Jag är så rädd
Jag är så rädd för rävens tänder
hökens klor och bilens hjul
Jag är så rädd för hårda händer
höjda röster, skarpa ljud
Jag är så rädd
Jag är så rädd för djupa vatten
köldens bett och eldens glöd
Jag är så rädd för de vassa skratten
stängda dörrar, svältens nöd
Jag är så rädd
Jag är så rädd när du rör mig
fast den är mjuk, din varma hand
Jag är så rädd att du överger mig
när jag äntligen nått din famn
.gif)
Kattungen på bilden heter Imse och finns på ett av Örebro katthems jourhem tillsammans med syskonen Bimse och Simse. Hon är född omkring 20/6 av hemlös mamma i Bånghammar söder om Kopparberg. Ett försiktigt knyte som behöver tid på sig för att lära sig lita på människor…
Åååh, lille hjärtevän så söt! Vi är med på att knyta svansarna vi med =^:^=!
Buffar
Mjau, det där svansknytandet ska vi nog ta fasta på – det låter som ett fint sätt att skapa gemenskap! TassKram Wikki
”blöta i ögat” så vacker dikt. Hoppas att Imse hittar sin människa snart. Nosbuff
Tack för berömmet, Stora matte som skrivit.
Om Imse: Det hoppas vi med!
NosPuss Wikki
*sniff* Stackars missen. Stackars stackars… *snörvel*
Så ja Sippo, missen ska få det bra! NosPuss Wikki
Men det lilla ytte, pytte knytet har det i alla fall bättre än så många, många andra katter i Sverige idag. Katter som inte har möjlighet att ‘fånga sommaren’ för de har fullt upp med att försöka skaffa mat och någonstans de kan sova utan att bli anfallna.
Vi knyter svansarna för att alla fina kissar ska få ett kärleksfullt hem och för att Imse, Bimse, Simse och deras mamma får kärleksfulla hem. Då blir man snart som du Wikki, trygg och krävande och alldeles full av omtanke och kärlek.
Nosgos!
Mjau visst knyter vi svansarna ihop! Vi katter som har det bra ska hjälpa våra mindre lyckligt lottade medkatter! Tassen upp och svansen högt! Mjau på det!
NosPuss Wikki
Naw,såå söt litet ?….
Mycket rörande Dikt/Jam & Kram i ?
Tack! NosPuss Wikki