Några minuter i tre kommer de första i personalen insläntrande och Sofi stannar till vid tvättkorgarna där hon tömmer ut sina använda trasor. De andra går direkt in till fikarummet och börjar fylla sina koppar med kaffe men ingen tar av fikabrödet utan väntar in de andra.

Chatrine hade placerat ut de kopior hon dragit och snyggt häftat ihop dem och lagt fram ett varsitt kladdpapper och en penna utifall någon ville föra anteckningar. Klockan passerar tre och Daniel himlar med ögonen och frågar om inte Raffi ska vara med. Om det inte gäller den extra personalen.

- Jo då, visst ska hon vara med, vart hon nu kan ha tagit vägen, säger Chatrine och försöker undertrycka en viss irritation. De andra vet så väl att hon umgås med Raffi på fritiden och även att det är genom henne som Raffi fått chansen att börja arbeta åt KleenAB och hon tycker inte att det är vidare juste av Raffi att vara sen vid ett sådant här tillfälle. Man Raffi gör som vanligt precis vad hon själv vill. Fan.

- Men ta för er av årets första lussebullar! Utbrister hon käckt i brist på annat och genast kastar KleenAB:arna sig över bullkorgen. Något som är utmärkande för de som jobbar på KleenAB är att allt som är gratis är bara bäst och godast. KleenAB:arna kan äta hur mycket som helst av gratiskrubb. Själv tar hon en pepparkaka som hon knaprar på. När klockan blivit tio över reser sig Chatrine upp och säger:

- Nåväl, vi börjar väl då. Samtliga av de sju anställda rycker upp sig i stolarna och förbereder sig på att lyssna. Peter hade redan bläddrat lite i papperen framför sig.

- Vad det hela handlar om är effektiviteten och snabbheten… börjar Chatrine säga när de hör Cittran, skåpbilen med ett vrål köra in på gården och alla vänder i en plötslig och samfälld hastig rörelse sina huvuden mot fönstret och ser hur den med en rasande fart är på väg in i hönsnätsstängslet som avskärmar KleenAB:s innergård mot den angränsande tomten. Det öronbedövande tjutet av när Raffi ställer sig på bromsen och för säkerhetsskull även drar för allt vad hon orkar i handbromsen. Cittran snurrar ett snabbt varv farligt nära husfasaden och där stannar den. Men bara för en sekund. Raffi tycker kanske inte att parkeringen är snygg nog så KleenAB:arna ser fascinerat på när hon med en kolugn min först backar och sedan rätar upp och parkerar. Raffi hoppar ur Cittran och joggar in i lokalen och vidare till fikarummet där hon ropar:

- Hallå allihopa och sorry att jag är sen men det var precis gräslig trafik, somliga vet bara inte hur man kör bil! När ingen svarar ser sig Raffi omkring och noterar Chatrines tydligt bittra uppsyn och de andras försök att hålla sig från att skratta.

- Ja, ja jag vet, säger Raffi indignerat och går till kaffemaskinen och slänger sig sedan ner på den lediga platsen och lyfter upp häftet med kopiorna. Chatrine försöker återigen påbörja mötet med att säga:

- Vad det hela handlar om är effektivitet och snabbhet… Ingen kan längre hålla sig för skratt då de på sina näthinnor fortfarande har Raffis alldeles färska uppvisning i snabbhet och effektivitet inbränt och Chatrine skrattar också. Den enda som är oförstående är Raffi som tittar på dem med förbryllad min. Till slut överröstar Raffi dem och ropar:

- Ska vi ha möte eller inte? Chatrine tar åter ordet men hoppar över den fras hon inlett med två gånger redan och ger sig direkt på rödbetan. Chatrine beskriver hur alla ska få sina egna kunder, fast schema och att de inte ska behöva komma in till jobbet varje dag utan ge sig ut direkt. Leasingbilarna förutom Cittran, där kastar hon en blick på Raffi vilket inte undgår någon, och ett släp ska sägas upp och personalen använder sina egna bilar mot ersättning. Man ska bara komma in till KleenAB för att fylla på sina förråd och allt annat ska skötas via Internet och givetvis med telefonkontakt. Fördelen för företaget blir att det blir fler debiterbara timmar och fördelen för de anställda blir att de alltid vet sin rutt och att de dels får lite högre timpenning samt ersättning för att de använder sin egen bil. Chatrine tillägger att hon inte kollat upp om de även kan göra avdrag på skatten när bilen används i tjänsten men att hon tror det kan vara mycket möjligt. Samtliga i personalen kommer även att få en jobbmobil men med ett visst tak för hur mycket företaget står för. Efter sitt framförande tittar Chatrine på församlingen och frågar om de tycker att det hela låter vettigt och poängterar att en sådan omorganisation även kräver ett större ansvarstagande för samtliga KleenAB:are.

- Tycker det låter bra att slippa åka hela vägen hit varje dag innan och efter jobbet, säger Peter och de andra nickar instämmande. Sofi frågar om utrustningen som dammsugarna som är jättedyra och kanske inte så bra att ha i bilen över natten.

- Inbrott och så, typ, säger hon.

- Bra Sofi, att du tog upp just den biten, säger Chatrine och lyser upp. – Kunderna kommer själva att stå för dammsugare och moppar. Om de vill kommer de att erbjudas att köpa dem till ett bra pris av oss så den biten med att kånka på utrustningen försvinner. Till lokalvård på företag och flyttstädningar och så vidare behåller vi systemet så som det är nu och då används även företagets Cittra. Det var ungefär allt så som det ser ut nu säger Chatrine och tittar på vägguret eftersom hon inser det orimliga i att mötet ska kosta företaget ännu en timme och att hon gärna tar emot förslag om någon känner för att bidra.

- När kommer det hela att genomföras? Frågar Daniel.

- När alla vi och kunderna är redo för det, säger Chatrine och ler stort. Stolsben skrapar mot golvet, ljudet av tunga arbetsskor som bullrar klampande och bullkorgen töms snabbt på resterna av fikabrödet när KleenAB:arna passerar korgen och lämnar rummet. Så var den arbetsdagen slut. Chatrine var sisten ut efter att ha släckt ned och kollat alla dörrar och när hon larmade på tillät hon sina tankar att flyga. Mimmi var tillbaka. Hon skyndade mot bilen och körde hemåt full av tankar på vad Mimmis återkomst skulle medföra.