Min hjärna trillar dit konstant idag. Ibland är jag bitter, ibland jätteglad och ibland bara fullständigt avslappnad. Det enda jag tänker utföra under de resterande timmarna av de här dygnet är diskande, kaffekok, pajbak och eventuellt en promenad. All dötid däremellan tänker jag ägna åt högst meningslösa saker.

Jag läste precis ut Ronnie Sandahls debutroman. Den hade gärna fått vara lite längre. Eller ganska mycket längre.

Helgen (som det må vara långt till) kommer bli kanon. Det är så sällan man ser till Elin & Josefina att man får skämmas över sig själv.