Oj va länge sen jag skrev. Tyvärr skriver jag mest när jag inte mår så bra…och ikväll mår jag inte så bra. Kan fan inte sluta gråta. Har ju en hund som heter Ludde som inte bor hos oss eftersom Wille har allergi. Så sista åren har han bott och varit pensionär på norra Öland hos familjen Nelson på heltid. Så idag ringde dom och jag fick beskedet som jag känt på mig de senaste dagarna, Ludde är jätte sjuk och imorgon ska vår hemveterinär avliva honom. Och det gör så ont. Min underbara Ludde. Alla som träffat honom vet vilken fantastisk hund det är. Han är verkligen något speciellt och jag kommer aldrig skaffa en hund igen för jag skulle bara jämföra med Ludde, och ingen lever upp till hans mått.

Nu är jag mest ledsen för att jag svikit honom och inte funnits där nu när han varit sjuk. Jag känner mig lost och borde kanske åka dit imorgon men jag vet inte om jag klarar det eller om Ludde klarar det. Vi har ett väldigt speciellt band även om jag inte träffat honom på över ett år. Ett band som fan inte går att förklara men jag är hans matte och kommer alltid vara det. Men jag vill inte se honom så här dålig… Jag vill bara minnas min glada lilla Ludde.

Jag var med när du föddes, men då hade vi inte valt varandra ännu. Det tog några veckor då du och dina syskon lekte ute på gården. Alla valparan va som tokiga och sprang omkring. Men inte du…du kom till mig och pussade mig och lekte. Jag blev i det ögonblicket helt såld på dig. När jag äntligen fick hem dig min lilla ulltott, var du inte större än en fotboll. Så sjukt söt!!! Men det speciella med dig va att du gjorde allt för att vara mig till lags. Du va så lydig och jag behövde aldrig lära dig nåt. Så fort du förstod va sitt va, så satt du och så va det med allt. Vi tävlade lite på skoj i uppsök och lydnad. Du fick alltid minus för att du va så ivrig att lyssna på mina kommandon att du trampade och vred kroppen för mycket och gav ifrån dig konstiga ljud. Men å vad jag tyckte du va härlig. Från början fick du inte sova hos mig i sängen…Vi vet ju hur det slutade…vem kunde motstå din charm? Du va ju som en liten människa så klok och så jäkla snäll. Dessutom lyckades du med bedriften att bli pappa till 13 stycken valpar. Inte dåligt.

Du va också en hund som behöll ditt valpsöta ansikte och päls. Alla som hade glädjen att träffa dig älskade dig till tusen. Ibland fick jag kred för att du blivit en sån härlig hund. Men vi vet att du bara va så i lynnet.

Tyvärr kunde jag inte behålla dig hjärtat. Men du fick en väldigt bra familj som jag kunde låna dig av lite då och då. Älskade att ha dig hos mig vid de få tillfällena jag fick. Men så plötsligt blev du så gammal fort… Jag trodde ju du skulle finnas för alltid. Snart är du 16 år och shit va du har haft det bra.

Finns många roliga minnen vi haft men jag väljer att behålla dom och bara minnas. Men du var min bästa vän så länge. Många tycker nog jag är helt patetisk just nu. Men det skiter jag i för ingen kan någonsin fatta hur underbar du är. Kankse svek jag dig men jag tror du vet att jag hade liksom inget val. Du vet det va? Imorgon ska du äntligen få vila lilla Ludde. Äntligen ska du få bli frisk igen och träffa Raja. Du kommer få det kanon och jag kommer alltid, alltid minnas dig och älska dig för alla fina stunder du gett mig och alla andra som fått förmånen att känna dig…Imorgon är mina tankar hos dig. Love you Ludde bus

Kram din matte fia

Ibland kan man ju verkligen fundera ihjäl sig på saker. Man ältar och man vrider och vänder på allt. Idag är en sån dag. Känner mig stressad för jobbet att inte veta. Dessutom fick jag veta att jag ligger över tusen kronor under alla i lön på skolan. De flesta har 3000 mer och jag vet jag gör ett kanon jobb. Vet att jag är värd samma lön som många andra har.

Har fundrat mycket på fotbollen ikväll oxå. Vet inte, får inte grepp om det riktigt. Match på tisdag men kom tyvärr inte med, känns väldigt snopet och tråkigt. Men vi har ett kanon lag och konkurrensen är helt enorm. Bästa laget ska ju spela och där ligger jag i lä till de elva. Men bänken tycke jag nog jag borde kunna ta mig till. Fast är det de jag vill? Vet inte, svårt bestämma, svår ålder. Men om de är sista året så klart man vill spela. Älskar ju fotboll så klart. Men mm får fundera vidare, fördelen är ju att man får mer tid hemma.

Nu har alla barn vaknat…måste ta hand om dom kram…

Ja idag fick jag nog och ringde vårdcentralen som faktiskt fixade tid direkt efter min historia till barnakuten… Idag va jag riktigt rädd och förstår inte hur folk klarar när deras barn är svårt sjuka och som kanske aldrig blir friska igen. Jag fick sånna där tankar som man får ibland när man är själv, orolig och låter sig måla upp värsta tänkbara senarie…Mina tankar gick åt cancer hållet… Eddie har nämligen kräkts ibland utan anledning och idag tog han sig dessutom åt huvudet och sa ajaj och va brännhet och grät.

När han nästan kolapsade i min famn fick jag lite panik men fick ju inte tag på någon enda kotte. Vårdcentralen plz hold du är placerad i kö…sen när man väl ommer upp. Vi ringer upp dig omkring 13.35 i eftermiddag MYYYYYYYYYY ASSSSSSSSSSS va jag hatar att man inte kan få prata med nån.

Fick iaf tid hos akuten 16.00 och uscha orkar inte berätta allt men de va en mycket ledsen liten kille som de tog prover på och stack med allt. Oxå lite sorgligt att han är så rädd för läkarna. Men varje gång han varit på BVC eller vad som så har han blivit stucken. Idag tog hon stick i fingret, körde upp en pinne i näsan och en pinne i halsen. Tro fan han är rädd för dom och allt ska gå så himla fort oxå.

Men nu är vi hemma och han har fått medicin som jag inte får i honom. Helt jävla omöjligt.

Stort tack till dig Karin för mat och för att du hämtade min andra son från dagis. Guld värt

Äntligen kan jag ge igen för alla trackningar om min ålder av denna man!!! Hahaha som jag mobbat honom och idag är han inne på det ljuva 30-talet mohahaha.

Ha en bra födelsedag Lenthy och hoppas ni får en great kväll på ön.

Hahaha hade ingen annan bild på denna dator. Tur Bellan e med så den blir lite vackrare : )

Grattis Gubbe

…ja kära vänner. Jag skulle bli glatt överraskad om jag till hösten inte blivit varslad…det ser mörkt ut och känner lite panik. Men va gör man..skrattretande att man pluggat 4,5 år och står utan jobb. Skuld på nästan 200 000!!!! Det värsta är att jag snart inte är nyexad…snart inte så attraktiv på marknaden. För när väl proppen går ur finns det nyare och billigare arbetskraft…Jaja hoppas att jag har fel.

William har på eget intiativ sovit borta själv en halv natt. (innan mamma saknade honom för mycket och åkte hem tillsyrran och la mig haha)

Han va superduktig! So what att han gick och la sig vid 23.00 han va världens stoltaste kille på morgonen dagen efter när han kom och kröp ner hos mig och Eddie. Han har dock bestämt att han bara vill sova över där det finns andra barn… Lilla hjärtat!

Ja alla ni som varit rädda för att besöka mig…Ni kan numera komma utan att undra vart Elvis är. Han har nämligen checkat ut till spindelhimmelen : ) Hoppas du får de bra min skräckinjagande lilla vän och att du får massa härliga syrsor att suga blod från ; )

Du va faktiskt rätt cool och du har ju varit ”död” innan när jag i panik ringde Kristin förra ägaren och skrek att Elvis dött. Kristin frågade mig då lite lugnt om hon låg på rygg (Elvis var en hon haha) och ja bara JA!!! hon ligger på rygg stendöd och rör sig inte…

-Men hon byter bara skinn, bara låt henne vara för det är asjobbigt och de kan dö av det…

Hum ångest igen för jag hade blåst på henne och pillat på henne och skakat terrariet menElvis rörde inte en fena…

Men hon överlevde och fick ny fin rödbrun päls. Jätte vacker… Sen va hon även ”död” då vi flyttade mitt i vintern och Tomas pappa Torsten hjälpte oss. Han hade burit ner Elvis utan att vi visste om det och buren hade åkt upp. Så mitt i vintern med öppet glas i en flyttbil…Har aldrig sätt en så chockad spindel. Han kunde rymt, blivit klämd eller vad som, men inte Elvis…Envis liten sak.

En dag släppte Eddie ut honom på parkettgolvet och plötsligt va lille Elvis jäkligt stor och min rädsla kom ifatt, jag fixade inte att fånga in honom det fick tomas göra medan jag grät av rädsla. MES men där gick min gräns.

Men på långfredagen låg inte Elvis på rygg, han hade heller inte rymt. Han låg under träpinnen med alla 8 benen undersig och bakdelen va liksom insjunken. Man såg att hon var död på en gång…Jag plockade ut henne med mina händer…(och ni ska veta att jag aldrig hållt i henne) och la henne i en av barnens hinkar. Städade ut terrariet sen begravde vi henna ute vid björken tillsammans med lite blommor som Wille plockade. Jätte fint…tills Eddie bestämde sig för att gräva upp henne igen….

Nåväl nu har jag inga husdjur kvar förutom silverfisken i mitt sovrum. Ni vet den jag dammsög upp eller hur de va… jaja jag skulle göra vad som helst för att ha lilla Ludde hos mig. Vad som helst…

Japp de är namnet på min nya klubb i fotboll. Vi är ett gott gäng från förr som startat upp tillsammans i ett lag. Så coolt att få spela tilsammans med tjejer som man spelat ihop med i olika klubbar… Borgholm, IFK Kalmar, Färjestaden alla liksom i samma lag nu. LOVE IT och jag är långt ifrån äldst, typ nästan yngst…eller? Jag låtsas det iaf haha.

I söndags hade vi vår första match ute tillsammans och vi förlorade med 2-1 och hell no att jag kommer ta plats i denne mycket gedigna skara av fantastiska fotbollsspelare. Men kul är det. Jag fick spela en halvlek i diamenten, längst ner och jag söööööööööög. Jag stod på hälarna och förlorade varenda närkamp…MEN jag fick göra mål…Vårt lags första Hell yeah va kul det va!!! Så jag lever på det. Snyggt framspelad av en viss KAJSA MÖLLER kunde liksom inte missa, helt omöjligt.

Till helgen möter vi RM och jag hoppas jag blir uttagen men vi får se…

Kram på er imorgon har vi studiedag på jobbet och sen är det dags för Fair play med lenthan och tjejerna. ASKUL

Ibland kan man bli låg utan att man egentligen behöver bli det. Men jag känner verkligen med en av mina bästa killkompisar nu. I´m here for you even if I cant help you…

You´re the best! Be strong

Panik…Eddie har, som ni vet flyttat hemifrån…Eller snarare ut från sovrummet. Han har oxå sovit för första gången själv i sitt egna rum, utan mig, moa, mamma…Jag saknar honom stångandes och flåsandes och skrattandes och hostandes och gråtandes och sparkandes och utbredd och ätandes och och och och….Tiden flyger…Kan ju också tala om att jag är väldigt snabb på att hämta tillbaka trollet när han vaknar till vår säng : ) hihi knappt så att han hörs ibland från rummet men tillräckligt för att han nog verkligen behöver sin gammla mor…Eller?

Första gången sov han lunch…