Chatrine hade kommit i god tid innan någon annan av personalen hade anlänt och var på kontoret där hon kollade av e-mailen och faxen. Ett par förfrågningar om kostnadsförslag på hemstädningar hade kommit in och även en förfrågan om daglig kontorsstädning och hon satte in dem i pärmen som var märkt: Offerter. Hon skulle ha en genomgång med personalen och sedan börja utarbeta ett mer effektivt sätt att bedriva verksamheten. De senaste månaderna hade hon märkt att det varit ganska så oorganiserat sedan chefen lämnat det mesta vind för våg och hon hade tagit upp det med honom och gett ett förslag på ändring av rutinerna och han hade gett henne sitt klartecken.

- Jag litar på dig, Cat, hade han sagt och lagt till: – Men, stäm av med mig varje dag strax innan fyra. Jag vill gärna ha koll på vad som ändras så jag inte kommer in och verkar bakom flötet, du vet. Chefen var bra och Chatrine tyckte om hans bullriga skratt och njöt av hans tillit till hennes förmåga att styra upp verksamheten och hon visste med sig att hon växte med de nya arbetsuppgifterna som hon hela tiden tog på sig eftersom han lät henne göra det. Chatrine hörde att personalen var på antågande och kaffemaskinen som gick på högvarv när de fyllde sina termosar och sedan en varsin kopp till morgonfikat. Alla brukade vara samlade en kvart eller tio minuter i sju för klockan sju skulle de vara på väg och redo för dagens jobb. Det var viktigt eftersom kunderna annars skulle klaga över timdebiteringen. Chatrine gick till fikarummet och gjorde en kaffe åt sig själv innan hon slog sig ned med en bunt aviseringar framför sig. Nästan alla hade kommit och hon log mot Raffi och frågade om hon redan var frisk nog att jobba.

- Öh, ja, jag hade nog bara fått i mig något dåligt. Mår bättre nu, svarade Raffi och Chatrine började dela ut aviseringarna samtidigt som hon sa:

- Idag på eftermiddagen ska vi ha personalmöte så alla ska vara här klockan tre.

- Vad är det om? Frågade Daniel.

- Det tar vi då, svarade Chatrine och tillade att det var okay att jobba in lunchen om det var nödvändigt för att hinna in till mötet. Alla såg genast gladare ut för visst skulle de allihop “jobba in” lunchen vilket egentligen var lika med att bara ta några minuter kortare lunch och att jobba på i lite snabbare takt än den vanliga lunken och sedan få en timme extra betalt för mötet.

- Okay, sa Chatrine och tillade att hon skulle finnas på kontoret den största delen av dagen och att de kunde ringa henne om de behövde något. Eftersom det var tisdag hade de flesta allt de behövde i bilarna och bara några stannade till bland hyllorna av material och plockade till sig några skursvampar och annat de glömt dagen innan och sedan var de på väg ut på de uppdrag som de tilldelats. Raffi var sist ut eftersom hon varit sjuk men hon var snabb som en vessla när hon packade sin bil och rivstartade och var på väg bara ett par minuter efter de andra. Full av energi satte Chatrine igång med att upprätta offerter som hon sedan antingen mejlade iväg eller la i kuvert att transporteras till mottagaren via snailmail. Chatrine kastade en snabb blick på klockan när hon var klar med offerterna och blev lite lätt imponerad av sin egen snabbhet. Innan hon skulle börja dra upp riktlinjerna på den omorganisering som hon redan i stort sätt hade färdig fast bara i sin egen skalle så gick hon in på sin privata mejl. Visst hade hon bredband hemma och alla ungarna hade en varsin bärbar eftersom skolarbetet krävde det nuförtiden men en egen dator fanns inte som ett alternativ i hennes redan mycket ansträngda budget. Chatrine hade ett tjugutal mejl i inkorgen men hennes blick fastnade när hon såg avsändaren: “MongoMimmi” och hon klickade för att öppna mejlet. Mimmi hörde av sig då och då och bifogade ibland bilder men hur många år sedan var det sen de träffats sista gången? Chatrine räknade bakåt i tiden och kom fram till att det måste vara minst en tre-fyra år sedan Mimmi varit på en blixtvisit i Sverige. Chatrine läste mejlet.

Tjejsan Cat!

Allt bra med dig hoppas jag!

Vet att jag varit urkass pa att hora av mig men, men mycket har hant…

Hur som helst sa ar jag hemma i Skarshammar och vem vet kanske kommer jag att stanna for gott.

Jag bor hos mamma nu for tillfallet sa ring nar du har tid sa att vi kan traffas!

Har sa mycket att beratta… Och langtar efter att traffas!

Puss a kram,

Mimmi

PS. Skriver med en dator som inte har prickar over a, a och o om du undrar… DS.

- Jesus och hans bröder, tänkte Chatrine över det faktum att Mimmi kommit hem. Vem hade kunnat tro att hon skulle göra det efter alla år utomlands? Chatrine skrev ett sms som hon skickade till Sandra, Raffi och Kristian. Sms:et var kortfattat men hon visste ändå att det var maffig information.

Mimmi har kommit hem. 

Möte på Kaffe kl.18?

Kram, Cat

Chatrine gick och hämtade en extrastark kopp kaffe och började öppna sina inplastade smörgåsar men kände att aptiten plötsligt var helt borta så hon la tillbaka dem i kylen och satte igång med att på papper utforma omorganiseringen. Mobilen pep för inkommande sms och hon lyfte upp den för att läsa sms:et när den pep till igen. Det första sms:et var från Sandra och löd kort och gott: “Jag kommer, kram S” Nästa var från Kristian och hon läste: “Åh fan, synes på Kaffe! Kram K” och Raffis svar som kom in medan hon läste de andra var bara ett kort “Oki”. Chatrine visste att Mimmis hemkomst skulle påverka deras grupp. Och det mycket. Ett möte de fyra emellan var nödvändigt men Chatrine bestämde sig att inte fundera på det just nu utan att istället koncentrera sig på den uppgift hon hade framför sig. Chatrine loggade ut från sin e-mail och satte igång med att jobba. Timmarna flög och Chatrine märkte att hon hade ett sinne för det organisatoriska. Det fanns så mycket som hon ofta velat ändra på men tidigare när chefen fanns på plats fanns det inget utrymme för det hon nu utarbetade för det hade varit att gå in på hans revir. Redan innan klockan hade blivit ett hade hon en tydlig plan som hon även skrivit ut och dragit kopior på. Allt som återstod nu var ett klartecken från chefen. Hon mejlade sitt arbete till chefen och beslutade att ringa honom strax efter två. Chatrine gick ut i lokalen där all utrustning fanns och plockade ut trasorna som var tvättade och la dem i tumlaren och fyllde sedan tvättmaskinen med en ny omgång trasor. Hon gick vidare och gjorde en snabbinventering och beställde sedan hem rengöringsmedel och annat som behövdes. Chatrine gick ut från KleenAB och sneddade över gatan till bageriet där hon köpte lussebullar och pepparkakor till eftermiddagsmötet. Förändringar även om de är förbättringar kan vara jobbiga så lite fikabröd var ett sätt att lätta upp stämningen. När hon kom tillbaka ringde hon chefen och började med att fråga om han läst hennes mejl.

- Ja, svarade han. – Cat, jag är imponerad, verkligen, fortsatte han entusiastiskt och tillade frågande om hon trodde sig kunna genomföra allt på egen hand.

- Ja, det är jag övertygad om, det här är saker som jag tänkt på länge men jag tycker att tidpunkten är rätt nu när KleenAB växer så snabbt. Jag håller ett förberedande möte med personalen nu om en timme och sedan kan vi väl stämma av imorgon? Frågade hon avslutningsvis.

- Ja, naturligtvis och du, Cat? Jag är tacksam för initiativet, sa han. Ovan som Chatrine var gällande uppskattning sa hon bara med blossande kinder:

- Okay, fint. Då hörs vi i morgon då. Hej så länge!