Gråt inte nu utan lyssna bara:
Vi lämnar dig inte! Inte för en sekund lämnar vi dig!
Våra kroppar har lämnat det här jordiska, kattsliga, det är sant. Du tog adjö av min varma tass, min svala nos och min spinnande kropp med de skimrande ögonen. Du kan inte bära mig i famnen längre. Kanske har du till och med grävt en liten grav som ska rymma de fysiska resterna av min lilla kropp. Eller kanske vet du inte ens, men anar, att jag lämnat detta liv hos dig…
Men inne i dig kommer jag alltid att finnas. I din hjärna och i ditt hjärta, och i din hud, dina ögon och dina händer, kommer minnet av mig alltid att finnas kvar!
Du kommer att vakna mitt i natten av att än en gång ha känt mina tassar gå över täcket och röra vid dig i sömnen. Du kommer att se mig skymta i ögonvrån snett bakom dig, just där skuggan möter ljuset, i ett hörn, eller en vrå. Du kommer att se min svans skymta ute, i ett prång, bakom en buske, över ett staket. Du kommer att höra ljudet av mig lapande vatten där inga vattenskålar längre finns. Och du kommer att höra mitt mjauo, såväl i vakenhet som i sömn, som ett rop någonstans ifrån.
Och det beror på att jag aldrig kommer att gå ifrån dig! Den kärlek du har gett mig, kommer att hålla en gnista av mig kvar! Den kommer alltid att brinna i din närhet, och när du lyfter upp och klappar en annan katt, med dina mjuka händer som smekt mig så kärleksfullt, då kommer varje ömsint beröring att fortplantas också till mig.
Och i den kattens förnöjda ögon kan du se, om du tittar noga, den där lilla lågan som en gång var jag. Hos varje katt du möter, och kanske hos en ny katt som kommer att dela sitt liv med dig, kommer du att se den där glimten av det Eviga Livets Katt, där jag är nu.
Någonstans i alltets gåta finns minnets ekon, som kan låta dig behålla allt det fina och det svåra vi upplevde tillsammans. Men där finns också sången som jag spinner för dig, och som aldrig kommer att tystna. Om du lyssnar noga, kommer du att kunna höra den precis när du vill, kärlekens sång från din älskade katt, som älskar dig tillbaka.
Ibland, just när du är precis i det där skimrande ljuset precis mitt emellan vakenhet och drömsömn kommer du att välbekant känna min speciella nosbuff stryka över din kind, som en änglavinge, känna en kattstor tyngd trampa sig tillrätta på armen! Och tro mig, just då är jag där hos dig!
Din AllraKäraste ÄnglaKisse 
(© Inger M. Andersson, Wikkis stora matte – låna gärna men ange källa hit till Wikki-bloggen!)
Hej Wikki,
Tårarna rinner… väldigt fin text! Tack! <3
Mjau, jag försöker bara trösta lite! Det finns ”Wikkis viktigaste jam” i högerspalten och där finns några inlägg till om katter och sorg, som du kan läsa om du orkar med det. De är avsedda att stödja och hjälpa! *buff* NosPuss Wikki
Vackra ord, tårarna rinner. Jag saknar vår Findus så himla mycket, vila i frid. <3
Men vackra änglakatten Findus kommer alltid att hålla en skyddande Tass över er, det tror jag! NosPuss Wikki
Jag sörjer…
Min fina Katitzi fick somna in i Tisdags 24/1 2012.
Jag träffade henne på katthemmet i vaxholm.(föreningen djurhjälpen) Hon hade levt ute i kylan i många hårda år o fött kull efter kull med ungar. Blev matad av samma människor men inte omhändertagen. En dag 2009 ville dom att Djurhjälpen skulle hämta ännu en kull med ungar och ta med mamman för avlivning eftersom hon var en ”sliten vildkatt”.
Katthemmet bestämde sig för att ta in mamman o ungarna. Mamman (Katitzi) var ju helt tam!! Jag träffade henne på katthemmet, hon var ledsen o vilsen. Ville inte äta el dricka.
Jag pratade o klappade o till slut åt hon : ). Sen kröp hon ihop mot mig. Jag bestämde mig för att ta hem henne o lovade att hon ALDRIG skulle behöva vara ensam,hungrig eller rädd mera. Dom här två åren har jag fått uppleva något väldigt stort. Jag gav henne all kärlek o trygghet jag kunde o har fått samma tillbaka. Men nu efter förkylning o en jobbig artros i ländryggen så orkade hon inte stanna hos mig längre. Jag bestämde att hon skulle få somna in här hemma. Jag tror att det är den enda trygga plats hon någonsin haft. Hon fick somna i min famn med många pussar. Min lilla älskade gumma. Saknaden är så STOR. Jag hoppas att hon är trygg o varm o att hon vet att jag älskade henne så…..
Vilken underbar berättelse om en fin katt som fick det trygga livets lycka hos dig! Det var en oerhört fin gåva du gett Katitzi, och så starkt att låta henne somna trygg i din kärlek!
De åren hon fått med dig var lyckans tid och värmens tid. Inga fler ungar att föda, ingen mer hunger eller köld. Så som man önskar att alla katter skulle få ha det – inklusive ett värdigt och vackert slut!
”Mattes tårar droppade i min päls, men jag var så fridfull…” Katitzi sträcker behagfullt på sig ännu en gång. ”Det gör inte ont någonstans längre nu och det är så skönt. Titta, jag kan lyfta tassarna så här högt?” SkaparKatten ler och slickar Katitzi mellan öronen med en väldig tunga. Hon tumlar omkull som en lekfull kattunge och njuter av sin kraftfulla rörelse, koncentrerat och i sitt nu, så som bara en katt kan. I Evighetens Frid finns ingen smärta längre. Katitzi spinner lyckligt och det milda ljudet svävar iväg att höras till alla som har själens fönster öppet för katters magi… Och SkaparKatten viskar mjukt: ”Det är fullbordat!”
TassKram Wikki
Tack Wikki……
Extra kramar! NosPuss Wikki
Mina tårar rinner för mina kinder. Har i tisdag den 10 januari 1012 låt våran älskade Apache få somna in. Han låg i min famn och han spann i det sista. Han var unik och alla är unika. Men han var så speciellt för han älskade kylan och blev jätteglad när snön kom. Han älskade att åka bil. Kom alltid och möte en och skulle åka med sista biten
Han åt en burk strömming katt på en gång. Han älskade när kylskåpet öppnades.För han var matglad och älskade uppmärksamheten. Han spann nästan jämt. Och han var med oss hela tiden. Han gick med promenaderna när vi var ute med hunden. Han älskade att få ett ägg när jag hade vart hos bonden och köpt ägg. Och strömmingen var han favorit han visste att en gång i veckan vankades denna godhet. Hur ska man kunna fylla hans tomrum? Vi har andra katter men alla är unika på sitt sätt. Vi hoppas du har det bra. Och vi har begravt dig under en av dina favoritplatser, äppelträdet. Har tänd ljus där för vi saknar dig så mycket, vi tror vi ser och hör dig Men du är ju inte här. Man kan inte göra annat en älska en så härlig och fri själ för han var det Och riktig livsnjutare.
I SkaparKattens Famn finns plats för alla katter, när de kommer tassande. Apache Änglakatten leker som en ungkatt med alla de andra Änglakatterna, men sitter också vid en särskild molnglugg ibland och vakar över sina älskade människor – håller en Tass över er och emellanåt, just när du nästan somnat, kan du höra hur han spinner för dig! Sådan är katters kärlek – den är evig!
TassKram Wikki
Tack för denna länken. Nu sitter jag här vid PCn och gråter. Saknaden är så stor. Min lilla stora Pelle. Hon var en del av mig – hon kunde läsa mina känslor och var alltid på plats, när jag behövde tröst. Hon följde mig på skogspromenader och varje dag tog sin tid att prata med mig en stund. Vila i frid min lilla vän. Du var så trött. Till det sista ville du inte visa hur sjuk och trött du egentligen var, utan kämpade med klorna till det sista – tills du inte årkade mera.
Älskar dig Pelle! Vi ses igen, när tiden är inne!
Nina
Mjau, man behöver tårarna – de är kärlekens ventil för smärta, och de hjälper oss att känna…
Vi katter är väldigt duktiga på att, på rovdjurets sätt för att överleva, inte visa våra sjukdomar, skador och skavanker förrän det är alldeles för sent många gånger. Därför är det en gåva när våra människor kan hjälpa oss att gå över Bron utan lidande! Det är gott att sådant finns. Därefter vilar vi i minnena av goda liv!
NosPuss Wikki
Pingback: Att tassa till SkaparKatten… | TASSA IN HOS
Mjau, å tusen tack för att jag och matte fick se det underbara fina inlägget. Jag känner mig så blöt, för matte ´s tårar rann över hela mig när hon såg och läste allt. Mjau hon läste det högt för mig. Så fint, så vackert, så fritt, helt enkelt underbart!!
Ha en fin kväll till er alla, kurr kurr!
NosPuss!
Mjau, vårt djupaste deltagande i sorgen, Felix! Det är alltid svårt när en kär medkatt tassar över Bron!
TröstTassKram Wikki
Fick denna fina text av en vän och läste den.
Tårar rann ner för min kind.
Den stämmer så väl in
Vi fick säga hejdå till vår katt Findus idag.
Och för knappt ett halvår sen fick vi säga hejdå till vår katt Gustav.
Följer även Klosterkatterna och eran blogg ?
Michigan & Arizona med matte
Kära vänner, skönt att mina ord kunde trösta lite! SkaparKatten tar hand om Findus och Gustav möter honom vid Regnbågsbron! NosPuss Wikki
Jag länkar till det här inlägget på min katts facebook (http://www.facebook.com/#!/pages/Danica/149420411734650?ref=ts) eftersom vi avlivade hennes den 27 Augusti så uppskattar jag den här texten enormt mycket.
Det gör mig rörd och jag hoppas texten kan vara till tröst. Om du anger källa så är det OK om du kopierar och lägger upp texten! NosPuss Wikki
Tack så mycket för dina ord. Dom ger mig stor tröst. Det blir snart dags att avliva min älskade vän, som jag har haft hos mig hela mitt liv. Jag vet inte hur det kommer att bli utan henne, men jag är beredd att släppa taget.
Kram från Simone
Tack Simone för att jag får ge den trösten… Din älskade katt kommer att ha en tass hos dig för alltid, vet du!
NosPuss Wikki
Mattes gamla katt låg i sängen och sov hos henne ett tag efter hon gått över bron. Matte såg henne helt klart när hon slog upp ögonen. Men en sekund senare var hon borta.
Matte säger att hon inte bryr sig om i fall folk tror på det eller inte. Hon vet och de räcker. Mej har matte tvingat att lova att ja aldrig skall lämna henne!
Nea, du träffar ju din mattes gamla katt då och då och leker med henne, även om din matte inte ser henne då heller… men jag tror din matte anar och förstår att ÄnglaKatterna hälsar på oss emellanåt. Hon har bra förstånd för sådant, din matte. Så klart du stannar för evigt hos henne, du också. Det fungerar ju så. Tass på det!
NosPuss Wikki
Tack för dom orden, det värmer:) Jag hoppas verkligen att det är så. Ikväll har vi haft en lång och fin begravning på flera timmar men vi behövde den tiden att ta farväl, gråta, göra fint med lakan, spets , blommor, kort, brev och prata med vår älskade Nisse innan jorden täckte hans sista vila. Nu vilar han på den plats han ofta låg och höll utkik ifrån, så det känns iaf som ett rätt beslut. Ångesten gnager fortfarande men jag hoppas en dag jag kommer fram till att det var rätt beslut att låta Nisse sluta sina dagar. Aldrig hade vi anat detta slut, det fanns inte ens i tanken, utan Nisse skulle leva och bli en gammal man. Nu blir det inte alltid som man tänkt sej, det gäller både i människornas och djurens värld. Ta hand om era djur och ge dom det bästa av er under den tid dom finns till låns hos er.
Hej matte Mia, vad fint ni gjort för Nisse! Jag tänkte mycket på er i går och hur ledsna ni måste vara. Det blev ett eget blogginlägg för Nisse http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11696439
och jag tycker det är så fint att ha en sådan kattbegravning http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11633550
I går kväll lade sig Nisse ned intill de andra himlakatterna och Skaparkattens mjuka svans lade sig som ett tryggt täcke runtom dem. De vilar i frid!
TassKram Wikki
Vingelsjuka! Tårarna rinner, snyter mej men det rinner ner på golvet. Hämtar papper och torkar ögon, näsa och golv men det kommer mer…Näsan är full är snor å tårarna bara rinner, jag har ångest, hjälp mej! Vår allra bästa, gosigaste, snällaste, mysigaste och förståndigaste katt jag haft och som älskade livet och alla spännande äventyr ute gav jag tillåtelse till att somna in idag. Åh, jag har ångest som gör ont!Vad har jag för rätt till det! Han fick diagnosen vingelsjuka och jag hade redan förstått att den sjukdom vår älskade Nisse hade var inte bra och att hans hopp för livet inte skulle vara bra. Samtidigt försöker jag trösta mej med att vi älskade honom och den man älskar vill man inte låta lida men samtidigt gnager ångesten att kanske han skulle klarat sej…trots blicken med uppgivenheten och lidande han mötte mitt öga med så tror eller hoppas man någonstans att hoppet eller lösningen ska finnas. Någonstans i all förvirring så måste man ta ett moget beslut, är vår Nisse värd att lida mer, ska jag bara för eget ömkande ego ta hem honom å låta honom plågas in i döden, när det inte finns någon återvändo? Nej, jag tog beslutet av att han har gett oss så mycket under dessa enbart 3,5 åren att jag inte kan låta honom lida. Jag får sitta här med min pappersrulle å torka tårar och hoppas att Nisse har det bra och att han själv gav mej tillåtelse till att inte dra ut på lidandet. Förlåt Nisse! Du var den bästa katt vi haft. Jag tittar mot dörröppningen men kommer på mej själv att du är inte där, hoppas du har det bra där du är. Förlåt mej, ditt liv var inte som en gång i tiden men vi kommer aldrig att glömma dej. Tack för den här tiden du fanns hos oss. Kramar från oss alla
Nisse möter Grindkatten vid foten av Regnbågsbron. De buffar varandra tillgivet och Grindkatten säger: ”Vilka kloka människor du har, som lät dig slippa vingelsjukans plågsamma förlopp!” ”Jag vet…” säger Nisse. ”De gav mig alltid sitt bästa, och jag älskar dem så!” ”Du vet, du kan smyga ned och hälsa på dem ibland, när du längtar?” ler Grindkatten. ”I drömmen, när du vill!”
Och så går de tillsammans uppför bron för att möta Skaparkatten….
TassKram Wikki
Gjorde en länk till denna underbara text på min blogg, matte ville skriva ett inlägg för hennes brors katt Svinto som nu har gått vidare till bättre jaktmarker. Tass/Puma
Det tycker jag var bra – det är meningen att alla som vill ska kunna göra så!
Skickar en TröstSpinn till Svintos familj också!
TassKram Wikki
Hej!
Sååååå vackert skrivet! Jag sitter nu här på morgonen 04:47 efter det hemska som hände vår älskade NISSE
Hoppas det kan vara någon tröst! TassKram Wikki
Bloggsvar:
Vi tackar dig kurrans mycket för att du skrivit ett inlägg om vår vän, Aragon!
Du är en varm och go´kissemiss, och det är din matte också…trots att hon är en ”tvåbening”!
Kurr från Bröderna Bus!
=^:^=
=^:^=
Ni är också varma goa fina katter – jag såg hur ni tröstade och höll om Gimli och spann för honom! Det är så det ska vara oss katter emellan!
TassKram Wikki
Hej, Wikki & Nova!
Egentligen är det inte VI och vår mamma Rozie som ska tröstas utan lilla Gimli och matte DagStjärnan.
Här är deras länkar:
Gimli: http://blogg.aftonbladet.se/29693
DagStjärnan: http://blogg.aftonbladet.se/24803/
Men tackligt kurr ändå!/Chinook & Cherokee
Alla behöver nog tröst när man saknar en TassVän…
Jag hedrar Aragorn med ett inlägg och har skrivit på Gimlis blogg också, så klart!
TassKram Wikki
Fick denna adressen skickat ditt mig idag.
För igår sades vi farväl till min vän Aragon.
O matte har gråtit flera gånger här för nu ser hon dessa orden är så starka.
hon kommer att lägga en länk till detta inlägget i min blogg.
Nosgos
Gimli
Hoppas också att de kan vara tröst! Hälsa din matte att en älskad kattängel alltid håller sin tass hos henne lite i det skymda!
TröstTassKram Wikki
Så vackert! Snyftar! Vi lånar gärna detta inlägg och länkar tillbaka till dig. Vår kompis Aragon finns ej längre kvar ibland oss, och sorgen är stor på AB-bloggen…
Kurr från Chinook & Cherokee
Aragorn leker med den Eviga Katten och har det bra! Alla de Små Änglarna har klappat honom välkommen… men han tittar till sin matte ändå emellanåt!
TröstTass Wikki
Åh vad fint. Ska genast skicka länken vidare till den som verkligen behöver det!
Hoppas det är cen tröst!
TassKram Wikki
Mjaou så sorgligt men vackert. *snörvel* Usch, nu börjar husse gråta också. Måste trösta. Tassen så länge.
Men vi katter är rätt bra på att trösta också. Kattpäls suger upp tårar rätt bra! Sedan hittar man på något spratt för att pigga upp sin människa… TassKull!
NosPussar Wikki