Till minne av Felix


Det är alldeles stilla i KattHimlen, när GrindKatten öppnar den väldiga PärlePorten och släpper in en alldeles särskild katt till att beträda RegnbågsBron… På var sida av bron står rader av ÄnglaKatter och gör svanshonnör för den svarta katten Felix!

Och Felix tittar sig nyfiket omkring – det här har han drömt om de senaste veckorna, men älskade Mattes värdefulla omsorg och kärlek har hållit honom kvar… Nu känns tassarna starka och kroppen hel, och nosen känner härliga dofter, Felix länger på stegen och börjar tassa snabbare uppåt – det finns någon som han väldigt väldigt gärna vill träffa, som han saknat så…

De står där uppe där RegnbågsBron är som högst: SkaparKatten, väldig och respektingivande med skimrande vingar, och intill honom, glittrande som en lite mindre regnbåge, där är hon: Mamma Maja!!! Felix hjärta slår starkt som en puka och ögonen fylls av lyckotårar när de äntligen står nos mot nos… Han märker inte ens själv de silverskira små änglakattvingar som slår ut från hans axlar, han bara spinner!

Ett glädjens sus går genom hela KattHimlen och SkaparKatten håller upp sin Tass och säger ”Det är fullbordat!”

About Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia
This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.

18 Responses to Till minne av Felix

  1. Bm och vännerna says:

    Fick idag reda på att underbara Felix inte finns här hos oss längre. Hans matte var här och berättade att du, Wikki, har skriivit så fint om honom. Naturligtvis så rusade jag in och letade och se, denna har jag missat helt. Jag har ju träffat Felix och även hans mor Maja…så underbara och fina. Tack, Wikki…för att du skriver så fint.

    Kram från Bm och gänget

  2. Matte says:

    Tack för allt som skrivits om Felix. Jag fick vara med när han föddes och han slickades ren av sin mamma och pappa. Nu fick jag vara med när han fick somna in.

  3. Matte says:

    Tack för minnesrunan. Jag vet att han är lyckligt hemma nu. Men tårarna rinner.

    • Mir says:

      Mjau, känner du hur jag sträcker ut tassarna för att hålla om dig? Massor av andra kattvänner gör detsamma!NosPuss Wikki

  4. Dui och Deco says:

    ”tårar på nosen” så vackert och sorgligt men ändå skönt att Skaparkatten är där. Nosbuff

    • Mir says:

      Mjau, det är vår trygghet och kattliga förvissning, i hans mjuka Tassar vilar alltet… ? TassKram Wikki

  5. Nalle says:

    Snyft.
    Hälsa Lille Felix matte.
    Gråter med henne.
    Nalle

    • Mir says:

      Mjau, jag lovar att hälsa till Felix matte. Hon är en härlig person och Felix har delat henne med otaliga hittekatter. TassKram Wikki

  6. Agnes says:

    Wikki du tassar så fint på tangenterna! Åh så fint, vem var underbara Felix? Tror inte vi vet det.

    Svanshonnör från Sven och Signe

    • Mir says:

      Felix skulle ha fyllt 11 år om en vecka och han var TrygghetsKatt för mången jourkatt som genom åren passerat hos hans hittekatt-räddande matte med varmt katthjärta. Vi sörjer med matte och hoppas att hon finner tröst i att veta att Felix gärna stannat längre hos henne… Men när SkaparKatten kallar så måste man tassa över Bron.
      NosPuss Wikki

  7. *Annmi says:

    *gråter*
    Såå oerhört vackert ”tassat” Wikki…
    Jam Kram & NosePûssar från oss här nere Lilla Felix

  8. Karin says:

    Nu sitter jag här och tårarna trillar ner på tangentbordet för vilken gång i ordningen vet jag inte. Det är så vackert men samtidigt så sorgligt för matte som blir lämnad kvar. Stor kram till felix matte och tänk på att han har det bra nu….

  9. Katten Sippo says:

    *sniff* Det är så vackert att jag nästan vill packa min väska och resa på en gång. Hejdå lilla Felix. *svanshonnör*

    • Mir says:

      Nä nä nä du, Sippo… Man kan aldrig tassa iväg i förtid, inte. Sådant bestämmer SkaparKatten! Men man kan ju tassa lite mellan världarna och hälsa på, så där som vi katter gör när vi försvinner mystiskt fast vi ligger mitt framför nosen på husse eller matte…. TassKram Wikki

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>