.jpg)
Med ont i munnen åkte Chili från katthemmet till veterinären och sövdes för undersökning. Sorgligt nog visade sig det onda vara cancer. Chilis narkos fick gå över i den sista stora sömnen för att bespara honom mer lidande…
Förbryllad tittar Chili på Milva, som spinnande buffar honom i ansiktet. Nyss fick han ett stick på veterinärens bord och nu… doftar det blommor runtom honom, det känns varmt under tassarna? ”SkaparKatten sa att just jag skulle få möta dig!” säger Milva. ”Kom så ska jag visa dig vilket häftigt katthem du har kommit till! Vi ska hitåt, uppför den här bron och sedan är du framme!” Det står som ett skimmer runt Milva och Chili tar ett djupt andetag av den härliga luften. Skimret sätter sig på hans tassar och fyller hela hans kropp med ett skönt pirrande, han får en sådan lust att springa, fort och långt och med stora stora vilda skutt, så där som han inte haft utrymme att göra på väldigt länge. Med ett lyckligt leende följer han Milva, omgiven av en flock små Änglakatter…
Stackars misse men då är det bättre att komma till katthimlen, än att ha ont. Vi känner oxå en Chili hon är katt hos en av mattes valper och har en kattkompis som heter Peps. De har det bra och är väldigt ompysslade.
Taxkramisar.
Katter ska ha det bra – hundar likaså!
TassKram Wikki
*Gråter* Så vackert du tassar ned Wikki..
Du berör ? oerhört mycket på både sorgligt,vackert & glädjande sätt i din Otroliga Blogg…Tack Jam & Kram!
Jag tänker nu på svarta Ninni som går på Kattis och undrar vart hennes älskade vän Chili tagit vägen…
*suckar* Wikki
*gråter*
TröstTassKramar!
Wikki
Så sorgligt, stackars liten. Jag fick åka in med min Matilda så för några år sen. Trodde hon fått inflammation i en tand för hon dreglade väldigt mycket och kunde inte stänga munnen.Det visade sig var elakartad skelettcanser, hon fick som lille Chili somna in, fruktansvärt. Trösten är att nu är de vid regnbågsbron och leker , de har inget ont längre, så vill jag tro och gör det också, att våra små kära familjemedlemmar väntar på oss.
Och där, vid KattHimlen, finns ingen tid. Plötsligt är vi bara där, hos dem igen, och får nospussarna vi länge saknat…
TassKram Wikki
Vi gråter stora nos-tårar. Så sorligt men så fint skrivet Wikki, och så är de tillsammans! TassKram från Sven och Signe
Men Ninni på Kattis kommer att sakna sin vän Chili…
suckar Wikki.