Hon har en liten vän med sej hem i magen (ledtråd; det är ingen bebis). Hon har gått ner en massa kilon. Hon har gått ur facebook. Hon refererar till saker som hennes trummästare har sagt. Hennes tempo är mycket lågt och hon är förmodligen mycket oblekare än vanligt.
Ninni är hemma från västafrika!
Mali närmare bestämt. Sen hon kom hem för drygt en vecka sen har jag försökt nå henne. Men hon är svår. Hon gillar IRL. Idag fick jag dock äntligen höra hennes röst, den nådde mej mittemellan clementinerna och tomaterna på Hemköp Kortedala torg. Det var fint. Hon var vid god hälsa, trots den lille (o)vännen i magen.
Hon berättade att Spanair-konkursen drabbar Attis och Maï ganska fett.
Attis och Maï. Attis är ifrån Sverige. Han spelar mycket västafrikanskt. Har varit i Mali några gånger, där han har träffat Maï. Dom är kära i varandra. Attis är en av dem som är med i samma förening som Ninni, som håller på att starta upp något slags västafrikanskt musikkollektiv i Uddebo, en fantastisk liten grej som jag längtar efter att få bli en del av på ett litet hörn. De grundrenoverar ett fint gammalt hus (som jag har lagt lite tak på) och ska bo där tillsammans och bjuda in gästläromästare från västafrika och kanske låta lärlingar bo där en period och lära sej att spela på det västafrikanskt traditionella sättet. Coolt. Hela Uddebo håller på att bli sjukt fett, btw.
Maï vet jag inte så jättemycket om, mer än att hon och Attis gifte sej i december i Mali, och att hon nu har fått beviljat turistvisum för att komma hit med Attis. Ninni berättade att hennes visum börjar gälla från 17 februari. Biljetterna var betalda och klara, både för Attis och för Maï. MEN. Så gick ju Spanair en aning olägligt i konkurs. Så nu sitter dom där med… un peu problème. Fy fasen vad trist. Inshallah löser det sej på bästa sätt för dem…
Men en sak; Maï har fått visum! HURRA FÖR DET! Hihi! Och det ger mej en massa kurage och mod och styrka och HOPP! Visst, de är gifta i Mali och har spenderat mer tid tillsammans där nere än vad jag och Yassimbe har gjort, men enligt Ninni finns det ingen anledning till att vi ska bli nekade visum, bara vi ser till att ha fixat alla blanketter och försäkringar och grejer som krävs. Tjiddeliho!
I helgen har jag och Frugan (aka Helena) provat på IRL-livet light. Vi har lagt pussel, jammat, bakat kaka, fyndat på Kvibergs marknad (amazing place), filosoferat, promenerat och nu står en härlig lasagne i ugnen och sprider sin väldoft. Vi gillar IRL. Måste vi säga. Det känns häftigt att känna pusselbitarna i fingrarna, de är på riktigt, helt odigitala.
Men vi har kollat facebook, och wordfeudat. Det är väl mer på nivån att vi inte har kastat oss över facebook direkt när vi kommit innanför dörren, och spenderat tid tillsammans i samma rum istället för tillsammans på samma community, fast IRL-vägg-i-vägg.
Jag kan verkligen rekommendera IRL. Det kan ta ett par dygn att komma in i det, men det är som godissuget; det är värst i början!
Trevlig söndagkväll – och Wontanara. All the fucking time, WONTANARA!
Lasagnen är klaaaaaaaar!
Tusenbitars pussel IRL
