.

- Fan, jag som gillar ägg. Nu kommer jag säkert aldrig mer att vilja äta det.

och…

- Detta måste jag blogga om!

Hoppade på kakhusets tåg och Simpsoniserade mig. Så, nu vet ni hur jag ser ut

[Edit] Close-up:

Min far serverade engelska specialiteter till kaffet sist jag var där på besök. Christmas pudding med ”ambrosia devon custard” samt några små fruktpajer. Han i sin tur hade fått dem av sina världsmedborgare till grannar, som hade varit förbi en stund på julaftonen. Nu kommer matkritikern fram här…

Rösterna var spridda, men de flesta tyckte nog ”sådär”. Puddingen smakade mest russin, och det är väl i stort sett vad sådana innehåller? Torkad frukt och alkohol? Kan säkert vara gott med de rätta ingredienserna och lite extra kärlek, men den här? Nja, två och en halv gaffel.
Custarden smakade som vanlig, om än lite menlös, vaniljsås. Gulare än vår, och med lite egendomlig konsistens, kanske. Den föll dock i god jord hos 16-åringen, som glatt slevade i sig resterna som tv-godis senare på kvällen. Tre gafflar.

Pajerna var ett litet mysterium i sig. Förpackningen förkunnade att de innehåll ”mincemeat”, vilket jag genast tog för köttfärs och förutsatte att det var förrättspajer. Men när de packades upp visade de sig vara sockrade, och ett försiktigt bett avslöjade fruktfyllning. Marmelad i ett pajskal, typ. Jag antar att ”meat” i detta fall även innefattar fruktkött. Hmm. Tre gafflar även här, men precis lagom storlek. Större hade man inte klarat av.

[Edit] Lite googlande säger mig att det är skillnad mellan minced meat (malet kött) och mincemeat (pajfyllning med frukt.) Jahaja.

 Jag är säker på att världen är full av icke-svenskar som skakar på huvudet åt våra matvanor, som ler roat åt kalles kaviar och knäckebröd, och förfasas över inlagd sill. Men nog är engelsk mat bra konstig?
Jag vill ändå jobba i England någon gång i framtiden, prova på kulturen och se hur annorlunda krogvärlden är gentemot Sveriges. Vem vet, jag kanske blir riktigt förtjust?