Väl hemma krängde Raffi av sig ytterkläderna som hamnade i en prydlig hög på hallgolvet. Huttrande letade hon rätt på sin eller rättare sagt föredettingens varma gamla morgonrock efter att ha sparkat av sig skorna. Raffi sneglade på laptopen. Den gjorde inga försök till attacker. Faktiskt så rörde den sig inte alls.

- Ibland är jag bara så jävla löjlig, muttrade Raffis logiska jag. Hennes mer irrationella och mycket fantasifulla jag höll med fast bara med en nickning.

- Helt väck i roten är jag, sa hennes ilskna jag och markerade detta med att ge henne en hård knäpp med pekfingret i pannan.

- Aj, sluta det gjorde ju ont! Utbrast Raffi och skakade på huvudet över hur dum hon kunde vara ibland. Eller rättare sagt nästan alltid. Fortfarande frusen efter promenaden från Sandra mikrar hon upp vatten för att göra en kopp värmande mintte. Medan vattnet mikras öppnar Raffi laptopen och loggar in på msn. Som off-line så klart och letar bland kontakterna för att hitta Negros gröna gubbe. Gubbfan hittar hon men han är absolut grå. Typiskt Negro att först vara grön och göra henne alldeles upprörd och sen bli lika grå som han varit allt sedan Raffi skaffade msn för flera år sedan. Raffi loggade in på nätet och gick till Sandras blogg. Den är nästan alltid kul att läsa. Sandra skriver så där bra att man inte kan sluta läsa. Även om Sandra ibland tar upp dödstrista ämnen så lyckas hon få till det så det blir intressant och fängslande och man bara väntar på nästa inlägg efter att man läst det senaste. Raffi gick till metrobloggen och knappade in Sandras adress. Det sista inläggets rubrik löd:

“FAS 3. KOMMER DET ATT BEHÖVA BLI EN FERTILITETSBEHANDLING?” och hon började läsa om hetsen att få barn i fyrtioårsåldern men stördes omedelbart av en plong-alert från msn som upplyste henne om att Negro loggat in. Raffi dubbelklickade på msn och mycket riktigt så hade Negros grå gubbe återigen bytt kläder och var nu grön. Raffi är rådvill, ska hon skicka iväg ett meddelande? Fan egentligen då, vad kan hända? Ingenting kommer hon fram till så hon klickar sig fram och sänder ett snabbmeddelande.

!Hola!  ?Que´tal, lindo? Och lägger till en vibb. Ett extrastarkt behov av en omedelbar nikotininhalering kommer eftersom Raffi vill lugna nerverna. Hon småspringer de få stegen till hallen där hon rycker tag i jackan som låg så fint och prydligt på golvet. Hon gräver i fickorna och får fram paketet med ciggen som Sandra betalt för och letar sedan efter den tändaren som hon köpt fast inte ännu betalt för på Q8. Ett plong gör henne medveten om att någon, förhoppningsvis Negro skickat ett snabbmeddelande men just nu innan hon kan göra något annat måste hon bara röka. Hon tänder darrande ciggen och ställer sig och blåser ut röken under fläkten samtidigt som hon vägrar att titta mot datorskärmen. Raffi drar snabba och djupa bloss och fimpar sedan den halvt upprökta King Sizen med lite dåligt samvete över slöseriet men datorn liksom ropar på henne, först lågmält men sedan med en mörk och befallande stämma:

- Kom och se, kom hit Rafaella Inez Vera Andersson, ett meddelande väntar… Kom, kom, KOM HIT NU OMEDELBART!!! Raffi kastar sig mot bordet och stirrar på skärmen. Negro har skickat ett snabbmeddelande. Raffi läser och sätter sig på stolen.

- Hi, mi amor, long time since last time, med en bifogad smiley som blinkar med ögat. Raffi svarar och ett panikartat ögonblick leder till ett par timmar med avkopplad konversation med Negro. Till slut skriver Raffi att hon måste logga ut eftersom hon ska upp och jobba om bara några timmar. Negro avlutar med att skriva:

Te quiero, te amo, puss puss.

- Sweet dreams, hon, skriver Raffi och bifogar en pussmun plus ett hjärta innan hon snabbt loggar ut. Raffi brer mackorna som ska utgöra morgondagens frukost, lunch och middag och förundras över att det hade varit så enkelt, så lätt att chatta med Negro och hon fattade inte att hon tidigare jagat upp sig så. De kände ju varandra så väl. Eller de kände ju så väl hur det kändes att älska. Djupt, sant och innerligt. Passionerat. Ärligt och helt utan spel och lögner. Inte.

Sandra har varit i storstan på IcaMaxi och handlat för att göra en läcker måltid åt henne och Xander men hon vet att matlagning inte är hennes starka sida. Förföringsknep och sex ja, men inte matlagning. Sandra hade köpt gösfiléer, färska från fiskdisken och tillbehör men hon stod där i det supermoderna köket och visste inte alls vad hon skulle ta sig till med maten. Alltid och i smyg när det var större middagar så anlitade hon en cateringfirma, en av Raffis kontakter, som levererade maten och de gav noggranna instruktioner om hur maten skulle serveras samt om temperaturer och så vidare så det var en barnlek att göda tio eller femton affärsmän och här stod hon nu med delikata ingredienser för en tete-a-tete för två och visste inte vad hon skulle ta sig till. Tårarna var nära när hon lyfte luren och ringde Raffi.

- Halloj Rafaella talar, tjo! Hördes Raffis stämma när några tusen signaler gått fram.

- Hej, Raffi, det är jag, sa Sandra.

- Nej men hej, jag kom precis ut från duschen, sa Raffi glatt. – Läget då? Fortsatte hon.

- Jag ska laga en romantisk middag åt mig och Xander, sa Sandra uppgivet.

- Kan jag ringa dig om två? Frågade Raffi eftersom hon insåg att en paniksituation var på väg och att hon måste klä sig.

- Gösfilé, sa Sandra bara och la på. Raffi klädde sig snabbt medan hon tänkte på huvudingrediensen till middagen och var sedan snabbt ute ur lägenheten och på väg mot närmsta mataffär som låg på vägen till Sandras och Xanders hem. Hon ringde Sandra från mobilen och sa att Sandra inget skulle göra och att hon själv skulle vara där alldeles strax. Raffi plockade till sig färska kantareller, champinjoner och en röd lök från grönsaksdisken och gick sedan vidare mot mejerikylen där hon tog ned en tvådeciliters matlagningsrädde från hyllan och la den i korgen. Hon stegade mot kryddorna och valde ut basilika, dragon samt grovmalen svartpeppar. Raffi förutsatte att Sandra hade köpt potatis och gick mot kassan där hon betalade efter att ha lagt till en ask Marlboro Lights King Size som hon och Sandra kunde puffa på när väl middagen var räddad. Hon betalade och sparade kvittot och gick sedan till parkeringen där hon ställt bilen och körde iväg. När hon var utanför Sandras och Xanders lägenhet ringde hon på dörren för sakens skull men väntade inte på att någon skulle öppna utan stegade in och sparkade av sig skorna och gick mot köket med matkassen. I köket hittade hon Sandra som stod i en vacker och sexig hemma-outfit och smuttade på vitt vin.

- Har du bara vitt hemma? Frågade Raffi Sandra.

- Nej, jag har rött också, svarade Sandra.

- Bra, det. Öppna en röding åt oss och spara det vita till dig och Xander, sa Raffi och plockade upp varorna samtidigt som hon granskade Sandras kylskåp.

- Vad har du hemma, gullet? Frågade Raffi. Sandra sa att det som fanns i kylen var det som fanns. – Potatis då? Nu började Raffi bli lite sur.

- Åh, ja den har jag här, sa Sandra och visade skafferiet. Raffi stack in huvudet och såg inte bara potatis utan även jordärtskockor och morötter. Woaw tänkte Raffi och planerade matlagningen.

- När kommer Exet hem? Frågade hon Sandra.

- Om en timme eller så, blev svaret. Raffi skred genast till verket. Hon beordrade Sandra att skala potatis och jordärtskockorna samtidigt som hon själv rensade svampen. Gösfiléerna sköljde Raffi och sedan panerade hon dem i rågmjöl.

- Vad gör jag nu? Frågade Sandra och Raffi bad henne skiva potatisen och jordärtskockorna i tunna skivor och lägga dem i lager i en ugnsfast form. Sandra lydde och Raffi kryddade med salt och bara lite peppar och hällde sedan på grädden innan gratängen hamnade i ugnen.

- Nu då? Frågade Sandra.

- Ett glas vin åt oss och jag fixar resten, svarade Raffi med en överdriven blinkning. Raffi smörstekte svampen med rödlök i tunna skivor och smaksatte med salt, basilika, dragon och lite peppar samtidigt som hon gjorde stavar av morötterna som hon placerade i ett annat kärl där smör och oraffinerat socker som fick fräsa en stund innan lite vatten och salt snabbt fick göra susen. Raffi tog en djup klunk av rödvinet och sa sedan med kännarröst:

 - Hmm… en tydlig Shiraz som fått mogna i ekfat men jag anar smak av bär och choklad. Sandra tittade med förundran på den alltid så mångfasseterade Raffi.

- Ska vi röka eller ska vi röka, sa Raffi och höll triumferande upp den ask cigg som utan tvivel skulle debiteras Sandras kärlekskonto.

- Men maten då? Frågade Sandra.

- Lugn, bara lugn, sa Raffi och drog kastrullen med morötterna samt svampmixen från plattan.

- Allt är under kontroll och jag vill jävligt gärna ta ett bloss. Det ville Sandra också så de gick ut på terrassen och drog djupa bloss på de extra långa ciggen. Sandra kunde inte låta bli att fråga om gösen.

- Asch, den. Den vill bara ha några minuter för att få en fin stekyta. Det löser sig. Ja, allt löser sig, tänkte Sandra och tackade Gud för att hon hade den alltid så obekymrade Raffi samtidigt som hon njöt av den hemliga och förbjudna tobaken. Raffi gav noggranna instruktioner om gösen samt hur hon skulle i sista minuten före servering värma upp tillbehören och sedan kramade de två vännerna om varandra innan Raffi gav sig av. En tjugu minuters promenad visade det sig bli för Raffis räkning då hon kom på att rattonykterhet inte var ett alternativ. Med snabba steg gick hon hemåt och surade gjorde hon definitivt eftersom det var bitande kallt. Lite lätt deppig tänkte hon att hur trist skulle det inte bli att ta samma promenad fast i motsatt riktning innan jobbet dagen därpå. Shit alltså, tänkte hon och sparkade på en gatsten som såg lös ut. Det var den inte så Raffi haltade hela resten av vägen hem och hade ont i tån i flera veckor efteråt.

Chatrine slänger efter en lång arbetsdag upp ytterdörren till sitt hem. Med sig har hon minst ett ton av matkassar från Willys.

- Hallå, är det någon hemma, ropar hon och möts av tystnad. Lamporna är tända i kök och hall och dörrarna till ungarnas rum är stängda.

- Jävlar då, muttrar hon och släpar kasse efter kasse till köket. Som om hennes avkommor har röntgenblick och vet att det tunga kroppsarbetet med att bära in matkassarna är gjort så dyker de tre i olika stadier av tonåren ungdomarna upp.

- Varför är du så sen, morsan, vi är ju dödshungriga, säger hennes förstfödde, Jonny förebrående.

- Mycket på jobbet, svarar Chatrine samtidigt som hon flinkt plockar upp varorna.

- Aaamen fattaru inte att vi måste äta, va? Fortsatte han med de två yngre som backade upp honom som små jävla legoknektar som stod ett steg bakom honom och med uppfordrande uttryck i sina små ansikten. Chatrine slänger fram en djupfryst pizza och säger:

- Varsågoda och ät! Något annat blir det inte förrän jag duschat och bytt om! Malin gör det numera klassiska snittet i plasten och stoppar in pizzan i mikron och drar på den på full effekt.

- Du eju bha såå dum i huvet käringjävel, säger Jonny och släntrar iväg från köket. Då brister det för Chatrine som redan haft en överjävlig dag så hon ränner efter Jonny som är i hallen på väg till sitt rum. Troligen för att chatta eller spela något nytt spel på datorn.

- Hörru, du ska passa dina ord noggrant! Ryter Chatrine. – Nu är det du som går och gör i ordning en sallad till middagen, fortsätter hon med hotfull röst.

- Gör det själv, säger Jonny nonchigt och går med demonstrativa steg mot sitt rum. Chatrine tar sig med förvånande smidighet och snabbhet fram och ställer sig med händerna på höfterna och stirrar in i Jonnys ögon samtidigt som hon hotfullt väser:

- Vad var det du sa, jag hörde inte riktigt! Jonny blir lite osäker och mumlar nu:

- Inget särskilt. Sallad, var det du ville att jag skulle göra? Chatrine blir imponerad av vad lite frustration som leder till ilska kan åstadkomma så hon svarar:

- Ja, och ta hjälp av din syster och bror med att skala och sätta på potatisen så kommer jag om en liten stund.

- Okay, säger Jonny, och vrålar sedan till minilegoknektarna:

- Malin, Mogge kom nu då! Chatrine ger Jonny en uppmuntrande och tacksam klapp på kinden och säger att hon strax kommer. Jonny nickar och går mot köket för att utföra sitt uppdrag som salladsmästare och köksansvarig nu mycket bestämd att få sina yngre syskon att göra skitjobbet med potatisskalning till en konst.

Chatrine går till sitt rum och plockar ihop mjukiskläder och sedan till badrummet där hon tappar upp ett rykande hett bad. Chatrine vet med sig att knappast ingen längre ser henne som en kvinna utan bara som ett arbetsredskap men hon gör som hon alltid gjort. Hon häller i väldoftande badolja, en lyx inköpt på Bodyshop och stiger sedan sakta ned i det varma vattnet. Hennes små pattar blir fastare i vattnet. De pekar spetsigt uppåt. Som små koner. Hon tar ett djupt andetag och låter sedan även huvudet sjunka ned i det varma vattnet. Hon ligger så tills hon måste hämta andan. Chatrine tvättar håret och dyker sedan ner i vattnet igen för att skölja bort en del av schampot innan hon än en gång schamponerar sig och sedan ger sig på att skrubba kroppen ren från lukten av klorin och rengöringsmedel. Hon sköljer ur schampot ur håret och sätter in en leave-in conditioner som enligt reklamen ska få tunt hår att bli svällande och tjockt. Chatrine tumlar aldrig handdukar utan låter dem torka i torkskåp för då blir de så där rivigt sköna. Hon frotterar sig torr och smörjer sedan in sig noggrant. Väldoftande och nybadad klär hon sig i mjukiskläderna och går sedan mot köket där ungarna fortfarande håller på med sin kökstjänst. När hon ser dem stå där i köket så koncentrerade på sina arbetsuppgifter sväller hennes hjärta över.

- Seså, ungar, stick iväg nu, säger hon glatt med kinder som fortfarande är rosiga av det varma badet och fortsätter med att säga att hon ropar på dem när maten är klar. Tonåringarna får en för dem otrolig hastighet. De blir liksom som upplösta och försvunna bara på en nanosekund och Chatrine småler för sig själv när hon städar undan de få smulorna som är kvar från mikropizzan och sedan snabbt och vant börjar hon strimla falukorv, hacka lök och paprika för att göra favvomaten korvstroganoff. I ett huj är maten klar. Chatrine kollar av potatisen med en gaffel och den är perfekt. Hon dukar bordet för fyra och ställer fram sallad, stroganoff, potatis och mjölk och vatten. Hennes ungar ska inte dricka läsk har hon bestämt. Bara julmust i december.

- Maten är klar, ropar hon och hör ett slammer av dörrar som slås igen och tunga tonårsfötter som dundrar mot köket.

- Åh, mamma, utbrister Malin lyckligt. – Korvstroganoff, mums! Hennes ungar slevar upp stora lass med stroganoffen och potatisen och Chatrines hjärta blir så stort. Så stort att det nästan spricker. Själv får hon nöja sig med en liten potatis och sallad men det gör inget. Det är sådana här gånger som hon älskar att vara mamma.

- Dööö, mossa, börjar Mogge säga och hon räcker sin son som diggar att bränna tungan Tabascon utan att han ens behöver be om det.

Xander ringer alltid till Sandra vid tiosnåret varje vardag. Ibland vet inte Sandra vad hon ska tro. Ringer Xander för att som han säger bara vill höra hennes röst eftersom han alltid tänker på henne eller är det egentligen så att han kollar henne? Sandra svarar på andra signalen. Hon sitter i deras gemensamma kontor där det finns ett maffigt skrivbord i mitten av rummet som är Xanders och en mindre datorhörna som är hennes.

- Ja, det är Sandra, svarar hon med sin mjuka melodiska telefonröst.

- Hej, älskling, säger Xander och fortsätter med att fråga vad hon gör. Sandra har snurrat runt sin kontorsbord så hon nu sitter med ryggen mot sin lilla datorhörna och studerar det arbetsrum hon och hennes Ex delar. Nästan allt där är Xanders och rummet utstrålar maskulinitet i inredningen där mörka träslag och murriga färger dominerar.

- Åh, jag sitter och jobbar lite, svarar Sandra. Inte för att Xander är särskilt intresserad av hennes jobb som skribent.

- Jaha, ja vad bra. Vad bloggar du om nu då?

- Inget särskilt, bara tjejgrejer, du vet.

- Vad ska du göra sen då, frågar Xander. Sandra känner att irritationen börjar komma. Varje vardag dessa samtal om vad hon gör.

Sandra får en plötslig lust att säga:

- Jag ska ut och ragga upp ett gäng nya torskar till min nyöppnade bordell. Det knullas för lite där, men det gör hon så klart inte utan säger istället:

- Jag ska åka och handla hem lite mat så jag kan laga till något gott åt oss och kanske en flaska vin. Låter det som om det kan locka min herre? Säger hon förföriskt och tillägger:

- Tempen är rätt idag. Xander skrockar till lite lätt och frågar om hon försöker fresta honom till dåligheter.

- Alltid, svarar hon.

- Låter bra det, älskar dig mitt Äss trots att du bara är ute efter min kropp, säger Xander och skrattar åt sitt eget skämt.

- Jag med dig mitt Ex, svarar Sandra eftersom de alltid avslutar sina samtal med att säga att de älskar varandra. Sandra slutade med p-piller efter att Xander uttryckt sin önskan att bli far några månader efter att de hade flyttat ihop och efter att de hade varit på en blixtvisit på rådhuset. Sandra fattade ingenting av vad som hände. De gick in på kontoret på rådhuset i Jönköping tillsammans med Raffi och med Stefan som vittnen. Stefan är Xanders hockeykompis och efter två minuter var de gifta och hade lämnat rummet och stängt dörren efter sig. De fyra gick sedan ut och åt lunch. Xander hade tydligen ordnat allt i hemlighet och när de fått in sina tallrikar med dagens som var mycket mer än bara dagens uppenbarar sig en servitör som trollar fram fyra skumpaglas och sedan öppnar en flaska Moet med ett snyggt och ganska tyst ploppande. Korrekt och som det ska vara, champagnekorkar ska inte flyga utan helst öppnas med ett tyst litet flåsande istället för att ploppa. Stämningen blev desto högre när champagnen intogs men Sandra kunde inte komma ifrån en känsla att allt bara var en dröm. Hur kan man på en minut gå från att vara singel till att i nästa lovat att älska varandra tills döden skiljer en åt och vara en gift kvinna? När männen efter måltiden skyndat tillbaka till sina arbeten satt Raffi och Sandra kvar en stund. Sandra berättade hur hon kände det och Raffi lyssnade och sa sedan eftertänksamt efter ett ögonblicks funderande:

- Jag tror nog att du behöver ett vitt bröllop också för du känner dig inte särskilt gift alls, eller hur?

- Jag vet inte riktigt vad jag känner, visst vet jag att jag är gift nu men det känns som om jag blivit snuvad på konfekten, utbrast Sandra med darrig röst och fortsatte:

- Allt det där man drömt om med vacker klänning, kyrkan, att bli förd till altaret, släkten och de små söta brudnäbbarna.

- Uhum, jag fattar, svarade Raffi tankfullt. Eftersom Raffi också var tvungen att åka tillbaka till jobbet efter lunchen så bröt de upp. Sandra låtsades att hon också skulle gå och började plocka med sina kläder. Låtsades att hon också hade någonstans där hon måste vara och Raffi skyndade iväg med snabba steg efter att ha kramat om Sandra sicksackande mellan borden som ett yrväder fast med beslutsamheten att nå dörren snabbast möjligt. När Raffi var ur sikte satte sig Sandra ned igen vid bordet och när en servitris närmade sig för att plocka av disken så beställde hon ett glas vin som hon sedan satt och långsamt smuttade på medan tankarna malde. Var detta allt? Några minuter på rådhuset och en ring på fingret. Det kändes så tomt på känslor och ofullständigt och var ingenting alls som det hon tänkt sig när det gällde att bli vigd att älska sin make för alltid. I nöd och lust. Visst hade de lusten men vigseln i rådhuset hade mest känts som nöden.

Raffi smög sakta mot datorn. Som om den kanske skulle hoppa upp och bita henne. Kanske i halsen med sylvassa datortänder. Tangentbordet kunde ju faktiskt kanske ha transformerats till ett fyrtiotal livsfarliga blodsugna och hungriga taggar som bara ligger där på lur och väntar på tillfälle att gå till en våldsam och mycket blodig attack om hon skulle få för sig att öppna datorn. Man kan ju inte vara helt säker. Raffi tog på sig den gamla flismorgonrocken som faktiskt var en efterlämnad påminnelse om en annan föredetting och för säkerhets skull skyddade hon halsen mot eventuella datorattacker med att dra upp kragen. Jävla teknologi, man kan aldrig veta vad som kan hända. Tänk bara filmen Robocop. Minsta lilla datoriserade robot förvandlas till värsta mördarmaskinen. Man kan aldrig veta. Vara säker alltså. Skulle hon öppna den och logga in? Pepito eller Negro som han kallar sig som smeknamn. Hans syster Negra. Men ingen av dem är mörkhyade sydamerikaner utan tvärtemot. Mycket vita. Som européer. Raffis stora kärlek. Den första, den hon aldrig kunnat glömma. Och hon var hans. Hans första. Hans största. Och hans, bara hans. Aldrig tidigare hade han varit på msn. I alla fall inte samtidigt som henne. Att se den alltid tidigare grå gubben helt plötsligt vara grön hade varit chockartat. De hade haft sitt stormiga förhållande för nu sjutton år sedan men de hade aldrig liksom gjort slut. Sagt att nu är det slut. De hade aldrig sagt att de inte älskade varandra längre. De hade alltid lämnat kvar en öppning och då och då ringt varandra eller skrivit brev och sedan med Internet mejlat emellanåt. Men, msn det var nytt. Han hade tydligen addat Raffi.

- Ska jag chatta med honom? Tänkte Raffi högt.

- Miau, svarade en av katterna men Raffi var osäker på om katten menade ja eller nej. Troligtvis nej, tänkte hon. De vill ha mig för sig själva de små egoisterna. Hon lyfte upp den talande katten i famnen och gosade med den och frågade om den menade ja eller nej. Till svar fick hon ett långt och högljutt ”Miauuuuaaoouuu!”. Raffi blev inte klokare av svaret men förstod ändå att katten var bestämd i sin åsikt gällande saken som sådan. Kanske bäst ändå att hålla sig borta från datorn ändå, tänkte Raffi och hoppade till när mobilen ringde mitt i hennes funderingar kring katters åsikter och Negros avsikter. Hon hade lagt dit melodin ”I kissed a boy and I liked it” dels för att det var såå mycket coolare och dels för att hon tyckte den var bättre än originalet med en girl. Och så klart för Kristians skull, han älskar den trots vissa misstag i lyriken gällande girl-boy och her-him. Raffi lyfter upp mobilen och vet innan hon sett displayen att det är Chatrine. Chatrine som ska kolla läget. Kolla henne. Raffi låter några mysiga signaler med I kissed a boy gå fram innan hon med ynklig och svag stämma svarar sömnigt.

- Ja, det är Raffi.

- Gumman då, hur är det egentligen med dig? Frågar Chatrine.

- Sjuk, vet inte vad, svarar Raffi och gråten kommer helt äkta och i en störtflod men beror inte på någon sjukdom utan bara på det faktum att Negro förvandlats från en grå till en grön gubbe så där helt utan vidare och utan någon som helst förvarning.

- Det gör såå ont, fortsätter Raffi hulkande och tillägger: – Hoppas jag inte ställt till det för dig på jobbet, mellan snyftningarna och snorandet. Ovanligt för Chatrine så utbrister hon med äkta medkänsla i rösten som blivit egendomligt och ovanligt mjuk. Behaglig. Det burdusa var helt borta. Som när hon talar till sina egna barn.

- Vännen lilla, tänk inte på jobbet nu, jag hör du är sjuk, mycket sjuk. Du ska bara vila dig och bli frisk, allt annat löser jag, okay? Raffi känner sig lite skyldig men bara lite för allt är faktiskt en ren katastrof just nu så hon säger med en extra ynklig och svag röst:

- Tack, Cat, orkar inte vara uppe mer. Jag är såå sjuk. Vi hörs imorgon. Tack kram, kram.

- Oroa dig inte för jobbet nu utan bara vila så du blir frisk, jag har talat med chefen och fått klartecken att rekrytera extrapersonal för sådana här tillfällen, säger Chatrine och därmed har hon dunkat Raffi med en superslägga mitt i pannan men Raffi piper bara:

- Okay, tack. Tror kanske jag kan jobba imorgon. Hej och kram. Raffi slänger mobilen ifrån sig och springer mot badrummet samtidigt som hon kastar av sig morgonrocken som skulle skydda henne mot datorattacker och även nattlinnet flyger. Raffi hoppar in i duschen för andra gången. Måste tänka. Kokhett vatten, iskallt vatten, kokhett vatten tills huden är illröd och glöder. Vadå, rekrytera? Raffi är ju extrapersonalen vid behov. Kanske behöver extrapersonalen vid behov rycka upp sig? Ja, så är det nog så Raffi förbereder sig mentalt för att bli uppryckt. Grå eller grön gubbe. Raffi måste ändå lyfta en lön och därmed gå till jobbet. Jävla dig, Negro, tänker Raffi efter att ha duschat och klätt på sig släpar hon sig till tvättstugan för att tvätta upp städuniformen.

Sandra jobbar som frilansande krönikör men det är först på senare tid som hon har börjat kamma hem pengar och det genom sin blogg som hon givetvis skriver under psydonym vilken har blivit enormt framgångsrik. Sandra bloggar om livet som hustru till en i affärsvärlden och inom den lokala politiken på orten mycket mäktig man fast hon skriver aldrig direkt om någonting som kan leda till eller skada Xander. Med en viss ironi och en hel del självdistans skriver hon om hur hon har förvandlats från att vara en riktig rödstrumpa som står och skriker på barrikaderna till att ha blivit en medelålders borgarbracka där ytan är det viktigaste. Polishen. Men Sandra låter sitt gamla jag ploppa upp ibland i bloggen men på ett trivsamt och fängslande sätt. Sandra var inget ljushuvud i skolan. De bra betygen fick hon för att hon var söt och foglig men Sandra har alltid haft ett djupt kärleksförhållande till det skrivna ordet. När hon var yngre skrev hon små kärleksnoveller som hon fick publicerade i flickmagasin och sedan när hon var tjugu plus någonting började hon skriva feministiska krönikor och blev lite känd inom området. När det feministiska partiet FI bildades blev Sandra först överlycklig och skulle definitivt ansluta sig. Det hade hon bestämt sig för direkt när hon hörde och läste att det fanns ett feministiskt parti. Hon tänkte att hon som länge engagerat sig i kvinnofrågor skulle kunna bidra till något positivt. Något grundläggande och viktigt. Göra skillnad. Sandra åkte på ett av FI:s möten och då dog någonting inom henne. Gudrun, FI-Fia och de andra gapiga käringarna fick Sandra att göra en tvärvändning. Väl hemkommen igen så träffade hon tjejgänget på en fika och de var alla helt till sig och ville veta allt om det nya partiet FI och vad Sandra upplevt. På fiket Kaffe i Skärhammars centrum var förutom Chatrine och Raffi även Jenny, Moa, Linda och Kristian. Alla tjejgäng med aktning har en bög inkluderad i vänskapen. De flesta var givetvis Raffis polare men Kristian var Sandras kap. Ingen är bättre smakråd och stylist än bästa bögkompisen.

- Hur var det? Frågade alla samtidigt som de var i olika stadier av hetsätning av megamaränger och bakelser. Sandra var tyst ett ögonblick och sedan sa hon med inlevelse:

- Jag är inte längre feminist. Jag är feminin och jag står för det! Sandra är ganska så lågmäld till skillnad mot Raffi och Chatrine som inte skäms för att höras så hon slog ned blicken efter sitt uttalande.

- Vad fan menar du med det? Krävde Chatrine att få veta med en befallande och lätt aggressiv röst. Chatrine är superfeminist. Chatrine skulle aldrig be en man om hjälp. Om något jättetungt ska lyftas på jobbet så gör Chatrine det trots att fyra starka män finns att tillgå. Och hon gör det bara för att. Bara för att hon kan minsann. Själv. Men så har Chatrine ständiga ryggsmärtor och är utsliten i förtid samt beroende av smärtstillande mediciner. Det blev helt tyst efter Chatrines fråga och alla väntade med spänning på svaret.

- Jo, jag träffade ju alla de där FI:orna. Inte så att jag pratade med dem personligen men jag såg dem hur de såg ut och lyssnade på deras åsikter.

- Ja, och vad då, då? Insisterade Chatrine.

- Jamen, fan man kan inte ens kalla dem surfittor för det finns ingenting kvinnligt hos dem! Hur i hela världen, kan jag som kvinna identifiera mig med kvinnor som ser ut och som agerar som män. Nä, fan nu är det slut med feminismen för min del! Det var ett ovanligt starkt och långt uttalande för att vara Sandra och hon slog genast ned blicken när hon talat färdigt till skillnad mot alla de andra som gav sig in i en eldig diskussion så att kaksmulorna sprutade ur munnen på dem. Bara Raffi och Kristian uppmärksammade att Sandra snabbt torkade bort en ensam liten tårdroppe efter att så brutalt ha fått sina ideal krossade. Kristian som satt intill Sandra smög in en hand under bordet och fann Sandras som han höll och gav små uppmuntrande och tröstande smekningar på. Men mötet med FI:orna visade sig i långa loppet bli Sandras guldkossa för i sin ilska över att kvinnorörelsen, feministerna valt att förvandla sig till de mest råbarkade och oattraktiva män så ledde det till att hon blev en mycket kreativ bloggare. En doldis sådan men mycket uppskattad av hela Svearikes kvinnokämpar och alla feminina flickor, brudar och tjejer som tror på jämställdhet men inte jämlikhet. Kvinnor som vill och vågar vara just kvinnor och kvinnliga men ändå räknas och uppskattas för exakt vad de är. Girlz.

Sandra håller hennes och Xanders hem skinande rent. Hon fixar med någonting varje dag men att det kommer en städerska en gång i veckan på måndagar är något som hon inte tyckt att hon måste tala om för sitt älskade Ex. Mitt alldeles egna lilla äss i ärmen är så som hon ser det. Xander vill allra helst att Sandra helt och hållet ska vara hemmafru men eftersom de ännu inte gift sig mer än borgerligt anser hon att hon har all rätt att fortsätta med sitt jobb som hon sköter från hemmet uppkopplad på nätet. Lägenheten håller hon ju skinande ren även om det sker med lite fusk. Genom Chatrine har hon fått en assyriska som kommer på måndagar och på tre timmar dammar, blöttorkar, dammsuger och torkar golven samt river av de två badrummen och tvättstugan. Köket sköter Sandra själv. Hon gillar att skrubba det ofta och vill att det alltid ska vara kliniskt rent och litar inte på att någon kan göra det bättre än hon själv. Xander märker inte av hennes fusk för Sandra är noga med att det alltid ser prydligt ut och dessutom har hon fått köpa en flaska luktförbättring som hon går runt i lägenheten och sprejar med varje dag innan Xander kommer hem så Xander har nollkoll på om det är måndag eller fredag eller hur städningen sköts eller inte sköts. Vid de tillfällen när Sandra agerat värdinna för Xanders kunder eller andra högre chefer liksom han själv har alltid Chatrine snabbt kunnat fixa fram någon liten arabiska att göra deras hem skinande rent igen. Sandra gillar inte Chatrine något vidare egentligen för hon ser någonting i Chatrine som Raffi vägrar att se. Någonting grymt och rent ondskefullt finns där som får Sandra att rysa utmed hela ryggraden men Chatrine duger bra till att förmedla flinka fingrar som gör hennes och Xanders hem skinande rent. Sandra har flera gånger försökt ta upp det onda hon ser framförallt i Chatrines ögon men Raffis vägran till allt som har med skitsnack att göra har alltid stoppat henne. Sandra tänker tillbaka på den gången de och så Mimmi åkte till Gran Canaria. Det var en ren party-party-suparesa när de var sjutton år. De åkte på vintern och hade jättetur med vädret inte för att det var så viktigt för alla hade skaffat sig en rejäl solariebränna innan för att inte se ut som döda sillar på stranden. Hur som helst så spenderades inte mycket tid på stranden eftersom nätterna var så mycket mer intressanta. Om man ska tänka på utseende så är jag nog den vackraste tänker Sandra i sin vandring bakåt i tiden. Chatrine är som vilken falsk blondin som helst men Raffi hon har, tja det. Utstrålningen, karisman eller vad man vill kalla det. Raffi syns alltid. Raffi lyser. Raffi klär ned sig när hennes vänner klär upp sig eller vice versa och hon blir alltid den som syns mest. Raffi är inte blyg utan hoppar upp på bardisken och dansar loss. Raffi tejpar inte bröstvårtorna när det finns risk att de kan synas genom en tunn topp utan visar upp dem stolt. Det är ju bara naturligt att ha bröstvårtor tycker hon. Raffi fixar gratisdrinkar och gratisinträde genom sin svada. Raffi vägrar att vara någon annan än sig själv och tycker: Häjt mi or löv mi! Hon kan inte bry sig mindre för hon vill inte vara någon annan än sig själv. När de tre var där och festade i Playa del Ingles såg Sandra hur Chatrines ögon brann av, vad det hat eller bara avundsjuka? Chatrine blev glömd när Raffi gav järnet och bara var Rafaella Inez Vera Andersson från Suecia. De två veckor som de då mycket unga flickorna var på Gran Canaria så var det Raffi som alla ville lära känna och vara nära och Sandra var glad för Raffis skull och även för sin egen då hon hade ett hett och rent knullförhållande med en numera svag i konturerna Miguel men Sandra kommer aldrig att glömma den bortglömda Chatrines brinnande stirrande ögon på Raffi när hon var i sitt esse och glömt allt annat än Playa del Ingles just då och hur kul hon hade det. Väl hemkomna hade de många kul bilder och roliga minnen. Sandra mindes och höll brevkontakt med Miguel ett tag, Raffi mindes allt kul och de nya danssteg hon lärt sig och Chatrine kanske fortfarande minns flatlössen och de smärtsamma behandlingarna mot kondylom. Till skillnad mot Sandra och Chatrine så håller Raffi på sig men ändå är det oftast Raffi som blir tagen för den lättfotade kanske för att hon är så framåt och flörtig. Sandra och Chatrine håller en lägre profil men har genom åren knullat runt som fan. Med Mimmi vet man inte. Det verkade som om hon hade någonting på gång med en av ägarna på en av klubbarna men hon sa ingenting om det och heller ingenting om eventuella biverkningar i form av sjukdomar. Det kanske stämmer det som sägs att de största hajarna jagar i de lugnaste vattnen.

Raffi ligger på soffan och slötittar på fyrans ganska trista morgonteve samtidigt som hon klurar på vad hon ska hitta på en så oväntat uppkommen ledig dag. Hon har redan röjt upp efter morgonens rabalder i sovrummet och till och med bäddat sängen. Normalt bäddar Raffi sängen innan hon ska lägga sig. Inte för att hon vill eller tycker om att bädda men för att hon lever rövare när hon sover. Kudden och täcken kastas av, ibland vaknar hon av att hon fryser och måste gå upp för att leta efter ett täcke som oftast återfinns i andra sidan av rummet. Raffi är vad som klassats av hennes psykiatriker, hyperaktiv och det även under sömnen. Hjärnan går på högvarv dygnet runt. Därför är Raffi jättesmal och måste med jämna mellanrum äta antidepressiv medicin för den gör att hon går upp i vikt. Raffi kan på ett par månader förlora ungefär en tredjedel av sin vikt trots att hon äter som en häst så den antidepressiva medicinen är bra trots att Raffi aldrig i hela sitt liv varit deprimerad. Raffi gillar inte att äta piller men ogillar ännu mer att vara smal och att se ut som en liten tioårig räkel så hon äter de antidepressiva när hon märker att kilona rasat iväg. Många beundrar Raffis smala kropp men själv känner hon sig lätt äcklad när hon blir för mager. Raffi tänker när hon ligger där på soffan hur olika i utseende hon och hennes vänner är. Chatrine är längre än Raffis etthundrasjuttio centimeter och hon är kraftigt byggd med bred röv men brösten är små och hängiga. Raffi själv är liksom liten trots att hon är ganska lång. Sandra är en mikroskopisk kvinna, allt är litet på hennes kropp förutom kanske det att hon är stor i käften. Tanken får Raffi att småle. Raffi är den enda av de tre som har pattar. Storleken är 70D. En mycket trevlig storlek men svår att hitta. Fast hellre har jag en D-kupa än A som mina vänner tänker Raffi lite skadeglatt för sig själv och går till köket och mikrar vatten till en kopp Nescafé och tänder en cigg. Kanske, bara kanske ska hon ägna sin fusksjuka dag åt att göra så lite som möjligt? Raffi diggar tanken och rör i lite pulverkaffe i det uppvärmda vattnet och tillsätter en rejäl skvätt mjölk. Hon loggar in på sin nyinköpta bärbara Acer och bestämmer sig för att åtminstone kolla av mejlen.  Och kanske chatta lite på msn. Raffi har kompisar spridda över hela jorden så alltid finns det väl någon on-line att småprata med. Hon loggar in på msn som off-line eftersom hon är låtsassjuk och vill blockera eventuella spioner men så ser hon en gubbe som alltid annars är grå men nu är grön. Pepito. Raffis hjärta börjar slå hårda slag och gör dubbelvolter och nu blir hon sjuk för hon rusar till toan och spyr upp det fortfarande ljumna kaffet. När hon hukande vid toan spyr sig tom breder sig kallsvetten ut över hela henne. Tur att hon loggade in som off-line tänker hon och klär av sig och tar en dusch. Kokhett, iskallt, kokhett, iskallt. Det känns bättre efter duschen och hon trär ett nattlinne över huvudet och går till datorn. Blundar för att inte se när hon närmar sig och slår sedan igen den. Så mycket för den “lediga” dagen. Jag är sjuk, mycket sjuk, tänker Raffi och tårarna kommer.

Raffis, Sandras och Chatrines vänskap går långt tillbaka och de har umgåtts ända sedan skolåren. Ibland intensivt och ibland mer sporadiskt men de har alltid hållit kontakten och vänskapen vid liv. Raffi är kittet som har hållit ihop dem samman och hon är också den som känner allt och alla i den mindre orten Skärshammar. Alla tre kommer från medelklassfamiljer och de har haft ungefär likvärdiga förutsättningar i livet men ändå har deras liv tagit vitt skilda riktningar. Chatrine skaffade barn tidigt, redan när hon var tjuguett med en kille som hon var dödskär i men det visade sig att hans känslor inte var lika starka som hennes och något barn ingick definitivt inte i hans eventuella framtida planer med Chatrine så det hela med barnafödandet tog död på vad det än var han kände för henne och hon blev ensam med barnet. Sandra och Raffi är bästa bästisar. Nu när de nämner varandra som sin bästis är det med ett efterföljande megafnitter eftersom de närmar sig fyrtio vilket de i och för sig finner oerhört skrattretande i sig och de älskar att vara barnsliga. Och det är skitbarnsligt att ha en bästa bästis när man ska vara tant. Ibland åker alla tre de få milen in till Jönköping som de kallar för storstan för att shoppa loss på A6, det stora shoppingcentret. Raffi och Sandra gillar butiker som Vila, Vero Moda, H&M och andra som har nyheter nästan varje vecka och som riktar sig till en kanske lite yngre målgrupp än vad dem själva är vilket Chatrine fnyser åt och tvingar med dem till Lindex och Kappahl. När Chatrine står och letar bland reakläderna på snurrställningarna på Lindex så busar Sandra och Raffi. Raffi håller upp en för henne gigantisk T-shirt modell tantig och gör en mannekängliknande pose som lockar fram fnissattacker hos Sandra som gör att hon nästan kissar på sig när hon försöker kväva dem. En gång kom Chatrine fram när Raffi apade sig framför spegeln men Raffi fattade sig snabbt och tog på ett allvarligt ansiktsuttryck och höll upp ett gräsligt fult och tantigt linne och sa till Chatrine:
- Vad tycker du? Kan det här fina linnet passa till mina Replayjeans som jag tänker ha på mig på festen i helgen? Chatrine studerade länge och ingående linnet och Raffi och utbrast sedan:
- Ja, det blir ju bara såå snyggt!
- Ja, jag menar det. Tack för smakrådet, sa Raffi och gick till kassan och betalade för linnet. Sandra kissade på sig den gången.
- Jag kunde inte hjälpa det! Vrålade Sandra i telefonen när hon senare ringde Raffi.
- Hur kan du bara vara såå cool och bara vara en såån skådespelerska? Ibland blir Sandras vokaler mycket långa.
- Ditt sätt och Chatrines lycka ööver att du ääntligen hajat vad klädstil äär, det bara blev för mycket! Hulkade Sandra. Ibland kissar hon inte bara på sig när hon skrattar utan det hela går över i gråtattacker. Fast hon inte är ledsen.
- Äh, det var väl inget, svarade Raffi och fortsatte med en mycket hemmasnickrad överklassdialekt: – Jag gav det mycket chica linnet till mon mama som haar stiiil och bara bär kläder av god kvalitet..! Sandra lägger av ett asgarv och Raffi fnittrar med.
- Fan, Raffi du är oslagbar! Säger Sandra.
- Nej då, är jag inte alls men man måste ju göra något för att stå ut med alla jävla skitLindexbesök eller hur? svarar Raffi.
- Det är ju så äckligt kuksurt att shoppa med Chatrine, säger Sandra och Raffi kan bara hålla med. – Reagrejer för hela lilla slanten och tja, bruden har ju ingen klädsmak alls, klagar Sandra.
- Ja, jag vet men hon är ju mamma utan stålar så vi får väl stå ut, säger Raffi för att försvara Chatrine. Raffi avskyr skitsnack och intriger och vill inte vara med om att skapa en taskig stämning de tre emellan. Sen får hon en liten ide som hon lägger fram till Sandra.
- Vad sägs om att vi, bara du och jag pyser iväg till storstan när Chatrine jobbar någon dag och bara vrålshoppar allt vi inte kan när hon är med?
- Abz jäs näjm dää tajm and pläjs, svarar Sandra glatt.
- Men lova att det blir vår hemlis, okay? Säger Raffi och Sandra lovar på sin mors grav.