Mimmi hade varit hemma eller rättare sagt hade varit hon varit i Skärshammar en hel vecka nu och hon höll på att förgås av leda. Alla åren utomlands hade hon saknat mammas hemlagade men nu ville hon spy åt allt fläsk som serverades van som hon blivit vid smalmat a la sallader och det i dess alla oändliga varianter. En väl tilltagen bit oxfilé hade Mimmi inte tackat nej till heller, hon snarare törstade efter en sådan och en mycket lättstekt med blod som vätskades runt den. Mimmi kände hur snålvattnet rann till men hon visste att i Skärshammar och hos mamma skulle hon bjudas på just fläsk i alla dess varianter. Mimmi stönade till i sin längtan efter staternas matutbud men bet ihop. Staterna var över och förbi. Någonstans dit hon kunde återvända men ännu inte längtade efter att vara. Mimmi bodde i sitt gamla flickrum i det lilla huset som modern skaffat efter skilsmässan från fadern men rummet såg inte alls ut som hon mindes det. Inte huset eller trädgården heller för den delen. Allt var stylat och färgmatchat intill perfektion men Mimmi tyckte att hela charmen med det gamla huset hade renoverats bort. Det hade blivit kallare liksom trots att det var så där ombonat precis som i ett inredningsmagasin och den där varma välkomnande hemmakänslan var borta. När hon hade frågat om hur mamman hade kunnat renovera så mycket så sa hon att hon sålt sina fonder i rättan tid och så hade hon ju Lennart.

Lennart, tänkte Mimmi chockat. Who the fuck is Lennart? Mimmi hade tittat frågande på modern vid omnämnandet av denne för Mimmi okända man och modern hade sett lite besvärad ut och sagt:

- Lennart är en god vän som hjälp mig mycket de senaste åren. Du kommer att få träffa honom. Modern skruvade lite på sig där hon satt på köksstolen.

- Så den här Lennart är vad, din nya kille eller? Frågade Mimmi och hörde själv hur barnslig hon lät. Och missunnsam. Hennes föräldrar hade skilt sig när hon var i tonåren vilket nästan hade knäckt Ingrid, hennes mamma som efter det inte träffat män och Mimmi hade väl räknat med att modern alltid skulle vara ensam. Eller rättare sagt så hade Mimmi inte överhuvudtaget tänkt tanken att modern skulle hålla på med sånt. Sex och sånt. Särskilt inte nu när hon om par ett par år skulle bli ålderspensionär. Modern tittade på sin dotter och vägde orden noggrant innan hon talade:

- Lennart och jag är särbos och vi tycker mycket om varandra och jag är glad över att ha träffat honom för vi gör så mycket roligt tillsammans, sa hon och Mimmi kunde se i moderns ögon som glänste till när hon pratade om Lennart att han var speciell för henne.

- Jaha, ja. Ja, det låter väl bra då, svarade Mimmi men tyckte egentligen inte alls att det lät särskilt bra. Mimmi fick en bild i huvudet av en gubbig Lennartrumpa som låg och pumpade på hennes mamma och hon rös till av äckelkänslor.

- Vi har åkt på flera kryssningar och i våras åkte vi på en tulpanresa till Holland, sa modern och log till vid minnet av resorna med Lennart. Modern fortsatte:

- Ja, och Lennart är händig så allt det här, sa hon och slog ut med handen i en övertydlig gest över resultatet av det vidriga home make-over projektet som visade att det tydligen helt och hållet var tack vare Lennart som hemmet hade förbättrats till det sämre. När Mimmi förstod att det var Lennart som ändrat hela huset visste hon att hon aldrig skulle tycka om Lennart med den guppande gubbrumpan. Som säkert var full av kvisslor och hårig som fan. Men Mimmi sa bara:

- Ja, du mamma. Du och Lennart har verkligen lyckats, och tvingade sig att ge modern ett leende som hon hoppades inte såg allt för falskt ut.

- Jag blir så glad när du säger så, Mimmi lilla. Jag var rädd att du inte skulle acceptera Lennart! Sa modern lyckligt och reste sig och gick fram och började rota i frysen.

- Vad tycker du, ska vi ha fläskkotletter idag eller jag kanske ska göra fläsklägg med rotmos?

- Det blir jättebra mamma, sa Mimmi med låtsad entusiasm i rösten.

- Fint gumman, jag fixar ett par skinkmackor för fläsklägg tar minsann sin lilla tid och vi måste ju ha något i magen så vi står oss, eller hur? Mimmi förundrades över att en flygning över Atlanten verkligen tagit henne till en helt annan värld. En värld som hade förändrats lite men ändå så mycket och det kändes som om hon hade vridit tillbaka klockan och dumpit ned i början av nittiotalet igen med rotfrukter och fläsklägg som kokade på spisen. Eller varför inte tillbaka till sjuttiotalet? Hennes mor med samma gamla urtvättade köksförkläde och köttermometer och hennes mor som fortfarande bredde på alldeles för mycket Bregott på smörgåsarna. Mimmi hade mejlat många av de gamla polarna i Skärshammar men ingen hade ännu inte besvarat mejlen och hon kände sig rastlös och ensam men framför allt som en total främling i en nygammal omgivning.