Ny katt i familjen – det går inte alltid på räls…

Många gånger får jag frågan ”Hur lång tid tar det innan min gamla katt accepterar min nya?” och svaret jag ger varje gång är ”Det beror på…”

Så många saker ska redas ut när två missar ska möta varandra för första gången, och det kan bli både fräs, gråt och slagsmål, innan de hunnit prata igenom – på katters vis – frågan om vem reviret tillhör och vem som ska bestämma över det i framtiden…

Vad som kan spela in är allt från ålder, kön, storlek, temperament och bakgrund hos katterna som ska presenteras för varandra, och det kan vara klokt att vara beredd på att det kan ta ganska lång tid innan en rangordning och balans etablerats så att katterna kan umgås otvunget. Storleken på hemmet de ska dela, hur många fler katter och människor det finns omkring dem, och hur pass sýsselsatta de kan bli påverkar också.

Jag skrev lite i ett inlägg tidigare om hur man kan förbereda sig och hemmets redan inneboende katt, plus lite tips. Så för er som läst det kanske lite här blir upprepning…

Lär känna din nya katt lite INNAN den kommer, kan vara ett bra råd – ta reda så på så mycket som möjligt om dess personlighet, sätt och vanor! En eller ett par träffar med katten i sitt ursprungliga hem/katthem kan vara – om det finns möjlighet alltså – en bra start. Att få veta vad katten tycker om, ifråga om mat, hantering och annat.

När en katt kommer till sitt nya hem kan det vara klokt att låta den få ett eget rum de första dagarna, en del av reviret som den kan få ha för sig själv, utforska och göra sig trygg och hemmastadd i, utan inblandning av övriga katter. Efter ett tag kan man prova att sätta en gallerdörr mellan ”kattens rum” och övriga hemmet och genom denna låta den nya bekanta sig med resten av omgivningen – och nyfika barn, hundar eller andra katter.

Att flytta filtar med både den nya kattens och den gamla kattens dofter mellan rummen kan hjälpa dem att identifera varann och bli vana vid varann. Den nya katten kan få ha sin transportbur som en trygg tillflykt också – ofta kan den eller toalådan bli ett gömställe, tills katten vågar sig fram mer.

Vissa katter finner vänskap och accepterar sin nya kompis på 10 sekunder blankt. Andra kommer att gå omvägar i månader eller till och med år – eller att aldrig bli så att de ligger i en omslingrad katthög och slickar öronen på varann… (Mina kompisar på Landet är t ex 4 solitära katter som aldrig ligger tillsammans utan alla har olika egna platser i hemmet – men ändå är nöjda med tillvaron så.)

En Feliway feromon-adapter som sprider trygghetshormon i luften kan vara en lugnande hjälp om katterna verkar stressade. Det viktiga är att man också som husse eller matte inte heller jagar upp sig och tror att något är fel i fall gammelkatten smockar till kattungen med tassen och frässpottar på den åtskilliga gånger den första veckan!

Mer än en gång kan också barnen i en familj ha stora förväntningar på sin efterlängtade kattunge/katt och bli väldigt besvikna när kissen springer och gömmer sig trots alla vädjande rop, tårar och lockande leksaker. En katt i sig är nämligen INTE en leksak och det första man måste lära barn är att låta katten både vara i fred och komma till dem efter egen vilja, innan man börjar stoja omkring den. Får katten respekt av de yngre familjemed-lemmarna så kommer förtroendet att bygga en stark och fin relation med utrymme för massor av kärlek som gagnar både katt och barn sedan!

Vad man ska se upp med är att inte heller glömma ”den gamla” katten, som behöver få känna att den inte sjasas undan för nykomlingen utan fortfarande har rätt till sitt hem, sitt revir och sin uppmärksamhet från matte och husse. Annars kan det lätt sluta med att det blir protestkissande eller revirmarkeringar som människorna INTE precis gläds åt!

Lär också den nya katten att förstå ett bestämt NEJ bara genom att vara envis och konsekvent. Det går inte att diskutera med en stressad katt som med en människa ”Men usch Nuttis du får inte vara uppe i gardinen och matte blir så ledsen och titta så gardinen ser ut?!! Iiiiih!” – ta bara och säg NEJ kort och lite bistert och ta katten i ett stadigt grepp och lyft bort från det ej tillåtna. (Hemma hos oss räcker det med att matte säger NE…. i det där ”förbjudet fel fel fel”-tonfallet, så stelnar vi och backar…) Så fort katten brutit det olämpliga beteendet ska man vara lika snabb med beröm, glada ord och klappar.

Och om du mist en katt och nu tagit hem en ny misse: Tänk på att varje katt är en helt ny unik egen individ med egna känslor, behov och grad av intelligens – ge katten tid att lära känna dig och sin omgivning, så jämför den inte med den gamla katten. Håll ögonen öppna för det nya och anpassa dig till vilken personlighet den visar – den nya katten tar nämligen inte den saknade kattens plats i ditt hjärta, utan skapar ett nytt eget rum där. (Det ljuvliga är att hjärtats kärlek kan öppna hur många som helst av sådana rum!)

Med andra ord:

1. Försök se till att alla katterna får lika mycket uppmärksamhet.

2. Få  inte panik om de slåss i början – ingrip bara lugnt om det blir för hårdhänt och går över styr, men som sagt gör det LUGNT, sära bara på katterna och låt dem vara sedan.

3. Låt den nya katten få en egen trygg vrå.

4. Ha inte bråttom!

Lycka till med din nya katt!!!